Zeppelinaren eller Gustav Anderssons äventyr som luftskeppsmatros

By Ove Allansson

Året är 1934 och på luftskeppet Luxemburg Helium har matrosen Gustav Andersson vid det här laget gjort sig ordentligt hemmastadd. Nu är det dags för ännu en flygning över Atlanten, den här gången med en hel orkester ombord. Att skeppet är fyllt med kontroversiell vätgas får dock inte passagerarna veta. Det är bäst så. Lugnast. Men Gustav kommer snart bli varse att det finns de som har sina misstankar. Måtte han bara inte råka erkänna något...I "Zeppelinaren eller Gustav Anderssons äventyr som luftskeppsmatros" får vi följa Gustav, och resten av besättningen ombord Luxemburg Helium, på den långa resan från Europa till Sydamerika. Det blir en upplevelse som sent ska glömmas, med gasläckor, intriger - och ett mystiskt försvinnande. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Sep 3, 2021
• ISBN: 9788726881059

Book preview

Passagerarna anländer

Gustav Andersson har varit ett ärende till en motorgondol och är på väg uppför lejdaren till luckan i flygkroppen när han ser bilarna närma sig luftskeppet.

Efter rykten ombord lär det finnas många kända musiker i den symfoniorkester eller musikorganisation som kommer att medfölja. Gustav har också hört att någon rik spagettikung ligger bakom och finansierar.

Ingen kan påstå att det är billigt att hyra luftskepp.

Orkestern skall göra inspelningar uppe i lufthavet och skivorna kommer att i påkostade album lanseras som världens första Luftskepps- eller Zeppelinaresymfoni. Från utsiktssalongen kan musikerna titta ut över lufthavet och av soluppgångar, solnedgångar, molnformationer och det jordiska landskapet under skeppet inspireras till musikaliska stordåd.

Gustav stannar till i lejdaren: under honom kliver musiker, inspelningstekniker och andra ur bilarna. Från Europa skall det vara fyrtionio passagerare. Sju till ska komma i New York.

Några av musikerna pekar uppåt, vilket på Gustav gör ett lustigt intryck därför att de pekande fingrarna är nära. Luftskeppet Luxemburg Helium använder sig inte av hög förtöjningsmast utan av lägsta möjliga. Buffertarna, luftkuddarna, under huvudgondolen vilar eller trycks ibland mot luftskeppsfältet. I den långsträckta gondolen ryms manöverhytt, navigations- och radiohytt, vissa befälshytter och samtliga passagerareutrymmen.

Åtskilliga av musikerna är klädda i läderjackor eller sportkläder. Ömt, ja kärleksfullt, bär de sina instrumentväskor. Tycker i alla fall Gustav.

Några musiker odlar praktfulla helskägg, men de flesta är slätrakade. En man med väldigt instrumentfodral påminner om Hitler. Bär åtminstone Hitlers ansikte med den lilla mustaschen, bär Hitlers ansikte till en lång kropp.

Utan att vara särskilt intresserad av politik vet naturligtvis Gustav att Hitlers nationalsocialister nu 1934 sitter säkert i sadeln – inte minst sen riksdagsvalet förra året då de fick över sjutton miljoner röster. Ungefär en miljon mer än vad Socialdemokrater, Kommunister och Centrum fick tillsammans.

Gustav beundrar tyskarna för deras flygteknik och zeppelinare, men äger, genom påverkan av den internationella luftskeppsbesättningen, en viss skepsis mot herr Hitler.

I minnet bär den unge, men erfarne, luftskeppsaviatören Gustav Andersson sin moders ord om att inte intressera sig för politik. Slikt leder bara till bråk. Ej heller talas i bibeln om fackföreningar.

Ända sedan faderns tragiska död är den numera omgifta modern djupt religiös. Fadern var aeronaut eller ballongflygare under varierande artistnamn, alla franska.

Glöm inte Gustav lille, brukar modern säga, att Gud har sin hand över allt och att vinden alltid styrde vår ballong dit Gud ville.

