Hotellet Två systrar

By Jessika Devert and Annika Devert

När Oskar kommer med förslaget att ta över ett fallfärdigt hotell i Göteborg tror Linn att han blivit galen. Hela deras liv finns ju på Sardinön? Det är här deras familjer bor, där dottern Astrid går på förskolan och där Linn har sitt café som går bättre än någonsin. Men efter att ha sett charmiga Hotell Två systrar i verkligheten börjar även Linn drömma om en framtid på hotellet.

Linn och Oskar packar ihop sitt liv på Sardinön och flyttar in på Två systrar, där renoveringen är i full gång. Varje rum ska omsorgsfullt inredas och i den vackra matsalen drömmer Linn om att bjuda på härliga bruncher. Men vägg i vägg med hotellet ligger det fallfärdiga Ängslyckans matsal och där huserar den något vresiga tanten Lizzie, som inte verkar särskilt glad över sina nya grannar. Ju mer Linn gräver i husets förflutna desto mer väcks hennes nyfikenhet. Vad var det egentligen som hände med systrarna hotellet är döpt efter? Och vet Lizzie mer än vad hon ger sken av?
"Hotellet Två systrar" är en underhållande feelgood-roman från systrarna Devert fylld av hemligheter, kärlek och smarriga bakverk.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 29, 2024
• ISBN: 9788727038391

Book preview

Annika Devert

Jessika Devert

Hotellet Två systrar

SAGA Egmont

Hotellet Två systrar

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2023 Annika Devert, Jessika Devert och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727038391

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Kapitel 1

Menar du att du vill lämna Sardinön?

Linn reste sig och gick de två stegen till diskbänken i gäststugan hon delade med Oskar och dottern Astrid. Ljudet av vattnet som spolade i vasken dränkte Oskars svar och Linn fyllde ett glas och drack i djupa klunkar för att kyla ner paniken som brände i bröstet. Han tog ett fast tag om hennes handled och hon mötte hans blick, fylld med kärlek men också en beslutsamhet hon inte sett förut.

Lyssna på mig, Linn, sa han och drog ner henne på pinnstolen framför sig så att deras knän snuddade vid varandra. Det behöver inte vara för alltid.

Rösten var lugn och han talade tyst för att inte väcka Astrid som sov i rummet bredvid. Det var lyhört i det lilla huset och den enda tid de kunde prata utan att bli avbrutna var på kvällarna när deras frågvisa tre och halvt-åring somnat. Utanför fönstret fortsatte snön att falla så som den gjort hela december. Nu var det januari och det verkade inte som om det skulle lätta.

Oskar slöt händerna om Linns. Hjärtat slog snabbt och fick musklerna i benen att spännas som om kroppen ville fly från Oskar och det han var på väg att föreslå. I stället för att se på honom lät hon blicken vandra mot vardagsrumsdelen med de ljust gröna väggarna som reflekterade ljuset från skjutdörrarna.

Om någon sagt till henne, när hon tog studenten i Växjö, att hon bara fyra år senare skulle bo på en vindpinad ö i skärgården, hitta kärleken, bli mamma och starta företag, då hade hon skrattat högt. Att starta ett café och skriva en bakbok hade varit hennes dröm sedan hon valde bageri- och konditori på gymnasiet, men att bo på en ö eller att bli mamma innan hon var tjugo hade inte ingått i drömmen. Nu kunde hon inte tänka sig att byta med någon annan i hela världen.

Men det kunde tydligen Oskar.

Jag trodde att du trivdes på Sardinön? sa hon och skämdes över den gnälliga tonen i sin röst.

Men älskling, det är självklart inget fel på Sardinön, men nu har jag pluggat färdigt och jag vill inte ta över pappas affär och då finns det inte så mycket annat att göra här.

Men vi skulle ju driva caféet ihop! Det går bättre än någonsin nu när Daniel har startat sitt bed and breakfast och vi har konferensgäster i ladan. Vi kan ju inte bara sticka!

