Förälskad i Berlin

By Jenny Hansson

Barndomsvännerna Samuel, Freddie och Joakim bor i Berlin, varifrån de också driver reseföretaget Svenssons buss. Bolaget står inför ny expansion inför den kommande Alla hjärtans dag – resor med dejtingtema. Åtminstone på papperet. Frågan är om Samuel ska hinna få rätsida på allt i tid. I bakgrunden tisslas det om strejk i lokaltrafiken, men inte ska väl det påverka den privata resebranschen? När deras gemensamma vän Christians ex-fru hävdar att Samuel är pappa till hennes yngsta barn ställs allt på ända, för hur ska han kunna berätta om sitt tidigare sorglösa leverne för flickvännen Gabi?Freddie och hustrun Anne bor i förorten tillsammans med dottern Nina och trots en något stormig vardag med sömnlösa nätter och vardagspussel som ska lösas är familjen lycklig. Åtminstone tills Anne vill ha fler barn. Och för Joakim och Daniel verkar världen stanna upp varje gång de rör vid varandra – men inte alltid på ett bra sätt. Inte ens föräldrarna verkar kunna förstå att han numera delar sitt liv med en man, och Joakim är rädd att hans egna rädslor ska leda till att han förlorar sin stora kärlek."Förälskad i Berlin" är en feelgood-roman skriven med glimten i ögat. Men det är också en berättelse om relationer, vänskap, kärlek och vikten av att kämpa tillsammans.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Mar 9, 2023
• ISBN: 9788728563076

Book preview

Jenny Hansson

Förälskad i Berlin

SAGA Egmont

Förälskad i Berlin

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2023 Jenny Hansson och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728563076

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

FÖRÄLSKAD I BERLIN

Kapitel 1 – JOAKIM

Joakim stirrade på det tomma mötesdokumentet på datorskärmen. Han skrev dit dagens datum, suddade ut det igen. Händerna svävade över tangentbordet. Inte ett ljud hördes från korridoren. Det avlånga bordet i sammanträdesrummet var tomt, sånär som på hans egen dator. Klockan närmade sig tio över nio och som vanligt var varken Samuel eller Freddie på plats. Att Samuel inte var någon morgonmänniska var inte direkt någon nyhet, men som chef borde han definitivt ta större ansvar. Och Freddie hade också börjat göra det till en vana att halka in med andan i halsen. I hörnet fanns en slokande planta, ett uselt komplement till de underhållsfria mossrutorna som prydde väggen. Freddie hävdade att den konserverade växten skulle rensa luften, men det var förmodligen bara humbug påhittat av kontorsinredarföretagen för att tjäna ännu mer pengar.

Joakim ringde Samuel men telefonsvararen gick på redan innan första signalen gått fram. Han sköt glasögonen högre upp på näsan och kladdade dit dagens datum på nytt i protokollet. Varför kunde de bara inte börja måndagsmötet i tid för en gångs skull?

Äntligen närmade sig steg utanför dörren. En smal gestalt med mörkt hår for förbi det frostade glaset. Joakim reste sig så häftigt från stolen att den nästan tippade bakåt. Det var bara Viktoria, företagets IT-ansvarige. Han marscherade fram till fönstret med kaffemuggen i handen. På sommaren var området i Tiergarten Berlins gröna lunga, men nu skiftade vartenda blad i rött och orange mot den mulna himlen. Det knakade i väggen då en vindpust for förbi tätt intill fasaden. Joakim ringde Freddie. Där gick signalerna fram, men något svar fick han aldrig. Han tog en kaffeklunk och gjorde en grimas. Självklart hade det hunnit bli kallt.

Det dunsade i korridoren och handtaget trycktes ner. Samuels spretiga blonda hår blev synligt i dörröppningen. Han släntrade in i rummet och stannade framför tavlan som dignade av tackkort från resenärer.

Vet du vad klockan är? sa Joakim.

Samuel pillade på ett av korten som föreställde ett par på smekmånad framför Eiffeltornet.

