Giftet

By Caroline Grimwalker, Leffe Grimwalker and Jonas Malmsjö

Kim Cordell gör en obehaglig upptäckt i sitt eget hem. Det förflutna gör sig påmint där hon minst anar det och hon tvingas gå till botten med det. Dessutom slår döden plötsligt till med full kraft på ålderdomshemmet Trollstugan. John Wagners annars så pålitliga poliskollega Axel Luo är ute på djupt vatten och ingår en ohelig allians med helt fel personer. Även han har hemligheter som måste bevaras. En vidunderlig storm på väg mot December.

I den här serien är det ingen som håller igen, varken huvudkaraktärerna eller deras motståndare. Men en sak är säker – när du kommit till December blir det svårt att lämna.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Oct 11, 2023
• ISBN: 9789180006286

Book preview

Döden i December

Del 6

GIFTET

Av

Grimwalker & Grimwalker

En bild som visar text, Teckensnitt, Grafik, logotyp Automatiskt genererad beskrivning

Copyright © Caroline Grimwalker, Leffe Grimwalker och Word Audio Publishing 2023

Omslag: Nils Olsson

ISBN: 978-91-8000-628-6

Utgiven av Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Baserad på en verklig händelse

"Om December vore en människa

skulle det vara en horunge med mens."

Axel Luo

1

Det här är inte Sara.

Minnet av Christians ord är som elektriska ålar som slingrar sig runt i huvudet, i bröstet, i magen … överallt. John Wagner styr bilen från stugan vid Trollsjön och in mot centrum redan klockan tio nästa förmiddag, trots att han bara fått några få timmars sömn och förmodligen skulle blåsa rattfylla om någon stoppade honom nu.

Det kan inte hjälpas.

I minnet återvänder han till baren igår kväll. Christian som sa att fotot av hans fru inte föreställer hans fru. John som blev skogstokig, sprang ut till Max som diskade upp det sista i köket och tvingade honom att titta på det.

Max höll fotot framför sig länge och tittade på det, som om det skulle kunna få liv.

Mjae …, sa han och kliade sig i skallen med vänsterhanden som saknar två fingrar. Jag vet faktiskt inte. Alla kände till den där jäntan, men det var ju länge sen. Vad har det gått sen hon lämnade stan nu, tjugo, tjugofem år? Folk förändras ju så jag … vet faktiskt inte. Hur lik är du själv ditt högstadiejag?

Christian sa att hårfärgen och ögonfärgen stämde, men inget annat. Inte näsan, inte kindbenen, inte munnen.

John kör mot Hans-Olov Barkes hus i alltför hög fart, men en vardagsförmiddag i December är trafiken tack och lov obefintlig. Det finns bara ett sätt att få svar på frågan som har väckts.

Okej att folk kan förändras mycket mellan slutet av högstadiet och trettiofemårsåldern. Självklart är det så. Och en annan tanke har också slagit John: ifall Sara nu verkligen ville starta ett nytt liv i Stockholm, bli en helt ny person, så kan hon mycket väl ha förändrat sitt utseende som ett led i den förvandlingen. Näsan, kindbenen och munnen stämde inte, sa Christian. Men näsor kan opereras och kindben och munnar kan ändras på en pisskvart med såna där injektionsbehandlingar. Så det kan vara så att både han och Christian har rätt. Kanske både är och är det inte Sara på bilden från Grönan. Den föreställer hennes nya jag, och det kan hon ha skapat högst medvetet.

Men en pappa kommer känna igen sin dotter oavsett, tänker han när den svarta Audin sladdar upp framför Hans-Olov Barkes sorgliga bostad. Han glömmer nästan att trycka av tändningen när han skyndar sig ur bilen. Den raggiga hunden han träffade sist strövar omkring och luktar på saker i den minimala och misskötta trädgården och reagerar knappt när John stressat kastar upp grinden och skyndar fram till dörren.

Han ringer och ringer.

Knackar och bultar.

Till sist öppnar Hans-Olov Barke i bara linne och kalsonger. Det finns en gul fläck på framsidan av Y-fronten och linnet har blivit grått vid armhålorna.

Vad fan är det frågan om? säger han kisande och kliar sig i håret som står åt alla håll, utom högst upp där flinten blänker i ljuset från hallampan.

John har redan fotot framme och tar ett steg närmare. Då känner han också stanken från Hans-Olov. John var inte den ende som tog sig en rejäl bläcka igår. Det var därför det tog så lång tid för gubben att öppna dörren.

Vem är det här på bilden? frågar John och trycker upp den i ansiktet på Hans-Olov, som backar ett steg och kisar mot den med rödsprängda ögonvitor.

Vadå vem …? Han tar bilden från John för att slippa ha den upptryckt i synen och håller istället ut den med rak arm.

Är det Sara på det där fotot? Din dotter. Sara Barke. Är det hon?! Johns tonläge har gått upp i panik på slutet och han tar tag i dörrposten. Gårdagens drickande har redan gjort hjärtfrekvensen hög och tung den här dagen, men nu gör hjärtat en serie språng som helt tar andan ur John och en knipande, krampande känsla sprider sig strax under halsgropen.

