En äldre herre och hans väderspänningar

By Thomas Alfredsson

En samlingsvolym med 34 berättelser i varierande längd (s.k. litterära fjärtar, därav titel på boken).
Genomgående mycket humor, som är det gemensamma temat i samtliga historier.
Vardagliga betraktelser över vad som händer i en åldrings liv. En åldring som kanske har en bokstavskombination som diagnos?

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Nov 29, 2021
• ISBN: 9789180274623

Thomas Alfredsson

Thomas Alfredsson har arbetat inom flera områden genom livet - psykiatrisk sjukvård, fotograf, frilansjournalist, kriminalvårdare, läderhantverkare, silversmed. Numera pensionär. Och författare...

Book preview

Förord

Den här boken börjar inte på första sidan.

Första delen av en bok brukar lägga fram historien och presentera dess huvudkaraktärer.

Alltså en form av transportsträcka, till dess det börjar hända saker.

Den här boken har inga karaktärer egentligen, och inte heller någon nämnvärd historia - de är ju ett antal småhistorier, utan samband. Så jag plockade bort rätt många av de första sidorna.

Om frågan kommer upp (och det brukar den göra), så kan du sanningsenligt svara:

- Hur långt jag kommit? Jag är på sidan 83 redan, och tiden har bara flugit i väg!

Jag hade roligt när jag skrev mina historier.

Hoppas du får lika roligt när de läser dem!

Innehållsförteckning

Sälja till säljare

Lur på flygtur

Flygattack!

Bristande försäljningsteknik

Jämna den med marken!

Amandas lärdomar

Lågflygande BMW

Parkeringsproblem

Fast i smeten

Eclair och Bonka

Att vara stämplad

Mitt liv som tiggare

Kollektivåkningens faror

Blå piller

Bus med mus

Damer i trädgården

Det var då själva katten!

Raffigt i skinn

I helvetets förgård

Att sova tungt

När ljuset kom till mig

Tandläkarbesök

Badstrandens hetta!

Statistiska Centralbyrån

Köbildning

Flatulens

Att bita i gräset

Ett öde värre än döden

När ängarna vitna av tusenskön

I nattens mörker

Alla dessa människor!

Kantareller med livet som insats

Karpaltunnelsyndrom

Ansiktslyft

Sälja till säljare

Har i rätt många år pysslat med att sälja fårskinn till hugade köpare, samtidigt som jag tillverkat allehanda ting i läder och skinn. Just nu sitter jag och pysslar med en läderväska, när telefonen ringer.

- Ja, det är Thomas, säger jag, hurtigt och kundvänligt

- Nämen hej, Thomas, hur står det till denna vackra dag? frågar en glättig och överentusiastisk röst Aha, en försäljare!

- Jag ringer från Brunögat Finans, och vi vet ju att du, Thomas, som nybliven pensionär, kanske har ett behov av lite extra pengar...har jag rätt, eller har jag rätt, Thomas?

Jag tittar på luren för att se om det rinner sirap ur högtalaren.

- Nä, vad roligt att du ringer, säger jag och kopplar på högtalarfunktionen.

- Hm, ja...han låter litet förvånad. Vi vill gärna berätta om våra förmånliga lån för dig, Thomas, som vi endast erbjuder...

Han får upp ångan, säger samma saker som han sagt hundratals gånger. Jag går på toaletten, ger katterna mat, pillar lite navelludd, och hela tiden hör jag honom i högtalaren. Jag hostar då och då när jag går förbi telefonen, så han hör att någon är kvar.

- Låter intressant, avbryter jag, men här är något ännu intressantare! Just nu kan jag erbjuda dig två islandsfårskinn, till priset av två islandsfårskinn!

- Va? säger han, och kommer av sig.

- Javisst, säger jag entusiastiskt Är det inte fantastiskt? Kan du inte se dig själv liggande framför öppna spisen, på ett av dessa skinn, med en ros mellan skinkorna?

- Hm, jo...han skrattar lite prövande, osäkert. Detta stämmer inte med manus.

- Din fru, eller sambo, kommer att gå i spinn, försäkrar jag. Och så är ju fårskinn naturligt impregnerade med ullfett, så din hud kommer att bli mjuk och följsam...men undvik sidenlakan, du blir så förbaskat halkig, så du glider ur sängen, ha, ha. Jag ligger själv på dessa skinn, berättar jag, liksom gnider fram och tillbaka, för att bli så mjuk och svampig som möjligt.

Det blir tyst i andra änden. Förmodligen försöker han föreställa sig hur detta ser ut, för jag tycker mig höra några tveksamma mumlanden. Han harklar sig, ivrig att återgå till manus.

- Och tänk på vilken investering! fortsätter jag snabbt. Du kommer få till det varenda gång ett skinn kommer fram! Kanske till och med utan ros! För tusan, jag kanske skulle kalla mig sexterapeut, ha, ha.

- Jo, ja, men...han stammar litet grand.