Vadå, vi börjar väl nio nu för tiden? Förresten är jag glad att jag hann hem i tid, vi körde från Dresden tidigt i morse.

Joakim gapade.

Dresden?

Jag och Gabi blev sugna på att besöka slottet utanför stan. Albert nånting heter det. Så vi tog en tur i går eftermiddag. Vi hann precis fram innan det stängde.

Bara senast förra månaden hade Samuel och flickvännen tagit en spontantur över helgen till Brygge i Belgien. Då hade han inte behagat flexa in förrän vid lunchtid på måndagen. Dessutom hade Samuel förälskat sig i något hotell där dit han tyckte att de skulle köra nya bussresor.

Jag fick trycka plattan i mattan för att vi skulle hinna till Gabis föreläsning, sa Samuel. Men det gick bra. Och du skulle sett hur fint slottet var upplyst på kvällen.

Joakim knep ihop läpparna. Så att hinna lämna flickvännen på arbetet var viktigare än mötet på det egna företaget?

Varför svarar du inte i telefon?

Joakim återvände till stolen. Samuel slängde mobilen på bordet innan han slog sig ner på platsen mittemot. Skärmen var svart. Han lade upp fötterna på grannstolen och gäspade.

Var är Freddie?

Ja, det kunde man undra. Måndagsmötet var den viktigaste träffen på hela veckan, de hade till och med skjutit på mötestiden till klockan nio just för att de andra skulle hinna masa sig dit.

Vad tror du om busschaufförskandidaterna? Joakim klappade på mappen där han lagt de utskrivna ansökningshandlingarna. Jag tänkte vi skulle ringa några av dem i veckan.

Samuel bollade den urladdade telefonen mellan händerna.

Jag har inte hunnit kolla, var tvungen att se över dagsprogrammet till Köpenhamn.

Joakim höjde ögonbrynen nästan ända upp till den bruna luggen. Inte hunnit kolla? Samuel slet sitt hår över att lista utflykter i programmet men det var tydligen inte så noga hur resenärerna kom fram till resmålet.

Det trampade ute i korridoren och snart svängde Freddie runt dörröppningen. Han var blek i ansiktet, ögonen såg svullna ut och det röda håret stod på ända. Efter att han hängt upp jackan på en av krokarna på väggen lade han ifrån sig den vita mopedhjälmen på plastmattan. I handen hade han en påse havrekakor.

Förlåt att jag är sen, men Nina höll mig vaken en stund i natt. Har ni börjat?

Freddies dotter närmade sig tvåårsåldern. Han och Anne hade knappt en lugn sekund i huset. Nåja, nu kunde de äntligen starta mötet ordentligt. De hade många punkter att hinna igenom.

Nä, det är lugnt. Samuel flyttade ner fötterna från stolen. Jag var också lite sen, jag och Gabi tog en tur till Dresden i går.

Freddie slog sig ner bredvid Samuel och öppnade kakpåsen. Han hällde upp vatten i ett glas från tillbringaren som stod mitt på bordet innan han vände de gröna ögonen mot Samuel.

Dresden?

Joakim norpade åt sig en kaka och tummade på mappen. De söta smakerna blandade sig i munnen. Nu skulle de andra sitta och prata fritid i flera timmar om han inte stoppade dem.

Samuel bollade fortfarande med telefonen.

Jo, där finns ett slott som …

Joakim harklade sig.

Nu börjar vi.

De andra tittade på honom som om han var en tv-värd som precis sagt att kvällens actionspäckade långfilm ersatts av en dokumentär om sjöborrar.

Svenssons buss går, som ni vet, bra, sa Joakim snabbt. Jag tänkte visa den senaste månadsrapporten.

Samuel lade ut armarna över bordet och vilade huvudet mot dem.

Väck mig när du är klar.