Kära mor, kan Gustav invända, det var nog inte riktigt så om du tänker efter. Salig far försökte så gott han kunde, åtminstone sista tiden, att styra ballongen så att den landade intill någon herrgård

Gustav lille, kan modern fortsätta vänd mot sin trettioårige son, som är av medellängd och något mager med ett öppet och ärligt ansikte under de ljusa lockarna, Gustav lille du måste inse att om din fader landade intill herrgårdar så var det Guds vilja. Du borde ha mig i åtanke, din moder, och sluta med din riskabla profession innan något händer. Det är icke Guds vilja att människan skall flyga omkring i luften. Det är bara änglarna som är skapade att flyga Gustav lille.

När modern, vid Gustavs sällsynta besök hemma, går på sådär hjälper det inte att Gustav påpekar att ballongerna långt innan faderns död hade utvecklats till styrbara luftskepp. Säkerligen tillhör framtiden inom aviatiken luftskeppen. De kommer att få lättare och starkare motorer och nya roderkonstruktioner, styrda av människorna kommer de att kunna stå emot vindar och oväder. Aeroplanen, systemet tyngre än luften, kommer i framtiden aldrig att kunna tävla med luftskeppen ifråga om lastkapacitet och antal passagerare. Fingervisning om detta är ju att det ännu inte finns flygtrafik över Atlanten med aeroplan. Det kommer att gå åt för mycket bränsle och innebära ett vansinnigt slöseri.

Människan är en tänkande varelse.

Alltså kommer hon att utveckla luftskeppen till fulländning.

I sitt trettionde år och som välbefaren luftskeppsaviatör har Gustav, liksom kanske också kamraterna, en speciell syn på jordelivet. Medlidsamt, eller ibland roat, märker han människornas bindning till någon viss prick därnere på jorden, till en klunga hus, till ett samhälle: det de ser som världens centrum.

Förhävelse och övermod. Besinna dina tankar.

Tycks ibland rymden säga.

Kanske oftast när han sitter ryggutkik, i översta utkiksbrunnen, liksom ridande på ryggen till den väldiga, gulskimrande fisk som simmar genom lufthavet eller rymden. Under klara nätter är det fråga om rymden. Luftskeppet är rymdskepp. Då inser han sin litenhet. Hur ofattbart allt är: stjärnorna, planeterna, Vintergatan och de andra galaxerna.

Samma litenhet har Gustav känt vid oväder, när luftskeppet rullar eller slingrar eller kastas hit och dit och han måste ta spjärn och arbeta samtidigt.

Och om sanningen ska fram: det händer att Gustav längtar efter en fast punkt på jorden. En annan tillflyktsort än hemmet med modern och styvfadern, en skomakare som inte blivit vid sin läst. Gustav längtar efter en annan kvinna, annorlunda än de hos vilka han köper kärlek.

Just nu känns inte litenheten av. Efter att ha kastat ännu en blick på passagerarna klättrar Gustav upp mot dörren eller luckan. Den är av aluminium och sitter, när den är stängd, noga inpassad i det dukklädda och gulmålade luftskeppsskrovet. Han är van att klättra i liknande lejdare, att klättra mellan motorgondoler och flygkropp, även när luftskeppet befinner sig på tusen meters höjd.

Hon har fem motorgondoler: två förliga, två midskepps och en akterlig. De hänger några meter under skrovet, så placerade att ingen propeller når nedanför den långa huvudgondolen.

I babords, vänster, midskeppsgondol eller motorrum har Gustav nyss agerat jultomte och ur säcken förärat maskinisten och en assistent nytt trassel att torka olja och bensin med. Trots att motorn ännu vilade fördes samtalet skrikande från maskinisternas sida. Deras hörsel är nedsatt av bullret i motorgondolen och de hör väl inte själva hur högt de skriker.

Med trasselsäcken på ryggen och med en hand för sig själv och lejdaren tränger Gustav upp genom luckan till luftskeppskroppen och är inne i det landskap som ännu kan skrämma, åtminstone under hårt väder. Det är ett landskap av smäckra och perforerade aluminiumbalkar, aluminiumspant, förstärkningsvajrar och linor som från tak till golv stänger inne och stöttar de väldiga gassäckarna eller gascellerna. Dessa ger intryck av jättelika amöbor, av benlösa monster. Sladdriga nedtill – medan luftskeppet vilar på marken eller flyger på låga höjder.

