Attack mot intigheten

By Tommy Olofsson

"Ingen natt kändes så svart som denna, men efter ett par timmar märkte jag att även mörkret lyser, svagt men stilla."I diktsamlingen "Attack mot intigheten" skriver Tommy Olofsson om sina föräldrars sista dagar och död och om den plågsamma insikten om den ytterst tillfälliga livsnärvaron. Han skriver om innerlig, men ändå bräcklig, och ambivalent kärlek. Om tomheten, intigheten och alltings oundvikliga förfall. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 1, 2021
• ISBN: 9788726708592

Book preview

författaren.

I. Migration

Migration

Varje dag är en snurrig tanke som borrar sig in

i ett berg av ljus. Hjärtat är en kil som bankas in

i varje spricka och bänder, slag för slag, bänder

för att nå in till det mjuka.

I ljusflödet en sommar av grönska och blått hav,

redan härdad av minnet, lagd till handlingarna

som förr eller senare måste utföras eller arkiveras

som en övning inför framtiden.

Mellan förflutet och närvarande sätter medvetandet

ingen gräns. Flyktingar utan identitetshandlingar

rör sig fritt mellan flygplatserna och bygger snabbt

nya nationer var som helst.

Maktbalansen mellan dag och natt! Andra konflikter

är tillfälliga. Och ändå spjärnar vi emot, ritar gränser

i sanden eller i varenda våg som båtflyktingarna ser

så länge de ännu flyter på sin dröm.

Och inom oss byter organen plats med varandra.

Hjärnan ringlar sig som en giftorm ner i armarna

och benen. Den inre migrationen imiterar världen.

Hjärtat är en kil i varenda spricka.

Feber

Febern i det runda mörkret, ett hemligt språk

som härjar i kroppen och letar efter ett bibliotek

att tömma sig i, hylla efter hylla, bok efter bok.

Eller som ett krig mellan olika trosuppfattningar,

lika onödigt som oundvikligt, med offer som inte

någonsin har vetat vad de skulle våga tro på.

Vi får höra om det på nyheterna i morgon eller

läsa om det i nästa serie med litterära klassiker.

Allt står redan nu skrivet i ditt eget ansikte.

Barnen

Från många hem är någon på väg bort

för att överge sig själv. Alla tar med sig

bitar av barnen. Familjerna blir glesare.

Ensamheten håller hårt i ratten, styr

till ingenstans längs alla motorvägar.

Alla rullar bara vidare och vidare.

Hur många är det som orkar stå kvar

och vänta på att slå rot i parkettgolvet?

Nu vill så många steg gå åt olika håll.

Vi är ständigt på väg att överge både

oss själva och varandra. Det är lätt

att lämna sig själv. Ingen blir kvar.

Alla tar med sig bitar av barnen.

Barnen får inte behålla sina egna

andetag. Föräldrarna behöver dem.

Sparlåga

För mycket vemod, som sparlågan

från en gammal gasspis, och ändå

ojämnt fräsande, som om nu också

synapserna är i dallring.

Ska man inte bli klokare med åren?

Jo, men samtidigt tränger smärtan

allt djupare in i reptilhjärnan och

sänder ut sina störningar.

Avstånd

Morgonen är tveksam, som ett ansikte

härjat av mardrömmar. Du är dig själv,

men du är också en annan, utbytbar

och främmande för ljuset.

Dagen är en tjuv som bryter sig in,

men hos dig finns ännu inget att ta.

Som ett gammalt spöke går själen

tomhänt genom rummen.

Det är långt till livet, ett stort steg

att ta, någon gång, senare, när allt

blir möjligt igen. Och det finns alltid

nya steg som väntar på oss.

Porträtt av en målare

Som utanförhelvetet, sa han plötsligt,

den ensamme, och spände blicken i mig.

Och nyss hade jag beundrat honom för

hans saktmod, visdom tänkte jag mig