Kakan krasade mellan tänderna. Joakim klickade så hårt på tangenterna då han skrev in den första rubriken i protokollet att den sista bokstaven hamnade med fyra gånger. Hela företaget hade varit Samuels idé från början. Att starta ett bussbolag när man var tre kompisar som inte kunde något om vare sig resebranschen eller bussar var ren galenskap bara det. Men Samuel hade på något sätt lyckats övertala både honom och Freddie. De första resorna hade de kört mellan Göteborg och Berlin, men nu hade de expanderat antalet resmål och anställt flera busschaufförer som utgick från kontoret i Göteborg. De låg numera på plats nummer tre bland svenska bussreseföretag. Dessutom hade de planer på att starta upp en tysk företagsgren så småningom.

Om vi ska expandera ytterligare så måste vi ha koll på finanserna. Jag har förresten ordnat med leasingavtalen för de bussar som vi inte äger inför nästa år.

Så bra. Freddie fick knappt fram orden på grund av gäspningen.

Det var ett under att företaget alls gick runt med tanke på vilken inställning de där sjusovarna hade till de viktigaste arbetsuppgifterna.

Vi skulle behöva nån på plats på heltid i Göteborg, fortsatte Joakim.

De turades om så gott det gick att hålla ställningarna på Göteborgskontoret, men det var inte detsamma som att ha någon på plats hela tiden.

Det prasslade i påsen då Samuel grävde fram en kaka.

Jag är redan där typ var tredje vecka, sa han. Om jag åker dit oftare kommer Gabi tro att jag är otrogen.

Jag kan inte åka ifrån familjen mer än jag gör, sa Freddie.

Både han och Samuel körde fortfarande turer och de var på resande fot så ofta att det ibland var svårt att komma ihåg var de befann sig. Det var naturligtvis lite invecklat att driva ett svenskt reseföretag på distans, men de hade alla rotat sig i Berlin så de hade inte så mycket val.

Jag tycker det är på tiden att vi funderar på att anställa en chef som kan hålla i trådarna därifrån, sa Joakim.

Men chefer är så tråkiga, sa Samuel mellan kaktuggorna. Busschaffisarna i Göteborg tycker säkert inte om ifall det kommer någon ny typ som ska bestämma allt.

Det är fortfarande vi som bestämmer. Joakims hand smög åt sig en ny kaka. Men vi kan inte se och höra allt när vi inte är där. Jag hörde rykten om missnöje bland chaufförerna i lokaltrafiken här.

Samuel gav ifrån sig en högljudd gäspning.

Ja, det är väl bra? Då är det fler som söker sig till oss när vi startar vår tyska filial.

Joakim skrev ner nästa rubrik i mötesdokumentet. Samuel förstod som vanligt inte hur saker och ting hängde ihop.

Okej, då pratar vi expansionsplaner.

Samuel sträckte på sig.

Äntligen.

Jag har sett över planeringen inför våren, sa Joakim. Du föreslår att vi ska lansera tre nya orter för dejtingresor till alla hjärtans dag? Och sjösätta den tyska grenen.

Samuel snurrade runt ett tomt vattenglas på bordet.

Brygge, Köpenhamn och Venedig. Och den tyska grenen kan väl inte vara så svår att starta upp?

Låt oss börja med dejtingresorna. Bara där blir det för mycket, sa Joakim. Kommer ni ihåg när vi lanserade Amsterdam och Kraków på samma gång? Även om vi anställer tre nya chaufförer så innebär det att ingen får vara sjuk eller ta ledigt för att schemat ska hålla.

Samuel knyckte åt sig en bläckpenna från stället.

Då får vi väl anställa fyra? Eller varför inte fem när vi ändå är i gång?

Det har vi inte budget för.

Nya resmål behövde ofta lite tid på sig för att resenärerna skulle upptäcka att de fanns, i början brukade de bara marginellt gå med vinst.

Tre resmål, fem chaufförer, sa Samuel. Han glodde på Joakim med de bruna ögonen.

Stolsryggen knirkade då Joakim sjönk tillbaka mot den.

Det går inte säger jag ju.

Freddie? sa Samuel.

Både han och Joakim vände sig mot Freddie. Freddie ryckte till och några stänk från vattenglaset hamnade på bordet.

Ja, det blir bra.