Hjärtinfarkt, tänker han. Jag är en hårsmån ifrån en hjärtinfarkt.

Han hostar och slår sig med en knuten näve på bröstet som om han kan slå vett i allt därinnanför, medan Hans-Olov har försvunnit in i vardagsrummet. En minut senare är han tillbaka i hallen, nu med ett par bensinmacksglasögon på näsan. Han ser vaknare ut. Som om Johns besök har fått igång adrenalinet, och det är kanske inte så konstigt.

Utan att verka bry sig om kylan tar han ett steg ut på dörrmattan utanför ingången. Hans fötter är stora och håriga, noterar John medan han står och försöker djupandas bort hjärtats plötsliga förräderi.

Vad fan snackar du om? säger Barke som hållit upp fotot i dagsljuset och synat det noga.

En person …, flämtar John. Drar ett superdjupt andetag, släpper dörrposten och rätar på ryggen. En person som kände Sara sa igår att det inte är hon på bilden.

Han studerar Barke noga, men Barke bara skrattar hest och ger tillbaka bilden.

Nog är det där Sara, allt.

John blir yr för andra gången när en våg av tacksamhet och lättnad drar genom kroppen. Som han trodde. Som han trott hela tiden, alltså. Världen har inte kantrat fullständigt.

"Är du helt säker?" säger han ändå och stoppar tillbaka bilden i innerfickan medan allt långsamt återvänder till det normala inuti kroppen. En normal bakfylla, vill säga.

Barke rynkar pannan. Vad är det med dig? Tror du inte att jag känner igen min egen jävla dotter? Han sniffar till i luften. Har du druckit?

Vilken ironi ändå, tänker John, att den här fyllbulten frågar mig det.

Du är alltså helt säker? frågar John igen medan den raggiga hunden passar på att smita in i huset genom den öppna dörren.

Barke möter hans blick stint med sina blodsprängda ögon. Jag hade hoppats slippa se henne igen, men ja. Personen på det där fotografiet är Sara Barke. Min usla dotter.

2

Fuck, fuck, fuck, väser Axel Luo när han ser kursrasen på sina kryptovalutor. Det är fan inte sant. Det känns som om någon har slitit ut hela bröstet och slängt det i brasan. Det är tidig morgon och fortfarande härskar mörkret utanför villan.

Han får svårt att andas och kan svära på att han får en stroke. Ser på diagrammen med alla satsningar som störtdykt. Vet att det kommer att vända till sist, men det ser dystert ut just nu. Krig i Ukraina, inflation och ett svartlån som sticker en kniv i ryggen på honom. Om och om igen. Är det något han inte har så är det tid.

Han kan inte sälja för då har han gjort en förlust på trehundra lax. Han har inte råd att vänta eftersom Ackermanns vill ha betalt för lånet. De har redan gett honom uppskov två gånger och nu har de tydligen tröttnat.

Pengarna måste fram.

Under skrivbordet studsar Axels ben fram en stressad dans. Det är släckt i arbetsrummet i villan och persiennerna är neddragna, bara det blå skenet från skärmen lyser upp ansiktet, och när han lyfter blicken ser han reflektionen av sig själv i fönsterrutan. Han ser blek ut. Axel Luo, en av de svartaste personerna i December, är vit som ett lakan.

Han vet att han sålt sin själ till Ackermanns och ångrar det varje dag, men han var desperat för att täcka förlusterna från sitt spelande.

Det där jävla spelandet.

Till och med nu när han hatar sig själv och det som hans val har lett fram till, så sitter speldjävulen där intill honom och viskar att han skulle kunna försöka vinna ihop pengarna som han behöver. Han har tur emellanåt. Han är duktig på nätpoker. Har bra känsla för betting också.

Redan i tanken skorrar speldjävulens röst falskt. Axel Luo blundar och trycker fingrarna mot ögonlocken. Hade han haft sin pistol skulle han fan skjutit sig själv. Om han hade så jävla bra känsla för betting så skulle han väl inte förlorat så hårt som han just gjort?

Älskling, kan du köpa filter till bubbelpoolen idag? Det ser äckligt ut, säger Olivia bakom honom och han slår snabbt ihop laptoppen.

Såg hon det?

Absolut, svarar han medan hjärtat hoppar från ett stup och aldrig verkar landa.

Är du okej? undrar hon och kramar om honom bakifrån. Drar naglarna lätt över hans rakade skalle och nacken.

Jadå, lite stressad för jobbet bara.

Kom ihåg att du kanske måste komma hem i eftermiddag för lite vuxenmys.

Allt för dig, baby. Han vänder sig om och hon sätter sig gränsle i hans knä. Gnider sig mot honom, men de har knullat så mycket den senaste tiden att han fan har sår på kuken.

Jag känner det på mig, säger Olivia och kysser hans panna medan kuken, den jävla förrädaren, blir hård. Den här gången kommer det att funka.

