De kosmiska havens bokanjärer

By Ove Allansson

Det är år 3126 och på ett av de kosmiska havens rymdskepp arbetar en före detta jordisk industriarbetare från vår tid, efter en olycklig tidsresa. Nu svävar han tillsammans med skeppets övriga besättning runt i den svarta djuprymden, och snart blir han en del av en rörelse mot militärjuntans strid för att förbjuda pappersböcker. Och motståndsrörelsen kommer att få hjälp i sin kamp, från ett mycket oväntat håll ... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jul 26, 2021
• ISBN: 9788726881172

Book preview

Förord

D en här boken har jag inte kunnat undgå att skriva. Science fiction utgör ett mentalt implantat sedan jag under andra världskriget som tioåring började läsa Jules Verne-Magasinet, Veckans Äventyr. Under min tid som ung arbetare och senare läste jag våra arbetarskildrare, andra svenskar plus litteratur från fjärran länder och kulturer. Periodvis läste jag god SF. Dess glimrande läsestunder var en fascinerande verklighetsflykt som väckte min nyfikenhet – något fanns därute.

Under åren till sjöss såg jag de första satelliterna, märkliga ryska eldflugor på himlavalvet. Intresset för rymden steg. Under oceaniska nätter, särskilt i tropiska farvatten, tyckte jag om att sitta längst föröver och se den kosmiska utställningen. Det var äkta romantik med Venus ljusgata glittrande på havet utanför Sydafrika. Inga träd, berg eller skyskrapor var i vägen. Vissa nätter var himlakropparna så nära att jag tyckte mig kunna sträcka upp handen och plocka ned en stjärna.

De kosmiska havens bokanjärer utgör inte den första text där jag ger mig ut i rymden. I novellsamlingen Sydvart, 1995, har jag bland sjönoveller smugit in en rymdberättelse. På Göteborgs-Postens kultursida och i tidskriften DAST publicerades år 2003 korta SF-noveller med anknytning till denna bok.

Självfallet står jag i tacksamhetsskuld till de stora SF-författarna och de böcker eller magasin där de har publicerats. Nytta har jag förstås haft av vetenskapliga faktatidningar och böcker om rymden. Allt tryckt på papper – som framgår av min berättelse tror jag på pappersbokens fortlevnad. Gärna vill jag kalla min bok en skepparhistoria från de kosmiska haven.

1

M eddelande på en av Upplysarens skärmar:

Förr eller senare blir läsare av pappersböcker galna. Saneringsbyrån på planeten Primero Hiva har nåtts av oroande rykten: en professor och uppfinnare, förläst på pappersböcker, har lyckats experimentera fram en metod som gör att besvärliga romanpersoner livs levande stiger fram ur böcker och bär sig illa åt. Byrån ser sitt ansvar inom Hivaunionens solsystem. Den galne uppfinnaren måste lokaliseras och omskolas, avvänjas pappersböcker.

Andrenavigatör Mira har skämtsamt sagt att skeppet som hyser oss och Upplysaren liknar en fet padda flytande genom rymden. Upplysaren och Minnesmästaren finns tillsammans med koordinations- och navigationsdatorerna i paddans huvud och ögon – i magarna ryms enorma mängder gods och handelsvaror, i tarmarna mullrar driftsystemen.

… besvärliga romanpersoner livs levande stiger fram ur böcker …

Jag stirrar på Upplysarens skärm. Ibland känns det som om jag själv befinner mig i en bok eller just har stigit ur en. Kanske har jag läst för många böcker. Kanske. Men Upplysaren är inte kanske.

Upplysaren är en interstellär mediasugare, förmedlar med avancerad tidsteknik nyheter som inte är hundratals ljusår gamla utan färska. Ur rymdens mediabrus urskiljer och översätter Upplysaren det som är viktigt för oss ombord i Spira Handel. Förutom allt som rör skeppets navigation, destination, fred, krig och politik inom aktuella solsystem är nyheter om böcker intressanta.

Hivasystemets egen klassiska och nyare flora av pappersböcker berikades bland annat genom tidiga förbindelser med Tellus. Inte minst har Tellus klassiker blivit översatta och nytryckta – tills militärjuntan på Primero Hiva via Saneringsbyrån inledde sina attacker mot pappersboken och senare drog igång jakten på boksmugglare som Spira Handels besättning, spiranerna, med befälhavaren Kapta Arad i spetsen.

