Somniumskogen

By Malin Willbo

Vad innebär det att leva? Vad innebär det att vara fri? Vad innebär det att få älska, att få önska, att få vara? Följ med Viridi i sökandet efter svar på dessa frågor på sin vandring genom Sominumskogen, där hon möter alla typer av drömlika varelser och sinnesöppnande upplevelser.
För denna skog är inte som andra.
Ett hot vilar över skogen. Skogen som i allas tider gett tillflykt och frid till de som förhållit sig till dess lagar. Viridi, då en ovanlig besökare till den, befalles ansvaret att bli skogens och alla dennes inneboendes räddare. Hennes resa är inte den lätta hon intalat sig själv när hon vandrade från sitt bestående hem, men ensam är hon inte. Till sin hjälp har hon tre av skogens lurviga filurer, vars insikter i livets mysterier förevigat förändrar henne.
Somniumskogen är en bok fylld med tankar om vad det menas med att existera - för oss själva och för det runtom oss.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jun 10, 2021
• ISBN: 9789180272384

Malin Willbo

Detta är Malin Willbos andra bok, och med hennes stil, lyckas hon med sin elegans att fånga ordens betydelse för att ge läsaren en upplysande upplevelse där klassisk litterär teknik blandas med modern. Hon, i denna berättelse, fortsätter måla upp en fångande bild av hjärtats alla tankar som du som läsare ges möjlighet att ta del av. - Stefan Radenkovic, manusförfattare, kompositör och affärsutvecklare.

Book preview

En bok till alla, som på de vis de erfar, uppskattar och månar om naturen.

Innehållsförteckning

EN GÅNG FÖR LÄNGE SEDAN - I

BUDSKAPET FRÅN SOMNIUMSKOGEN - II

BEVISAR ATT DJUR KUNNA VARA GODA RÅDGIVARE - III

ATT KOMMA SKALL - IV

FLICKAN SOM ÄNNU ICKE VAR FULLVÄXT - V

LOKALFÄRG - VI

UNDERRÄTTELSEN FRÅN SJÖTROLLET – VII

RÖD AFTON -VIII

NATTLIGT SAMRÅD - IX

ETT VÅGSPEL I SKOGEN- XIV

INRE SYNBILD - XV

SVAMPENS EXPANDERADE MEDVETANDE - XVI

BESKYDDARE - XVII

BLÄNDVIT NYMÅNE - XVIII

UPPVAKNANDE - XIV

DE SOM BAR HJÄRTAT UTANPÅ – XV

I NÖDENS STUND – XVI

EN VISSLANS TILLKALL - XVII

INIFRÅN TÄTNINGEN – XVIII

ÄDEL KRAFT- XIX

VAD ÄR EN MÄNNISKA? – XX

LYRISK - XXI

LIVSKRAFT – XXII

ÄDELSINNAD - XXIII

STORM I BRÖSTET - XXIV

HJÄLTE - UPPFOSTRAN - XXV

KÄRLEK - XXVI

SOMNIUM – XXVII

VARELSERNAS GESTALTER – XXVIII

INNERHET - XXVIII

FREDENS VÄGVISARE - XXIX

NAFE’ETS – XXX

TIDSAVSNITT - XXXI

VISION - XXXII

EN GÅNG FÖR LÄNGE SEDAN - I

En gång, för väldigt länge sedan, berättades för första gången sagan om de tre. Kanske har du redan hört om dem, då de har berättats om på olika vis ur olika berättelsekonster genom tiderna. De alla tre tjänade ett gemensamt syfte, men det är upp till dig som lyssnar till historien att tolka vilket detta syfte var. De alla bar sitt egna namn. En utav dem var Provis, den andre Pocket och den tredje Peff. Vissa har givit dem namnet "själsläkarna för att de alla tre var obehändigt säkra på livet och förälskade sig i det fulla av obeskrivliga knep och finesser som gjorde det möjligt att bryta udden av allt som var obehagligt, och därmed lyckades ta gadden ur både smärta och olycka. Andra beskriver dem likt som stoikerna" från stoicismen, den filosofiska riktningen i det antika Grekland som bland annat ansåg att man skulle sträva efter att fullständigt behärska de onda störningarna i själslivet.