Joakim sammanfattade några rader i protokollet. Samuel hade som vanligt ingen rationell tankeförmåga ens när man vände korten åt rätt håll och Freddie tycktes vara någon helt annanstans för det mesta.

Vi kan inte välja bort nåt av resmålen. Samuel lade armarna bakom nacken och vägde bakåt på stolen. Viktoria har redan uppdaterat hemsidan.

Joakim klickade sig in på startsidan. Nyheten låg överst. Finn kärleken med Svenssons buss. Tre nya resmål att välja bland till alla hjärtans dag. Allt fanns redan inlagt i bokningssystemet. Kommentarerna på sociala medier hade inte låtit vänta på sig, flera skrev redan hur exalterade de var över att kunna boka in sig på en ny resa. Kylan från ventilationen spred sig i rummet och fick hårstråna på armarna att resa sig rakt upp. Varför hade han låtit Samuel och Freddie lura av honom ansvaret för hemsidan? Viktoria litade alltid blint på vad de båda andra sa trots att han sagt åt henne att allt skulle dubbelkollas med honom. Impulsdraget innebar också att han måste se över leasingavtalen igen.

Eftersom du angett priser för de nya resmålen så antar jag att allt är klart då? sa Joakim och det var omöjligt att inte låta det torra tonfallet följa med rösten ut.

Samuels leende frös till en aning.

Allt är inte undertecknat än, men det är i princip färdigt.

Då får vi pausa planerna för den tyska grenen, sa Joakim. Det är omöjligt att jonglera allt samtidigt.

Samuel damp ner med stolen på golvet igen.

Men …

Inga men, avbröt Joakim. Han hade fortfarande makten över filialen, det fanns inga planer på att Samuel hade varken tillräckliga språkkunskaper i tyska eller koll på hur registrering av bolag fungerade. Om något körde ihop sig hade han åtminstone själv möjligheten att ställa allt till rätta eftersom han sett till att bli majoritetsägare i aktiebolaget.

Och några fler busschaufförer än de vi redan kommit överens om blir det inte. Joakim vände de blå ögonen ner mot mappen och plockade ut arbetsansökningarna. Det är förresten nästa punkt på listan. Här har ni kandidaterna.

Joakim delade ut papperen. Freddies ögon gick i kors redan då han nådde andra ansökningshandlingen och det dröjde inte länge förrän Samuel ryckte åt sig ett nytt vattenglas som han snurrade runt med ena handen. Klockan på datorskärmen gick över till en ny minut. Joakim skulle inte låta någon av dem lämna rummet förrän de enats om ett antal slutkandidater.

Kapitel 2 – SAMUEL

Samuel höll undan blombuketten och lirkade upp porten till trappuppgången där såpadoften slog emot honom. Han tog trappstegen två och två. När ekot från dörren vibrerade mellan väggarna hade han redan hunnit halvvägs upp till första våningen. Hjärtat dunkade i kroppen. Det gjorde det varje gång han närmade sig Gabis dörr, känslan från den där första gången hon kysst honom utanför porten dröjde sig liksom kvar.

Uppe på plan 2 stannade han utanför dörren uppmärkt med hennes namn. För några sekunder stirrade han på låset. Dit han hade nyckel. Men nu var klockan så mycket att Gabi garanterat borde vara hemma. Samuel ringde två signaler på klockan innan han öppnade.

Gabi?

En lukt av matos strömmade ut från köket och det slamrade därinifrån. Gabi stack ut huvudet i hallen. Hon hade telefonen tryckt mot örat. De ljusbruna lockarna han älskade att dra fingrarna genom ringade in det hjärtformade ansiktet.

Pappa, jag måste gå. Samuel kom precis. Gabi sände honom ett leende.

Åh nej, hon pratade med sin pappa. Samuel grep tag om buketten precis innan den gled ur händerna. Gabis leende stelnade en aning när hon lyssnade vidare i luren. Nästa gång hon svarade hade hon sänkt rösten och tonläget var ansträngt.

Nej, jag har inte träffat Kai. Det var längesen vi gjorde slut.