Oskar öppnade munnen men hann bara andas in när Astrid gav upp ett skrik och han försvann in i deras gemensamma sovrum.

Linn borrade in naglarna i handflatorna för att hindra sig själv från att skrika åt honom att inte gå. Klart att de måste se till treåringen när hon var ledsen, men just nu ville Linn inte vara en förståndig förälder.

Känslorna som rasade inom henne hörde mer hemma hos en tonåring som just fått veta att hon inte fick gå på festen där alla andra var. Men Linn ville vara kvar på Sardinön.

Mjuka ord hördes från sovrummet när Oskar lugnade Astrid och Linn fyllde bröstet med luft. När han kom tillbaka skulle hon få honom att förstå hur dumt och oansvarigt det var att flytta och lämna sina familjer och den verksamhet de precis börjat bygga upp.

Linn reste sig, rätade på axlarna och självförtroendet växte. Om hon bara förklarade så skulle hon få honom att förstå, det var hon säker på.

Hon slöt handen om berlockerna i halsbandet som föreställde hennes, Oskars och Astrids stjärnbilder och såg bort mot mammas röda trähus. Det var inte konstigt att Oskar också ville skapa något eget men de kunde hitta något på Sardinön som blev hans grej, de behövde inte flytta långt bort från vänner och familj för det.

Hon sköt pinnstolen intill bordet så att hon kunde öppna diskmaskinen och ställa in glaset. De behövde flytta eller bygga ut.

När hon och familjen flyttat till Sardinön hade Andreas bott i den lilla gäststugan till huset som mamma ärvt. När han och mamma blev ihop och Linn träffade Oskar och de blev gravida, var det perfekt att byta. Andreas flyttade in i stora huset och hon och Oskar flyttade till gäststugan.

Nu var Astrid egentligen för stor för att dela rum med dem, och hennes saker fyllde upp så gott som varenda ledig yta i det lilla vardagsrummet.

Hon drömde bara. Jag gav henne nappen så blev hon nöjd, sa Oskar och slog armarna om Linn. Ska vi sätta oss i soffan så kan jag visa? Jag har allt på datorn. Och jag har pratat med farmor.

När Oskar nämnde Svea rös Linn till. Farmodern hade inte tyckt att Linn var bra nog för Oskar eftersom hennes pappa var från Gambia. Tanten hade så småningom bett om ursäkt för sina elaka kommentarer, och numera följde Linn med på middagar hos sina svärföräldrar också när Svea var med. Men hon hade svårt att tycka om henne. I hennes sällskap kände sig Linn fel och utanför.

Utan att vänta på hennes svar slog Oskar upp laptoppen på soffbordet och satte sig framåtlutad i soffan med händerna på tangentbordet. Det mullrade till i magen och Linn tittade på klockan. Hon skulle kunna skylla på att de borde fixa kvällsmat.

Kommer du? sa Oskar och klappade på dynan bredvid sig.

Trots att hon gick så långsamt hon kunde tog det inte ens en minut att gå från köksdelen till soffan där hon flyttade undan en pekbok och en rosa kanin och satte sig bredvid honom.

Men Oskar, det här är väl ingen bra idé. Caféet har precis börjat bli lönsamt och jag har fått igång luncherna. Astrid har börjat på förskolan och fått kompisar och det är här vi har alla barnvakter och alla som hon tycker om.

Orden sprutade ur henne och hon andades snabbt och ytligt som om hon sprungit en halvmil. Oskar log och nickade och lugnet spred sig inom henne när han tog hennes hand i sin.

Caféet och luncherna är din dröm. Jag skulle vilja att vi gör något tillsammans. Och Astrid är så liten, hon får lätt nya kompisar och våra familjer kan komma och hälsa på. Vi lär ju ha gott om plats åt dem på hotellet.

Det blev tomt i huvudet, inte ett enda argument fanns kvar när hon mötte hans beslutsamma blick och såg leendet som lyste upp hans ansikte.

Du kan väl i alla fall titta, sa han och klickade på en mapp på skrivbordet som han döpt till Hotellet.