*

Många har frågat, är detta liv verkligen så smärtsamt att man behöver orientera själar utefter deras fantasier? Är det så obehagligt att det måste bytas ut mot ett stoiskt levnadsätt? Kanske är det så, att man sällan infinner sig att bli medveten huruvida varje livskapitels patos ter sig, när vi står mitt uppe i den, och vårt tillstånd gärna mycket hellre förstås genom vårt etos.

Trots dessa skiljaktigheter om vilka dessa tre egentligen var, och på vilka förfaringssätt dessa levde sina liv, verkar alla vara överens om att de tre var utnämnda av historien att skapa allvarsbjudande äventyr.

BUDSKAPET FRÅN SOMNIUMSKOGEN - II

De tre sägs ha bott i Somniumskogen, där de också sägs ha tjänat skogen som dess väktare, vars syfte var att iakttaga dem som sökte sig in i skogen; - vad denna iakttagelse skulle grunda sig i eller vad för, vet ingen. De tre hette, som tidigare angivet, Provis, Pocket och Peff. Provis var en grävling vars undersida sägs ha varit lika svart som natten själv, och hans rygg beskrivs ha varit av vacker silvergrå. Hans ansikte säger de som påstått sig se honom vara av pärlvit, och på bägge sidorna sägs han ha burit en bred svart rand som gick från hans rosa nos till hans bläcksvarta öron. Pocket tycks ha haft liknelser med en bäver, med den mest uppfinningsrika spolformiga kropp, med en stor gulbrun svans till som han sägs ha använt likt en fena. Han ska ha burit simhud mellan hans fingrar som alla andra vattengnagare, som gjorde honom perfekt anpassad till livet i skogens vatten, och hans bruna pälskappa sägs ha varit tjock och flottig, likt en nedsmord kraftkälla. Peff var till liknelsen av en mård vars päls har blivit beskriven av de som sett honom, som brungrå med en ljus gulvit haklapp och därtill en stor yvig sotfärgad svans. Han sägs inte ha kunnat väga mer än 1,5 kg, med en längd på cirka 50 cm.

De tycks alla tre ha burit på olika sorters fallenheter och förmågor, förbisett de talanger som de redan hade till godo utefter sina arters anlag. Provis var likt en uttolkare. Han var uppmärksam på alla sinnenas bedrägerier, och han var tapper i sitt motstånd mot det fantastiska. Han levde sitt liv utefter "Livet ett medel till insikt" – och med denna grundsats i hjärtat kunde han inte endast leva tappert utan också glatt. Och kanske är det också så, att den som någon gång ens skulle förstå sig på att skratta och leva gott också är den som inte först av allt förstod sig på att föra krig och segra? Som sådan var Provis. Pockets´ hjärtas grundprinciper däremot doldes ofta inunder mysterium och mystifikationer, och när han talade gjorde han detta gärna i gåtor och ordliga skådespel. Han kunde göra det mest simpla ord till de mest avancerade, men också göra det obegripligt oförklarliga till ett greppbart förklarligt. Peff var av sin art som mård redan överlägset skicklig på en egenskap inget annat djur besatt riktigt så väl - tålamod. Han kunde sitta och vänta länge på att en ekorre, som till slut inte skulle orka vara kvar på den tunna gren den tagit flykt till, i ren desperation ta ett språng till närmaste träd. Då i en väldig fart flög ofta Peff efter den, och tog ekorren ofta redan i luften med sina vassa klor.

Detta tålamod han besatt, bar han med sig överallt. Och visst, det kanske inte låter särskilt speciellt eller mäktigt att vara av tålamod jämt, men som det visar sig, och även i denna saga, kommer ett gott tålamod, mer ofta än sällan, gott till hands.

*

I Somniumskogen, likt andra skogar, växte och levde det också mångahanda andra varelser. Det var inte alltid lätt att få syn på dem, men man kunde ofta se spår och märken efter dem, olika små ledtrådar som gav en uppfattning av alla olika väsen som bodde där. Somniumskogen var en plats som alltid speglade härliga skatter inunder skiftande ljus och färg. Omgivningen förändrade konstant sina varma kulörer, ofta enligt årstiderna som gjorde att växterna växte utefter naturens naturliga återsken och villkor.

