Så snyter man en sötnos

By Maria Steen

Carina har fått en ny kollega. Jannicke Helmersson är lång, slank, elegant och ser mer ut att höra hemma i Stockholms finansvärld än på en liten revisionsbyrå i Karlskrona. Men bakom den välputsade fasaden döljer sig något annat. Ganska snart inser Carina och hennes väninna Agneta att Jannicke har en dold agenda och knappast skyr några medel för att nå dit hon vill. Och det måste de så klart sätta stopp för!

”Så snyter man en sötnos”, är tredje delen i Maria Steens serie ”I vått och torrt”. Än en gång dras de två väninnorna Agneta och Carina in i en historia som blir mer invecklad än vad de kunnat tänka sig. Men tack vare sin starka vänskap, påhittighet och handlingskraft lyckas de som vanligt ställa allt till rätta i slutändan.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Mar 17, 2021
• ISBN: 9789178299775

Book preview

Så snyter man en sötnos

Maria Steen

En bild som visar ritning, tecken Automatiskt genererad beskrivning

Copyright © Maria Steen 2019, Word Audio Publishing 2020

Omslag: Nils Olsson

ISBN: 978-91-7829-977-5

Utgiven av Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Världen befolkas av onda och goda och däremellan finns skitstövlarna. I den världen lever mina huvudfigurer. Först i Så putsas en skitstövel och sedan i En liten jävel över bron.

I bok 3 träffar du:

Mats Carlberg som fortfarande efter bok 1 letar efter hämnd på de kvinnor som tillsammans med hans fru haft väldigt liten förståelse för att en man kan ha behov av att ha flera damer på gång samtidigt.

Revisorn Carina Aronsson som fått en ny kollega på halsen.

Revisorskollegan Kari Andersson som fått tillbaka sin Erik Melin, med varm hand och i bästa samförstånd återlämnad från Carina i bok 2

Erik Melin som, som vanligt, inte hänger med riktigt och lyckas ställa till det.

Den nya kollegan Jannicke Helmersson som undrar hur i h-e hon kunde hamna i en sån håla som Karlskrona.

Agneta Broberg, Carinas vapendragare som fortfarande inte har slutat röka och kan öppna en bag in box på drygt en minut.

Faster Helly Fjällberg som gör sin premiär i den här boken genom att dåna på Systembolaget.

Björn Fjällberg är Hellys brorsson. Snäll och trevlig men har lite otur här i livet. Han befinner sig alldeles för ofta mellan två jobb. Det är möjligt att han skulle ha kunnat lyckas bättre där om det inte gick åt så mycket tid att hitta en kvinna att leva med.

Och några till.

1

Carina och Kari är kollegor på revisionsbyrån men har egentligen ingenting gemensamt i övrigt mer än Erik, ett kort tag. Men den historien slutade med att Kari fick vårdnaden om honom igen.

Det var inget fel på Erik. Han åt det han fick på tallriken, kissade inte i sängen och var artig mot främmande människor. Det är väl ungefär vad man kan kräva av en fyrtiosexårig man med fast jobb. Men Carina hade begärt lite mer och med varm hand lämnat honom tillbaka till Kari som, som tur var, aldrig släppt taget om honom på riktigt.

Det som hänt nu är emellertid något som lite överraskande gjort dem till sisters in arms. Det har kommit en ny kollega till jobbet, och det är ingen blyg viol direkt. När Jannicke Helmersson hälsades välkommen fick hon de andra två att känna sig som nykomlingarna.

Jannicke såg sig omkring medan hon krängde av sig kavajen och slängde den lite elegant över närmsta stolsrygg. Carinas.

Det här blir bra, sa hon och pekade på Carinas skrivbord. Jag vill sitta nära receptionen. Jag är van vid att få direkt kontakt med kunderna.

Det brukar ta en stund innan Carina upparbetar det som kan likna en ilska, men nu gick det undan.

Alltså, jag har suttit där några år och det här är ju inget snabbköp där kunderna kommer till kassan. Du har kontakt per telefon och sedan besöker du dem, eller träffar dem i ett mötesrum.

Innan hon hann fråga Jannicke om hon verkligen hade jobbat i den här branschen förut, avbröt Jannicke bara genom att titta deltagande på henne.

Jag vet hur det går till, vännen, det är därför jag fick jobbet. Jag kan hjälpa dig att flytta datorerna. Men det finns väl ett vaktmästeri här?

Vaktmästeriet var sänt till Nangiala för flera år sedan. Man förutsatte helt frankt att en bra revisor även kan byta glödlampor, få en skrivare på gott humör och ha en ventilationstekniker bland Favoriter i mobiltelefonen.

Carinas hjärna var satt på jäsning.

Jag sitter kvar. Det finns två bord lediga där borta. Du kan ta vilket du vill. Välkommen, förresten.

Kari höll andan när Carina marscherade ut till kaffeautomaten. Förmodligen för att slå sig less på alla alternativ som fanns på displayen. Väldigt få levererade det man normalt kallar kaffe.

Kari sträckte fram handen.

Ja, Kari heter jag. Jag sitter en trappa upp. Det är där som receptionen ligger. Det du ser här ute är lunchrestaurangen.

Jannicke föreföll helt oberörd av samtalens utgång. Fint, då kanske man kan få en ceasarsallad.

Nja, det är ingen servering. Du får ta mat med dig.

Jannicke så ut som om hon tvivlade på att hon kommit till rätt adress. Hade hon hamnat på Böda Camping och inte på en välrenommerad revisionsbyrå i Karlskrona? Hon skrattade till lite med en fnysning som inte andades glädje.

