Snölykta

By Inga Lena Larsson

Snön virvlar över Kungsgatan och himlen är blyfärgad. Det är kalla tider i Stockholm. För bröderna Louis och Malte Enstam ser tillvaron olika ut. Lillebrorsan Malte driver mest runt och gör sin egen grej medan Louis har familj och driver elfirma tillsammans med den tredje brodern Billy. Men trots olikheterna kan Louis förstå Malte. Han påminner om Solvig, Louis fru. En oförtröttlig världsförbättrare, som lägger all sin tid på att göra skillnad.Trots kylan blåser förändringens vindar. Kan Malte hitta sin väg i livet?Romanen Snölyktan tecknar familjen Edstams liv i 1950-talets Stockholm.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 1, 2023
• ISBN: 9788728451243

Book preview

Inga Lena Larsson

Snölykta

SAGA Egmont

Snölykta

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 1956, 2023 Inga Lena Larsson och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728451243

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Det var kyligt. Himlen var blyfärgad och plötsligt virvlade snö över Kungsgatan. Snön föll hastigt och tätt på folks uppåtvända undrande ansikten, på vårhattar och kläder. Människorna skyndade på gången, sökte skydd i portar, gick in på konditorier och i butiker. Louis Enstam slog upp rockkragen och gick vidare nedåt Stureplan. I hörnet vid banken stötte han ihop med Malte.

— Hej, brorsan. Vart ska du ta vägen?

— Hej. Vi går in på Regnbågen. Malte strök vätan från håret.

De sneddade fort över Stureplan och gick in på Regnbågen, hängde av sig rockarna och fick tag i ett ledigt bord. Bröderna träffades inte så ofta. Malte gick sina egna vägar, lät sällan höra av sig till de andra. Louis och den äldsta brodern, Billy, var anställda i en elektrisk firma. Louis utförde ritningar och kalkyler för installationer i större företag och Billy reste för firmans räkning, mest i utomlandsaffärer. Malte var kemist och anställd på ett laboratorium.

Bröderna beställde och trevade sig i gång med samspråket. Malte var i trettioårsåldern och Louis fem år äldre. De senaste tre—fyra åren hade Malte förändrats, hans ansiktsdrag hade blivit mera markerade. Han svarade undvikande på alla frågor som rörde honom själv.

— Jag fick brev från faster Augusta, sa Louis. Hon vill att vi ska komma ut och hälsa på. Hon håller på och reparerar och donar i huset. Vart tar du vägen i sommar, förresten?

— Sticker väl ut nånstans.

— Någon vecka kunde du väl köra ut med oss och fiska. Faster gillar att ha några att prata med om kvällarna — du vet hur vaken hon är och intresserad av allt som händer.

— Ja, Augusta är kul.

— Hon har tagit sig ledigt hela sommaren, lite trött efter luftrörskatarren i vintras. Farbror Leonard kommer att vara på ön när han har semester — hon vill väl ha sällskap den övriga tiden. Det är skönt därute som du vet — fina badklippor och abborrgrund.

— Ja, det är några år sen — somrarna därute.

— Åren knatar i väg, gosse. Jag tar nog Solvig med och reser ut några veckor.

— Hur har Solvig det — och du med henne? Malte frågade med en skymt av intresse.

— Hon vill bygga ungdomshotell åt tonåringar som vantrivs hemma och behöver komma undan innan de blir utträngda på gatorna och börjar stjäla bilar. Hon tröttar ut sig med tankar på allt möjligt elände.

Malte lade märke till den nästan hetsiga tonen i broderns röst.

— Solvig är en ganska ovanlig kvinna. Malte såg ut genom fönstret på snön som virvlade och föll tätt.

— Ovanlig — ja hon är mångsidig. Jag föreslår henne att fortsätta med biokemi och fysik som hon är verkligt intresserad av och tar till när hon är uttröttad på sociala problem. Men hon är ettrigt envis och tror hon kan åstadkomma någonting med sina synpunkter på saker och ting. Ingen kan väl vara likgiltig, säger hon. Det är sant. Men det blir så tjatigt allt det där.

— Hon måste väl ha en jäsningsperiod tills det klarnar.

— Hon måste väl det. Viljan att göra en insats finns i särskilt hög grad hos henne. Egentligen ville hon nog smälla ner en järnridå för allt elände. Ja, och vara en lycklig kvinna.

— Är du säker om att det går — att hon skulle kunna glömma och vara lycklig så där privat?

— Jag gillar henne outtröttligt — fast visst blir det hetsiga grepp när hon ibland behöver hela nätterna att tala sig igenom problem och jag måste höra på tills det snurrar i skallen.

— Hon transformerar originellt vill jag minnas. Är hon lika vild i håret?

