Containerbröderna

By Ove Allansson

Ombord på fartyget för Magdalenaexpeditionen har mannarna samlats för att fira jul. Men firandet blir kortvarigt, det dröjer inte länge innan besättningen tvingas bryta upp och kasta loss för att färdas vidare mot nästa hamn. Industrierna som väntar på sina varor tar inte julledigt och därför gör besättningen på Magdalena inte heller det. Men snart kommer något att förändras. Och en man kommer tvingas tillbringa juldagarna inlåst i sin hytt anklagad för ett brott ...-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 26, 2021
• ISBN: 9788726881264

Book preview

Berättelse hämtad ur en skeppstidning

Ridån av kokospalmer, skjul och hyddor drogs aldrig undan; från redden och då på femtiotalet kunde Davao tas för vilken större by som helst. De som hade besökt staden visste att innanför ridån pågick knuffteatern: glas- och betonggrinande affärer, hamburgerhak och barer knuffade undan hus i spansk kolonialstil. Vid Osmena Park försvarade sig katolska kyrkan med klockringning mot en hypermodern biograf. Titt och tätt stod affischernas sexdrottningar i stum beundran framför prästerskapet medan rodnande kameleonter kilade över behagen.

Även inne i ridån av palmer, skjul, hyddor, affärsstånd och annan bråte pågick en dygnet-runt-teater. Där i ridån fanns också Fsee Wongs skjul där han sålde och köpte kläder och annat smått och gott. Större delen av kundkretsen var filipinos eller malajer, men det hände att en eller annan sjöman tittade in.

I gammalkinesisk frisyr med hårpiska, i svart kalott, vit mässrock och blåsvartrandiga byxor, som hade tillhört en burmanesisk båtsman, stod Fsee Wong i dörren och såg två fiskare komma släpande på en blå plastjulgran. Det var i de andras Stora Högtid och de andras Stora Högtid brukade vara bra för affärerna. Men i år gick julaffärerna dåligt, särskilt då skjortaffärerna. Fsee Wong tyngdes av det inneliggande skjortlagret.

Förstrött lyssnade Fsee Wong till skrän och skrik, till cykeltaxis ringande och rickshawdragares ledigrop, till hundars, grisars och fjäderfäns samtal. Härskna kopralukter och lukter av hav, fisk och fotogen klampade in i Fsee Wongs näsa.

Fsee Wong bugade värdigt för en ung kinesiska och tänkte på Chang Chaos visa ord: Man borde slippa se blommor vissna, månen sjunka under horisonten eller unga kvinnor åldras.

När Fsee Wong såg över till Yang Yangs tänkte han att Den Vise kunde ha tillagt: Man borde slippa se skurkaktiga konkurrenter ha alltför stor framgång. Yang Yang sålde och köpte kläder och andra varor, sålde och köpte utan värdighet. Alla hans varor var av skamlös kvalitet. Utan tvivel drog Yang Yang vanära över Hederliga Säljares och Köpares Värderade Förbund.

En scen Fsee Wong någon timme tidigare bevittnat på Yang Yangs förhatliga veranda, Lössens Kapplöpningsbana, hade bitit sig fast och Fsee Wong tänkte att detta var ett nytt sätt att sälja skjortor. Den dumme Yang Yang, som aldrig studerat tänkarna, hade förstås inte fattat finesserna.

Fyra främlingar hade suttit på Lössens Kapplöpningsbana där Yang Yang smygserverade öl av skamlös kvalitet. Störste Främlingen hade plockat ihop de undermåliga varor han av någon anledning ville köpa av den skurkaktige Yang Yang. Fastän Fsee Wongs öron inte räckte till för att uppfatta samtalet insåg han skarpsinnigt att Störste Främlingen önskade erlägga betalningen eller en viss del av betalningen med den vackra och storblommiga utanpåskjortan.

Med ögonen brinnande av snikenhet tummade Yang Yang på Störste Främlingens skjorta. Efter en stunds förhandlingar började Störste Främlingen dra av skjortan, ångrade sig, halade den på plats och förhandlingarna återupptogs om hur många varor skjortan skulle utgöra betalning för. Dock hade den uppmärksamme Fsee Wong hunnit se att Störste Främlingen hade en färgsprakande skjorta under den storblommiga.