Ååååkej … Parkerar man hästen utanför?

Va?

Det verkar lite primitivt det här.

Carinas adrenalin började smitta av sig på Kari.

Säg inte det! Vi har både varmt och kallt vatten, toa inomhus och det kommer en massör var fjortonde dag gratis för de som känner sig som ett levande spett. Jag tror att du kommer att uppskatta det.

Kari skyndade ut till Carina innan hon fick en replik. Carina tvinnade på en lock bakom örat och sög på en mugg kallt vatten.

Har hon sagt upp sig?

Nej, men jag gjorde mitt bästa.

2

Hon är ungefär 1,72 lång, väger säkert inte mer än att hon måste ha hantlar i fickorna för att inte blåsa omkull när hon går över Stortorget. Det cendréfärgade håret är konstfärdigt uppsatt i en slarvig tofs i baknacken, hon har säkert fått betala en slant för den hos frissan. Favoritstassen är en mörkblå dräkt.

Carina försöker beskriva för sin vapendragare Agneta den uppenbarelse som tydligen skulle föreställa ny arbetskamrat.

1,72 … jag tyckte du sa att hon var jättelång. Agneta blåser ut lite rök ur mungipan. Hon är ju inte längre än jag.

Jo, men du ska lägga till hennes skor. Hon har klackar som höjer henne en bra bit över havet. Hade skidlandslaget sådana så skulle de kunna skippa höghöjdsträningen utomlands.

Men, är hon inte det minsta trevlig?

Carina skakar på huvudet. Man ångrar vartenda samtal med henne. Hon är über-bitchig. Småprata med henne är lika mysigt som att tugga på en rabarber när man har munsår. Man liksom ångrar att man bara försökte.

Det börjar bli dragigt på balkongen så Carina drog igen ett av fönstren. Jannicke har spelat golf tidigare och jag hade hoppats att hon skulle häcka på golfbanorna på Almö eller Nicklastorp i stället för att försöka vara social på hemmaplan. Hon sa att hon hade ett hyfsat handikapp, men det var tydligen inte hennes grej.

Jannicke hade slagit ut med händerna. Man kunde ju hamna tillsammans med vem som helst och gå i timmar med folk som man inte har något som helst gemensamt med. Det gav liksom ingenting.

Men ni spelade ju golf?!

Du, vännen. Det är det lilla som händer därute. Jag räknade ut hur många slag i minuten det blev, och så delade jag det med medlemsavgiften och alla andra förbannade avgifter om du inte spelar på din egen bana, så det blev för många pengar, om du förstår. Gå där med kreti och pleti och betala flera hundra för en putt … Nä, det är ingen bra affärsidé.

Men, kan man räkna så? Hur länge var du med?

Bara något år. Det var ingenting för mig.

Carina, som bara lyckats göra hole-in one på Världsarvs-minigolfens sista hål på Dragsö camping, hängde inte riktigt med.

Det fräser till när Agneta fimpar i en liten glasburk med vatten som Carina satt ut på balkongen. Kallade hon dig för ’Vännen’?

Ja, jävligt provocerande. Men det vore värre om hon försökte sig på kindpussar.

Jo, men DET är väl hur jäkla mysko som helst! Agneta håller på att slå ut vinglaset. Hur ska man veta om man ska pussa höger eller vänster först?! Och om det är från olika håll i olika pussländer? Träffar jag någon pussmänniska brukar jag fejka en braknysning i armvecket och vifta lite ursäktande bara.

3

Det ska bli en tjejträff. Jannicke har ett behov av att ha koll på folks stamtavlor, kartlägga civilstånd och om möjligt ekonomisk status på nya bekantskaper.

Tjejträff, fnyser Agneta och försöker få fast håret bakom öronen i medvinden. Tänker du verkligen gå med? Jag har inte varit tjej sedan jag fick visa leg på Systemet senast. Jag var visserligen trettioett men är man äldre än så så är man definitivt inte tjej längre.

Och vad är man då? Tant? Carina paketerar omsorgsfullt ett urtuggat tuggummi i en bit tidningspapper. Fruntimmer? Dam? Hen?

Hon kastar skräpet i en papperskorg längs vägen. Hon och Agneta är på väg genom stan för att luncha ihop. De ska dela på en pizza, en med oxfilé som bara kostar fem kronor mer än en med något annat på. Oxfilén har tydligen råkat ut för ett häftigt prisras. Men den är god och det räcker precis med en halv till lunch för att man slipper riskera att somna på jobbet.

Agneta stannar tvärt på trottoaren. Inte hen! Om jag blir påkörd och det står i tidningen att ’det är oklart vilka skador HEN ådragit sig’ så blir jag förbannad.

Jag skulle nog bli mer sur för att jag blev påkörd. Och dessutom lite glad för att jag inte blev mer illa tilltygad än att jag kunde läsa tidningen.

Agneta suckar. Det var bara ett exempel. Jag är ingen hen. Jag är helt på det klara med min könstillhörighet.

Ja, den blygs du ju inte för att bekräfta. Men vad hade du sagt om det stått ’tjejen’ i stället för ’hen’ i artikeln? Spelar det roll? Det man vill veta egentligen är ju hur skadad du blev.

Lägg av! Jag har inte blivit påkörd. Vilket jäkla tjat det blev om det.

Det var du som började. Jag sa bara att Jannicke, den nya, har beställt bord på Nivå för en tjejträff med sina jobbarkompisar.

"Ja, men du ser ju! Tjejträff har man hemma hos någon eller på en pub. Inte på restaurang med duk på