— Värre, gosse. Det kan inte fan alltid följa med i svängarna. Hon avskyr dogmerna och anser att kristendomen har lusat ner civilisationen.

— Praktfullt. Vad gör du med henne när hon blixtrar som värst?

— Låter henne ladda ur sig. Sedan brukar hon somna snällt om hon vakat några dygn.

— Mhm. Malte tände en cigarrett, blinkade genom röken. Han förstod Solvig. Han var själv forskningsintresserad, även om han mest höll sig till sitt fack. Solvig var mera sociolog, tog med allt — såg det hela historiskt och i minsta detaljer. Han kände aktning för hennes intensitet — åratals arbete om dagarna och studier om nätterna.

— Hon har varit övervakare för tonårsprostituerade som du vet — det tog henne ofta hela nätterna att driva omkring på stan och haken och fiska upp kräken, tala med dem, skaffa jobb och intressera sig för varje fall. Hon är arg för att det inte finns en lag som dömer torskarna till höga böter och hallickarna till hårt jobb. Och ganska många gånger besviken över ideliga återfall. Men hon slutade jobbet som övervakare.

— De som har något till ryggrad tar sig ur det själva även om de kommit på glid ett tag. Ett visst klientel är det ingenting att göra åt. Prostitution har det nog alltid funnits — och i många former.

— Hon har väl insett det. Men det kostade henne mycket bedrövelse innan dess. Ungdomsidealitet sitter i ganska länge. — Kan göra det. Utan att man behöver stämpla det som sentimentalitet.

— Solvig är radikalare än de flesta. Nu ska hon i alla fall vara hemma och ta det lugnare en tid.

— Det kan hon behöva. Har du varit upp till Aude något?

— Jag tänkte ta vägen dit, hon har en hektisk period. Som vanligt. Aude har alltid varit lite tokig, men hon har balans i det hon gör. Det är visst värre med Fanny. Och Billy är neråt Etiopien.

— Jaså är han det — ja, brorsan är mycket ute och reser.

— Han blir borta minst ett par månader och Fanny känner sig väl ensam. Hon har fått för sig att hon ska tjänstgöra som nåt slags medium. Hon bjuder hem folk som hon träffar på och av någon anledning kommer i samtal med — såna som hon tror behöver hjälp och som hon ska lyssna till — inkarnerade andar och så där vidare. Louis skrattade tryggt och knackade ur pipan.

— Konstiga kvinnor ni fått tag i — du och Billy. Malte kisade genom röken på brodern.

— Originella låter bättre, sa Louis lite vasst.

— Ja, jo visst, det menar jag också.

— Billy blir väl betänksam om det ligger nån lusig luffare och sover i hallen när han kommer hem. Han gillar inte att hon låter sig utnyttjas — men så ser ju inte hon saken. Han är försiktig med hennes känslighet, det skulle inte vilken karl som helst vara.

— Nej, det är sant. Och inga barn har de heller, så hon kunde ägna sig åt det.

— Hon känner sig väl inte mogen för det ännu. Det gör inte Solvig heller. För stort ansvar, så kaotisk som världen är.

— Inte många tänker så långt. De flesta avlar ungar som kaniner utan tanke på ansvar.

— Solvig har sett mycket i den vägen. Ungar utslängda hur som helst sen dom sprang i kolt. I andra fall — bortklemade av välsituerade föräldrar. Blir de sen av någon anledning ställda utan stöd av pengar blir flickorna lätt byte för en hallick. Och gullgossarna vill inte jobba. Solvig har åtminstone försökt dra upp några av de unga flickorna ur träsket.

— Jag är idel beundran.

Louis beställde kaffe.

— Brevet från faster Augusta. Han tog upp kuvertet ur kavajfickan och gav det till brodern.

Doktor Tekniker Louis Enstam. Kungsgatan 116. Stockholm. Malte läste adressen och skrattade. Augusta skrev doktor till honom själv också. Han vecklade upp det ljusblå arket och läste:

