Häxjakten 3

By Sara Önnebo and Gunilla Leining

Vädret blir mildare och dagarna längre. Österbottens historiska sällskap försöker väcka liv i den gamla traditionen att elda på pingstafton. Samtidigt som Vasapolisen tampas med de svårlösta påskmorden försvinner ytterligare två kvinnor. Det blir en kamp mot klockan att hitta gärningsmannen innan pingstbrasan tänds. Kommer de att lösa fallet i tid för att rädda kvinnorna?

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Apr 23, 2024
• ISBN: 9789180008075

Book preview

DEL 3

TORSDAG, 2 MAJ 2024

GISELA

Tidigt på torsdagsmorgonen anlände kriminalteknikerna till familjen Thelanders hus.

Jag kan inte fatta att Dan Thelander är död, sa Carina, som stod bredvid Gisela vid köksfönstret och tittade ut på vägen som var kantad av polisbilar.

Flera av grannarna stod på sina yttertrappor och följde fascinerat det som utspelade sig i det vanligtvis lugna villakvarteret.

Carina vände sig mot Gisela.

Jag behöver aldrig mer se honom, sa hon och log stort.

Leendet slocknade snabbt när Carina såg Giselas allvarliga min.

Kriminalteknikerna kommer att leta igenom hela huset för att hitta bevis som kan förklara varför Dan blev mördad, vem som har utfört mordet och varför, sa Gisela.

Men Dan blev ju mördad nere på stranden? sa Carina och såg oförstående ut.

Ja, men polisen kommer även att titta efter ledtrådar i hemmet, framför allt så kommer de att undersöka Dan Thelanders dator. Då kommer de att hitta USB-stickan som jag lämnade kvar i hans hårddisk. Det i sin tur kommer att leda till att de letar efter fingeravtryck och dna på hans kontor och även andra delar av huset, om de inte redan har gjort det.

Carina ryckte på axlarna.

Att göra inbrott är väl inte samma sak som att mörda en person, sa Carina.

Gisela försökte att inte bli irriterad. Hennes syster var inte polis. Hon hade ingen bra uppfattning om hur polisen jobbade.

Polisen kommer att resonera så här, började Gisela förklara. Den person som har brutit sig in hemma hos familjen Thelander för att ladda upp barnpornografiska bilder på Dans dator, kan ha skäl att vilja döda honom.

Carina slog handen för munnen.

Tror du att polisen kommer misstänka att det var du som dödade Dan?

Det är det jag är rädd för. Om jag inte kommer på en lösning snabbt.

Vad kan du göra? sa Carina uppgivet.

Gisela stirrade ut genom fönstret. Kriminalteknikerna hade fått på sig skyddskläderna.

Ytterligare en polisbil körde in på gatan och parkerade utanför familjen Thelanders hus. Ur bilen steg Giselas gamla kurskamrat Joakim Borgström. Han stannade till och växlade några ord med teknikerna. Drog på sig skoöverdrag och gummihandskar. Sedan gick han in i huset.

Gisela måste ta tillbaka USB-stickan. Och det kvickt.

Jag vet vad jag ska göra, sa Gisela och skyndade sig ut.

Hon visade hastigt upp sin polislegitimation för teknikerna som stod vid grinden.

Jag är med kriminalinspektör Joakim Borgström, sa hon.

De slängde bara en hastig blick på henne och tycktes inte märka att hennes polislegitimation inte var från Sverige.

Han är där inne, sa en av dem.

Gisela gick in i Dan Thelanders hus. Hon hörde att Joakim pratade med någon i köket. Snabbt slank hon in på Dans hemmakontor. Datorn var kvar. Tack och lov hade de inte hunnit ta den med sig. Med två långa steg var hon framme vid hårddisken. Hon böjde sig ner och drog ut USB-stickan. Händerna darrade så mycket att hon höll på att tappa den. Men hon hade klarat det. Hon hade lyckats ta den tillbaka innan Joakim och hans poliser tog med sig datorn till labbet. Lättad slöt hon stickan i handen. Hon tillät sig ett par andetag för att lugna ner pulsen.

Därefter gick hon med beslutsamma steg mot köket. Hon knackade på dörrkarmen för att påkalla Joakims uppmärksamhet.

Gisela! Vad gör du här?

Joakim såg uppfordrande på henne.

Jo, jag letade efter dig.

Som du ser är vi på väg att göra en genomgång av bostaden, så du kan inte vara här. Det borde jag inte behöva tala om för en rutinerad mordutredare som du.

Nej, så klart inte. Det är bara det att Carina är orolig för att hon och hennes familj också kan vara i fara. Jag lovade att jag skulle ta reda på vad jag kunde.

Har hon anledning att vara orolig? frågade Joakim.

Nej då, inte alls. Men du vet ju hur hon kan vara.

Det stränga ansiktsuttrycket smälte bort.

Säg åt din syster att hon kan vara lugn. Vi behandlar detta som en isolerad händelse. Vi tror inte att Dans mördare utgör ett hot mot någon annan.

Vad baserar du det på? frågade Gisela.

