Faber

By Anders Törnquist

Han har stirrat på sig själv i spegeln så många gånger och känslan är alltid densamma. Besvikelse. Telefonen ringer, men det är ingen där. Kan det vara hon som ringer? Vart tar man vägen när ens enda sällskap är Fröken ur och Järnvägens automatiska telefonlur? Men hon finns där ute någonstans. Han letar efter henne överallt och till sist hittar han henne, en sen kväll i huttrande kyla. Han ser henne i en kvinnodemonstration, klädd i en lodenrock och med en svart palestinasjal runt huvudet. Men en buss åker förbi, ögonkontakten bryts och hon är borta. Var det där flyktiga mötet allt det skulle bli?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 10, 2022
• ISBN: 9788728285121

Book preview

Anders Törnquist

Faber

SAGA Egmont

Faber

Omslagsfoto: Unsplash

Copyright © 1979, 2022 Anders Törnquist och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728285121

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

PENGAR FRÅN HIMLEN?

Årets första majtåg stördes av nåt så ovanligt som ett pengaregn. Efter många års veklagan från vänsterhåll tycktes deras vildaste förhoppningar besannas när den milda västliga vårvinden förde med sig ett tätt duggregn av femkronorssedlar.

Främst var det VPK-tåget som just börjat gå som stördes men även socialdemokrater och LO-folk som ställde upp på den angränsande gatan fick del av mannan.

Varifrån pengarna kom är ännu okänt men polisen

se sid sexton

MYSTISK DÖDSOLYCKA

Vid halvtretiden igår eftermiddag förolyckades en ung man när han påkördes av en bil på Parkgatan.

Den förolyckade, vars identitet ännu är okänd, var vid olyckstillfället helt naken och det enda han hade att skyla sig med var en hallspegel, en telefon och en blyertspenna! Vidare uppges han helt sakna hår på kroppen!

Föraren av bilen, en LO-funktionär, tillstod att han haft bråttom hem till matchen på TV. Han var efter olyckan svårt chockad.

Polisen har inte fått olyckan tillfredsställande klarlagd men man antar att orsaken var en kombination av hög fart och ouppmärksamhet från den förolyckades sida.

Alla upplysningar som kan leda till fastställandet av

se sid sexton

Från Dagsnytt (m), förstasidan den 2.5.197…

8.3

Idag sol. Men en bedräglig sol. När jag väl släpat mig upp äter molnen upp den och regnet faller innan jag hunnit ut.

Jag hinner aldrig ut. Istället vänder jag i dörren och står en stund framför hallspegeln med rocken på. Först ser jag inte mig själv men så är det som om jag gjorde mig påmind, som om jag ändå var tvungen att ta ställning.

Spegeln hänger snett, lite ut från väggen och jag ser ner på mig själv.

Situationen är alltid densamma. Motvilligt iakttar jag mitt alltid lika främmande och outgrundliga ansikte. Aldrig ler jag eller skrattar. Försöker jag med det skär munnen som ett sår över ansiktet. Ett vitt gapande hångrin jag inte känner.

I nästan orörlig ställning fastnar jag framför min bild. Vi kan inte slita oss från varandra och ibland kan det vara så länge att vi blir generade och slår ner ögonen: jag ser på hans fötter och han på mina.

Och hela tiden går mitt huvud, tungt, pulsande för att finna en utväg, en fortsättning. Bara något som kan vara viktigare än att stå här.

Kanske är det inte så länge jag står där. Men tillräckligt, alltid mer än tillräckligt för att känna hur det lilla, lilla kornet som kryper i min mage varje morgon skall växa med ring efter ring och till slut bli den tyngd som håller mig fast. Som gör varje förflyttning nästan omöjlig! Ja, som till och med kan göra en telefonsignal till en räddare. Och det fast jag vet, att telefon aldrig räddat mig!

Så ringde det och jag slet mig loss men när jag kom fram var telefonen död. Inte ens ett klick hördes.

Det var tredje dan i rad! Är det du som ringer till mig? Är det du?

