Löftet del 4

By Steffen Jacobsen

Efter en tid i fängelse släpps ex-modellen Nina fri och flyttar in hos sin syster Klara som hon inte träffat på flera år. Trots sin relativt ringa ålder har Ninas liv kantats av mer mörker än de flesta får uppleva under en hel livstid. Hon har lärt sig att ta saken i egna händer och skyr inte våld för att rädda sitt eget eller skyddslingen Gabrielas skinn. Gabriela, som hon tvingats lämna på anstalten under älskaren och fängelsevakten Martins beskydd. På utsidan är läget spänt mellan Nina och svågern Carsten, som inte kan bestämma sig för om han avskyr eller åtrår henne. Och medan hon långsamt gör sig hemmastadd i familjen förbereder sig skuggor från hennes förflutna för den brutala sista uppgörelsen. Hemligheter avslöjas - och mer än ett liv sätts på spel - när mörkret till slut hinner ifatt ... Detta är den sista delen om den vackra men dödliga Nina - vars framtid är allt annat än glasklar. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jun 3, 2020
• ISBN: 9788726423334

Book preview

Steffen Jacobsen

Löftet del 4

Översättare: Anna Gilham

SAGA Egmont

Löftet del 4

är översatt från danska av Anna Gilham efter

Løftet

Copyright © 2020 Steffen Jacobsen och SAGA Egmont

All rights reserved

ISBN: 9788726423334

1. E-boksutgåva, 2020

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med Saga samt med författaren.

Nina drömde att hon blev överfallen av ett stort, märkligt djur. Huvudet var en björns och kroppen en tigers. Den hade hennes ena arm i gapet och höll på att slita av den.

Försvinn, mumlade hon, sluta då!

Nina!

Hon öppnade ögonen. Lättnaden av att inte bli söndersliten av ett sagomonster förbyttes blixtsnabbt av irritation över Klara, som drog henne hårt i armen, och det bländande ljuset från taklampan.

Hon satte sig upp och drog till sig armen.

Vad fan är det frågan om?

Klara var blek och hennes pupiller var enorma. Alexanders ansikte blev synligt i dörröppningen.

Det är Victoria. Jag är faktiskt jätteorolig, Nina.

Nina tittade på Alexander, som nickade oroligt.

Vad är klockan?

Halv fyra. Hon skulle ha varit hemma från en gymnasiefest för två timmar sen. Hon brukar passa tiden.

Nina suckade. Ungdomar. Hon har säkert bara så kul att hon har glömt tiden för en gångs skull. Vi brukade aldrig komma hem från fester förrän fram på morgonen, Klara!

Alexander betraktade nyfiket sin mor.

Klara hade händerna i knät. Hon hade tårar i ögonen.

Det var andra tider, sa hon olyckligt.

Hon kom på fötter.

Jag måste ut och leta efter henne.

Var då?

Det vet jag inte. Jag har en adress och jag har provat att ringa till alla hennes tjejkompisar men det är ingen som svarar.

Hon tittade bönfallande på Nina, som reste sig med en suck. Hon drog på sig sina svarta träningsbyxor. Ett par gympaskor och en mörk vindjacka. Alexander log tacksamt.

Var är bilnycklarna och vad är adressen?

Ska jag inte följa med? frågade Klara.

"Jag är en nattuggla. Jag kan se i mörker. Dessutom är det inget för dig. Det är bättre om du stannar här och ringer om hon kommer hem impregnerad av turkisk peppar-shots,