Under rymdskeppet Spira Handels resa från Tellus mot Hivasystemet försöker jag lära mig så mycket som möjligt via Upplysarens och Minnesmästarens terminaler och av spiranernas berättelser. Kapta Arad har utsett Mira till min mentor i kunskap om rymden och solsystemen.

Astronautikern Kapta Arad är som de flesta spiraner en god berättare, uppskattar lögnen som konstverk. Underförstått när han inte är ansatt av sin universella och kroniska prostatit.

Under min första rymdresa vet jag redan att likaväl som meteoriter flyger utanför de kosmiska havens skepp tycks historier flyga inom skeppsbord. Historiesvärmar färdas med det Kapta Arad kallar interstellära kofferdister, handelsskepp, i långfart mellan stjärnorna.

Interstellära kofferdister. Det där har säkert Kapta Arad läst i någon av de tusenåriga pappersböcker han samlar på.

Bland mina favorithistorier om Kapta Arad är den där Spira Handel sögs in mot ett svart hål. Allt tycktes förlorat och Kapta Arad röt: – Nu ska jag väl för tusan slippa den kroniska prostatiten! Fanskapet som inte går att operera om jag vill ha potensen kvar!

Obönhörligt sögs Spira Handel in i det fruktade hålet – men plötsligt inträffade ett under, motkraft uppstod och skeppet liksom spottades igen. Trots att ljud påstås inte kunna höras i rymden dånade inifrån hålet en röst som trängde in i varenda vrå av skeppet: Såna typer vill jag banne mej inte veta av!

Vilken makt spottade ut Kapta Arad, Bloody Multileg-Martin, Grindstrom, Pythagoras Motsats eller Py Mot och de andra spiranerna? Slapp de Helvetet eller missade de Paradiset eller något roligare mittemellan?

Romantisering måhända, men jag ser Kapta Arad och andra som rymdnomader. Äventyrligt leverne har redan under deras livstid förvandlat dem till myter. Kanske har myten som baksida en odräglig människa eller annan varelse. När någon dör lösgör sig myten från liket och lever sitt eget liv, i ännu högre grad än när den odräglige levde.

Kapta Arad? Nog faller skuggor som skiljer honom från min barndoms rymdfarare. Kapten Orädd – sympatisk hjälte och hjälpare, påhittad av de jordiska skräddarepojkarna; en bild jag ville tro på och själv medverkade till, i en tid som ligger över ett årtusende tillbaka.

Kapten Orädd, Kaptan Orad, Kapta Arad. Krap Ad, Ksssp Rssp …

På andra planeter i andra solsystem – i andra tider, andra kulturer – finns säkerligen historier om kringfarare som kallas Kapten Orädd, på olika tungomål, i sällsamma språkvridningar och i läten som av människor eller människoliknande varelser inte uppfattas som språk.

Emellanåt hör jag röster: – Kapten Orädd, Blixt Halka, Krrrp, Korta Långben, Orions Bärsärk och vi andra som ni hittade på under skräddarebänken finns i ditt inre universum. Du kommer aldrig ifrån oss, vi är inympade i dej liksom det du hörde berättas och läste hos skräddarns. Vi kommer alltid att finnas hos dej, du kan inte smita ifrån oss.

Sjundekocken, Sjunden, det är jag. Nej, här finns inga andre-, tredje-, fjärde-, femte- eller sjättekockar. Måhända skämtsamt detta Sjunden, men ändå en markering av yrkesavståndet till förstekocken Evrat Grindstrom.

Grindstrom är son till tellusianska kolonisatörer på en av Saturnus många månar: Titan. Han är född minst tusen år senare än jag. När Grindstrom är i berättartagen skorrar han lätt, likt ett väl trimmat gravitationsaggregat. Grindstrom sägs sjunga när han blöts av regn på någon planet, kanske på den jag kallar Jorden. Apropå jorden har Grindstrom gjort klart att det finns många himlakroppar som av sina bebyggare kallas Jorden.

Bakom mig har jag ett jordiskt liv som industriarbetare, mekaniker och författare. På grund av omständigheterna, det ofrivilliga tidshoppet, har jag fått resa med Spira Handel. Min motprestation blir att ta fram en viss dekokt och att prestera en skildring av resan till Hivas solsystem. Dessutom arbetar jag träget i Spira Handels köksträdgård och hjälper förstekocken.