Samuel tittade in i hallspegeln. Den enda osymmetriska defekt han led av var att den ena pupillen var lite större än den andra. Men det syntes knappt. Han hade i det längsta undvikit att träffa Gabis föräldrar och det hade gått ganska bra med tanke på att de bodde så långt söderut i Tyskland man kunde komma. Men till slut hade han varit tvungen. De kastade en blick på honom innan de slog fast att en vd på ett nystartat svenskt bussföretag inte var tillräckligt värdig deras dotter. Åtminstone inte i jämförelse med Gabis perfekte ex-pojkvän Kai. Den vältränade typen hade ägnat mer tid i motionslokalen än någon kunde ana, han ägde visst hela gymkedjan. Och jämfört med Gabis systers make var Samuel tydligen inte heller något att hänga i granen, killen var banktjänsteman och hade gått ut handelshögskolan med toppbetyg.

Gabi klickade av samtalet och stoppade undan telefonen.

"Hallo, Schatz. Jag trodde inte du skulle hinna träffas i kväll."

Schatz. Skatt. Smeknamnet fick honom fortfarande att skälva ibland. Samuel fingrade på en tejpflik på blomsterpapperet. Nej, egentligen hann han inte träffas. I morgon skulle han till Sverige för att besöka Göteborgskontoret. Dessutom behövde han planera expansionen. Joakim hade sett ut som om han skulle få en hjärtinfarkt när han fick syn på uppdateringen på hemsidan, så Samuel hade varit tvungen att säga att det mesta var löst. Men det var inte helt sant. När han och Gabi besökte Brygge hade han pratat lite löst med en välklädd hotellchef om att boka rum för Svenssons resor, men de hade aldrig skrivit något avtal. I Köpenhamn och Venedig var varken hotell eller guidade turer lösta. Samuel måste resa runt till de nya expansionsresmålen under hösten parallellt med att han och Freddie fortfarande körde resor. Samtidigt som han då och då behövdes i Göteborg. Och Joakim fick inte ana att något var fel, eftersom han ägde majoriteten av aktierna kunde han sätta stopp för varenda plan om han blev på det humöret. Undrar hur långt vetenskapen hade kommit i den där kloningsprocessen? Nåja, de hade till slut lyckats enas om några kandidater att intervjua för de lediga tjänsterna i alla fall.

Jag ville gärna träffa dig innan jag åker. Men jag glömde tyvärr ta med magneten.

Gabi hade köpt en kylskåpsmagnet med motiv av slottet under Dresdenbesöket.

Du kan väl sätta upp den hos dig?

Det värmde i bröstet. Plötsligt fick han behålla Gabis samlarobjekt hemma hos sig. Samuel räckte över blombuketten. Gabis kinder blossade. Hon gav honom en kyss på munnen och äppeldoften från hennes parfym letade sig in i näsan. De gick in i köket tillsammans med de inslagna blommorna. På spisen puttrade en kastrull och diskbänken var överöst av rotfruktsskal.

Jag gör bara lite grönsakssoppa. Gabi lyfte ner en blomvas från hyllan i ett av köksskåpen, den var genomskinlig med frostat glas utanpå. Hon fyllde på vatten i vasen innan hon prasslade undan papperet och ett fång rosor uppenbarade sig.

Så vackra. Hon förde näsan mot en av dem.

Titta lite närmare, sa Samuel.

Med ett leende på läpparna lossade hon den grå tygpåsen som gömt sig bakom en av stjälkarna.

Men, Samuel … Gabis fingrar gled över satintyget. De djupblå ögonen lyste av en nästan obeskrivlig lycka.

Någonting rörde sig i maggropen. Hon trodde väl aldrig … herregud, de hade bara varit tillsammans i två år. Det var knappt att han förstod vem andra pratade om när de refererade till hans flickvän. Gabi var Gabi. Med ens hade hettan från spisen fått hela rummet att koka och svetten bröt fram under armarna.

