Ulf Hårdes saga

By Britt Engdal

Den åldrade Ulf berättar för sitt barnbarn om varför han fick sitt namn Ulf Hårde. Var han verkligen så hård och okänslig som namnet antyder? Vi får följa vikingapojken Ulf på hans spännande äventyr i den våldsamma vikingatiden. Men också om hans vänskap med trälflickan Lo. Och om Ulfs vånda att dränka små kattungar och sätta ut oönskade flickebarn i skogen för att dö. Med Britt Engdals förmåga att skriva spännande och mänskliga berättelser blir detta en utmärkt historielektion där det ges en inblick i hur det kunde vara att leva på vikingatiden.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jun 8, 2022
• ISBN: 9788726908978

Book preview

Britt Engdal

Ulf Hårdes saga

SAGA Egmont

Ulf Hårdes saga

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 1999, 2022 Britt Engdal och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788726908978

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

I högsätet satt den gamle Ulf Hårde. Hans hår var vitt, hans skägg var vitt, men blicken var blå. Den gamla kroppen hade unga ögon. Intill honom satt hans barnbarn Erik.

– Farfar, varför kallas du Hårde? undrade Erik.

– Jo, det är en lång historia, började Ulf sakta. Det var i min ungdom. Jag var…

Ulf tystnade och blundade. Han drog samman de buskiga ögonbrynen. De var fortfarande mörka, utan gråa strån. Han stängde sin breda mun.

– Ja, ja, berätta! Var du en väldig kämpe? Hård och grym?

En djup suck drog genom den gamle mannens kropp. Ett ögonblick lutade han huvudet i handen. Så rätade han på ryggen och började berätta.

SPARVEN

Det var en tidig vårdag. Jag var bara några år äldre än du, Erik. När jag steg ut ur husets mörker och rök, fick jag syn på en katt. Den rusade fram och kastade sig över en liten sparv.

I två steg var jag där, sjasade bort katten. Men sparven var svårt skadad. Det ryckte lite i kroppen, men flyga kunde den inte. Då dök mina småsystrar upp bakom mig. Ylva och Tora hette de. De tittade på sparven och trodde att den nog skulle dö. Men jag hoppades att vi skulle kunna rädda den.

Vi stod där och stirrade på fågeln. Min storebror Björn kom förbi. Bara ett ögonblick såg han på den sprattlande lilla fågeln. Sen satte han foten hårt på den och stampade ihjäl den. Jag kastade mig emot honom, rasande av ilska och sorg.

Jag kunde ha räddat den! skrek jag. Den hade också rätt att leva!

Björn skrattade åt mig och knuffade undan mig så hårt att jag föll i backen. Han flinade fortfarande, när han gick därifrån.

Du är för rolig, lillebror! ropade han över axeln.

Jag reste mig upp, skamsen. Du förstår, Erik, jag beundrade min storebror Björn,