Trädgårdsarbetet? Sätta och så snabbväxande frön, ansa fruktträd, rensa landen, ta bort sticklingar på till exempel tomatplantorna, skörda salladsblad, grönsaker, rotfrukter, ananas och träd- och buskburna frukter, inplanterade från olika planeter. Ombord är ingen risk för rymdskörbjugg.

Förutom grönsaker och frukt för behovet ombord har vi drivbänkar med exportplantor från Tellus till Kapta Arads hemplanet Alto Hiva.

Efter vad jag vet har många interstellära skepp egen trädgårdsmästare, men inte Spira Handel, som endast tar ett fåtal passagerare, denna resa inga. Vad gäller klimatsystem, konstgjord sol, pumpar och fläktar för trädgården, sköts detta av andremaskinisten Bello, en människoliknande tvåbening från Yttre Hiva där det kalla klimatet har drivit fram högeffektiv växthusteknologi.

Skeppskök och mat lagad ombord har stor betydelse för rymdskeppens besättningar. Föda via automater bidrog tidigare till den kliniska miljön ombord och till lömska depressioner, i värsta fall till självmord.

Eftersom Grindstrom ofta ryar på hjälp med måltiderna har jag, under det vi kallar dagtid, svårt att få tid till skrivandet. Dessutom försöker jag fortfarande överbrygga de avgrunder av historiskt ovetande tidshoppet har ställt till med. Jag söker bot med hjälp av Minnesmästaren och Upplysaren.

Denna dataduo är fantastisk, antingen kan jag gå tusentals år bakåt i historien eller få färska nyheter från flera solsystem. Terminaler och skärmar finns i de olika däckens gångar och i den gemensamma mässen. Datorernas tellusianska språk är engelska och kinesiska, automatisk översättning sker från andra interstellära språk.

Uppe på kommandobryggan, bryggeriet, imponeras jag av skärmar som visar rymden runt skeppet, av tredimensionella stjärnkartor, annan navigationsutrustning, skeppskontroller, databanker och paneler med lysande tecken. Ännu mer imponeras jag av de som behärskar underverken.

Mysterium på annat plan – varför ler den kvinnliga andrenavigatören Mira Miramar ofta mot mig, den sextioåring som kallas Sjunden. Ler hon över min okunskap, eller … äsch gubbsjuka. Liksom Kapta Arad är Mira född på Alto Hiva vilket bäddar för ytterligare ett mysterium. Varför föds kvinnorna på Alto Hiva med fyra armar medan männen bara har två? Och varför har hon tagit tellusianska Miramar som tillnamn? Eftersom Kapta Arad har utsett Mira till min mentor inför rymdens mysterier har vi täta kontakter. Men ännu inte så täta som jag önskar.

Upplysaren kan inte förklara Miras fyra armar, men väl rapportera ändrade politiska lägen på destinationsplaneter eller händelser i rymdhamnar eller omloppsbanor för lastning eller lossning i vad som kallas rymdpråmar.

Jag har hört Kapta Arad skryta med fördelen av att Spira Handel till det yttre ger intryck av att vara ett nedslitet och buckligt skepp. Få utanför skeppet vet vilka tekniska innovationer och driftsystem som döljs innanför Spira Handels smutsiga och brända överrock, skrovet.

Jag har också hört Kapta Arads förtjusning över att vissa av Primero Hivas patrullskepp, inom eller i närheten av Hivasystemet, har överraskats av Spira Handels kapacitet vad gäller fart och manövrar.

Spiranerna kallar sig stolt bokanjärer, ivrar för att bevara pappersboken, inte bara inom Hivasystemet, utan även på planeter i andra solsystem. Förutom som berättelsebärare ser spiranerna till pappersbokens demokratiska funktion – vida spridd i solsystemen är den inte så lätt att centralt kontrollera, att stoppa som vissa elektroniska underverk och IT-media.

Ofta har jag hört att spiranerna välkomnar en sund teknisk utveckling, just ny teknik har gjort liv i mångdubbel överljusfart möjligt. Försvaret av pappersboken betyder inte att spiranerna vill ha bort elektroniska böcker, nätberättelser, nättidningar, hologram, berättarkuber och annat inom den universella mediavärlden. Nej, det gäller mångfalden, att bevara pappersboken för oräkneliga läsare som inte kan tänka sig att leva utan den mångtusenåriga överlevare som kort och gott kallas boken.

Ombord har jag hört uttryck som utan böcker ingen rymdfart och det finns inget intelligent liv utan pappersböcker.

