Black Notice del 1

By Lotte Petri

I en hamn i Köpenhamn hittas en ung kvinna död. Hon har blivit brutalt uppskuren på ett sätt som utredaren Felix Jørgensen vet att han aldrig kommer att kunna glömma.När ett liken av en kvinna iförd våtdräkt hittas vid Norges sydkust tror först den lokala polisen att det är en drunkningsolycka. Men under våtdräkten göms tecknen på en ovanligt sadistisk tortyr. Det står klart att en seriemördare är aktiv i Öresund, och han har både fackkunskap i kirurgi och en säregen smak för att skära i sina offer.Black Notice är en fiktiv deckare i fem delar som bygger på verkliga händelser.En mördare slår till i Köpenhamn. Skadorna på hans offer visar att han både är grymt brutal och har ovanliga kunskaper i kirurgi. Utredaren Felix Jørgensen tar hjälp av en rättsmedicinsk expert, men när fler offer dyker upp runt om i Europa blir fallet en internationell angelägenhet. Och mördaren blir bara mer och mer vågad ...

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Sep 12, 2018
• ISBN: 9788726031553

Book preview

Lotte Petri

Black notice del 1

Saga

Black Notice del 1

är översatt från danska av Kristin Ahnlund efter

Black Notice

Copyright © 2018, 2018 Lotte Petri och SAGA Egmont, an imprint of Lindhardt og Ringhof A/S Copenhagen

ll rights reserved

ISBN: 9788726031553

1. E-boksutgåva, 2018

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med Saga samt med författaren.

Lindhardtogringhof.dk

Saga är ett förlag i Lindhardt og Ringhof, ett förlag inom Egmont-koncernen

Det ondas blommor

"Ett skändligt kadaver som låg

på skogsstigens bädd av grus

Med lyfta ben som en kvinna i brunst

och svettandes gift som en sjuk"

(Utdrag ur dikten Kadavret av Charles Baudelaire)

Rigshospitalet, köpenhamn

Det klickade obehagligt i Saras öron när hissen rutschade ned till källarplanet, där personalens omklädningsrum låg. Hon kände sig torr i munnen och en begynnande huvudvärk hade lagt sig som en trång hjälm som spände kring tinningarna. Sara var utmattad efter sitt nattpass på neurokirurgiska avdelningen. Hon såg den lilla pojkens ansikte för sin inre blick: ögonen var så fast hopknipna att man nästan fick intrycket av att det han bevittnat var ohanterligt. Hans far hade kolliderat med ett alléträd och dött ögonblickligen. Sara hade märkt att de annars så käcka ambulanssjukvårdarna verkade ovanligt tillslutna och tysta när de lämnade pojken på avdelningen, och hon anade att det var en av de där olyckorna de aldrig skulle glömma – de som etsade sig fast i medvetandet och gav mardrömmar. Samma allvar hade präglat överläkaren som senare hade briefat vårdpersonalen om pojkens tillstånd. Det kunde gå på det ena eller det andra viset, hade han sagt, men om pojken överlevde var sannolikheten för hjärnskador stor.

Dubbeldörrarna gled ljudlöst upp. Sara rörde sig ut ur hissen och ned längs den långa källarkorridoren och masserade tinningarna. Smärtan dunkade i takt med hjärtat. Hon hörde ljudet av fotsteg, vände sig om och fick syn på en lång, vitklädd gestalt. Vederbörande vinkade till hälsning. Hon var inte helt säker på vem det var, men hon tyckte sig ha sett honom förut och vinkade tillbaka.

Nere i källaren på landets ledande sjukhus var det som att befinna sig i en annan värld. Belysningen var dämpad, och den kyliga luften som svepte genom de underjordiska korridorerna förde med sig en lukt av desinfektionsmedel. Hon följde de brokiga ränderna på korridorernas linoleum, som bildade komplicerade grafiska mönster i grälla färger. Men trots det var det samlade intrycket av källarplanet tämligen dystert, och hon tyckte inte om att gå där ensam.

Sara gick in i omklädningsrummet och låste gäspande upp sitt skåp med mekaniska rörelser. En liten spegel på insidan av skåpluckan visade en utmattad och blek version av henne. Mörka påsar under ögonen vittnade om att hon led av sömnbrist. Vissa var bättre lämpade för att vända uppochned på dygnet än andra. Hon hade för det mesta svårt att somna när hon kom hem och intrycken från nattens bestyr virvlade runt i huvudet. Ändå tyckte hon bäst om nattpassen och det tillfälliga lugnet som härskade på avdelningen, ett lugn som på