Något vanvördigt kan gascellerna liknas vid arton förvuxna och sladdriga korvskivor instoppade i den väldiga korv som är det 202 meter långa luftskeppet, vars största diameter är 24 meter. Varje korvskiva eller gascell är mellan tio och tolv meter tjock och varierar förstås i diameter efter skeppets form.

Nedtill är varje korvskiva uppskuren i ett uppochnedvänt V, något högre än en manslängd. I skeppets botten och dess hela längd finns en förbindelsegång och längs denna vandrar man under en rad uppochnedvända V-tecken, som utgörs av snedställda balkar.

Från denna förbindelsegång och inträngda mellan gassäckarna leder lejdare upp till pinnbroar eller andra lejdare, vilka löper horisontalt och på tvären genom skeppet, mellan varje korvskiva eller gassäck. Det är just en sådan pinnbro Gustav nu trampar.

För längesen har fötterna gått in sig och utan att Gustav tittar ned tar de ut rätt steglängd, undviker att trampa mellan pinnarna. Detta att broarna inte har hel botten av durkplåt utan bara pinnar beror naturligtvis på att de måste vara så lätta som möjligt. Räckverk i egentlig mening finns inte, är mera ett mantåg och bara på en sida: en smäcker lina löper i midjehöjd mellan glesa stöttor.

Från den centrala och längsgående förbindelsegången och mellan varje gascell stiger lodräta pinnlejdare i höjden, når upp till taket av den högst tjugofyra meter höga och dukklädda flygande katedralen.

Vissa lodräta lejdare leder till luckor som i sin tur leder till en utvändig pinnbro, någon decimeter ovan luftskeppets rygg och längsgående. Utefter denna pinnbro får man krypa kämpande mot fartvinden.

Givetvis leder en lodrät lejdare till ryggutkikens sittbrunn.

Framförallt är pinnbroarna och lejdarna till för att besättningen, före och under flygningen, ska kunna kontrollera och reparera gassäckar.

Kontroller pågår: Gustav hör kamraternas rop, känner speciellt igen Langedijks röst. Gustav och Langedijk, Halte Walter, Patrick och Stanislaw, som trots namnet är fransman, har samma vakt. I rullan står de som luftskeppsmatroser. På vakten finns också en riggare eller gassäcksspecialist. Och naturligtvis navigatör, maskinist, maskinistassistent, telegrafist. Kökspersonal och uppassare arbetar som dagmän, ofta med en arbetstid på tio, tolv timmar.

Liksom de andra bär Gustav gummiskor, detta för att inte orsaka gnistbildning inne i skrovet. Övrig arbetsklädsel är grå overall, diverse verktyg och en inkapslad och explosionssäker gruvlampa, som bärs krokad i bältet. Men den behöver Gustav inte tända nu, mellan två öppna luckor och medan han tvärar skeppet.

Skönt med öppna luckor.

Skönt med en väntande lucka av solljus.

Ljuset ger silverglans åt linor och aluminium närmast luckan.

Baklängesklättrande sänker sig Gustav ut i solljuset. Solduschas på sin väg nedför lejdaren mot styrbords midskeppsgondol. Maskinisterna där ska få trasselförrådet påfyllt. Gustav vet att också de håller på med motoröversyn.

Gustav förstår sig inte på motorer, men har hört att tyskarnas Maybachmotorer är de bästa som finns för luftskepp. Konstruktören Maybach har arbetat hos Daimler.

Från början hade Luxemburg Helium, eller som hon då hette R 36, två Maybachmotorer och tre engelska motorer. Britterna började bygga henne vid Beardmore-varvet i Inchinnan, Skottland, i slutet av kriget, 1918. Maybachmotorerna var krigsbyte från tyska zeppelinaren L 71 (LZ 113). LZ 113 är både beteckning och tillverkningsnummer hos Luftschiffbau Zeppelin, Friedrichshafen. Under kriget betecknade tyska marinen sina luftskepp med L och bokstaven följdes av ett tjänstenummer. L 71 blev krigsbyte efter att ha deltagit i zeppelinarnas bombningar av öriket.