Bland Spira Handels last av datorer, industrirobotar, mobila kraftverk, truckar, gruvutrustning, laserbergsskärare, laserborrar, svävare, rymdskotrar, verktyg, precisionsinstrument, vitvaror, fryst proviant, frukt i kylrum och konserver finns väl maskerade maskiner för framställning av pappersböcker.

Spiranerna är eftersökta boksmugglare. Skeppet har en betydande hemlig last av böcker, klassiker och nyare, tellusianska, centauriska och andra. Böcker läsbara i Hivasystemet tack vare genialiska och, på de planeter där det är nödvändigt, illegala översättningsmaskiner.

Efter lossning på hemliga platser i asteroidbältet mellan planeterna Hiva Hiva och Primero Hiva kommer Spira Handel att fortsätta den interplanetariska resan mellan Hivas olika världar. Under tiden skall mindre skepp eller skyttlar från asteroiderna smuggla in pappersböcker till läslängtande invånare på centralplaneten Primero Hiva.

Djuprymd. Men allt är inte mörkt runt skeppet. Tidigare fick jag intryck av svetsblänk därute, flitiga svetsare utspridda på en väldig vägg.

Djuprymd och ingen atmosfär. Men jag har lärt att de svarta svalgen inte är tomma, här finns asteroider, klumpar av okänd materia, rymdgrus och mindre partiklar jag har sett glimra när skeppets strålkastare är tända. Liv reser i rymden med kometer, asteroider och annat och vid krockar med eller nedslag på större himlakroppar förs livsfröna till den eller den planeten. I mässen har jag hört om planeter som driftar, bryter sig ut ur sina banor av egen kraft men också skrönor om mindre planeter som förvandlas till rymdskepp och styrs till gynnsammare villkor av en högteknologisk befolkning.

Någon gång ser vi ett rymdskepps brinnande svans. Vid ett tillfälle får vi veta att vi fjärranmöter rederiet Tellus-Astras passagerarskepp Olaf Stapledon, döpt efter den store engelske filosofen och science fictionförfattaren.

Givetvis indelas ombordtiden i dag och natt. De som likt Grindstrom och jag arbetar dagtid kallas dagmän och har natten som vila. De vaktgående har sina nattliga pass, måste sova ut dagtid.

Så fort tillfälle bjuds tar jag hjälp av Minnesmästarens skärmar för att överbrygga de avgrunder av okunskap som tidshoppet har orsakat. Upplysarens skärmar är inte mindre fascinerande.

En dag upplyser Upplysaren:

Saneringsbyrån uppger att en lång man som uppgav sig heta Don Quijote nyligen arresterades i Primero Hivas huvudstad Tongive. Mannen ifråga hade ridande på ett fyrfotadjur med en lans fördärvat flera av Hivaunionens kommunikationsantenner, vilka han anklagade för att vara ondsinta jättar. Även mannens medföljare, en kort och tjock man som uppgav sig heta Sancho Panza, arresterades som skyldig till skadegörelse. Dessutom arresterades riddjuren vilka hungrigt åt av radarnätbladen. Enligt en av Saneringsbyråns experter, en fängslad författare, lär fridstörarna finnas i en tellusiansk roman. Händelsen anses ha samband med tidigare meddelanden om en galen professor som, via uppfunnen apparatur, påstår sig kunna få loss romanpersoner ur pappersböcker, vilket nu tycks bevisat. Militärjuntan ser det inträffade som ytterligare bevis på farorna med pappersböcker. De bör brännas i Saneringsbyråns reningsugnar.

Jag surfar vidare, ser att ett rymdskepp under interplanetarisk resa mellan Yttre Hiva och Alto Hiva har förolyckats, förmodligen träffat en meteorit. Meddelandet säger att troligen fungerade inte meteoritskölden, kraftfältet.

Jaha, nu piper mottagaren i örat, förstekocken Grindstrom förstås.

– Du, Sjunden, skulle ha varit här för längesen, har du fastnat i Upplysarens tentakler! Jag behöver hjälp!

Jag skalar lökar, stoppar sedan in dem i lökhackaren, ställer in den på storlek fyra, som är lagom för middagens curryköttstuvning. Jag har svårt att släppa tankarna på kringfarande otyg. Men det är inte därför jag gråter.

Tänk om en meteorit slår hål på oss just här i köket. Fruktansvärt, vi skulle sugas ut i rymden. Vi, salladen, varmrätterna och rabarberna som skulle bli till kräm sugs ut i en malström. Tänk om den kanske redan döde Grindstrom dras ut med en lång rabarberstjälk i handen.