- Men det är klart, fortsätter jag, jag kan ju inte garantera något resultat. Är du ovanligt knölig i ansiktet, eller kanske har en kropp som en kakelugn, så vete tusan om fårskinn hjälper! Men så illa är det väl inte? Nå, vad säger du? Skall jag skriva upp ett par skinn på dig?

- Nja, säger han försiktigt, rädd att bli avbruten igen. Jag behöver nog inget fårskinn just nu...

- Då behöver jag inget lån heller, säger jag och knappar bort samtalet.

Nöjd lutar jag mig tillbaka. Har varit en bra förmiddag.

Lur på flygtur

Är på utflykt. Blir lappsjuk ibland och beger mig in till Staden. Efter någon halvtimma brukar jag vara botad och kan med glädje lämna alla dessa galningar bakom mig, och återvända till hemmets lugna vrå.

Nu sitter jag på en bänk, tittar på människor, äter en glass, funderar på livet och har det riktigt gott. Borta till vänster promenerar en yngling, fullt upptagen av sin telefon. Han kastar ett öga framåt, då och då, men huvudsakligen är han försjunken i skärmen.

Han ser inte stolpen, och jag finner ingen anledning att uppmärksamma honom om att gatukontoret har haft fräckheten att placera ett hinder i hans väg.

När hans panna slår in i stolpen studsar han tillbaka med en fantastiskt grov svordom. Hans telefon far i väg i en parabel åt höger och träffar en medelålders cyklist i lycrabyxor och fantasifullt mönstrad t-shirt. Denne fanatiker är inte beredd på anfallande mobiltelefoner, utan girar till ganska kraftigt och missar trampan med en fot. Eftersom han just ställt sig upp på tramporna för att ta sats uppför en liten backe, så slår hans fortplantningsorgan ner på ramen med våldsam kraft. Jag ser hur hans ansikte förvrids när någon del av kroppen försvinner upp till en plats inte ämnad för den. Det gör ont till och med i mig, och jag förstår varför han kastar sig åt sidan och instinktivt greppar sitt paket. Styret ställer sig vinkelrätt mot ramen, och han kraschar in i en mindre Toyota som just parkerat. Damen som just är på väg ut genom bildörren, får samma dörr tillbaka mitt i ansiktet, våldsamt tillskjuten av cyklisten.

Hon tumlar bakåt in i bilen igen och knuffar till sin väninna som är på väg ut på andra sidan. Hon far ur bilen som en champagnekork och hennes ben är på intet sätt koordinerade med resten av kroppen. Handväskan far åt vänster, den lilla mopsen hon har haft i famnen far åt höger, och själv tumlar hon rakt fram. En man går förbi, ser henne skjuta ut ur bilen och rusar fram för att hjälpa till när hennes högra hand träffar honom över näsryggen, slår bort glasögonen och orsakar blodvite. Han ryggar tillbaka, helt plötsligt halvblind och med blodet rinnande ur näsan.

Själv sitter jag med gapande mun och åser alltihop. Glassen har börjat droppa på mina byxor men jag märker det inte. Jag visste inte att det kunde vara så roligt att åka till stan! Bättre än Mission: Impossible och Tom Cruise!

Mannen med den blodiga näsan och vilt stirrande ögon svär långa ramsor medan han vacklar omkring på trottoaren, vilsen i en suddig värld.

- Var fan är mina glasögon? ropar han åt alla som kan vara intresserade, och går ned på knä för att famla omkring på trottoaren. Hans händer blir omedelbart överkörda av en tvillingbarnvagn, påskjuten av en mamma som hittills inte märkt något av kalabaliken, då hon varit djupt försjunken i skyltfönster.

Hon blir förvirrad, ser en svärande man på knä vid hennes älskade barn och driver till honom med en relativt stor handväska. Hon tappar väskan vid angreppet, allt innehåll far ut och en surfplatta, en bok (finns det människor som läser böcker fortfarande?), en vattenflaska, en banan, en plånbok, nycklar och diverse småkrafs far iväg, som från en briserande landmina.

Mannen, som fått allt detta i huvudet lägger sig raklång, uppenbarligen mycket trött på alltihop, och vad beträffar hans glasögon är de oåterkalleligen förlorade eftersom de krossats av barnvagnens andra hjulpar.

Boken - jag tycker mig känna igen Omgiven av idioter av Tomas Eriksson - landar på ett av uteserverings små bord, där den skickar iväg en kopp kaffe rakt i knät på en kvinna, just på väg att stoppa ett wienerbröd i ansiktet. Hon rusar upp, välter det rangliga bordet, och sockerskålen skjuter i väg som en projektil. Ca 27 sockerbitar smattrar mot sidan på en mycket liten Nissan som försöker krångla sig ur en parkeringsficka. Den ålderstigna föraren rycker till, foten halkar från broms- till gaspedal, varpå den lilla brödrosten far in i framförvarande bil med gnissel och startande tjuvlarm som följd.

Kaoset lägger sig. Det blir inte tyst. Tjuvlarmet tjuter, mobilägaren svär över sin skadade mobil, cyklisten stönar och håller sig i skrevet, mopsen skäller på allt och alla, glasögonmannen svär och håller