Efter en stund började Störste Främlingen på nytt dra av skjortan, ångrade sig och skrek något ini skjortan. Den girige Yang Yang satte ena skjortärmen för örat och skrek sen ned i andra ärmen, brukade ärmen som talrör och dividerade med Störste Främlingen som satt dold djupt inne i den prunkande skjortan. Nå, skjortan halades åter på plats och Störste Främlingens hederliga ansikte dök illrött fram. Proceduren upprepades några gånger innan Yang Yang övertygades om skjortans förträfflighet och erbjöd de varor som gjorde att Störste Främlingen kunde skiljas från skjortan.

Den andra skjorta som prydde Störste Främlingen ägde ett landskap av gröna kullar och mellan kullarna fanns blåskimrande vatten ur vilket sköna och välnärda fiskar hoppade. Över vattnets blå, över de feta härliga fiskarna, spände en vacker hängbro där otaliga färggnistrande bilar köade.

Utan att kunna bärga sin snikenhet besudlade Yang Yang denna synnerligen civiliserade skjorta genom att nypa och dra i tyget. Skamlig var hans iver inför förhandlingarna om vilka varor som skulle betalas med De Feta Fiskarnas skjorta. Efter vad Fsee Wong kunde urskilja fanns på skjortan inget recept på hur fiskarna skulle tillagas. Nå, man kunde gott tänka sig att glödsteka fiskarna. Kanske först fylla dem med svamp.

Efter en del palaver kunde Störste Främlingen skiljas från De Feta Fiskarnas skjorta och blottade ännu en högeligen civiliserad skjorta; en med vackra skyskrapor. Nu gick affärerna snabbare. Raskt bytte Störste Främlingen de vackra och imponerande byggnadsverken mot en bur med två kameleonter, eländigt magra och plågade av den samvetslöse Yang Yang.

Under skyskrapeskjortan bar Störste Främlingen en skjorta där man såg ett präktigt vattenfall. Dock kunde Fsee Wong på denna skjorta inte se några feta fiskar.

När Störste Främlingen hade stigit ur fem skjortor och blivit något mindre avstannade kommersen.

Ännu fylld av beundran inför Störste Främlingens sätt att sälja skjortor lyfte Fsee Wong den svarta kalotten, kliade huvudet och såg bort mot Yang Yang, som skymtade på Lössens Kapplöpningsbana. När Yang Yang blängde tillbaka bugade Fsee Wong värdigt. Yang Yang bugade, började sen att sjunga med gäll och entonig röst och försvann in till sitt. Fsee Wong räckte värdigt ut tungan och gick så att se över skjortlagret.

Inom produktions- och transportområdet pågår en successiv förändring, som på ett markant sätt belyses i en av European Productivity Agency gjord undersökning… För Sveriges del pekar resultatet på en trend mot de förhållanden som nu gäller i USA, d.v.s. distributionskostnaden kommer att utgöra en större andel av varupriset än själva produktionskostnaden.

Orsaken till denna utveckling kan till stor del hänföras till den alltmer markanta centraliseringen av produktionsapparaten, vilken är väsentlig för uppnåendet av de stora seriernas ekonomi på produktionsområdet. Denna centralisering för emellertid med sig långa transportvägar, ofta med många mellanled, innan varan når den slutgiltige konsumenten. Inom produktionsområdet har med hjälp av systematiskt utvecklingsarbete, tillämpning av moderna och rationella arbetsmetoder, mekanisering och automatisering, uppnåtts en väsentlig sänkning av tillverkningskostnaderna.

Då det nu visar sig att kostnadsandelen för distribution ökar så kraftigt måste liknande ansträngningar sättas in för att rationalisera transportarbetet.

Inte långt från Fsee Wongs marscherade en mångfotad pir ut i vattnet. Längs denna träpir marscherade bland en brokig skara trafikanter fyra män i rad; en blygsam handelsexpedition där alla huvuden bar bördor. De guppande bördorna leddes av en låda med en kameleontbur, några gröna insektssprutor och annat livets nödtorft här på den filippinska koprakusten.

Satans lång pir, snart är vi väl i Australien! vrålade De Soto och orden rusade runt under lådan innan de fann friheten och steg mot den vitglödande solen som fastnat tjugo meter över piren.

Anledningen till att De Soto, motorman och älskare av allt amerikanskt, bar en låda med bl.a. insektssprutor var kopralössen ombord. I stora svärmar sänkte sig de dubbelvingade och bet De Soto där han svettades och han svettades överallt.

Pooosch, Lind stönade under ett souvenirtebord.

Anledningen till att lättmatros Lind stönade under ett souvenirtebord var att hans mamma önskade ett souvenirtebord. Hon skulle få en försenad julklapp när Lind kom hem.