Somniumskogen växlade ofta blickar med solen, och de skuggor som fanns i dess rike märktes sällan av, och vinden bland löven bar alltid lätt. De moln som flöt ovanför trädens kronor skymde sällan solljuset att skina därav, och luften i dennes gröna andningsorgan var sällan varken tung eller kvav. Förutom kamouflerande pälsar och fjäderdräkter hade alla djur och varelser i skogen en nästan magisk förmåga att försvinna in i omgivningen; - och vore det så att någon människa vandrade i den, kan man räkna med att de såg en. Hur gammal Somniumskogen är, det vet ingen. Ingen vet heller numera vart den ligger någonstans. Den lever endast kvar i sagor och myter när den berättas om, och är numer bortglömd av historien, menad att aldrig hittas igen. Det sägs…att vore någon att finna den igen…kommer den som träder in i den, aldrig mera att förmå att finna en väg tillbaka ur den. Men visst har det även berättats om sådana som faktiskt lyckats finna skogen, och trätt in i den, också förmått att komma tillbaka.

Men det sägs också, att de som förmår att komma tillbaka, inte är den desamma människa som den en gång var, innan den trädde in i Somniumskogen. I Somniumskogen söker sig dem, som skogen sig finner. Det går således inte riktigt tyda om det är skogen som kallar på människor, eller om det är människorna som kallar efter skogen.

Det är ofta vid denna tidpunkt i denna saga som man talar om de tre. Provis, Pocket och Peff. Myter spinner om de människor som lyckats återvända tillbaka ut ur skogen, sägs ha talat om dem, men aldrig riktigt i klarspråk. De påstår att de tre är djur, som kan tala. Mer än så har aldrig riktigt avlagts, eller ens kanske erkänts.

*

Det är tungsamt att vandra till trakten tillbaka, de som fått tungor som sladdrar och bojor som fjättrar, sedan de skogens härliga frihet fått smaka – det är tungt men ändock bär de sitt minne likt en lugnande tröst, när det drar sig till storm i deras bröst.

BEVISAR ATT DJUR KUNNA VARA GODA RÅDGIVARE - III

När människan möter djur, lyssnar hon då? Ser hon till deras varande? Känner hon sig jämlik till dem eller anser hon sig stå ovanför dem? Anser hon att deras hem är hennes? Anser dem att hon får göra vad hon önskar med det? Här äro vi nu inne på debattens område och måste varsamt gå till väga. Låt det enklaste exempel vara nog för att klargöra läsarens ståndpunkt. Första: Alla människor är sig lika, det är en sann ytlig iakttagelse. Andra:

Djuren har individuella drag som skiljer dem åt, till skillnad från människan. Biologen som varit flitig med mikroskopet, psykologen med sina experiment, ornitologen med sin bössa. Men låt oss komma djuren, riktigt nära. Följa dem, vinn om möjligt deras förtroende och sakta men säkert kommer de med detsamma att börja skilja sig ifrån varandra genom små individuella drag och egenheter. Tillämpa detta nu istället på människan, vars enda motiv och bevekelsegrunder verkar vara desamma – de se på det hela taget likadana ut och bära sig likadant åt. Resultat av denna tid tyckas sannerligen bekräfta detta antagande. Jag antar att i en tid inunder en befolkning som inte längre tror på sagor eller mysterier också avfärdar djurens egendomliga magi. Deras röster för människan kan ibland göra det svårt för oss att höra. Men den djuriska rösten skiljer sig från andra ljud. Den hörs över ljud som begraver allt annat. Även om den inte skriks ut. Även om den bara är en viskning. Till och med den lägsta viskningen kan höras över berg, skog och dalar; När den talar sanning.

ATT KOMMA SKALL - IV

Det var under en vårdag, en vacker vårdag, som skulle komma att förändra både Provis, Pocket och Peffs’ liv för evigt. De hade ingen aning om det, de var fullt upptagna med att njuta och gotta sig av vårens återseende till Somniumskogen, som de länge hade längtat och saknat efter. De hade ännu ingen aning om de äventyr de skulle stå inför, och inte heller begrep de ännu hur viktig deras vänskap skulle vara för dem, när de skulle komma att utmanas av olika dilemman. Deras äventyr började på samma dag som alla bon