87 sekunder

By Lone Theils

En tidig morgon mitt i Köpenhamns centrum dras en ung kvinnas livlösa kropp upp från vattnet i Christianshavns kanal.När kriminalkommissarie Georg Guldmann först undersöker offret faller hans blick på något som känns malplacerat - ett eldrött brännmärke på kvinnans högra arm. Observationen väcker en nyfikenhet hos Guldmann och det tar inte lång tid förrän han misstänker två saker; detta är ett mord, och kvinnan är inte det enda offret.Jakten på sanningen leder Guldmann över hela Köpenhamn; från stadens restaurangmiljö, genom riksdagshuset i Christiansborg och till det magnifika operahuset. Men det är inte förrän under rättegången som sanningen kommer fram – eller gör den det?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jul 19, 2022
• ISBN: 9788728225486

Book preview

Lone Theils

87 sekunder

Översatt av Kajsa Landin

SAGA Egmont

87 sekunder

Översatt av Kajsa Landin

Originaltitel: 87 sekunder

Originalspråk: danska

© Lone Theils 2017 by Agreement with Grand Agency.

Copyright © 2017, 2022 Lone Theils och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728225486

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

"Instinkten att hålla andan under vatten är så stark att den övervinner det stora obehaget att få slut på luft. Hur desperat du än blir kommer du inte dra efter andan förrän du precis förlorar medvetandet. Hjärnan skickar en signal att du ska ta ett andetag ögonblicket innan du svimmar. Det kallas för break point. Experiment har visat att break point inträffar efter 87 sekunder. Det är hjärnans sista försök att rädda dig."

Ur Sebastian Jungers Den perfekta stormen, 1997

1. Den drunknade

Georg Guldmann vägde kniven i handen och funderade på om den var tillräckligt vass för uppgiften. Han fick syn på sin spegelbild i knivbladet och konstaterade att han behövde raka sig och kanske trimma hjässan med rakapparaten.

Sedan svängde han med kniven som en bödel som inte har tid att tänka på följderna.

I samma stund som han konstaterade att han hade fått till ett perfekt löskokt ägg ringde telefonen.

Guldmann, svarade han.

De har hittat en död kvinna. Du får ta det, sa vakthavande polis.

Georg reste sig från bordet, hittade en kulspetspenna i översta lådan och skrev ner adressen i marginalen på lördagens tidning som han ännu inte hunnit läsa.

Astrid kom ut från badrummet och med henne ett moln doftande av citrus och rosmarin. Aqua di Parma.

Jobbet?

Ja, sa Georg kort.

Hon kysste honom på pannan och drog lite i kragen på hans morgonrock – förkrigsmodellen som hon brukade kalla den.

Då får du klä på dig. Du kan ju inte lösa några mord i den här utstyrseln.

Georg lät ägget stå medan han ringde till Trine Valentin och gav henne adressen i Christianshavn.

Astrid kom ut från sovrummet och började ogenerat äta upp hans ägg.

Jag har lagt fram kläder på sängen, sa hon.

Georg kastade långa blickar på ägget, men höll tyst.

Vissa arbetsvanor var bättre än andra och alla år på Operans kostymavdelning hade lärt Astrid att lägga fram det som folk behövde innan de kom på att fråga.

Tio minuter senare var Georg på väg in mot centrum.

Harry Madsens kusin var lokförare. Förra året körde han över en självmordsbenägen människa och sedan dess hade Harry känt sig lyckosam för att han slapp den sortens bekymmer i sitt jobb som skeppare. Att han inte behövde vakna upp efter mardrömmar där han om och om igen hörde det dova ljudet av en människokropp mot maskinen.

Men den här lördagsmorgonen, på röda linjens första resa med en nästintill fullsatt båt, var det hans tur.

Carmen såg henne först.

Utan att tänka sig för ropade hon utan att ta mikrofonen från munnen så att det hördes över hela båten:

Stanna, Harry! Det ligger en död kvinna under bron.

Först efteråt slog hon handen för munnen och stängde av mikrofonen.

En av passagerarna skakade på huvudet.

Det där kan absolut inte vara en kvinna. Det var en uppblåsbar docka, sa han.

Men Carmen insåg att det var önsketänkande.

Harry drog spaken bakåt direkt, men det tog ett tag innan båten reagerade. I några oändligt långa sekunder såg det ut som att de drev rakt mot kroppen som låg i vattnet och vaggade fram och tillbaka mot bron vid Sankt Annæ Gade. Hon hade isvita armar, blå sommarklänning och ljust hår som böljade likt sjögräs.

Det var vad Guldmann bit för bit fick ur Harry Madsen medan Falck bogserade upp kvinnan på land, och Oskar Hvid från Kriminaltekniska fotograferade hela processen.

Trine kom fem minuter efter sin chef med en sportbag över axeln. Georg gissade att hon också haft andra planer den här lördagen. Var det crossfit hon höll på med?

Georg hade ett vagt minne av en föreläsning han fått när hon kom från Frederikshavn för att jobba i hans team. De satt i matsalen och hennes ljusblå ögon lyste av förfäran under luggen över Georgs uppenbara förtjusning i kolhydrater. Då hade han tänkt att det fanns mycket man inte visste när man bara var 28 år.

Trine hoppade ner i båten och började samla in namn på passagerarna. Det måste göras, men Georg tvivlade på att någon av dem hade sett något.

Han vände sig mot Carmen som tog det förvånansvärt lugnt. Hon var en spenslig mörkhårig kvinna med anstrykning av en accent som han gissade var spansk eller italiensk.

Är du okej? Behöver du krishjälp?