Anledningen till att svarvaren–reparatören Alexander tappert teg under en låda med ananas, mandariner, meloner, mangofrukter, kokosnötter, persikor, päron, morötter och burkar med fruktjuice var att Lind inte kunde tänka sig en jul utan tonvis med frukt och ljuvliga safter. Ombord befarades att Lind skulle äta upp de japanska julgranarna; åtskilliga gånger hade han med lysten blick talat om färska granskott.

Anledningen till att Trean eller Tredjemasken eller Tredjemaskinisten förutom egna varor också bar Alexanders var givetvis att Lind inte kunde tänka sig en jul utan tonvis med frukt och ljuvliga safter.

De kustfartyg, kopraskonare, fiskebåtar och småfarkoster som låg förtöjda längs piren, ibland i dubbla eller tredubbla led, ägde en parfym mäktigare än den inne under palmerna. Långt borta skymtade pirhuvudet med motorbåtsförbindelse till Magdalena som låg ute på redden omgiven av kopraskonare och pråmar.

Solen brände, plankorna knirkade, bördorna dinglade hit och dit och de fyras ben rörde sig med måttlig fart.

Under de långa transport- och distributionsvägarna undergår varorna en rad hanteringar som alla höjer varans pris, men ej dess egenvärde. Under dessa hanteringar belastas sålunda varorna med stora kostnader, dels genom hanteringsarbetet som sådant, dels genom ökade emballeringskostnader, eftersom skaderisken kan anses stå i relation till antalet hanteringar. De vägar som står öppna för en rationalisering och därmed följande kostnadsminskning inom transportleden kan ur transportekonomisk synpunkt sammanfattas under två huvudrubriker, rationalisering av hanteringsmetoderna och integrering inom transportapparaten.

Nödvändigt för ett fungerande integrerat transportsystem är att systemet baseras på enhetliga transport- och hanteringsmetoder; användning av standardenheter.

Solen brände, plankorna knirkade, bördorna dinglade hit och dit och benen rörde sig med måttlig fart.

Expeditionens sisteman Trean umgicks ofta med motormännen eller Alexander. Det skulle inte ha gått i en knäpptare båt – som befäl skulle Trean ha psykats av det övriga befälet. Men i Magdalena var det så att ingen av maskinisterna låg inne med nödiga papir, varken förste- eller andremasken hade behörighet. Däremot ägde de liksom Trean lång och gedigen praktik. Givetvis kunde maskinchefen, chiefen, visa upp nödiga papir, men inte heller han brydde sig om att Trean umgicks akterut.

Tredjemasken ansågs röd och hade själv berättat att han efter andra världskriget for med en svensk ungdomsbrigad till återuppbyggnadsarbete i Warszawa. Märkligt var att han aldrig uttalade ett politiskt ord, men att man ändå på ett stabilt sätt visste var man hade honom.

Vad Trean behöll för sig själv var att han ibland överfölls av tvivel och då såg världen som en svart fars där man fångade förvildade barn med nät. Denna syn byggde på hans upplevelser i Warszawa.

Trean var en läsande man och höll ordning på vandringsbiblioteket; han hade dessutom skänkt böcker på svenska och engelska till Magdalena – grundlagt ett fast bibliotek ombord.

Nästan med ömhet betraktade Trean sin framförvarande granne Alexander: vänskapen hade spirat ur detta att Alexander var en flitig boklånare. Men Alexander skrev också dikter och kortprosa, små skisser han visade Trean och utbad sig kritik om. Trean mindes en dikt: Skorpans vändkrets.

I mässen på m/s Magdalena

nästan i bara mässingen

nästan på ekvatorn

sitter Olle Båsen

knackar av gammal sjöfararevana

en skorpa mot bordet.

Omskakad kravlar

en liten fripassagerare

ut ur skorpan – bort över

bordets bruna atlant.

Olle Båsen blickar efter vandraren

knackar än en gång sin skorpa

nu utan resultat.

Berättar istället om en skorv:

Aldrig behövde man där sträcka sig

efter skorporna

de klev själva omkring – men vände

i god tid innan bordsändan.

Här på piren, under Linds låda med frukter och juice, var Alexanders huvud förmodligen fullt av dikter.

Hur går det Alexander, blir det nån dikt från Davao?

Med tiden kanske.

Synd att inget WC är i sikte här på piren.

De Soto och Lind gnäggade åt Treans understatement. Det var välbekant ombord att Alexander inte led av kronisk diarré utan att han mesta tiden av sitt WC-sittande skrev dikter.

