Mördande jakt

By Christina Gustavson

I den lilla staden Tranemo hittas en medvetslös och svårt skadad pojke på botten av en brunn. Brunnen är omringad av stängsel, så det hade varit näst intill omöjligt för honom att råka ramla ner i den. Har någon lyft upp pojken och kastat ner honom i den gyttjiga brunnen? Och i så fall, varför? Kriminalkommissarie Tyra Zeder inleder en mördande jakt efter förövaren, där ledtråd efter ledtråd sakta nystas upp och blottar den skrämmande sanningen. Mördande jakt är den femte fristående delen i serien om polisstationen i Tranemo. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 30, 2020
• ISBN: 9788726754971

Book preview

författaren.

Mördande jakt

Kapitel 1

Tisdag den sjätte februari

Pojken levde men var medvetslös när han halades upp ur gödselbrunnen. Arbetarna som hade samlats runt omkring hajade till vid det smackande ljud som uppstod när hans fötter slutligen lämnade den stinkande sörjan.

Ska vi spola av han? frågade en av dem.

Bättre att inte röra nåt. Ambulansen är snart här, svarade en annan och nickade mot uppfarten där blåljusen redan syntes. Direkt efter ambulansen kom en polisbil.

Det var först när kläderna klipptes upp och pojken kunde lyftas och läggas på båren som de som stod närmast kunde se de blodindränkta kalsongerna och den stora blodfläcken på marken där han hade legat. Någon vände sig om och kräktes.

Hur fan kunde det hända?

Vem i helvete ringde polisen?

Kapitel 2

Med ett sörplande ljud steg en gasbubbla upp ur den brungröna sörjan i gödselbrunnen där en ung kille nyligen hade dragits upp. Tyra förväntade sig lukten av en gigantisk fis, men bubblans innehåll överträffades ändå av den sura stanken av gammal svinskit som fick henne att kväljas. Snart skulle den spridas ut över åkrarna så att hela byn förpestades och blev näst intill obeboelig trots den vårskira grönskan som alla längtat efter. Nåväl, än var det vinter.

Tyra hade varit ute i ett ärende i närheten av Hässelås när larmet kom. Hon hade skyndat tillbaka till Tranemo så fort hon kunnat och letat sig fram till den aktuella platsen som låg på maderna mellan bilprovningen och Trelleborgsvägen om man tog fasta på byggnader och vägar – eller mellan den större Tranemosjön och den lilla Ljungsnässjön om man valde att ta sjöarna som riktmärken. Hon rörde sig tungt fram mot avspärrningsbanden som satts upp av kollegorna från Borås, dök under dem med viss försiktighet och gick fram till Rasmus Lindberg och Jonathan Roos som redan var på plats. Hon var inte så vig längre. Att vara i sjätte månaden påverkade henne och hon blev lättare andfådd än tidigare.

Trots påstötningar och påminnelser till ledningen var de fortfarande bara tre på polisstationen i Tranemo, men när Tyra snart skulle gö över till inre tjänst blev de väl tvungna att anställa någon mer. Från början hade alla verkat tycka att det var helt vansinnigt att öppna en ny polisstation på en så liten ort, med enbart en krimenhet dessutom, men politikerna hade ansett det nödvändigt för att bromsa den alltmer tilltagande grova brottsligheten i bygden.

De tre som nu arbetade där hade redan, under Tyra Zeders ledning, lyckats lösa flera komplicerade fall och gjorde tydligen ett så bra jobb att de kunde börja ställa krav. Från början hade de bara haft en bil, men nu hade de tre. Bit för bit förbättrades på så sätt deras arbetsvillkor trots en viss tröghet i systemet.

Tyra hade velat gå över till inre tjänst redan vid årsskiftet men hade blivit övertalad att fortsätta ett litet tag till. Februari ut, hade hon svarat då, inte en dag längre. Hon kände sig inte bara tung och klumpig utan var märkbart tröttare också. Att hon tidigare varit pojkaktigt smal märktes knappt längre eftersom graviditeten gjorde att hon såg ut att vara bred över ryggen.

