Häxjakten 2

By Sara Önnebo and Gunilla Leining

Valborgseldarna brinner och skuggor från det förflutna gör sig påminda. Medan poliskollegorna jagar en kallblodig mördare i Österbotten blir Gisela indragen i en ny mordgåta. Samtidigt får hon ett desperat telefonsamtal från systern i Sverige.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Apr 11, 2024
• ISBN: 9789180008051

Book preview

DEL 2

ONSDAG, 17 APRIL 2024

GISELA

Den sista snön hade smält och vårkänslorna spred sig i Österbotten på alla tänkbara och synbara sätt. Gisela borde känna sig lättare till sinnet, så som man ofta gjorde när ljuset och värmen återvände efter en lång och mörk vinter. Men hon var nedtyngd av det enorma ansvar som det innebar att leda jakten på den man som mördat tre kvinnor på ett osedvanligt utstuderat och brutalt vis. Luna Måndotter, Mikaela Vicander, Jamila Rafiq och deras anhöriga förtjänade att få upprättelse.

Gisela kände en stor press både uppifrån och från allmänheten. Det var som om hon bar omkring på en ryggsäck med stenar. För var dag som gick lades en ny sten till hennes börda. Visserligen hade de häktat en man som var skäligen misstänkt för att ha kidnappat och dödat kvinnorna, men Gisela började tvivla på att han var rätt person.

Två veckor hade gått sedan trollkarlen Ragnar Libra häktades. Efter ett antal förhör med Ragnar, då han knappt svarat på några frågor alls, samt med hans anhöriga och vänner hade en bild av vem Ragnar var som person vuxit fram. Han hade haft en barndom som präglats av både fysiskt och psykiskt våld. Det mest intressanta för utredningen var att hans mamma brukade låsa in honom i garderoben som en form av bestraffning. Senare i livet fick Ragnar problem med alkoholen och kunde själv bli våldsam när han var berusad, vilket hans före detta sambo hade vittnat om. Det som till sist fick henne att lämna förhållandet för gott var när Ragnar låste in henne i källaren och lämnade henne där i mer än två dygn, utan tillgång till vare sig mat eller vatten, medan han var ute och söp.

Enligt Ragnars familj ledde dock denna händelse till att Ragnar tog tag i sitt drickande. Han gick med i Anonyma Alkoholister och tog avstånd från sina gamla dryckeskamrater. Han påstod själv att han inte hade rört spriten sedan dess, vilket även hade bekräftats av flera andra källor. Men det var få personer utanför Månens Cirkel som hade insyn i Ragnars liv sedan han flyttat ut i vildmarken. Han hade endast sporadisk kontakt med sin familj och gamla vänner.

Ragnar hade själv berättat att han dragits till wicca-tron eftersom han sökte efter något att hänga upp sitt liv på som kunde ersätta alkoholen. Han hade alltid trivts ute i naturen, och tyckte att de flesta andra religioner hade alldeles för många regler om hur man bör leva sitt liv. Därför hade han gått med i Månens Cirkel efter ett slumpartat möte med Luna Måndotter på en buss, då de hamnat på sätena bredvid varandra.

På många punkter stämde Ragnars liv in på den gärningsmannaprofil som polisen tagit fram. Han hade haft en svår barndom, vilket troligtvis var orsaken till hans alkoholism och våldsamma beteende senare i livet. Han hade god lokalkännedom och var bekväm med att använda yxa. Och som en av de andra wiccanerna i Månens Cirkel hade påpekat, det var lätt att tappa verklighetsuppfattningen om man bodde så isolerat som Ragnar gjorde. Hur säker kunde egentligen någon vara på att han inte hade återfallit i missbruk av alkohol eller andra droger?

Det som bekymrade Gisela var att Ragnar knappast kunde räknas som en organiserad person, och det krävdes en hel del planering för att kidnappa tre kvinnor, hålla dem instängda i flera dagar, döda dem och göra sig av med kropparna. Och allt detta utan att bli upptäckt eller väcka misstankar från människorna i sin omgivning. Såvida Ragnar inte spelade en roll förstås.

Gisela tittade på klockan. Stefan skulle komma in på förhör idag, men det började inte förrän klockan nio. Det gav henne gott om tid att promenera till polisstationen. Gott om tid att förbereda sig mentalt inför att sitta med som åskådare när hennes älskare blev förhörd av en kollega. Hela situationen var obekväm för alla inblandade.

Hon tog på sig ytterkläderna. Alla tre katterna passade på att slinka ut när Gisela öppnade ytterdörren, ivriga att jaga mössen som flyttat ut ur källaren nu när vintern äntligen var slut. Där ute möttes hon av solsken och fågelkvitter. 

Den senaste veckan hade Gisela och hennes tre närmsta utredare arbetat nästan dygnet runt med att vaska fram fler bevis mot Ragnar. Tyvärr var det inte enbart Giselas egna tvivel som hindrade förundersökningen från att gå framåt. Brottsplatsundersökningen av Ragnars bostad och jordkällare hade inte heller gett dem något som definitivt kunde koppla Ragnar till bortförandena eller morden. Hundar hade sökt igenom ett stort område i skogen omkring Ragnars stuga utan att markera för doft av död människa. Blodet i matkällaren hade visat sig vara från ett rådjur, precis som Ragnar hade sagt.