Alexander hade anförtrott Trean att han tyckte sig lyckas bäst med skriverierna när han satt på WC-holken. Lugn och ro kunde där råda trots slammer, oväder och bara av kopralössvärmar utan också av försäljarhopar och tjingsargubbar som ivrigt önskade God Jul och förevisade lämpliga julklappar. Många trafikanter nöp uppskattande i De Sotos blåvitröda utanpåskjorta: ett kringvandrande porträttalbum där amerikanska presidentansikten satt tätt. Irriterat skrek De Soto Gud Jul tillbaka, förklarade att han inte önskade byta denna enastående skjorta mot varor.

Containern kommer in som det sammanlänkande medlet för förverkligande av det integrerade transportsystemet. Containern kan därmed sägas vara en avancerad utveckling av enhetslastens idé som tidigare förverkligats i standardlastpallen.

Definitionsmässigt avses med begreppet container en tillslutbar transportenhet av bestående utförande, avsedd för upprepad användning och utrustad med anordningar, som möjliggör effektiv hantering av densamma, speciellt vid överföring av enheten från ett transportmedel till ett annat. Transportenhetens inre volym förutsättes dessutom utgöra minst en kubikmeter.

Långt borta skymtade pirhuvudet. Solen brände, plankorna knirkade, bördorna dinglade hit och dit och benen rörde sig allt tröttare.

I välförtjänt vila bänkades man runt souvenirtebordet. Lind på en dunk mangojuice och de andra på urplockade och uppochnedvända lådor. Längs piren cyklade en försäljare och demonstrerade plastjulesnö på sprayflaskor. Besprutad och med rimfrost i håret plockade De Soto fram fyra plastmuggar och ett medel tillfälligt verksamt mot inre rimfrost.

De Soto, Alexander och Tredjemasken klunkade; alltings kringfarande.

Mellan doktor Jekyll och mister Hyde fanns djävulsbrygden. Mellan Alexander Svarvarn och Alexander Poeten fanns skithusdörren. På insidan dörren förvandlades han inte till ett ondskefullt monster, men tyckte sig som sagt dikta bättre; Trean anade att han drömde författardrömmar. Dock var Alexander förmodligen klarsynt nog att förstå att ett sådant beroende av en skithusdörr i framtiden kunde medföra vissa komplikationer. Han kunde varken föra dörr eller WC med sig överallt.

Nu kom jag på en dikt åt dej Alexander! skrek Trean.

Fram med den då!

Huru långt är det icke till Magdalenas hemlighus

till de välbekanta rörens stilla sus.

Vill du antyda att jag skriver pekoral?

Bli inte stött. Du har skrivit åtskilliga dikter jag gillar. Sen är det en annan sak att det är kul att läsa pekoral; jag har en samling böcker med pekoral och en massa tidningsklipp.

Du har väl inget annat än böcker hemma Trean! hojtade De Soto.Är det sant att tanten du var förlovad med stack ifrån dej när du efter sjutton månader ute kom hem och första natten låg och läste en ny bok i sängen istället för att sköta om tanten?

Visst är det sant skjortskojare! Du läser ju själv.

Jajamen, reseskildringar går väl an.

Långt borta skymtade pirhuvudet. Solen brände, plankorna knirrade, bördorna dinglade hit och dit och benen rörde sig allt saktare.

Då och då eskorterades Magdalenaexpeditionen inte Lind tackade nej och öppnade en burk ananasjuice.

Var rädd om bordet De Soto, förmanade Lind när De Soto i djupa tankar drog romflaskan fram och tillbaka över sniderierna.

Jag säjer som Olle Kopp – kopp på er gubbar, sa Alexander.

De Soto koppade, harklade, sniffade utåt piren, sköt undan halvdussinet lukter och sa: Well boys, det här är amerikansk tjära det känner jag, den luktar annorlunda än den svenska eller finska.

Den luktar väl större trän, sa Trean och alla skrattade, även De Soto.

En gång mellan båtarna, en svensk sommar, jobba jag med att tjära tak, fortsatte Trean.

Jasså, tjära du tak du, Lind doppade en underlig morot i ananasjuicen.

Jorå, nog har man tjärat alltid.

Hur mycket kom du upp till i timmen, kunde du…

Jag minns en flicka, hon vänta på mej när jag hade tjärat färdigt för dagen, hur skiten jag än var. Hon tog reda på var jag hölls och mötte mej, hon hade banne mej tjära både här och där… Faen att det tog slut, man skulle ha gift sej med henne och stannat iland och fixat ett skapligt arbete; man skulle ha nån… nån man gilla och trivdes ihop med.