Nu försökte hon få en snabb överblick över området. Där fanns tre stora gödselbrunnar för flytande gödsel – men hur kunde någon ramla i? Det fanns ett staket runt varje brunn, visserligen inte så högt, men ändå tillräckligt för att ingen, varken djur eller människa, skulle kunna snubbla och falla i av misstag.

Brunnen måste pumpas ur, krävde hon.

Ja, alltså, det blir lite längre fram på våren. Nu går det inte. Mannen som talade var tydligen anställd på Tranemo Naturgödsel AB, företaget som ägde gödselbrunnarna.

Pumpa ur brunnen – nu! Tyra irriterade sig på mannens fjantiga beteende. Begrep han inte vad hon sa?

Rasmus, kan du stanna kvar här med Jonathan och se till att det blir gjort, fortsatte hon. Jag åker upp till polisstationen.

Rasmus nickade till svar.

När Tyra kom upp till polisstationen, som var inrättad i det gamla grå reveterade huset till vänster när man kom uppför Lövstabacken, skyndade hon sig raka vägen till toaletten. Att hon jämt skulle vara så kissnödig! Men det var väl fostret som tryckte på och gjorde att blåsan inte rymde lika mycket som förut.

Hon hade precis gjort i ordning en kopp grönt te åt sig själv och dessutom hunnit brygga färdigt en kanna kaffe till de andra när Jonathan dök upp.

Kom med in på mitt rum och berätta vad du vet så här långt.

Tyra nickade mot den öppna dörren till rummet bredvid köket medan hon balanserade en kaffemugg som blivit för full som vanligt. Hon försökte komma ihåg att det var bättre att gå två gånger än att spilla ut hälften på golvet och ändå var muggen nästan alltid för full.

Vem börjar? frågade Jonathan och snöt sig ljudligt, håller visst på att bli förkyld lagom till vinterlovet.

Har du tänkt ta ledigt? Tyra la huvudet litet på sned och tittade retsamt mot Jonathan samtidigt som hon strök undan en ljusblond slinga som ville hänga ner framför ansiktet.

Nej, men det där med februarilov sitter väl i. Jonathans leende fick henne att le tillbaka.

Det kom ett larm klockan 08.03 om att det låg en blödande människa på vägen nära avfarten till Hässelås. Jag förstod det som att det hade varit en smitolycka, men när jag kom dit så fanns där ingenting. Inga bromsspår, inga blodfläckar och definitivt ingen blödande kropp. Inte heller någon markering om viltolycka. Jag hade redan gått runt och letat en bra stund när Rasmus ringde och sa att jag skulle köra tillbaka till Tranemo istället.

Kan någon ha försökt att locka bort dig från Tranemo vid den kritiska tidpunkten? undrade Jonathan.

Det verkar inte bättre, svarade Tyra, men säkra kan vi inte vara, och i så fall har den som ringde in inte vetat att vi är tre på polisstationen i Tranemo.

Eller också var den som ringde korkad nog att tro att vi skulle sticka iväg alla tre på samma larm.

Snarare det, sa Tyra, och du då?

Har inte så mycket att komma med än, svarade Jonathan, Som du redan vet fick vi veta att någon hade ramlat i en gödselbrunn i Tranemo. Larmet kom 08.01, alltså nästan klockan åtta, via Borås som vanligt. De hade en bil i närheten så de körde till platsen och var där till och med snabbare än vi. Det fanns mycket riktigt en ung grabb badande upp till hakan i skiten. Brunnen var ungefär en halvmeter hög räknat från markytan och sedan ett meterhögt staket ovanpå det. Det satt tajt nertill, det kollade vi, så det var inte en chans att någon skulle kunna krypa in själv eller ha tryckt in någon annan den vägen. Lika omöjligt att någon kan ha ramlat i av misstag, men det såg du väl själv när du var där? sa han och fortsatte:

Vi fick klippa upp staketet fort som fan, och sen slängde sig en av kollegorna från Borås över kanten medan några andra höll fast honom i benen. Till slut lyckades de få upp killen. Det märkliga var att någon redan hade ringt efter ambulansen, så den hade kommit fram före den första polisbilen. Den stod mer eller mindre och väntade när vi kom fram. Hur skumt som helst och ingen verkade veta vem det var som hade ringt och larmat. Varken till ambulansen eller polisen alltså.