När jag berättar om olyckan och oron skrattar Grindstrom, påstår att det blir tvärtom – visst skulle luften strömma ut men vi skulle med sprängda blodkärl kastas inåt och sluta som blodig och utspridd djupfryst råvara för rymdens vacuumvampyrer, de som liknar bläckfiskar och sägs kunna leva utan luft.

Äckligt, usch! Nej, jag måste slå bort de där tankarna. Meteoritsköldarna, de osynliga kraftfälten, är på. Garanterat säkra påstår maskinchefen, chiefen, Bloody Multileg-Martin, som kommer från Gora Hiva. Och trots olyckan jag nyss berättade om kan ingen vara lugnare än Grindstrom som har skämtat om att han nu kan kallas krämolog. Ur Minnesmästaren plockar han då och då fram recept som kan vara över tusen år gamla.

– Kräm! skrek han nyss, jag har hittat ett förmodligen klassiskt recept, ett kulturrecept bortglömt i tusentals år. Här ska kokas rabarberkräm, leve krämologerna! Middagens efterrätt kommer att gå till spiranernas historia!

– Fattar du, Sjunden, den eviga interstellära natten runt oss kommer att lysas upp av oss krämologer! Ombordlivet kommer att ljusna!

Apropå gamla ord, recept och minnen var det Grindstrom som visade hur jag kan koppla in mig på Minnesmästarens personliga avdelning. Detta kan ske tack vare de implantat och injektioner Kapta Arad och spiranerna har kostat på mig för att jag skall vara fullvärdig besättningsmedlem.

Liksom alla ombord har jag i skallen och på andra ställen bulor med inopererade mikrodatorer. Däremot orsakar de nära nog osynliga så kallade nanoingenjörerna inga bulor. Mira har påpekat att ingenjörernas uppbyggnadsarbete inom mig pågår tills balanspunkten uppnås, vilket snart bör ske. Då skall jag vara fullt rustad för rymdskeppsliv i överljusfart. Till dess måste jag stå ut med vissa obehag som de jag känt, illamående, yrsel och annat. Förutom att vara astronautiker är Mira läkarutbildad och har hand om sjukhytten, jag litar helt på henne.

Minneshjälmen? Tar jag på mig en minneshjälm sker koppling till en viss bula och trådlös kontakt uppstår med Minnesmästarens personliga avdelning. På den skärm jag väljer kan jag i detalj se mina minnen.

Inte alltid en njutbar föreställning.

Skeppets gångar, hur många, hur långa? Och på hur många plan, runt de vädiga grottor som kallas lastrum?

Lastrummens olika däck är höj- och sänkbara har lastkoordinator Lizea Bredura berättat. Låga laster som behöver avskiljas, lågt i tak. Höga maskiner som last i ett rum, högt i tak. Lizea, som kommer från Hivasystemets hetaste bebodda planet Hiva Hiva, har rabblat om automatiska förflyttare för interntransporter, robottransportörer för gods ut till skeppets dockningsportar om det gäller lossning eller lastning från eller till rymdpråmar när vi ligger i banor kring någon planet eller stationärt ovan en stad.

Längst ned i sin mage har Spira Handel en hangar från vilken skeppets egna skyttlar, mindre godsbärare och pråmar kan starta eller landa.

Vid marklandning i rymdhamnar sker lossning eller lastning via sidoportar.

I några gångar finns planritningar uppsatta, men jag har fortfarande svårt att hitta vissa lokaliteter, bortsett från egen hytt, allmäss, skeppsbibliotek, kyl- och frysförråd, byssa och det så kallade bryggeriet längst föröver i Spira Handels trubbiga nos. Ingång eller hissar ned till maskinrum och driftenheter var finns dessa? Nå, jag måste fråga andremaskinisten och yttrehivanen Bello som finns inne i ett imponerande skägg och lär vara lika skäggig på hela kroppen, förmodligen bevis på Yttre Hivas kyla.

Chiefen Bloody Multileg-Martin behöver inte ta hissen ned i maskinrummet – från den så kallade Joxboxen högre upp i skeppet kan han kontrollera sina käpphästar. De hålls för övrigt i stränga tyglar av förstemaskinisten Glensor, en rödglänsande robot som enligt chiefen överglänser tellusianska människohjärnor när det gäller det tekniska. Jag har på en av chiefens bildskärmar sett Glensor i sällskap med två små felsökarrobotar, de så kallade hundarna, Trix och Jix. Omgiven av kontrollskärmar och manöverbord sitter chiefen i Joxboxen, maskinkontoret, som gränsar till chiefens hytt. Vad gäller själva maskinrummet finns där, förutom maskinister, också reparatörer, motor- och raketmän.