Linn ryckte på axlarna och såg på bilden av ett slitet vitt trähus som fyllde skärmen.

Här är hotellet, sa han och klickade på en bild.

Som du köpt?

Nja, jag har lagt ett bud, men jag vill att du ska se det först såklart. Jag har länge vetat att det finns pengar som farfar satte undan i fonder till mig. Villkoret var bara att farmor måste godkänna vad de går till.

Och Svea tycker att det här är en bra investering? sa Linn och nickade mot skärmen.

Ja, det gör hon faktiskt. Hon känner till hotellet från när hon var ung. Men titta här, sa Oskar och klickade fram fler bilder.

Det har inte varit någon verksamhet där på flera år, fortsatte Oskar och entusiasmen steg i hans röst. Men läget är fantastiskt, i Änggården, bredvid Botaniska trädgården. Det måste vara en av stans vackraste platser.

Han klickade fram bild efter bild på perfekta gräsmattor, blommor som prunkade i regnbågens alla färger och människor som promenerade eller njöt av solen på en picknickfilt.

Ligger hotellet i den här stora trädgården? frågade Linn som måste erkänna att bilderna väckt ett litet stråk av nyfikenhet.

Nej, men väldigt nära. Han klickade fram en karta och pekade på ett blått streck som löpte från ingången till Botaniska trädgården fram till en röd markering vid ett vitt trähus. Här ligger det och så här ser det ut utifrån.

Han öppnade en ny mapp med bilder och Linn lutade sig närmare. Över dörren på det vänstra parhuset satt en skylt där det stod ’Hotell Två systrar’. Den sidan skulle behöva målas men var ändå i mycket bättre skick än huset till höger, där det hängde en skamfilad skylt. Ängslyckans matsal stod det på den. Färgen på skylten var lika avflagad som på fasaden och i fönstren skymdes all insyn av vad som såg ut som gamla trådgardiner.

Är det två hotell?

Det som jag budat på är det till vänster. Hotell Två systrar. Vad det andra är vet jag inte, sa han och tittade ingående på bilden som om en ledtråd plötsligt skulle uppenbara sig. Det är sju rum i huset, en frukostmatsal och en jättefin trädgård på baksidan.

Och du vill att vi ska lämna allt vi har här och flytta in i det där råttboet? sa Linn och rätade på ryggen.

Det behöver fixas såklart, men det är inget råttbo, sa Oskar och lutade sig bakåt. Och jag har räknat på det. Pengarna från farmor borde räcka till renoveringen om vi gör mycket själva och jag kanske kan låna av pappa till inventarierna. Jag tänker att vi startar en hemsida och vi kan använda din blogg och engagera dina följare i arbetet med renoveringen. Får vi upp intresset och kan ha en beläggningsgrad på åttio procent så kan vi leva på det.

Varenda millimeter av hennes kropp skrek nej. Det skulle vara hon som kom med vilda idéer och Oskar som ifrågasatte och ville fundera. De här ombytta rollerna fick det att klia under huden och hon visste inte hur hon skulle agera. Hur gjorde man när man var den som ville stanna upp och tänka efter för att sedan säga nej?

Hon reste sig och gick fram till skjutdörrarna som ledde ut till den översnöade altanen. Med pannan tryckt mot det svala glaset såg hon upp mot berget bakom huset som om det kunde ge henne ett svar. Men hon ville inte ha ett svar. Hon önskade att Oskar aldrig hade frågat. Att han inte kommit med sina bilder och planer och den där glöden i ögonen. Hon vände sig mot honom.

Och så ska din farmor lägga sig i allt vi gör? Är det så bra?

Rösten var vass och hon ångrade sig när hon såg Oskars blick. Förlåt, jag menade inte så. Men du vet ju att hon inte gillar mig.

Jag tror att det här är hennes sätt att säga förlåt för att hon bar sig illa åt när vi blev ihop, sa han och klickade i dokumentet.

Det tror jag när jag ser det, mumlade Linn.

Vill du se bilderna från insidan?

Nej, hon ville inte se fler bilder eller höra mer om fantastiska omgivningar och framtida potential. Linn såg bort mot köket. Kanske diskmaskinen behövde tömmas? Eller skulle hon passa på att ta en joggingtur nu när Astrid sov? Fast det var för kallt. Men hon kunde stå ut med stelfrusna tår om det fick bort henne från den här situationen.

Vill du? upprepade han med rösten han brukade använda när Astrid vägrade öppna munnen för att borsta tänderna.

Jag vet inte, viskade hon men gick tillbaka och satte sig bredvid honom.

Sekunden senare kände hon hans armar om sig. Han strök undan några av hennes mörka ostyriga lockar och pussade henne på pannan.

Linn, vad är det?

Jag ser att du så gärna vill göra det här och jag får ont i magen bara jag tänker på att lämna allt och alla vi har här. Men så skäms jag för att du alltid ställt upp på allt jag vill göra, och nu när du vill något så är jag bara emot.

Han gungade henne fram och tillbaka under tystnad och Linn lutade sig mot honom och lät rörelsen lugna hennes dunkande hjärta. Till slut släppte han taget och höll henne på armlängds avstånd.

Ska vi göra så här? Du sitter här och tittar på bilderna i lugn och ro, jag fixar varma tonfiskmackor och så pratar vi om det sen?

Hon mötte hans blick. Den var full av kärlek och beslutsamhet, han tänkte inte ge upp projektet så lätt. Linn nickade och drog åt sig laptoppen medan Oskar reste sig.

Den första bilden visade en reception med en svängd trappa i blankt svart trä.

Varsågod, sa Oskar och ställde ner ett glas vin och en skål med nötter framför henne.

Jäklar vad du fjäskar, skrattade Linn.

Oskar flinade och ryckte på axlarna när han gick tillbaka till diskbänken.

Hon tittade igenom rum efter rum och konstaterade att alla behövde nya tapeter och möbler. För varje bild hon klickade fram dök det upp idéer och tankar om färger och inredning. När hon kom till frukostmatsalen och köket innanför ställde hon ifrån sig glaset med den fruktiga Rieslingen och förstorade bilden.

Det stora rummet med utsikt över baksidans trädgård såg ut att vara i ganska bra skick. Köket var utrustat med två rejäla ugnar, lika många spisar, diskmaskin, kyl, frys och stora arbetsytor. Hon var tvungen att erkänna att det var ett mycket bättre kök än det hon hade i caféet på Sardinöns hembygdsgård, även om det bar emot.

En ljuvlig doft av smält ost och grillat bröd spred sig i det lilla huset och Linn tog en näve nötter för att stilla hungern. Hotellets trädgård var vildvuxen men fin, där fanns överväxta rabatter och odlingslådor för grönsaker. Var det ett hönshus? Tänk att servera färska tomater till frukost, göra sylt och chutney på egna bär och kunna plocka örter varje morgon.

Hon stannade upp med nötterna halvvägs till munnen och lät handen sjunka ner mot skålen igen. Hur mycket möjligheter och spännande utmaningar hotellet än bjöd på skulle det innebära att hon måste lämna allt. Det här var inte en dröm om något långt fram i framtiden, det hände här och nu.

Nu kan du komma, ropade Oskar och Linn tog datorn i ena handen och det nästan urdruckna vinglaset i den andra.

Hon satte sig vid bordet där Oskar ställt varsin tallrik med het tonfiskröra och ost mellan två skivor grillat surdegsbröd. Bredvid smörgåsen fanns en generös hög med sallad.

Gud vad det ser gott ut. Jag är superhungrig, sa Linn och gjorde plats för datorn på det som blivit Astrids plats.

Ta det lugnt bara, det är varmt, sa Oskar och fyllde på deras vinglas. Vad tyckte du om bilderna? Hans ögon tindrade. Visst ser du hur fint det kan bli?

Linn skruvade på sig.

Det ser fint ut. Hon skar en bit av smörgåsen och blåste på den. Men jag vet verkligen inte, hela mitt liv är ju här. Och det är ju galet mycket jobb.

Men vi kommer att bygga upp något helt nytt. Något som bara är vårt. Vi kan inreda rummen som vi vill och bjuda in till olika event.

Linn laddade gaffeln med sallad, allt för att slippa möta hans blick fylld av längtan att hon skulle säga det han ville höra.

Jag kan faktiskt inte tänka mig något jag hellre skulle vilja göra, sa Oskar.

En tanke tog form och Linn såg upp från tallriken.

Vi kanske kan göra båda delarna? Du drar igång hotellet och jag stannar här och jobbar med caféet så länge. Då har vi i alla fall en inkomst och så kan vi bestämma oss när du renoverat färdigt?

Det som börjat som en luddig tanke formulerades medan hon pratade till vad hon tyckte var en riktigt bra och realistisk plan.

Oskar lade ner besticken på tallriken och såg på henne. Hon lade en hand på hans arm.

Visst kommer vi sakna varandra men vi kan ju ses varje helg. Du kan komma hit eller så åker Astrid och jag till dig.

Oskar reste sig och lutade sig med ryggen mot diskbänken. Hans axlar slokade.

Det fattar du väl själv att jag inte vill bo i stan utan Astrid och dig. Jag tänkte att vi skulle göra det här tillsammans, att det skulle bli vårt äventyr.

Då kanske du skulle pratat med mig först innan du sprang iväg och pratade med din farmor och pappa och lade bud på ett gammalt risigt hotell, väste Linn mellan sammanpressade läppar för att inte väcka Astrid.

Oskar bet i underläppen och skakade på huvudet och hans bedrövade uppsyn fick ilskan att rinna av Linn lika snabbt som den blossat upp.

Förlåt Oskar, förlåt. Jag menade inte …

När han lyfte huvudet och såg på henne var hans blick tom.

Det var kanske en dum dröm. Jag trodde att du skulle tycka det var lika spännande som jag. Du brukar alltid vara den modiga som vill prova nya saker och jag … Han torkade sig i ögat med tröjärmen och satte sig ner igen. Jag tyckte verkligen om hotellet och ville driva det med dig.

Att han pratade om sin dröm i dåtid fick det att krampa i Linns bröst. Vem var hon att säga nej utan att ens ge det en chans, när det var det här han ville?

Hon tog hans hand och lekte med hans fingrar mellan sina.

Vad tror du om vi tittar på bilderna, funderar på vad vi vill göra om vi köper det och så åker vi och tittar på det och sedan bestämmer vi oss.

Oskar nickade och lade sin hand på hennes kind.

Okej, en sak bara, sa han och lade den andra handen på hennes andra kind. Jag vill inte göra det här utan dig och Astrid. Antingen flyttar vi alla till stan eller så stannar vi här.

Linn svalde hårt för att tvinga ner tårarna och nickade.

Då säger vi så. Visa alla bilder och hur du tänkt nu då.

De fortsatte äta och tittade igenom bilderna igen och som hon lovat kastade hon sig in i planerna för hur de skulle kunna förvandla det slitna huset till ett vackert och välkomnande hotell. De föreställde sig vilka gäster som skulle bo i de olika rummen och pratade om afternoon tea och bruncher och utan att hon kunde styra det for tankar på olika bakverk genom huvudet.

Ska vi ha lite kaffe? frågade Oskar och tog deras tallrikar från bordet.

Jag kan fixa det. Och jag tog med chokladbrownies med kolakräm på från caféet, de står i kylen, sa Linn och stoppade en kapsel i kaffemaskinen.

Såg du lägenheten? sa Oskar när de en stund senare satt i soffan med varsin kaffekopp och brownie.

Vilken lägenhet?

Han klickade på den sista länken i dokumentet.

När man kommer in så är receptionen och trappan upp rakt fram. Till höger ligger matsalen och köket och till vänster ligger det som skulle bli vår lägenhet.