Du menar att någon måste ha lyft upp grabben och hävt honom över kanten på staketet runt cisternen? frågade Tyra. Orkar en person det ensam?

Killen var inte så stor så det behövdes nog inte någon bautastark gorilla till det. Med tanke på vikten, menar jag. Om killen var medvetslös kunde säkert nästan vilken vuxen, normalstark person som helst ha klarat det. – Hade han varit vaken, sprattlat och krånglat för att komma undan så måste det ha varit två. Minst. bekräftade Jonathan.

Vet vi vem grabben är? Tyra höll ett stadigt grepp om näsan med tummen och pekfingret.

Han är inte identifierad än, men någon måste ju sakna honom och höra av sig, sa Jonathan.

Vem äger anläggningen och företaget? sa Tyra.

Jag ska kolla det också, svarade Jonathan. Tänkte sätta mig och ringa runt. Sedan får vi höra vad Rasmus har att säga när han kommer.

Lukten av den stinkande svinskiten hade etsat sig fast i Tyras näsa så att hon hade svårt att få ner ostfrallan. Den smakade svinskit den också, och ändå hade hon inte varit där så värst länge.

Undrar hur mycket en gödselbrunn rymmer? tänkte hon. Kan det finnas fler lik gömda där?

Så kom hon på att Robin, som var ambulanssjuksköterska, kanske visste något om det som inträffat i Tranemo på morgonen. Tänk om det till och med var han som hade varit med i ambulansen som hämtade pojken? Han hade kanske sett något då, innan den första radiobilen hann fram.

Hon bet sig i läppen. Skulle hon? Hon hade redan knappat in hans nummer innan hon bestämde sig för att faktiskt ringa honom. Signalerna gick fram… Synd att han inte svarade, men han var väl upptagen med något. Han hörde säkert av sig senare när det lugnat ner sig och såg att hon hade ringt. Annars fick hon ta upp det med honom när hon kom hem på kvällen.

Tyra var helt slut när hon kom hem den kvällen, och hade inte Robin fångat upp henne precis när hon kommit innanför dörren, hade hon fallit ihop. Det förfärliga hon upplevt under dagen hade dränerat henne på all ork och hon sökte tröst och skydd hos Robin. Hon gillade att han var lång och stark och nu bidrog det till att ge henne en välbehövlig känsla av trygghet. Hon tryckte sig hårdare mot honom, som om hon ville stänga världen ute och glömma alla dagens otäcka intryck. Han böjde sig fram och snuddade först vid hennes läppar. När hon inte ryggade tillbaka kysste han henne.

Både skor och ytterkläder hade åkt av och hamnat på golvet utan att Tyra riktigt visste hur det hade gått till. Omslingrade vacklade de fram till sovrummet och störtade ner i sin nyinköpta dubbelsäng.

Vila dig lite nu, sa han medan han klev upp igen och lyfte upp hennes ben i sängen. Maten är snart klar.

Tyra kände hur hon slappnade av vid de invanda ljuden. Det var ljuvligt att vara hemma, nära Robin, få känna sig så älskad och efterlängtad, att hon glömde världen runt omkring. Hon insåg att hon måste ha somnat när hon vaknade av ljudet från Robins slamrande i köket.

Mmm, det doftade… ja, vad var det? Något i matväg i alla fall. Det kurrade i magen och hon trädde fötterna i tofflorna som stod vid sängkanten och tassade ut i köket för att se om inte maten var klar snart.

Kapitel 3

Rasmus kom inte upp till polisstationen förrän sent på eftermiddagen när Tyra och Jonathan redan satt i köket. Han höll avvärjande upp handen.

Säg inget, jag vet redan att jag stinker. Måste in i duschen…

Egentligen är det bortkastat att duscha, muttrade Rasmus när han kom tillbaka till Tyra och Jonathan i köket.

Är du inte riktigt klok? sa Jonathan och ruskade på huvudet så att han hår blev ännu ostyrigare än det brukade vara.