Öppna nu, sa Samuel. Det var knappt att han klarade av att hålla rösten stadig. Han letade diskret i tröjfickan efter pipan, men han hade ju slutat röka. För ett par sekunder var det enda som hördes köksfläkten som surrade ovanför grytan.

Gabi öppnade påsen och ett par runda silverörhängen föll ner i hennes handflata.

Åh, så fina.

Hennes hals pryddes redan av silverhalsbandet hon fått av honom i Brygge. Bara det bästa var gott nog åt henne. Och han tvivlade på att den förbannade Kai visat henne lika mycket uppskattning som han gjorde. Det var inte vem som helst som körde till Dresden och tillbaka på en spontanutflykt för att titta på ett kvällsupplyst slott.

Jag tänkte att de matchade halsbandet.

Han hjälpte henne att sätta i örhängena. Om hon förväntat sig någon annan typ av smycke så visade hon det inte med en min. Samuel smög händerna om henne. Gabis andedräkt värmde mot huden. Han kysste hennes hals, fortsatte mot nyckelbenet.

Du stannar väl i natt? viskade hon med läpparna mot hans örsnibb. Fingrarna lekte med håret i nacken.

Expansionsplaner. Kommande jojo-resor kors och tvärs i Europa. Varenda ledig stund behövde gå åt till planering inför alla hjärtansresorna.

Självklart.

Hennes läppar sökte hans. Samuel smekte med fingertopparna under Gabis tröja. Hon var len och mjuk. Klumpen i magen löstes sakta upp i intet. Allt var redan bra som det var. Och ingenting skulle få rubba den balansen.

Kapitel 3 – FREDDIE

Ett skrik skar genom natten när Freddie slog upp ögonen. Han spetsade öronen, men ingenting mer hördes. Freddie hissade påslakanet högre upp över hakan. Citrusdoften från tvättmedlet letade sig in i näsan. Ögonlocken gled igen. Ett nytt oljud trängde in i mörkret och han satte sig upp med ett ryck. Värmen från täcket rann av honom. Han gnuggade sig i ögonen. Det var väl aldrig brandlarmet?

Anne vände sig åt hans håll utan att öppna ögonen.

Det är din tur.

Hans tur? De röda siffrorna på digitaluret meddelade ilsket att klockan inte var mer än 03:30. Det irriterande lätet påbörjades igen. Oväsendet upphörde aldrig att ringa i öronen.

Anne kurade ihop sig under täcket.

Kom igen nu, Freddie.

Med ens blev han klarvaken. Nina. Han reste sig på vingliga ben och styrde stegen mot dotterns sovrum. Trots att radhuset var nybyggt så drog det över golvplankorna. Eller kanske var det just därför, byggföretaget hade så klart ordnat alldeles för bra ventilation.

Freddie klev in i barnrummet. En gestalt stod upp i spjälsängen med händerna knutna om stängerna. Han kvävde en svordom då han trampade på en träleksak som pinglade i väg över golvet.

Vad är det, Nina? Han bytte tyskan till svenska, för han och Anne hade kommit överens om att det var bra om hon blev tvåspråkig. Kan du inte sova?

Freddie lyfte upp Nina i famnen och bar henne fram till fönstret.

Där ute är det mörkt. Alla sover.

Förutom han då. Freddie kunde inte häva gäspningen. Flickan lade handen mot rutan och ett avtryck bildades på den glatta ytan. Han torkade bort det med en av Ninas snuttefiltar. Anne hade redan tillräckligt att göra på dagarna när Freddie var på jobbet. Själv hade han inte haft något emot att byta med henne, hon kunde gärna få sitta med på företagsmötena där Samuel och Joakim gjorde allt för att reta gallfeber på varandra innan de, om de hade tur, kom fram till något vettigt.

Nina gungade fram och tillbaka i hans famn, hon pekade mot leksakskassen på golvet.

Nej, vi ska inte leka nu, sa Freddie.

