Sista konferensen

By Ingrid Boström

När Didrik, vd:n för läkemedelsföretaget Star Medical, faller ihop mitt under ett föredrag kan Cecilia Tornudd knappt tro att det är sant. Hans död avskrivs som naturlig men när polisen öppnar en förundersökning för att säkert kunna utesluta misstankar om brott visar det sig att saker trots allt inte står riktigt rätt till. Cecilia ombeds hjälpa till och inser snart att det kanske finns mer sanning i de rykten som cirkulerar än hon först trott. När receptionisten Lina sedan försvinner kopplar Cecilia snart ihop de två händelserna och hennes egna utredning är igång. Vem det än är som ligger bakom tragedin tänker Cecilia inte låta hen komma undan ... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jul 5, 2021
• ISBN: 9788726845136

Book preview

1

På fredagsmorgonen den tionde januari erhöll Lina Vertén ett mejl från Cecilia Tornudd. Cecilia arbetade som Key Account Manager på samma företag som Lina och hon önskade ett tjugotal medicinska studier till ett kommande läkarmöte. Lina stämde av med företagets Brand Manager om studierna var tillgängliga. De fanns på lagret upplyste Brand Managern. På hylla nummer åtta.

Lina mejlade till Cecilia och skrev att hon plockade fram studierna till henne och lämnade in dem i receptionen. Det var upp till Cecilia att hämta studierna i receptionen när det passade henne.

Linas mage kurrade till. Snart dags för lunch. Hon var hungrig och hon beslöt sig för att hämta läkemedelsstudierna på lagret innan hon intog en Cesarsallad i lunchrummet.

På väg ned till lagret undrade hon vad Didrik hade för sig. Det var ett par dagar sedan hon träffade honom och en längtan efter honom korsade hennes kropp. Deras senaste möte var ljuvligt. Hon log generat vid minnet.

Lina tog trapporna istället för hissen. I samma stund hon närmade sig receptionen på entréplanet lade hon märke till en besökare. Han stod vid datorn i receptionen och knappade in sitt namn samt vem han besökte på Star Medical. Hon betraktade besökaren. En yngre man i kostym. Inget konstigt alls. Han smälte in naturligt. Flertalet besökare till Star Medical var kostymklädda alternativt klädda i dräkt. De knappade in sig på besöksdatorn vid receptionen innan de tog plats i ett av konferensrummen. När Lina passerade förbi receptionen vred besökaren på huvudet åt hennes håll. Vilken snygging, tänkte hon, honom mellan ett par rosa lakan.

Hon korsade entréplanet och fortsatte trappan ned till källarplanet. Dörren till lagret stod öppen. Lagerlokalen verkade tom. Hilmer var antagligen på lunch. Han hade uppenbarligen glömt att låsa efter sig.

Lina gick till hylla nummer åtta. Hon fann läkemedelsstudierna i ett fack. Snabbt räknade hon igenom antalet. Hon avbröts oväntat av att dörren till lagret slog igen med en hård smäll. Det kraftiga ljudet fick henne att rycka till. Det måste vara Hilmer. Han var tillbaka efter sin tidiga lunch. I nästa sekund uppfattade hon steg. De hasade sig fram längsmed stengolvet.

Ljusrören i lagerlokalen slocknade. Mörkret överrumplade henne. