Den stora planeträddningen
()
About this ebook
Read more from Kjell E. Genberg
Related to Den stora planeträddningen
Related ebooks
Farligt främmande Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsVätten av Kullen Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsHur kunde hon! Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsBandet Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsStrawberry betyder smultron Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsDream Game Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsEn författares död Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsSläckta liv Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsTroll i huvet Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsSyster Johanna Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsSandflykt Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsRegenten: Missförståndens makt över tanken Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsHöra hemma Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsDöden är inget övergående stadium Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsTusse med tassen Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsTill var och en det den förtjänar Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsVi skulle älska om vi bara kunde Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsAndra planer Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsVingklippt Rating: 0 out of 5 stars0 ratings"Odjujet" och andra berättelser Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsGrannjävlar Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsVit dam svart dam Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsMärkliga Mynthe Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsSigne: kakor och kameler Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsHästkompisar Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsDet enda jag vet Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsStorm på Lövtorp Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsUfoklubben Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsUnder stjärnorna Rating: 0 out of 5 stars0 ratingsNickan och Benny Rating: 0 out of 5 stars0 ratings
Reviews for Den stora planeträddningen
0 ratings0 reviews
Book preview
Den stora planeträddningen - Kjell E. Genberg
Kapitel 1
Jenny hade varit ute i ett par timmar. Mest hade hon lekt med grannens hund. Hunden hette Fia. Det var en makalöst snäll labrador, alldeles kolsvart utom mitt i pannan där den hade en vit fläck. Hunden gillade att jaga efter de pinnar Jenny brukade kasta. När den sedan kom tillbaka med pinnen ville den kela och få beröm för att den varit så duktig.
De hade båda haft mycket roligt, men till sist ropade Fias matte och skramlade med matskålen och då fick jycken bråttom hem.
Då tittade Jenny på klockan. Det började faktiskt bli dags för lunch. Inte bara hundar kan känna hur det suger i magen. Hon vandrade hemåt. Utanför huset kunde hon se att rullgardinen var nerdragen i brorsans fönster.
Jenny och Jonathan var tvillingar. När de fyllde fjorton i våras hade Jenny fått en häst. Hela släkten hade samlat till den och nu stod djuret hemma hos morfar och mormor. De hade bondgård, så det gick ingen nöd på Alexander. Jenny hade döpt hästen till det, för i stamtavlan stod ett hemskt långt namn som knappt gick att uttala.
Nu längtade hon efter sommarlovet så att hon kunde åka till morföräldrarna och få vara tillsammans med Alexander varenda dag.
Jonathan hade fått en dator, så han längtade ingenstans. Jenny kunde inte begripa vad det var som gjorde att han kunde sitta framför skärmen varenda minut han inte måste vara i skolan. Ibland satt han hela nätter i sträck och fixade med sin programmering. Han kunde somna i skolan, men för det mesta vaknade han så fort han hörde sitt namn, och då kunde han också svara på frågor. Jenny begrep inte hur det gick till. Det var som om han både sov och var vaken samtidigt. Och när han läste sina läxor (det måste han ju ha gjort för att kunna svara på frågorna) förstod hon inte heller.
Hon gick in. I hallen tänkte hon först gå direkt in till köket och göra sig en varm macka. Mamma var inte hemma och pappa häckade i hängmattan bakom villan. Det var ingen idé att be honom laga till någonting. Hon mindes en gång när hon var mindre. Då skulle pappa ge dem frukost innan de skulle till skolan. Han hade rört ihop choklad på O'Boy-pulver, varmt vatten från kranen och pärlsocker. Sedan dess ville hon inte att han skulle göra någonting i köket.
När hon tänkte på den frukosten blev hon mindre hungrig. Så hon tog trappan upp till övervåningen och gick in i Jonathans rum utan att knacka. Han satt i halvdunklet därinne med näsan nästan tryckt mot dataskärmen.
Jenny blev nästan arg.
– Här sitter du framför din dator som vanligt! sa hon. Har du en aning om att det är söndag i dag och alla tiders härligt väder ute? Jonathan! Hör du vad jag säger?
Han flyttade sig inte en millimeter. Fingrarna flög över tangentbordet.
– Tyst, stör mig inte, syrran! Jag har kommit in i ett system som jag för mitt liv inte begriper mig på.
– Du ska akta dig, Jonathan, varnade Jenny. Har du inte hört vad som kan hända med den som är hacker och bryter sig in i andras datasystem? En vacker dag kommer polisen och tar ifrån dig din dator!
Han mumlade någonting. När hon tänkte gå pekade han mot sängen. Jenny förstod att han ville att hon skulle stanna så hon satte sig. När han gick att prata med tänkte hon dessutom skälla lite på honom för att han inte bäddat.
– Det är nånting konstigt med det här! utbrast han till sist och kliade sig bland de korta ljusa hårstråna i bakhuvudet. Det är