Flickan gav upp ett illvrål. Hon kastade sig fram och tillbaka. Freddie klampade ut ur rummet och nerför trappan till vardagsrummet. Där gick han några vändor fram och tillbaka på mattan i mörkret. Att tända lamporna mitt i natten vore rena galenskapen. Det svaga skenet från solcellsbelysningen i trädgården trängde in bakom siluetterna av krukväxterna som klättrade över hela vardagsrumsfönstret. Anne skötte alltid växtligheten inomhus exemplariskt.

På väggen ovanför soffan hängde gitarren. Han gick fram till den. Nina slog ut med handen och strängarna gav ifrån sig några toner. En dammpust for också emot dem och Nina nös. Freddie hostade till. Hur kunde han ha missat att damma av den? Han hade aldrig tid att spela längre. Eller springa. Och om han väl fick en stund över så var han för trött. Det brukade sluta med att han somnade framför tv:n i stället.

Det skrapade i parketten framför blomkrukan vid tv:n. Freddie stelnade till. En skugga pilade över golvet. Äsch, det var bara en av katterna. Nina krängde till i famnen igen. Det här gick inte. Freddie stegade ut i köket där han satte flickan i barnstolen vid matbordet. Han knäppte på spännet innan han öppnade skafferidörren.

Freddie satte på ugnen och startade kaffebryggaren. I skenet från ugnsbelysningen dukade han fram vetemjöl, socker och bakpulver på säkert avstånd från de små fingrarna. Han gav Nina några slevar och vispar.

Vi kör kärleksmums i dag.

Förra gången han haft nattpasset hade det blivit drömtårta och havrekakor. Gången innan brownies. Det hade helt klart varit nyttigare att baka bröd, men jäsningen tog sådan tid att det helt enkelt inte var värt det. Han ställde fram smör och ägg från kylskåpet. Bryggaren gav ifrån sig ett sörplande. Det handlade bara om varannan natt. Snart var Nina tonåring. Då skulle hon sova till långt inpå förmiddagarna. Freddie skar upp en bit smör och nöp ihop en papperstuss om den, han förde den mot porslinet i formen och sänkte axlarna. Så länge han kunde slappna av genom att fortsätta baka så var det ingen fara.

Nina dunkade en visp i bordet. Leendet han försökte övertala sig själv om att han borde framkalla stannade på vägen ut. Han ströade formen och smälte smör. Mjölken i. Elvispen fram. Freddie dunkade huvudet i den öppna skafferidörren. Det var helt omöjligt att se ordentligt i skumrasket. Nina skrattade förtjust från sin plats i stolen och en av slevarna föll i golvet. Freddie gnuggade handen över pannan. En fas. Alltihop var bara en fas. Han tog ett kraftigt tag om diskbänken, andades djupt in och ut några gånger. Nu var det bara att fokusera på att överleva natten. Hade han tur skulle han hinna få ytterligare någon timmes sömn innan han behövde åka till kontoret.

När Freddie slog upp ögonen på morgonen var det ljust. Lite väl ljust för att det skulle vara rätt tid att gå upp. Åh nej, klockan närmade sig åtta. Han hävde av sig täcket och rusade upp ur sängen. Anne vände på sig, de röda slingorna var nu så urblekta att de nästan gick ihop med resten av det mörkbruna håret. Hon mumlade något om att han väl inte behövde väcka henne varje gång. Freddie bet ihop om svaret. Eftersom Nina inte somnat förrän närmare femtiden igen så skulle hon antagligen sova i kapp nu, vilket innebar att flickan skulle få svårt att somna i kväll. Och så var den onda spiralen i gång på nytt.

Freddie satte på värmen på bryggaren, kunde lika gärna dricka resten av kaffet som han gjort i ordning till kakan i natt. Han lyfte på duken och skar upp en bit av bakverket. Den hade perfekt konsistens vid det här laget. Egentligen hann han inte fika. Joakim skulle som vanligt muttra något om att han var sen, men hur skulle han annars uthärda turen in till stan?

Alla sa att det var bedrövligt att bo med barn i centrum så han och Anne hade köpt ett radhus i förorten. Men att behöva pendla fyrtio minuter med kollektivtrafiken eller lika länge med