Han kramar om henne. Älskar Olivia mest i hela världen. De har försökt skaffa barn i ett år nu. Ska han vara ärlig har han inte bråttom. Ska han vara helt ärlig så är han inte säker på att han överhuvudtaget vill ha barn. Någonsin. Men speciellt inte nu när hela världen håller på att rasa för honom. Fast det skulle krossa Olivias hjärta om han sa det, och för hennes skull så … kanske det kan få gå an med en unge, även om det känns som om han begår våld på sig själv och sin övertygelse. En annan djävul inom honom får liv och skrockar åt tanken. Vet att det var precis därför som han hamnade i spelskiten från första början. För att distrahera sig från det faktum att hans och livskamratens framtidsplaner och drömmar ser så otroligt olika ut.

Hinner vi? frågar hon, drar naglarna över nacken igen och trycker sig mot kuken.

Jag måste till jobbet, säger Axel, men vet att han kommer förlora mot henne. Dessutom behöver ja…

Hon har redan vecklat ut hans kuk från kalsongerna och fört sina trosor åt sidan. När hon för in den suckar både han och kuken, men av två olika anledningar.

När de är klara ligger Olivia på golvet med benen i vädret för att hans sperma ska få åka rutschkana rätt in i livmodern.

Axel är fortfarande tiltad men vågar inte berätta något för Olivia. Att han förlorat en mille på spel, att han tog ett lån från Ackermanns med huset som säkerhet för att täcka allt och att hans kryptosatsning, den enda chansen att komma ikapp, har fallit som en sten.

Nu kan du få åka till jobbet, säger hon och ler. Han älskar hennes leende.

Axel snubblar in i badrummet och tvättar av sig så att inte Bulten ska få en sniffest. Klär på sig snabbt och kysser henne hejdå, och när han sätter sig i bilen tar han tag i ratten och skriker rätt ut. Han har allt som en man kan drömma om och ändå har han fuckat upp det så här hårt.

Mobilen plingar till. När kommer du med pengarna?

Han skriker rakt ut igen.

Han är så jävla dum i huvudet att han borde få en helt egen diagnos.

Luoism – diagnosen kan ställas på personer som sätter krokben efter krokben för sig själva, eftersom de är dumma i hela huvudet.

Axel sliter i ratten och skriker tills han inte har någon kraft kvar i kroppen.

Han skulle kunna sälja krypton bara för att täcka lånebetalningen för det närmaste kvartalet, men då skulle han inte kunna betala nästa gång.

Han hatar att de utnyttjar honom för att han är polis. Han har redan betalat två feta räntor. Procent på lånet och information till Eva Ackermann, som har mjölkat honom på info angående utredningen om Carl Ackermann. Och den om Alvarez.

Bland annat.

Axel tar ett djupt andetag och känner doften av Olivia och hennes barndrömmar som sliter på både själen och kuken. Det kommer inte att finnas något kvar av dem snart och han har inte hjärta att berätta för henne att han faktiskt inte vill ha barn.

Allt jag har gjort har jag gjort av kärlek.

Han tittar på deras hus som kostar mer än de egentligen har råd med. Även det för att han älskar henne så mycket.

Det har alltid varit de. Axel växte upp som den första svarta personen i December förutom pappa, och Olivia var den enda som inte såg ner på honom och kallade honom för både det ena och det andra. Den enda kvinna som har älskat honom på riktigt.

Förutom mamma förstås.

Han valde att bli snut för att han var trött på all rasism, men innerst inne önskar han att han hade börjat med datta istället. Eller kanske startat en podd och sänkt varenda horunge i December som varit en fitta mot honom.

Han får ett meddelande på mobilen – bitcoin har rasat femton procent till. Skärmen skrattar åt honom, så känns det i alla fall.

Om han bara klarar sig tre månader kan allt lösa sig. Allt hänger på att inflationen tar semester och att krypton går upp till den nivå som han räknat med. Det är bara en tidsfråga. Då kan han betala Ackermanns och be dem dra åt helvete, men inte just nu. Han måste betala minst kvartalskostnaden men helst hela lånet, så att han slipper ha dem flåsande i nacken.

De har tvingat honom att bryta mot alla sina värderingar. Tjallat om utredningarna om deras stålverk och deras barnbarn, och annat som de vill ha koll på, som de kallar det.

Jag hatar dem!

Tre månader, tänker Axel. Det är allt jag behöver. Bort med Ackermanns, Olivia blir på tjocken och krypton studsar upp igen och ger mig sinnesro. Jag får stå ut med en unge. Den kommer trots allt vara till hälften Olivia, så hur svårt kan det bli?

Men den kommer också bli till hälften han, och just nu är Axel Luo inte direkt något att kasta in i genpoolen med stolthet. Han suckar och försöker hitta serviceansiktet igen.

Jag ska aldrig spela eller betta igen.

Den läxan har han lärt sig, men han vet att han bara bytte ut nätkasinot mot krypto. Det är dock smartare med krypto, alla förlorar till slut mot kasinot. Om det är något han har lärt sig så är det just det.

Axel startar bilen och kör mot polisstationen. Han har två alternativ. Sälja all