Joakim gav henne ett snett leende.

Du, det kan jag inte berätta för dig. Och det vet du mycket väl. Du uppför dig som en påstridig reporter. Gå hem med dig nu. Vi har ett jobb att göra här.

Okej, bra. Hör av dig om det är något jag kan hjälpa till med.

På vägen ut stoppade Gisela ner USB-stickan i byxfickan.

Hon hoppades innerligt att Dan Thelander inte hade hunnit starta upp datorn medan stickan var inkopplad. Visserligen hade Freddy försäkrat henne om att filen inte skulle gå att spåra tillbaka till henne. Men kunde hon verkligen vara säker på det?

CHRYSTAL

Chrystal Fisher hade inte vant sig vid de ljusa nätterna i Finland ännu. Inte heller hade hon vant sig vid livet med familjen Ingves i Kråklunda som var så olikt hennes vardag i Sydney. Men det var ju därför hon hade kommit hit. För att få uppleva något nytt.

Hon steg upp ur sängen och särade på gardinerna. Tittade ut och ryggade tillbaka.

Det stod en man i trädgården. Och han tittade upp mot hennes sovrum.

Snabbt drog hon igen gardinerna och tog ett stort kliv bakåt. I flera sekunder stod hon mitt i rummet och visste inte vad hon skulle ta sig till. Var det samma man som hon hade sett ute på vägen förra veckan? Hon kunde inte vara säker. Då hade dimman grumlat sikten. Och hon hade bara fått en snabb titt på mannen i trädgården. Sakta smög hon tillbaka till fönstret och med pekfingrarna öppnade hon upp en liten glipa mellan gardinlängderna som bara precis var tillräckligt stor för att hon skulle kunna se ut.

Mannen stod kvar.

Han hade en svart huvtröja med kapuschongen uppdragen över huvudet så att en mörk skugga dolde ansiktet. Chrystal andades häftigt. Det vilade något hotfullt över honom. Hjärtat snubblade till i bröstet. Borde hon berätta för familjen att det var en främmande man i trädgården? Eller skulle de tycka att hon var fånig? Kanske var han i sin fulla rätt att befinna sig där. Han kanske hade kommit för att tvätta fönstren eller klippa häcken. Chrystal ville inte verka lättskrämd. Hon hade bara varit i Finland i knappt två veckor och kände inte familjen eller området särskilt väl.

Chrystal hade tyckt att det skulle vara spännande att se en annan del av världen. Så när hon var klar med universitetsstudierna anmälde hon sig till en au pair-förmedling och valde att åka till Finland, eftersom det hade blivit utsett till världens lyckligaste land flera år i rad. Än så länge hade hon sett få tecken på det. Vädret var kallt och ombytligt. Människorna i byn sammanbitna och fåordiga. Visserligen kunde det ha något med morden som den där polisen hade berättat om att göra. Hon hade frågat föräldrarna i familjen om morden men Veera och Thomas hade inte velat prata om det. De sa bara att hon absolut inte fick skrämma upp barnen genom att nämna det som hänt.

Chrystal klädde på sig och gick ner till köket. Familjen satt redan runt bordet där frukosten var framdukad. Apelsinjuice, rågbröd, fil, ost och skinka. Chrystal hade varit vegan i flera år, men sedan hon kom till Finland hade hon kompromissat med sin diet. Det var enklast så. Hon vägrade fortfarande att äta kött och fisk. Men ägg och mejeriprodukter åt hon om det inte fanns något annat alternativ.

God morgon, Chrystal, sa Veera på en engelska med stark finsk brytning. Har du sovit gott?

Chrystal nickade.

Bra. Barnen ville gå upp och väcka dig men jag sa åt dem att låta dig sova ett tag till. Sätt dig ner och ät frukost med oss. Thomas har redan åkt till jobbet och jag måste ge mig av snart. Men jag skulle gärna vilja gå igenom pojkarnas schema med dig innan jag åker hemifrån.

Chrystal satte sig ner och hällde upp kaffe i en kopp. Försökte memorera allt hon måste hinna med. Lämning och hämtning från skola och förskola. Den yngsta skulle hem till en kompis. Flöjtlektion och ishockeyträning för den äldsta. Chrystal försökte minnas var ishallen låg. Hon hade varit där en gång tidigare. Men då hade Thomas kört och Chrystal hade inte varit uppmärksam på vägen.

När barnen är i skolan så tänkte jag att du kan passa på att städa huset och handla inför helgen. Det är skönt att ha det gjort i förväg, sa Veera.

Chrystal hade hoppats på att ha tid till en löprunda i skogen, men hon tog snällt emot listan över göromål. Hon fick ge sig ut i löpspåret ikväll istället. Det började inte skymma förrän vid tiotiden.

Veera reste sig upp från bordet.

Kan du plocka undan frukosten, är du snäll. Jag har lite bråttom, sa hon.

No worries, svarade Chrystal.

Är det något du undrar över innan jag åker? Annars är det bara att ringa om det dyker upp frågor under dagen. Jag har telefonen med mig hela tiden.

