Tre människor

By Elisabeth Beskow

Malvina Galle och hennes bror, doktor Gerhard, lever tillsammans under samma tak med strikta rutiner. Malvina är i fyrtioårsåldern och ger ett stramt och religiöst intryck vid första anblick. Gerhard med sina snälla ögon ger istället sken av värme och trygghet. När Gerhard en dag kommer med nyheten att han har adopterat en flicka som ska flytta in blir Malvina orolig över att deras rutiner och husfriden kommer att rubbas. Hon är mycket skeptisk, men Gerhard ber henne att möta den nya familjemedlemmen med öppet sinne. Kommer hon att klara av det?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Aug 30, 2022
• ISBN: 9788728371886

Book preview

Elisabeth Beskow

Tre människor

SAGA Egmont

Tre människor

Omslagsfoto: Shutterstock & Unsplash

Copyright © 1932, 2022 Elisabeth Beskow och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728371886

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

FÖRORD.

Hösten 1931 utkom»Bröllopet på Lönnvalla» såsom det »sista» av Runas efterlämnade arbeten. I en not till förordet meddelades dock, att ytterligare ett manuskript påträffats, menännu icke hunnit granskas. Det befanns vara i avslutat skick och överlämnas härmed som en sista hälsning från den bortgångna.

Runas vänner och läsare av hennes böcker få i denna bok ännu en gång göra bekantskap med alla de egenskaper i hennes författarskap, varigenom hon förvärvat sig sin popularitet.

En Levnadsteckning över Runa, nedskriven av en nära vän och anhörig, huvudsakligen efter författarinnans egna dagböcker och brev, beräknas utkomma i slutet av november detta år.

Stockholm i oktober 1932.

Förläggaren.

1.

— Ja, nu vet jag inte något, som fattas i detta rum, men kanske dina ögon kunna upptäcka brister, sade fröken Malvina Galle till sin bror.

Rummet, i vilket de befunno sig, kunde ej ha varit iordningställt för någondera av dem, och man skulle ej heller kunna tro, att de lagt hand vid dess inredande.

Fröken Malvina var mellan 40 och 50 år och hade ett strängt och skarpt yttre, vilket, fast ej utan sin stil, dock tycktes vilja vara en protest mot något så onyttigt som skönhet. Dräktens puritanska enkelhet utgjorde tydligen hennes stolthet och berömmelse, och hon såg sig om i det vackert och bekvämt inredda rummet med en halvt föraktfull, halvt medlidsam blick. Dessa mjuka karmstolar och små svängda soffor voro tydligen ej gjorda för hennes stela rygg, och det skära sidenet, som klädde möblerna, stod i leende, retsam kontrast mot den mörka strängheten i hennes grova klänning. För de otaliga och nätta småsakerna hade hennes öga ingen förstående blick, fast de flesta voro konstsaker eller antikviteter av värde.

Nej, detta rum kunde ej vara fröken Malvinas på något sätt, varken hennes verk eller hennes vistelseort.

Vid första ögonkastet skulle man ha kunnat tycka, att hennes bror passade ännu sämre där. Hans gestalt vanställdes av en puckel, armarna voro långa och händerna magra. Men ansiktet var fint och tilltalande. Det hade ingenting, som genast slog an, men under det man såg på det, glömde man puckeln. Dragen voro tunna och bleka, men det låg viljefasthet i munnens linjer, intelligens i pannans form och själ i ögonen.

Doktor Gerhard Galle såg sig om i rummet med tydligt välbehag. Han svarade ej på systerns fråga utan gick omkring flyttande en sak här, en annan där och berörde det hela med en ordnande hand. Det var inga stora ändringar han vidtog, men de hade en märkbar verkan. Rummet kom att giva ett intryck av smak och harmoni, som alla de vackra sakerna, uppradade av fröken Malvina utan hänsyn, ej ensamma kunnat åstadkomma. Till och med Malvina märkte skillnaden och förvånades.

— Jag är så tacksam för allt besvär du gjort dig med att ställa i ordning åt min myndling, sade brodern vänligt erkännande, rädd att möjligen ha sårat sin syster genom alla de små ändringar han ej kunnat låta bli att göra, och jag hoppas, att Aina Roland skall löna dig genom att bli en solstråle i ditt liv.

Fröken Malvina svarade blott med ett oartikulerat ljud, vilket tydligare än ord uttryckte hennes misstro till denna solstråles förmåga att för henne bli annat än till besvär och obehag.

— Du är mig gramse därför att jag tar flickan till vårt hem, sade brodern halvt förebrående, halvt avbedjande, men jag tycker du borde inse, att jag ej kan handla annorlunda, om jag inte vill svika det förtroende hennes far satte till mig, då han valde mig till hennes förmyndare.

— Du behövde väl inte precis ta flickan till ditt hem. Kunde du ej ha skaffat henne till någon familj, vars levnadsvanor bättre än våra enkla lämpa sig för en bortskämd flicka?

Det blixtrade till i doktor Galles uttrycksfulla ögon.

— Jag ber dig, Malvina, sade han i en ton, som dock hade mer befallning än bön i sig, jag ber dig att inte ta emot det stackars barnet med en ovänlig fördom i ditt hjärta!

Fröken Malvina svarade ej, men det syntes att broderns ord ej lämnade henne oberörd.

Gerhard Galle hade en sällsynt förmåga att göra sig älskad, ju längre man levde med honom, ju fastare bands man vid hans väsen. Det var intet i världen Malvina ej velat göra för sin bror, och ett klandrande ord från hans mun träffade henne ytterst smärtsamt.

Anande detta fortfor han i sin vanliga vänliga ton:

— Du vet ju, att Casper Roland var min bäste vän, och den, som var honom kärast, måste ligga också mig om hjärtat. När han gjorde mig till sitt enda barns förmyndare, menade han inte, att jag bara skulle sköta hennes förmögenhet utan först och främst ta vård om henne själv. Och i det hoppas jag på din hjälp, Malvina. Tänk på, att flickan varit moderlös sedan hon var liten.

Denna vädjan gjorde godt, en våg av värme drog genom fröken Malvinas sinne och strängheten i hennes drag mildrades.

2.

Aina Roland hade aldrig sett sin fars bäste vän, men hade ofta hört talas om honom, hade läst hans dikter med hänförelse och var intagen av beundran för honom.

Efter sin fars död hade hon fått ett brev från doktor Galle, vari han erbjöd henne ett hem hos sig i Stockholm. Det brevet var sådant, att Aina gömde det och genast svarade ja.

Hon bodde i Finland, och som hennes förmyndare av göromål hindrades att själv hämta henne, och fröken Malvina hatade allt vad resor heter alltför hjärtligt för att hennes bror skulle nännas begära det offret av henne att hon skulle hämta hans myndling, skaffade sig Aina annat sällskap för resan över havet.

En vecka efter den dag, då de båda syskonen lagt sista hand