Konstruktörerna av R 36 stödde sig åtskilligt på den nödlandade zeppelinaren L 48 (LZ 95). Men R 36 gjordes längre för att hon skulle få flera gasceller och därmed ökad lyftkraft och flyghöjd.

Hennes jungfruflygning skedde 1921 och hon var tänkt att bl.a. sättas in på traden London–Kairo. Av olika orsaker sattes hon aldrig i linjetrafik och efter en reparation 1925-26 kom hon inte i luften. Engelsmännen bestämde sig för upphuggning. De ansåg henne för omodern, fäste stora förhoppningar vid sina två hypermoderna luftskepp R 100 och R 101, då under byggnad som världens största.

Luftskeppsrederiet Lux Air, ägt av holländskt och engelskt kapital, köpte R 36 på villkor att affären gjordes upp i tysthet. En natt i slutet av 1927 flögs hon till hemmafältet i Luxemburg. Hon byggdes om och moderniserades och fick fem nya vattenkylda Maybachmotorer på vardera 420 hk, samma motortyp som tidigare hade installerats i det av tyskarna byggda amerikanska luftskeppet Los Angeles.

År 1929 var R 36 modernisering klar och hon omdöptes till Luxemburg Helium och har sen dess gjort en rad resor. Gustav mönstrade henne 1931 i New York. Bortsett från några månaders tjänst i Luxemburg Avanti är det nu på fjärde året han flyger med henne. Några gånger har han varit hemma i Sverige på kortare semester. Innan anställningen i Luxemburg Helium arbetade han åtta år i USA och i mindre luftskepp där.

Efter besöket i den unkna, bensinstinkande motorgondolen stannar Gustav upp någon minut i lejdaren, njuter solen. Ser ut över heden, som ligger några mil från staden Luxemburg.

Tallarna därborta? Grönare än svenska tallar?

Med handen för ögonen till skydd mot eftermiddagens flacka solljus betraktar Gustav tallskogen och sen luftskeppshangarerna eller hallarna. Inne i en av hallarna bygger Lux Air än en gång om gamla Luxemburg Express. Ofta kallad Luxemburg Slow, Luxemburg Långsam. Hon är f.d. R 33, systerskepp till R 34, som 1919 var det första luftskepp som flög över Atlanten. Givetvis har Luxemburg Långsam moderniserats tidigare, men nu är det åter dags.

Har bolaget haft besvär med gamla R 33 är däremot bolagets tredje luftskepp, Luxemburg Avanti, en källa till glädje. Hon är f.d. tyska passagerareskeppet Nordstern, som jungfruflög 1921. Tillsammans med Bodensee, som 1919 provflög sträckan Berlin–Köpenhamn–Stockholm, var Nordstern avsedd att sättas in på denna trad, vilken senare skulle förlängas och förgrenas till Spanien och Italien. Men i krigsskadestånd till de allierade fick Tyskland inte bara överlämna strids- och bombzeppelinare utan också just Bodensee och Nordstern. Frankrike övertog bl.a. Nordstern och döpte om henne till Méditerannée. Efter katastrofen med det större luftskeppet Dixmude beslöt fransmännen att hugga upp Méditerannée ex Nordstern. Innan upphuggningen inköptes hon för en spottstyver av Lux Air och ombyggdes.

Detta att hålla reda på bolagets och världens luftskepp, vad de heter nu och vad de hette tidigare och vad de har för data, är en av Gustavs käpphästar och fritidssysselsättningar – en fascinerande vetenskap. Gustav har svårt att förstå att människor utanför luftskeppsvärlden kan finna denna vetenskap tröttsam eller likgiltig.

Ännu bedriver Lux Air ingen reguljär linjetrafik utan det är fråga om trampfart i lufthavet. Ryktas att bolaget snart ämnar starta reguljära linjer. Direktionen tror på luftskeppens framtid. Trots dåliga ekonomiska tider och trots de olyckor som inträffat.

Man måste räkna med att ett nytt samfärdsmedel under utveckling orsakar offer. Vi pionjärer inom ett blivande kommunikationsnät för inte ett riskfritt liv. Detta har Gustav hört mer än en luftskeppskapten säga.