På skärmen syntes en bild över en hall med en toalettdörr. Nästa bild visade ett öppet kök och vardagsrum med en spiraltrappa i ena hörnet.

Och den här trappan leder ner till källaren, sa Oskar och klickade fram två bilder till som han lade bredvid varandra på skärmen. Och därnere finns två sovrum och ett badrum. Sovrummen har källarfönster, men de är jättefina och då kan Astrid få ett eget rum.

Linn kunde inte hejda leendet. Tänk att hennes lilla dotter skulle få ett eget rum. Då kunde hon köpa den fina garderoben hon sett på IKEA och det skulle finnas plats för en säng med sänghimmel och hyllor till alla hennes leksaker.

Fint va? sa Oskar. Astrid kommer att älska det. Vi kan måla det precis som hon vill och när hon får nya kompisar får de plats att sova över och leka om de inte vill vara i trädgården.

Linn såg på Oskar och trots att hon blinkade flera gånger förblev bilden av honom grumlig.

Älskling, vad är det? sa Oskar och smällde igen laptoppen och strök bort tårarna från hennes kinder med en servett.

Det är jättefint … men vad ska våra familjer säga? Mina systrar kommer att hata oss.

Klart de inte kommer att hata oss, sa Oskar och tog Linns händer mellan sina. Och det är ju inte som att vi flyttar till Australien för resten av vårt liv. Vi flyttar bara ett par timmar bort, för ett tag.

Linn snörvlade och torkade ögonen med servetten.

Jag vill gärna göra det här med dig. Det skulle bli vårt gemensamma projekt och det finns ingen annan i hela världen som jag hellre skulle vilja driva ett gammalt hotell med, sa Oskar och tryckte mjukt sina varma läppar mot hennes.

Hur hon än gjorde blev det fel. Om hon sa ja och flyttade skulle mamma och systrarna bli förtvivlade och Astrid förlora sin trygga punkt. Men hur skulle hon och Oskar kunna gå vidare om hon sa nej till hans drömmar?

Hon lutade huvudet mot hans axel, kände hans hjärta slå och drog in hans välbekanta doft.

Hon sköt honom försiktigt ifrån sig och mötte hans blick.

Vi sa att vi skulle åka dit och titta också innan vi bestämde något eller hur? Så när kan vi göra det? Han log brett och nickade och hon såg allvarligt på honom. Men jag lovar ingenting. Hör du det? Vi åker bara dit och tittar.

Kapitel 2

Linn klev ur bilen och drog efter andan. Redan när hon sett bilderna på parhusen hade hon konstaterat att det var slitet, men det var värre i verkligheten än hon trott.

Ängslyckan var i sämst skick med målarfärg som torkat och flagnat bort och Linn tyckte sig se en ljust blå färg titta fram, men helt säker var hon inte. Det hängde trådslitna gardiner i nedervåningens fönster, i övervåningens fanns inga alls. De kala rutorna var svarta och inte särskilt inbjudande.

Huset till vänster, det som kanske skulle bli deras hotell, såg ut att ha fått ett lager färg för inte så länge sedan men fönstren var nästan ogenomskinliga av all smuts. Vid trappan stod ett stort stenlejon med stora mossrosor på. Linn rynkade på näsan. Om de köpte hotellet skulle det vara det första som åkte i soporna.

Herregud, det skulle ju skrämma bort gästerna, viskade hon innan ett tjut från bilbarnstolen i baksätet ryckte henne ur hennes tankar. Hon gick runt bilen och såg att Oskar redan knäppt loss Astrid och höll henne i famnen. Oj, vad snabb du var.

Linn rättade till Astrids mössa. Flickan väjde undan med huvudet och sparkade med benen så att Oskar fick ta ett fastare tag om henne.

Ner, sa hon uppfodrande.

Linn strök sin dotter över den ljusbruna kinden.

Du kan väl sitta hos pappa tills vi kommer fram till huset, sa hon och Oskar hissade upp Astrid i luften och fick henne att kikna av skratt.

Det var som om han alltid visste vad som var rätt sätt att få Astrid glad.