Hon skakade på huvudet. Nej. Jag mår bra. Jag vill bara komma härifrån.

Georg såg granskande på henne. Okej. Säg till om du ångrar dig.

Efter att Carmen lämnat namn och adress gick Georg igenom den knappa information hon gett honom.

Båten hade lämnat ett soligt Nyhavn klockan 09.03. De försenades av ett gift par som kommit springande i sista stund. Ja, det var Carmen som först fått syn på flickan. Hon låg på mage i vattnet, fastklämd under bron. Klockan var väl strax efter halv tio. Hon hade inte tittat på klockan. Ja, det var skepparen som ringde till huvudkontoret där de kontaktat polisen.

Hon är uppe nu. Vill du ta en titt innan vi åker?

Mannen från räddningstjänsten knackade Georg på axeln och sneglade på Carmen för att se om hon var okej.

Georg stoppade anteckningsblocket i fickan och fick syn på Trine som skulle hoppa i land.

Någon som sett något?

Hon skakade på huvudet.

En dumbom upprepar att det var en docka. Han borde nog prata med någon. Annars inget att anmärka på. Det är bara de som suttit på de främre platserna som sett kvinnan.

Georg gick bort till skepparen.

Ni kan åka nu. Finns det någon som kan ta emot passagerarna när ni kommer tillbaka?

Harry Madsen nickade, fortfarande blek om nosen.

De skickar någon från huvudkontoret.

Bra, då kan ni åka nu, sa Georg med en nick.

Carmen hoppade ner i båten och Georg gick bort mot ambulansen med Trine i släptåg. Medan ambulanspersonalen förberedde inspektionen, spanade han mot Vor Frelsers Kirkes spiralformade tornspira som glimrade mot den klarblå himlen. Sedan tvingade han ner blicken mot den verklighet som låg inför honom. Som väl var skymde ambulansdörrarna sikten så att ingen i de pittoreska röda och gula husen satte förmiddagskaffet i halsen bakom stockrosorna.

Flickan låg i en svart likpåse. Hennes hår var fortfarande blött, som om hon precis badat. Ögonen halvöppna. Den axelbandslösa ljusblå klänningen klistrade mot hennes kropp. Hon var vacker. Objektivt vacker, med regelbundna drag och fylliga läppar. Georg bedömde att hon var i 25-årsåldern.

Hon såg ut som en ung kvinna som varit ute och kanske fått i sig en Breezer för mycket och strax skulle vakna upp med baksmälla.

Georg fick syn på något rött och vek likpåsen åt sidan. På höger underarm fanns ett oregelbundet illrött märke.

Han visade det för Trine.

Det ser ut som en brännskada, konstaterade hon.

Georg brummade.

Vi får se vad rättsläkaren säger.

Han vinkade till sig Oskar Hvid och pekade på märket. Hvid tog några foton.

Köksskada om du frågar mig, sa han lågmält.

Ambulansföraren harklade sig.

Om det inte är något mer tar vi gärna henne till Rättsmedicin nu.

Hittade ni något i närheten? Väska, plånbok eller telefon?

Mannen skakade på huvudet.

Ingenting.

Sedan rullade han in flickan i ambulansen, smällde igen dörrarna och hoppade in i bilen.

Oavsett hur hon kom till Christianshavn lämnade hon platsen lugnt och stilla. Det fanns ingen anledning till någon nödutryckning, när skadan var så definitiv. Ingen anledning att ila till sjukhuset för att förhindra något som redan skett.

Georg vande sig aldrig vid att se en ambulans som körde långsamt.

Nu måste de ta reda på vem flickan var och sedan väntade uppgiften att berätta för de anhöriga att det värsta tänkbara hade hänt.

Ska vi ringa efter en dykare? frågade Trine.

Vänta en kvart. Vi försöker hitta hennes väska eller telefon först, sa Georg och pekade på andra sidan bron.

Han gick med blicken riktad ner mot kullerstenen och märkte inte att gatan började fyllas på så smått av turister och köpenhamnsbor som inte hade en aning om att man nyss dragit upp en död kvinna ur vattnet.

Han gick runt kanalen, stannade upp vid en soptunna bredvid en bänk, tog fram ett par handskar ur fickan och rotade bland skrynkliga papperspåsar från bageriet, men fick inte mer än en korvbricka insmord med senap, en krokig svart kam och en medlidsam blick från en kvinna med barnvagn.

Han drog av sig handskarna, rullade ihop dem till en liten boll och tittade frågande på Trine som undersökte en rabatt med stockrosor. Hon fångade hans blick och skakade på huvudet.

Georg tänkte att de fick efterlysa flickans anhöriga i media men hoppades att någon självmant skulle ringa polisen för att de letade efter en flickvän, sambo eller ett barn. Men han visste att chansen var försvinnande liten så här tidigt.

Han ropade på Trine.

Vi vet ju inte ens om hon föll i här. Hon kan ju ha förts hit av strömmen i natt.

Eller dödad på annan plats och placerad här, la Trine till.

Georg såg sig prövande omkring. Det var inte långt mellan kajen och vattnet. Bara ett litet felsteg så hamnade man i kanalen. Eller en liten knuff.

Bryggan var omgiven av hus med fönster mot kanalen. Igår kväll hade det varit en ljus juninatt. Någon måste varit uppe och sett vad som hänt med kvinnan. Om det var här det hände.

Okej. Då är det dörrknackning. Jag tar caféerna.

Trine suckade demonstrativt, men Georg låtsades inte höra.

Georg beställde en kaffe vid disken på Café Oven Vande och hade inte mer än läppjat på kaffet innan han fick reda på att ny personal börjat nu på morgonen och att de