Han var en riktig lintott, reflekterade Tyra som såg det, nästan ljusare än hon själv.

Jodå, svarade Rasmus med ett flin. Jag tyckte bara det var skönt att få äta utan att förpesta luften för er också, men jag måste ju dit igen och kommer att lukta lika förfärligt nästa gång jag kommer tillbaka.

Låt höra, uppmanade Tyra honom när han kom tillbaka, våt i håret och med rena kläder.

Han var så snygg med sin långa, vältränade kropp och mörka hår. Fastän hon nu var sambo med Robin kunde hon inte låta bli att tänka på att hon en gång varit föräskad i Rasmus. Snabbt viftade hon bort de förbjudna tankarna.

Det var ett rent helvete att få företagets representant att gå med på en tömning av gödselbrunnen, men med Jonathans hjälp tvingade jag honom. Fråga mig inte hur. Han pumpade i alla fall ur skiten från den cisternen och över till de två andra. De hade redan varit halvfulla när han började pumpa, men han uppskattade att där fanns plats för lite mer. När de två cisternerna var knökfulla fanns det ändå lite kvar på botten i den som vi ville tömma. Som tur var hade han en tom tankbil stående på gården, en sån som de har för att köra ut skiten och distribuera till folk som vill köpa gödsel runt om i landet. När han pumpade över till den också fick vi brunnen helt tom. Rasmus hostade och tog sedan en klunk kaffe.

Tyra höjde på ögonbrynen och såg på Rasmus med ett fundersamt uttryck i sina blågrå ögon, men sa ingenting.

Medan vi väntade på att det skulle bli tomt i brunnen passade jag på att ta reda på lite mer, fortsatte Rasmus.

Företaget har tre brunnar hittills här i Tranemo. De ska vara gjorda i ett så hållfast material att de, enligt gubben som sa det, skulle klara kärnavfall också. Men det får stå för hans räkning. De är tydligen gjorda i ett material som håller hur länge som helst och dessutom med en metallbeklädnad inuti. Metallen var svetsad i alla fogar för att det inte skulle kunna bli något läckage. Som ni såg är cisternerna bautastora, byggda av fjorton element per brunn och varje element är fyra meter brett. Varje brunn har en volym på trehundrafyrtio kubikmeter, sa han och snöt sig innan han fortsatte:

Mer intressant för oss är att de är nergrävda tre och en halv meter och har en påbyggnad som mäter en halvmeter ovan jord. Fem cisterner är deras första delmål, så de håller på och bygger två till nu. Sen ska det visst bli ännu fler. Det jag inte begriper är hur i helvete kommunen har kunnat godkänna detta, men gubben sa att de hade klara papper. Det enda jag kan gissa mig till är att de har lyckats övertyga samtliga myndigheter om att brunnarna är fullständigt täta och att läckage inte kan förekomma. Dessutom har de använt maderna, ett område som inte går att använda till något annat.

Varför det? undrade Jonathan.

Sankmark. Tror inte att någon vill bygga något annat där på så vattensjuk mark. Vem vill bo i hus på pålar? Paddla kanot från bilparkeringen till husdörren? I alla fall har Tranemo Naturgödsel AB, som företaget heter, grävt diken i området för att underlätta avflödet av vatten till Assman. Dessutom hade de smällt upp en del betongfundament som förstärkning till stadiga vägar och broar inom området. På så ska de tunga tankvagnarna skall kunna köra fram och ta sig mellan cisternerna utan att riskera att sjunka ner i sörjan.

Fanns det inget annat i gödselbrunnen? undrade Tyra.

Kommer till det… för jävligt egentligen, men vid kanten fanns en påle. Kanske en sex till åtta centimeter tjock. Begriper inte varför den var där. En stötta, kanske kvarglömd från tiden när segmenten sattes ihop och brunnen var en byggarbetsplats. I vilket fall som helst så satt stöttan fast i golvet och var rest mot brunnens ena vägg och det var nog den som räddade livet på killen. När han slängdes i så måste han ha hamnat sittande på den där stöttan och fått stöd av innerväggen för att inte tippa av. Det var det som gjorde att han hade huvudet över ytan när vi kom dit. Hade inte den funnits där, så hade han sjunkit ner till botten direkt. Då hade vi aldrig vetat om att han fanns där.

