Du är i mitt blod

By Kalle Güettler

Mary är tillbaka i Sudan, där hon bor med sin mamma och lillasyster. Hon längtar efter Jannes brev, som aldrig kommer, och krigsherren Paulino trakasserar befolkningen på fruktansvärda sätt. När Mary får reda på att Paulino stulit breven bestämmer hon sig för att stjäla tillbaka dem från hans kontor. Längs vägen får hon hjälp av sin vän Buol, och känslorna sprirar. Ska de lyckas ta tillbaka breven utan att bli upptäckta av de hemska soldaterna? Och kommer Mary att bli kär i någon annan?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 30, 2021
• ISBN: 9788726928785

Book preview

1

Eftermiddag i Bentiu

Jag kommer ut ur det vita stenhuset. Hettan slår emot mig och jag kisar mot solen. Luften är stilla. Muren runt kliniken ser ut att bölja. Cikadorna spelar i elefantgräset. Torr jord dammar upp för varje steg.

På andra sidan muren hörs människor hojta och slamra. Bilar tutar, getter bräker och något exploderar på håll.

Ännu en stackare har trampat på en mina, tänker jag.

Det är konstigt hur man förändras. För två år sedan kunde jag spy när jag skulle ta hand om ett öppet sår. Nu handskas jag ofta med trasiga stumpar av armar och ben. Det känns inte värre än att skära i oxkött.

I de sjukas och skadades ögon ser jag smärta och förtvivlan. Min egen sorg gömmer jag undan. Hur skulle de känna sig om jag grät och klagade, när de behöver tröst och uppmuntran?

Detta krig har krossat många drömmar. Nu är det äntligen fred, sägs det.

Fred, vad är det? undrar folk här i Södra Sudan. De flesta har inte upplevt något annat än krig. Vi har fötts in i det. Det har styrt våra liv från första början – och även våra föräldrars.

Jag är en av de få som har upplevt fred. Under en vinter med snö och is för två år sedan i det lilla landet Sverige, många hundra mil åt norr. Men jag håller tyst om det. Det låter som fantasier i folks öron.

Jag föser undan en höna och går mot porten.

Vakten kastar en slängkyss. Han reser sig slött och skjuter upp den gröna hjälmen med sin kalasjnikov. Jag kan tydligt se de sex långa skårorna i pannan som visar att han är en riktig man av nuerfolket, min egen stam.

Med baksidan av handen torkar han bort svetten. Han är lång och smidig med vackert ansikte.

– Vill du gifta dej i kväll? skrattar han. Jag är ledig!

– Nej tack, svarar jag lika glatt. Jag är upptagen!

Det säger jag alltid när männen flirtar. Hur snygga och trevliga de än är. Men deras uppvaktning gör mig på gott humör.

Jag är en idiot som inte kan glömma Janne!

Honom har jag inte hört av sedan jag lämnade Sverige för två år sedan.

Janne som gömde mig när jag flydde ensam dit från kriget, och som lyssnade och tröstade när jag berättade min hemska historia.

Janne som tänkte kasta sig på spåren i tunnelbanan för att hindra polisen att gripa mig.

Janne som blev min bror och bästa vän när jag bodde i hans familj.

Janne somkunde gråia fast han snart är man, och som kunde kramas utan att kladda.

Janne som hade ett helvete i Råby, men som sa att mitt helvete är ännu värre.

Janne som dansade av lättnad när de hade befriat mamma och lilla Chipak ur slaveriet i Baggara-byn.

Som sa att han aldrig skulle glömma mig, och som gav mig papper och pennor för att jag skulle skriva.

Minst tio långa brev har jag skrivit. Frimärkena har kostat mig många dagars arbete.

Aldrig har han svarat.

Den skitstöveln!

Vi var inte bara vänner. Det var något mer mellan oss, något som gör att han finns kvar i mitt blod. Det hindrar mig från att säga ja till andra killar.

Men varför svarar han inte på mina brev?

Vakten öppnar den blå järnporten. Jag går ut i larmet på Bentius marknadsgata.

– 1 morgon då? ropar han retfullt efter mig.

– No way! svarar jag lika glatt som förut och knycker på nacken.

Jag kastar en blick över axeln. Medical Clinic, MSF