Kära gosse, Leonard har rest till Avesta hämta nyckeln i kassan på Verket och gå hem och vattna. Nu är det grönt och fint på Ön solen skiner måsarna skriker gullvivor i backen och gulsparvarna kuttrar i oxelträdet du vet allt är som vanligt. Svalorna kom i morse så det ven och vitsipporna har redan blommat slut. Är det hett i stan? Du sitter väl inte oppe hela nätterna med Odysses och Midsommarnattsdrömmar gör inte det sov en stund det är bra. Leonard glömde overalln säg åten att den måste jag ha på sjön för det blåser jämt härute som du vet. Vattna kinesiska rosen lagom och låt glaset ligga kvar på frökrukorna så dom inte ränner. Du lär väl ordna med båten så ni kan komma allahop till midsommar om inte förr. Tag Solvig med naturligtvis och frukt och cigarretter skadar inte och tändstickor fast jag har för det går åt om vi blir många. Algot vill väl ut och meta om han får för Bettan men dom kommer inte om det blåser i stan för då går det sjö utanför Blockhusudden. Tag med kaffe av det franskrostade och en burk rödpeppar står på hyllan jag ska koka bullabasse-soppa åt er på fisk och skaldjur och alger lär ska vara bra för hjärnan. Håll reda på Malte han går och lodar i stan annars säg åten att det finns nytt spinnspö och Östman har tätat sumpen både vid bryggan och i båten som han brukar villa ha säg åten att han kommer med.

— Augusta är rar. Reser kanske ut och spinner på lax.

— Gör det, gå inte i stan och loda, sa Louis.

— Längre fram när vädret vackrar på — Augusta brukar kunna lägga nät även när sjön fräser vitt inne på viken.

— Ja, hon är bra på att ro, och fiska kan hon. Bullabasse-soppa, det du — alger lär ska vara bra för hjärnan.

Malte fortsatte läsa: Fanny har fått griller hon sa till Leonard när han var oppe sist att ingen kan veta om man är en inkarnerad vad som menas med det kan undra inkarnerad ängel eller djävul sa hon. Så det vore bäst om någon tog reda på vad hon umgås med för kulörer andar och matterealisationer hon blanda ihop konstigheter så Leonard hade inte begripe nånting utom att Fanny tror alla om gott som vore hon liten. Drar opp moln också blir regn förstås när jag måla verandan kunde hålla oppe tills det torka tag med småspik för femtums har jag så det reder sig. Haft syn hemma så inte husbocken gnager opp stockarna på vinden det rann sågspån förut. Är man inte allt för dum i skalln kan man snickra till en binge lister att hänga slingerväxter på. Häcken har blive fin och tät i år den var för usslig första torrsommarn trodde rakt den skulle vissna ner men det var friskt liv i rötterna daggen på nätterna klarade häcken i alla fall och det var tur för den är mycke arbete nedlagt på med gräva ikring och sten och allt. Valeriana växer så den spränger gruset på terrassen jag slängde den förra fast det var snyggt med parasollen. Skelettet målade Aude av i snön när hon var ute i mars och tavlan skulle någon få att ha på väggen den vart bra. Det börjar snöga också nej har man skulla sett det är atomsmällarna som tokar till vädret. Och jag som har tvätt som blåst torr så bra och grönsakerna blir fina. Jag måste ut och täcka drivbänken mesamma kom så många ni vill huset är rymligt. Augusta.

Malte vek sakta ihop arket.

— Augusta förändras inte även om atomsmällarna gör henne bekymrad. Hon skyller luftrörskatarren på luften som blir förgiftad av radioaktivitet. Hostan har tröttat henne i vinter.

— Augusta är prima liv. Malte lade in arket och gav kuvertet till brodern.

— Hon är det. Och jag ska väl gå upp till Aude ett tag. Har du sett den där Urban förresten?

— Nej, det har jag inte, sa Malte.

— Hon får väl lovsjunga så man får reda på lite mellan varven. Aude blir förälskad ibland. Hon måste vara förälskad för att kunna skapa, säger hon. Så är det kanske för en konstnär.

— Eller fascinerad av hat, sa Malte ironiskt.

— Alla slags känslor måste tydligen svalla högt. I lugnvatten blir det kanske ingen nyskapelse. Konstnärer är väl i allmänhet lite vrickade.

— Allmänheten anser i allmänhet att konstnärer måste vara vrickade. I Maltes snirklade mening låg en aning kritik.

— Nej — fortsatte Malte — konst är säkert koncentration i högsta grad. Känslighet — men känslor tillhör nog ett urvuxet stadium för konstnärer vilket gebit det vara må.

— Du kan ha rätt. Du är inte ofta synlig i familjen förresten — har du hittat nån brud kanske?

— Nja — men man drar sig för att knyta familjeband. Slitningar trassel skilsmässor och barn att försörja — nej, man aktar sig. De flesta har för brått.

— Det konstiga är att så många hoppar i samma tunna en gång till. Det skulle fan försörja två fruar. Det finns ju de som tvingas göra det.

— Om kontrahenterna skiljs som vänner och han ger underhåll frivilligt går det väl an. Men att tvingas till det vore för jävligt.

— Också en möjlighet för kvinnor till försörjning. Det finns många former av prostitution.

— Ja vars.

— Ibland kan barnen hålla ihop det hela — åtminstone några år och var och en går åt sitt håll,