Varför är det för jävligt? undrade Jonathan. Det jävligaste är att den där pålen som räddade livet på killen träffade honom rakt i skrevet, så även om han överlever är det nog tveksamt om han nånsin kan bli far.

Då var det därför han blödde… Jonathan strök sig med handen över hakan.

Det jag funderar över är det här, fortsatte Rasmus. Om man vill slå ihjäl någon med ett föremål, så slår man väl denne i huvudet eller skär av halsen? Inte riktar man väl slaget mot en plats mellan benen? Eller vill man bara att det skall göra helvetes ont en stund. Jag menar bara att pålen inte kan ha varit avsedd att vara ett tillhygge, fast det hade väl alla begripit även utan min förklaring.

Hur långt ner satt pålen? undrade Tyra.

Den var cirka tre meter lång och nådde ungefär upp till en knapp halvmeter under ytan.

Då måste det ha varit en olycka att han hamnade på pålen. I alla andra avseenden är det ett mordförsök, fortsatte Tyra.

Håller med. Den som vräkte i grabben kunde väl aldrig i helvete ha prickat rätt på pålen även om han vetat om att den fanns där och hade försökt med just det. Jag tror för min del att den som ville göra sig av med killen slängde i honom i tron att han genast skulle sjunka till botten.

Då kan det inte vara han som ringde ambulansen. Det är väldigt märkligt att någon ringde efter ambulansen först, alltså innan larmet kom till polisen. Den som larmade måste ha vetat om att grabben var där, muttrade Jonathan, och det såg man bara om man gick ända fram till brunnen och tittade över kanten. Och som det stank, på långt håll till och med, är det svårt att begripa varför någon skulle våga sig ända fram för att titta efter. Om man inte visste i förväg att det fanns något särskilt att se just där.

Precis. Det var nog meningen att killen skulle försvinna. Gärningsmannen ville bli av med honom för gott. Någon annan förklaring finns inte, fyllde Jonathan i. Dessutom är det solklart att mördaren ville undgå upptäckt. Jag kan inte få ihop det på något annat sätt.

Vem ringde då?

Troligen hade grabben en kompis, sa Tyra, kanske någon som kom undan men som ändå såg vad som hände. Det är vad jag gissar i alla fall.

I så fall har larmet ringts in av en ung person. Om det var en jämnårig kompis vill säga. Borde höras på rösten. Möjligen en kvinna om rösten är ljus. Det måste vi kolla. Jonathan såg från Tyra till Rasmus.

Ordna den undersökningen av samtalet på stört. Om det är som du säger finns det ett vittne, fortsatte Tyra, och i så fall är det möjligt att förövaren vet om det. Då har vi ytterligare en person, kanske en liten kille, som lever farligt. Jag har hört med lasarettet. Grabben lever fortfarande men tillståndet är kritiskt. Jag fick i alla fall veta att han är brunhårig och har bruna ögon. Ett foto är också på väg.

Vi måste för helvete få veta vem han är så att vi kan höra hans kompisar om vad de vet. Rasmus slog handflatan i bordet För att inte tala om hans familj. Det där samtalet måste spåras illa kvickt.

Jag ringer åklagaren och hör om vi kan lämna ut fotot till pressen så snart det kommer. Glömde tala om att jag har kollat med socialen i Tranemo och frågat om de kände till någon ung kille på drift i trakten, men det gjorde de inte.

Kan vi lämna det till programmet ’Efterlyst’ i TV4? föreslog Jonathan.

Vi är inte färdiga med Tranemo Naturgödsel än, sa Tyra.

Hur menar du?

Kom just på att vi inte vet vad som kan finnas i de andra två gödselbrunnarna. De var ju halvfulla när ni började pumpa.

Kapitel 4

Nu måste jag i alla fall tillbaka till brottsplatsen, för vi är väl överens om att det inte enbart är en olycksplats? Rasmus reste sig och sköt in stolen