Smuts, hudavlagringar, fett, saliv och mjäll sitter på telefonluren. I små åsar har det satt sig som för att förbättra den anatomiska utformningen. Det slår mig att jag kan vänta ytterligare en tid, en riktigt skiten tid, då jag flerdubblar lagren genom bristande hygien och flitigt telefonerande. Sen, efter fotografier och avgjutningar, kan jag sälja min anatomiskt utformade telefonlur till LM Ericsson!

Allt detta tänkte jag innan jag la på. Bra tankar, produktiva, nyskapande. Det riktigt susade i mig, nästan så suset slog ton, så vinden sjöng!

Men vart skulle jag ringa? Vart? För inte kunde jag ringa upp och låta luren ligga. Nej, det räckte inte med Fröken Ur eller Järnvägens automatiska tele-fonsvarare: jag var tvungen att ringa och prata! Och ringa igen! Och prata igen!

Med diskmedel och trasa och en gammal tandborste tog jag bort varje spår av användning. Till och med sladden gjorde jag ren och till sist torkade jag bort alla fingeravtryck med kökshandduken.

På den lilla pallen stod den sen och glänste och teg. Jag drog fram en köksstol och satte mig alldeles utom räckhåll.

När den äntligen ringde hade jag fastnat igen. Den första signalen var som en elektrisk stöt fast jag var alldeles stilla. Och sen var varje signal som en stor hand som kramade magen på mig. Jag blundade men utan resultat.

En lång stund efteråt, efter den femte och sista signalen, var det som om luften kring apparaten vibrerade. Jag såg hur ljudvågorna stillnade och lade sig igen.

Då tänkte jag inte ens på dig. Jag tänkte inte ens på att det var du som ringde: bara telefonen, bara signalen, bara ljudet, ljudvågorna!

Men sen, när signalerna var slut och jag kunde sjunka ihop, förstod jag att det kunde varit du.

Bara ett steg behövdes. Ett enda steg var nog, sen nådde jag luren och nummerskivan. Sen var det bara ditt nummer, den enda siffer kombination jag någonsin lyckats lära mig med en gång. Bara du sa den, den där första kvällen utanför din port, gick den in som en ramsa: 1218 36; två gånger sex, tre gånger sex, två gånger tre gånger sex! Som ett hålkort, en hemlig kod. Mitt eget Sesam öppna dig.

Den blänkte svagt i skenet från hallampan och jag backade istället för att ta det steget framåt som behövdes. Försiktigt, ljudlöst backade jag in genom dörren till sovrummet utan att släppa den med blicken. Först där vidgade jag synen, först där såg jag den mitt i allt annat: på träpallens altare, ren obefläckad, helig!

På golvet låg kläder och dammtussar. Överallt längs trösklar och väggar täcktes golvet av damm. Papper och tidningar låg strödda. Men mitt i alltihopa tronade den. Och det var därifrån det skulle komma.

Ja, plötsligt visste jag att där ur apparaten skulle räddningen komma. Och då, när den kom, skulle jag veta det, då skulle jag inte tveka!

Men innan dess fick den inte röras. Aldrig fick jag ringa eller ens flytta på den.

Hur lång tid jag höll på där med ytterkläderna på är omöjligt att säga. Genomsvett ställde jag mig på nytt framför spegeln men nu var det nåt helt annat. Min insikt hade befriat mig och jag såg mig själv utan fruktan.

Ett intressant ansikte, utan tvekan intressant. Tunnhårigheten och den här frisyren som fick håret att stå rakt upp på ett lagom nonchalant sätt framhävde den höga, breda, pannan. Ansiktet hade sjunkit in dom sista åren och när jag skötte det väl hade jag den där skäggstubben som underströk styrkan och karaktären. Fyllig mun, bred och sensuell. Egentligen var det bara ögonen som vållade problem. Jag såg dom liksom aldrig, dom undflydde mig och fast jag sökte fixera dom såg jag aldrig nåt uttryck i dom. Uttrycklöst blå mötte dom ständigt lika intetsägande min blick. Glasögon hade jag visserligen men när jag tog av dom var det likadant: stumma, insjunkna, gav dom mig aldrig nåt igen!

I gottaffären på hörnet ringde jag först hem till dig utan resultat och