Några dörrar föröver i samma korridor finns det datorspäckade lastkontoret och Lizea Breduras hytt. Helt nära har jag varit inne i Kapta Arads kontorshytt, lika datorfylld. Jag har även varit i hans bostadshytt med en egenhändigt framtagen dekokt mot Kapta Arads prostatit, mot den ryslige kapten Prostatit.

Vad är det här för en gång, har jag gått upp ett däck för högt? Vad finns bakom de där dörrarna? Inte besättningshytter det är jag säker på.

Därborta kommer Mrozra. Jag vet att den lille, men kraftfullt byggde mannen med det präktiga skägget är valdimier och av normallängd vad gäller invånarna på Valdima Hiva, en av de yttre och kallare planeterna i Hivas solsystem, även kallad Öronplaneten.

Mrozra kommer normalgående. Liksom andra valdimier har Mrozra stora öron, i hans fall lyftöron. De silverskimrande öronen sticker upp ur den vildvuxna kalufsen. Mrozra kan lyfta sig själv med hjälp av öronen och något som förenklat kan kallas mental lyftmekanik. Osynliga händer tycks fatta tag i öronen, de tänjs uppåt till dubbel normallängd, sedan avstannar tänjningen och lyftningen påbörjas.

Mira har berättat att hundratals forskare i Hivas solsystem har framlagt olika teorier och avhandlingar om öronen och den hjärna som kan avge en sådan lyftande viljeyttring. Somliga forskare sägs ha blivit rika på valdimiernas lyftöron. Vad som säkert har fastslagits är att valdimierna mentalt endast kan lyfta sig själva.

Andra befolkningsgrupper på Valdima Hiva än den Mrozra kommer ur har andra typer av öron, till exempel långa hängande öron som även de mentalt kan styras, bli styva och förvandlas till extraarmar, om önskvärt att freda sig med eller att med den yttersta och fingerliknande delen greppa saker och ting.

Hos öronfolken i de delar av Valdima Hiva som består av berg och djupa raviner kan de välvuxna och breda öronen när så behövs spännas ut till vingar för glidflykt ned i en dal eller med hjälp av minimala raketaggregat på bärarens rygg underlätta öronflygning till en bergskam på andra sidan ravinen.

Valdimierna ombord, Mrozra Alp, Kilakula Mogg och Stoka Grap, använder sin mentala självlyftarförmåga endast vid behov, i arbetet eller på någon planet. Vid vistelse på vissa planeter kan valdimierna trots påfrestande gravitation hålla sig svävande några centimeter ovan marken eller gå utan särskilda antigravitationskängor.

Trion är mångkunniga alltjänstare och reparatörer när det gäller den teknik som finns utanför maskinrummet. Stoka Grap är även datorspecialist. Liksom alla andra ombord, utom jag, är valdimierna delägare i skeppet och är med vid vinstdelningen, de år det blir någon vinst.

Sett med mina ögon omges jag av utomjordingar. Ingen ser ut som ett farligt monster. De har fyra eller tre armar, lyftöron, snabel eller är två- eller fyrbeningar, men inga monster. Grindstrom har försäkrat att han under sina år i rymden aldrig har sett en rymdfarare – rymdare – i skräckinjagande ödleskepnad eller som en varg på två ben med fruktansvärda huggtänder.

– Den tellusianska synen på utomjordingar var länge bedrövlig, Sjunden. Vi förväntade oss krigiska bestar med taggiga ansikten, giftsprutande kroppsöppningar eller tio tentakler med ett vapen i varje. Jag tror att det är en avspegling av vår, människans, egen ondska, makthunger och krigiska sinnelag. Nån har sagt att djävulens överman är endast människan.

– Du ska veta, Sjunden, att förvånansvärt många utomjordingar har likheter med oss människor, det beror förmodligen på att deras planeter har likartade betingelser som på Tellus. Däremot vet vi inte hur intelligent liv ser ut längre in i Vintergatan eller i andra galaxer, där kan finnas kollektiva livsformer, böljande molnvarelser eller intelligenta svampar.

Snabba steg bakom mig.