Förra året, 1933, havererade amerikanska marinens bjässe Akron i en svår storm och sjuttioen människor omkom. Trots detta är Gustav övertygad om att amerikanarna har överraskningar på gång. Även på den civila sidan och där inte bara inom det område Gustav så väl känner sen sin USA-tid: de små passagerare- och reklamluftskeppen. Det har glunkats att USA skall bygga två civila luftskepp av samma storleksordning som marinens Macon, för närvarande världens största luftskepp.

Tyskarna har snart återhämtat sig från kriget och kommer med sina grundliga kunskaper och sitt tekniska kunnande att göra Tyskland till ledande luftskeppsnation, i kamp med USA och England och nyare luftskeppsländer.

Efter jordenruntflygningen 1929 går nu Graf Zeppelin i reguljär trafik Tyskland–Sydamerika. Dessutom håller tyskarna på att bygga ett väldigt luftskepp, LZ 129 eller Hindenburg. Hon kommer att för Deutsche Zeppelin Reederei Company linjeflyga Tyskland–USA. Snart påbörjar tyskarna också byggandet av LZ 130, ett systerskepp till Hindenburg.

När det gäller engelsmännen ligger de för närvarande lågt, slickar såren sen katastrofen 1930 med indienfararen R 101. Men av vaktkamraten Patrick har Gustav hört att man inte skall skrota ned luftskeppsprogrammet, vilket påståtts. Den lyckade konstruktionen R 100 är inte såld och upphuggen. Stora saker är på gång. Kanske har man redan köpt helium från USA. Kanske möter man snart väldiga R 100 heliumfyllt. Säkert är att nya engelska luftskepp projekteras för helium, liksom de tyska.

Ännu så länge har dock Tyskland nekats att köpa helium och LZ 129 eller Hindenburg lär redan vara omräknad för vätgas.

Ryktas att Lux Air efter ombyggnaden kommer att sälja Luxemburg Långsam, ex R 33, till Sydamerika. Istället ämnar man beställa ett nytt och hypermodernt luftskepp.

Gustav hoppas att så kommer att ske, att bolaget ämnar beställa flera nya luftskepp. Även om han har ett farligt och många gånger hårt arbete så trivs han. Det är intressant, han ser en del av världen.

Efter att ha levererat trassel till samtliga fem motorgondoler får Gustav order att visa passagerarna rätt hytter, embarkaderingen skall börja.

Naturligtvis är Gustav glad att slippa arbeta inne i skrovet. Tids nog kommer han in där. Starten är utsatt till 20.00. Då sätts flygvakterna. Gustav går fyra–åttavakten, men har liksom de flesta ombord under uppehållet i Luxemburg arbetat som dagman. Denna dag blir det för honom och vaktkamraterna en lång arbetsdag, de törnar inte in förrän en halvtimme efter start.

Genom att luftskeppet använder låg förtöjningsmast är ombordstigningen enkel – den långa huvudgondolen svävar bara någon meter över marken, stödd på luftkuddarna. Passagerarna behöver inte åka hiss upp i ett torn och sen gå ombord däruppe. Nu leder en kort aluminiumtrappa till en sidodörr i gondolen.

Tillsammans med engelsmannen Patrick och tysken Walter, Halte Walter, står Gustav innanför dörren för att visa passagerarna till rätta.

Liksom Gustav och Walter tillhör Patrick indianerna ombord och inte de vita. Detta ser med en gång en van luftskeppsaviatör. Män som sitter rygg-, akter- eller förlig utkik någon timme av vakten får brunbrända indianansikten jämfört med de som aldrig sitter utkik.

Patrick är tunnhårig och reslig och liknar Carl Westergren, som i olympiska spelen 1932 i Los Angeles skänkte ära och berömmelse åt Sverige genom att bli guldmedaljör i grekisk-romersk brottning, tungvikt.

Förmodligen skulle tungviktaren Patrick ta guldmedalj i retning, är en retsticka av ansenlig kaliber. Speciellt mot tyskarna ombord. En gång när Patrick och tysken Knoke på åttatolvvakten grälade om zeppelinarnas betydelse i kriget