Chrystal tvekade ett ögonblick. Sedan sa hon:

Det var en man i trädgården när jag vaknade. Vet du vem det är?

En man i trädgården? Veera rynkade pannan. Hur såg han ut?

Jag såg inte så noga. Men han verkade vara rätt ung, i min ålder kanske eller lite äldre. Hade svarta kläder.

Tja, det finns inte så många unga män häromkring att välja på. Det kan ha varit Robin Snellman som bor på bondgården. Men jag förstår inte vad han hade att göra i vår trädgård. Han kanske letade efter hundarna. De går lösa för det mesta och springer alltid omkring där de inte hör hemma.

Det hade inte sett ut som om mannen letat efter bortsprungna hundar, men det sa Chrystal inte högt.

Veera drog ihop ögonbrynen.

Jag skulle hålla mig borta från Robin Snellman om jag var du. Det är något som inte står rätt till med honom.

CARINA

Vem var det? frågade Jonny när Carina lagt ner telefonluren.

Det var polisen. De vill att vi kommer in på förhör imorgon. Gisela också.

Varför vill de prata med oss? Vi kände ju inte Dan.

Jag vet. Men vi var bland de sista som såg Dan vid liv.

Jonny tittade forskande på henne.

Dan verkade väldigt säker på att han hade träffat dig förut, konstaterade han.

Carina måste berätta för honom om våldtäkten. Poliserna som utredde mordet på Dan Thelander skulle gräva i hans förflutna och det fanns en god chans att de skulle hitta den gamla polisanmälan som hon gjort.

Hon tog sats.

Det är en sak som jag måste berätta för dig, sa hon och började berätta.

Hon ansträngde sig för att låta saklig, hålla tillbaka känslorna. Som om hon pratade om någon annan.

Jonny vankade av och an i rummet. Hans rörelser blev alltmer ryckiga ju längre tid hon pratade. Han knöt nävarna. Undvek att möta Carinas blick. Hon klarade inte av att möta hans. Då skulle hon bryta ihop. När hon var klar slog Jonny näven så hårt i väggen att det blev ett hål i gipsskivan.

Den jäveln, röt han. Det är tur att Dan redan är död. Annars skulle jag ha vridit nacken av honom.

Lugna ner dig, Jonny, sa Carina och reste sig upp. Barnen kan höra dig.

Han tog ett djupt andetag. Skälvde i hela kroppen.

Varför har du aldrig berättat det här för mig förut? frågade han. Jag trodde inte att vi hade några hemligheter för varandra.

Du anar inte hur många gånger jag har velat berätta. Men jag kunde inte. Och det hände för så länge sedan. Jag har verkligen försökt lämna allt det där bakom mig.

Jonny drog händerna genom håret.

Du vet väl vad det här betyder?

Vad menar du?

Att vi båda har motiv att döda Dan Thelander.

Carina sjönk ner på sängen igen.

Förlåt. Allt är mitt fel.

Jonny satte sig bredvid henne. Slöt henne i sina trygga armar.

Inget av det här är ditt fel. Men vi måste komma överens om vad vi ska säga imorgon.

De satt tysta en lång stund. Sedan frågade Carina:

Varför duschade du och tvättade dina kläder mitt i natten när du kom hem från stranden?

Jonny tittade förfärat på henne.

Du tror väl inte att det var jag som dödade honom?

Naturligtvis inte. Men polisen kommer förmodligen att bli misstänksam om de får veta.

Du vet att jag hatar röklukt. Jag stank efter att ha stått nära elden hela kvällen. Jag ville inte vakna med den lukten i mitt hår och på mina kläder, så jag duschade och tvättade kläderna jag haft på mig när jag kom hem.

Det lät rimligt, tyckte Carina.

Bäst att inte nämna något om det för polisen, sa hon.

Nu när vi ändå är inne på det ämnet, vart tog du vägen den natten? Gick du ut efter att jag kom hem? Jag vaknade av att jag behövde gå på toaletten. Då var du inte i sängen. Och inte där nere heller.

Jag kunde inte sova, sa Carina. Jag gick ut för att ta en nypa luft.

Bäst att inte nämna det för polisen heller, sa Jonny och kramade henne hårt.

LINUS

Linus hade glömt sin favorittröja i lägenheten och på vägen hem från jobbet svängde han förbi för att hämta upp den. Innan han gick ur bilen tittade han på klockan. Den var bara fyra. Bra. Då borde Josefin fortfarande vara kvar på kontoret som hon hyrde i stan.

Han hade fel.

Redan i trapphuset hörde han musik strömma ut från lägenheten. Josefin spelade sin partyspellista på högsta volym, den som hon alltid lyssnade på när hon var på gott humör.

Linus övervägde att åka därifrån. Men han ville ha sin tröja.

Han vågade inte bara stövla in när det var Josefins tur att vara i lägenheten. Trots att han hade en nyckel valde han att ringa på dörrklockan.

Josefin öppnade med ett stort leende. Hon var klädd i en svart figurkramande klänning. Håret var uppsatt i en komplicerad knut och läpparna var målade i en sexig rubinröd nyans. Hon