Den ensamme älskaren

By Mikael Furugärde

Året är 1991 och i Paris är filmen Den ensamme älskaren samtalsämnet på allas läppar. Samtidigt söker två unga män efter sanningen och meningen med livet, genom flera impulsiva och märkliga beslut. De känner inte varandra och de ska aldrig träffas. Inte på riktigt. Ändå tycks deras vägar alltid vara på gränsen till att korsas. Anledningen stavas Patricia Fish. Men hur hänger allt egentligen ihop? Missförstånd och missbedömningar leder till att döden plötsligt gör sig påmind. Vad som ligger bakom det hela är dock i grunden ett mysterium. Kan det ha något med självaste Tintin att göra? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 19, 2022
• ISBN: 9788726987430

Book preview

Mikael Furugärde

Den ensamme älskaren

SAGA Egmont

Den ensamme älskaren

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 1993, 2021 Mikael Furugärde och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788726987430

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Till K.S.

Första delen

Den ensamme älskaren

Jag har ingenting att säga.

Arturo Casaventi

Paris 11-15 juli

I

Vid Place de la Bastille hittade jag en bilnyckel på trottoaren. Jag granskade den och fann att den hörde till en Fiat. Närmast fyndplatsen fanns två bilar av det märket och nyckeln passade till den ena så jag låste upp dörren, satte mig och startade motorn. Jag lät den stå på tomgång några sekunder och såg mig omkring. Sedan körde jag längs Rue du Faubourg St-Antoine och granskade samlingen av kassettband till bilstereon.

När jag svängde in på Boulevard Voltaire stoppade jag in något med Nat King Cole, som jag snabbt bytte ut mot Miles Davis. Klockan var fem minuter i sex på eftermiddagen och trafiken intensiv. Jag tutade, utan avbrott i sju sekunder och sedan stötvis, som ackompanjemang till Miles Davis. Det piggade upp mig och jag gjorde en vårdslös omkörning och utlöste en kör av signalhorn.

Fiaten var rolig att köra. Jag hade inget körkort men tyckte om att köra bil.

Jag tände en cigarrett och undersökte handskfacket. Det innehöll en fläckig roman och en pariskarta. Romanen hette Den ensamme älskaren och var skriven av en viss Arturo Casaventi. Jag stängde handskfacket. Det var bråttom nu. Banken stängde om tre minuter och jag behövde pengar. Efter Blue in Green parkerade jag och sprang in på en bank.

Jag valde ut en äldre kvinna i den kortaste kön. När hon fått sina uttagna pengar och ägnade sig åt att öppna sin handväska trängde jag mig fram och frågade, hängande över disken, efter närmaste bensinstation. Medan kassörskan svarade och den gamla glodde ner i sin väska tog jag några av hennes sedlar med min högerhand och stoppade dem innanför byxorna.

Jag gick snabbt ut, tog på mig ett par solglasögon som jag inköpt igår och som hade fullständigt raka, rektangulära bågar, och hoppade in i Fiaten.

Den accelererade utmärkt och jag var strax framme vid nummer 199. Jag parkerade och räknade pengarna. Till min glädje uppgick slutsumman till tretusen francs, vilket var betydligt mer än jag vågat hoppas på.

Jag speglade mig i backspegeln och tänkte att jag borde klippa håret. Nu hade jag ju plötsligt råd. Jag stängde av stereon och hoppade ur.

Det gladde mig att det var ett äldre hus och inte det intilliggande fula. Medan jag tänkte på hur det kunde se ut därinne, ringde jag på. En flicka svarade i porttelefonen och jag sade att det var jag och att jag kommit för att se på lägenheten. Den låg på femte våningen och det fanns ingen hiss. Jag sprang uppför trapporna och ringde flåsande på dörren. Där fanns en namnskylt. På den stod:

PATRICIA FISH

När hon öppnade kände jäg en stark doft av orm, fuktskador och parfym.

Hon visade mig runt.

I sovrummet fanns ett terrarium med en orm och taket hade allvarliga fuktskador. Vardagsrummet var rymligt med vackra möbler och det fanns en bred balkong ut mot boulevarden. Hon slog upp dörrarna och ljudet av bilars tutande och motorer och prasslande löv fyllde rummet.

Jag ska gå på bio, sade hon. Vad tycker ni om lägenheten? Ni får ursäkta, men jag är ganska jäktad.

Det gör ingenting, sade jag. Vad ska ni se?

Hon strök med sin vänsterhand över pannan och kisade.

"Den ensamme älskaren. Den är ny. Vad tycker ni?"

Jag gick in i badrummet innan jag svarade. Duschens vattenstrålar var svaga och vattnet blev varken tillräckligt varmt eller tillräckligt kallt. Jag återvände ut.

Bra, sade jag. Jag slår till.

Hon var tvungen att skynda sig till biografen och jag följde med henne ner sedan jag fått nycklarna och betalat månadshyran. Den uppgick till tvåtusenfemhundra francs.

Ormen är inte farlig, sade hon när vi stod vid min bil. Den kan inte rymma.

Nehej, sade jag.

Hoppas att ni kommer att trivas där. Jag måste springa nu. Ni vet var ni kan nå mig om det blir några problem.

Vi skakade hand och hon sprang nedför trapporna till metron.

Jag stoppade ner nycklarna i min plånbok och räknade pengarna. Nu hade jag drygt tolvhundra francs. En kort stund kände jag något slags svindel och var tvungen att luta mig mot Fiaten för att bli lugn.

Att känna den heta plåten genom skjortan gjorde mig glad. Jag satte på mig solglasögonen och började gå gatan fram. I en liten butik köpte jag en svart polotröja. Jag tog genast på mig den.

Sedan gick jag tillbaka till bilen, kastade min gamla skjorta i en soptunna och visslade One Note Samba när jag tog plats bakom ratten.

Klockan var sju. Det var alltjämt hett och kvalmigt. Jag körde fram och tillbaka längs några smågator och funderade över vad jag skulle sysselsätta mig med under kvällen.

På Rue de Charonne stannade jag invid en affischpelare och drog upp mitt armbandsur. Jag satt en stund försjunken i tankar kring Stockholm. I mina föräldrars lägenhet var det förmodligen svalt nu.

Det kändes som om jag varit i Paris i flera månader, trots att jag anlänt för tre dagar sedan. Nu var klockan kvart över