Nu hängde allt deras hopp på dna-analyserna av proverna tagna i Ragnars stuga, jordkällare och bil. Polisen hade hittat den gamla Jeepen på en bilskrot i närmsta byn, och lyckligtvis hade företaget inte hunnit demontera bilen än. Gisela förväntade sig att få svar på dna-proverna vilken dag som helst.

Mitt på bron till fastlandet stannade Gisela för att känna vinden i håret. Just den här morgonen hade hundratals svanar och gäss samlats på vattnet. Alltfler fåglar hade kommit varje dag under den senaste veckan. De mellanlandade i Vasa på sin resa norrut. Det var en vacker syn att beskåda.

På inrådan av åklagaren hade Gisela inte träffat eller pratat med Stefan sedan hans namn dök upp i utredningen. Hon blev nästan rädd för hur mycket hon hade saknat honom under tiden som de varit åtskilda. Samtidigt var hon orolig för hans eventuella inblandning i det som ledde till Mikaelas död. Inte för att Gisela trodde att han var kapabel att röva bort och ta en annan människas liv, men kanske hade han ovetande haft ett finger med i spelet. Nog för att det var naturligt att han var chockad över beskedet att hans ex hade blivit mördad, men Gisela kunde inte komma ifrån att han hade uppträtt märkligt kvällen Mikaela försvann. Och han hade varit sen till middagen på bistron utan att ha gett en ordentlig förklaring, vilket inte var likt honom. Det var också något med hans reaktion när Gisela berättade om Saga som skavde. Han visste mer än han hade velat erkänna. Det var hon säker på. Hon visste bara inte vad.

Gisela hade nått fastlandet. Hon tittade på armbandsuret. Det hade tagit kortare tid än vanligt idag. Kanske hade hon kommit i bättre form. Kanske var det ett tecken på hur stressad hon var.

Vid fängelset stötte Gisela ihop med Linus som kom springande från sitt hem i Gamla Vasa.

Han saktade in och de gjorde sällskap den sista biten.

Hur gick det för er igår? Var det någon av de boende i Gustavsro som kände igen Ragnars bil?

Gisela hade skickat ut Linus för att ännu en gång prata med dem som bodde i området där Jamila Rafiq senast sågs till.

Nej, alla som jag visade bilden för var säkra på att de aldrig sett Jeepen i kvarteret förut.

Okej, det var värt ett försök i alla fall, sa Gisela.

I brist på dna-resultaten gjorde utredarna sitt bästa för att knyta Ragnar till Mikaela och Jamila på andra sätt.

Ragnars gamla Jeep är inte precis den typ av bil som man vanligtvis ser i stan. Om han hade varit i Gustavsro för att följa efter Jamila eller vänta på henne utanför Oskar Karppinens hus, då skulle någon ha kommit ihåg det, sa Linus. Dessutom var killen med påskäggen säker på att det inte var den bilen han såg köra iväg i hög hastighet från busshållplatsen där Jamila sågs senast. Han kunde inte beskriva bilen, men han kunde säga så mycket som att det var en modernare bil.

Ragnars uråldriga Jeep var bucklig och rostig, det skramlade, gnisslade och dundrade när man körde med den. Det var inte en bil som man obemärkt kunde stalka sina offer med.

Jag har svårt att se hur Ragnar skulle ha lyckats utföra de här brotten på egen hand, sa Gisela.

Linus ryckte på axlarna.

Dessvärre har vi inte kunnat identifiera några möjliga medhjälpare, och Ragnar vägrar som bekant att samarbeta på den punkten.

Gisela blåste ut luft genom läpparna.

Hmm, det verkar som om vi även måste stryka Mikaelas ex-make från listan över misstänkta. Johan Vicander har alibi för tidpunkterna då vi förmodar att kidnappningarna skedde. Visserligen finns det en del andra luckor i hans redogörelse för vad han gjorde under påskhelgen. Han åt lunch med sin systers familj på påskafton och följde med till brasan, precis som han sa. Men han körde hem på kvällen och han har inte heller alibi för det tidsspann då morden begicks. Men det är inte tillräckligt eftersom vi inte har något annat på honom. Dessutom har vi inte hittat en koppling mellan Johan och Ragnar. Då är det troligare att medhjälparen är en av de andra wiccanerna.

Tuula och jag håller fortfarande på att göra uppföljande intervjuer med samtliga medlemmar i Månens Cirkel. Men vi har kunnat avskriva de flesta redan.

Hur är det med de där nya medlemmarna? Är det inte lite mycket av ett sammanträffande att Luna försvann just när de gått med i hennes coven?

Både Lavendula och hennes pojkvän Gandalf åkte till Oslo dagen efter fullmåneceremonin för att fira påsk med hans familj. De visste inte ens vad som hade hänt förrän de kom på häxmötet som jag och Tuula var med på.