Åter kände Alexander trycket att skriva dikter om Treans kvinnolängtan. Allt oftare kröp denna längtan fram – drömmen om livskamraten som äger en mängd goda egenskaper.

Och nu här på piren var Trean åter framme med sin längtan. Vad hjälpte det att han liksom Alexander, De Soto och Lind för några timmar sen hade skött hälsan och önskat God Jul till en kontant betald sängkamrat.

Kopralössen börjar bli närgångna, De Soto skruvade sig olustigt.

Nu får vi gå om vi ska hinna ombord i god tid till julbordet, Lind reste sig.

Julbordet var sammanslaget med julmiddagen och skulle avnjutas under kvällen.

De smidde hemska planer mot kopralössen och fortsatte marschen.

Långt borta skymtade pirhuvudet.

Solen brände, plankorna knirkade, bördorna dinglade hit och dit och benen rörde sig med måttlig fart.

Trafiken tätnade; de omkördes av Katolska Missionens fyrhjuliga julkrubba och en cyklande skär plastjulgran, som jagades av plastjulesnö på sprayflaskor.

Efter att ha insnöat både cyklist och plastjulegran vände den unge filippinske försäljaren, cyklade upp jämsides med Magdalenakvartetten.

De Soto med utanpåskjortor och hela följet av amerikanska presidenter hade redan stannat upp; De Soto gjorde en hotfull gest med en grön insektsspruta och plastjulesnön cyklade åt annat håll.

Så sant jag heter Olsson så hade jag en kopralus långt inne i örat! hojtade De Soto.

Den kanske ville önska dej God Jul och trodde att du hör dåligt som dom flesta maskingubbar.

Det där var inte roligt Alexander! Titta vilken svärm som… bäst att josa bigga sprutan, De Soto fick fram en insektsspruta stor som en medeldistansrobot.

Efter det De Soto hade avlossat några salvor fortsatte de marschen.

Långt borta skymtade pirhuvudet.

Solen brände, plankorna knirkade, bördorna dinglade hit och dit och benen rörde sig med måttlig fart.

Genom att containern skall kunna befordras med olika transportmedel och enär dessa ställer skilda krav på containerns egenskaper såsom låg egenvikt, hög dynamisk hållfasthet, staplingsbarhet osv., uppkommer vissa konstruktionstekniska problem, både vad gäller konstruktionsprincip och materialval. Vanligen uppbygges containern av en hörnstolpförsedd stålram, som sedan förses med väggar, gavlar och tak i stål eller aluminium. Aluminium och andra lättmetaller uppfyller samtidigt kraven på klimatbeständighet, enkel rengöring och låga underhållskostnader. Även andra konstruktionsmaterial kan komma till användning. Speciellt gäller det armerade plaster, vilka ha synnerligen goda isoleringsegenskaper och som företrädesvis användes i kylcontainers.

Från vänster till höger eller tvärtom korsades den filippinska luften av God Jul-rop och viktiga försäljaremeddelanden. Till kakafonin bidrog också de kustfartyg som låg förtöjda vid piren och då och då hörde av sig med sirenernas God Jul-signaler.

Snart måste Magdalenaexpeditionen vila och åter bänkade man sig kring souvenirtebordet.

Akta bordet De Soto, lägg inte största sprutan tvärs över bordet! Lind öppnade en apelsinjuice och Alexander anlitade en läskedryckssäljare i tomtemask, inhandlade utspädning till den sandpapperrom De Soto spenderade.

Med jämna mellanrum fyrade De Soto av stora sprutan.

Groggar, insektsgifter och plastjulesnö på sprayflaskor: civilisationens välsignelser hade sannerligen nått Davao och Mindanao, den sydligaste av de större filippinska öarna.

Alexander funderade också över den storvuxne De Soto: älskare och tyglare av väldiga och helst öppna amerikanska skrytbilar där han kom åt eller hade råd att hyra dem. Tyngdlyftmästare ombord och nu praktfull i sin blåvitröda presidentskjorta – men fruktansvärt rädd för kopralöss och andra småkryp. Och vilken hejare att gå på med största släggan; vid kannhalning brukade han ensam slå loss topplocksmuttrarna. Låg det en motsättning i att bjässen De Soto även var något av ett finmekaniskt snille, att han tyckte om att pilla med klockor, kameror och radioapparater? Kanske inte. Men kanske förvånade De Soto somliga genom att ibland påpeka att han inte hade minsta lust att vidareutbilda sig tekniskt.

När De Soto ännu en gång hade avfyrat stora sprutan tycktes