Hur många av de resterande medlemmarna är män? frågade Gisela.

Profileraren hade gett dem en hyfsat bred gärningsmannaprofil. Men en sak var hon i alla fall säker på och det var att en man låg bakom alla tre morden.

Bara två. Alucio och Silver. Alucio har varit med i Månens Cirkel i ungefär två år. Han rekryterades av Luna och enligt de andra var han onormalt fixerad vid henne. Det var också han som avslöjade för Luna att Ragnar hade ett våldsamt förflutet, vilket ledde till spänningar mellan Ragnar och Luna. Jag är säker på att han medvetet ville skapa osämja i gruppen. Man får intrycket att Ragnar och Alucio inte kom vidare bra överens.

Vad skulle Alucio få ut av att skapa misstro bland wiccanerna?

Det är det som jag ska försöka ta reda på. Jag ska intervjua honom igen idag.

Hur kände Alucio till Ragnars bakgrund? Var de bekanta sedan tidigare?

Om jag har förstått saken rätt, så var det Silver som råkade försäga sig en kväll när han hade druckit för mycket vin. Silver och hans fru, Eufrasia, har varit medlemmar i Månens Cirkel i många år och känner Ragnar väl. De vet uppenbarligen en hel del om honom. Även sådant som de andra wiccanerna inte känner till. Som till exempel att Ragnar är nykter alkoholist och har varit våldsam mot kvinnor förut.

Har Alucio alibi? frågade Gisela.

Jag har fått hans arbetsschema från både fängelset och häktet. Han var ledig på eftermiddagen då Luna försvann eftersom han själv planerade att köra ut till Ragnar. Då Mikaela och Jamila försvann var han på jobbet. Och på påskafton arbetade han ett dubbelskift.

Det verkar inte särskilt troligt att Alucio och Ragnar skulle ha agerat tillsammans om de var ovänner. Hur är det med den där Silver? Har han kunnat leverera en trovärdig berättelse och alibi?

Efter att Silver hade avslöjat Ragnars hemlighet för Alucio avlade han tysthetslöfte som ett slags botgöring.

Vi håller för tusan på att utreda tre mord. Ett tysthetslöfte kan väl inte gälla nu, sa Gisela irriterat.

Nej, man kan ju tycka det. Tyvärr är inte Silver av samma åsikt. Han har låtit sin fru tala för honom också. Hon hävdar bestämt att hon och Silver har varit tillsammans vid tiden för samtliga försvinnanden samt hela påskhelgen. Det finns ingen anledning att tro att hon ljuger. De driver en blomsterbutik i Laihela, så makarna både bor och arbetar tillsammans. Eufrasia bör ha märkt om Silver hade avvikit på udda tider. Om jag ska vara ärlig så ger Silver ett ganska harmlöst intryck.

Hade paret något nytt att berätta om Luna då?

Bara att hon hade en tendens att locka till sig en del tvivelaktiga typer, som hon ibland tog med sig till wiccamötena i ett försök att värva fler medlemmar till Månens Cirkel.

Gisela suckade uppgivet. Det såg alltmer ut som om de fokuserade på fel personer. Men om de tog bort Ragnar och Månens Cirkel från ekvationen, då hade utredningen inget tydligt fokus.

Vem som helst av alla de människor som de hade intervjuat kunde vara mördaren. Eller så hade polisen inte kommit i kontakt med honom ännu.

LINUS

När Linus hade duschat och bytt om till tjänstekläder promenerade han över till fängelset där han bestämt träff med Alucio, eller Allan Olsson, som han egentligen hette.

En vakt tog med Linus till personalmatsalen där Allan redan satt med en kopp kaffe och en maffig äggmacka framför sig.

Jag hoppas att du inte har något emot om jag äter samtidigt som vi pratar? Det här är min enda rast idag. När mitt skift är slut här ska jag upp till häktet.

Inga problem alls, sa Linus och slog sig ner på stolen mitt emot.

Han tog fram penna och block, och bläddrade fram till en tom sida.

Kan du berätta igen hur du träffade Luna Måndotter första gången?

Hon var min massör. Jag började gå hos henne när jag flyttade till Vasa. Man blir stel i kroppen och kan få ont i ryggen när man går och står mycket i sitt arbete. Luna hade magiska händer, sa Allan och log av välbehag vid minnet av Lunas händer på sin kropp. Hans drömska ansiktsuttryck gav Linus gåshud. Allan fortsatte: Vi kom till att prata en hel del och när hon hörde att jag var ny i stan tipsade hon mig om sevärdheter och annat. Jag frågade om hon visste ett bra ställe att gå till om man ville lära känna nya människor och då föreslog hon att jag skulle följa med på en månceremoni med hennes coven.

Allan hade bytt jobb flera gånger de senaste åren. Före flytten till Vasa arbetade han i Helsingfors. Innan dess hade han varit bosatt i Sverige då han bland annat arbetat inom ungdomsvården. Han hade aldrig varit gift och hade inga barn. Mycket mer än så hade Linus inte fått veta om Allans förflutna.

"Hade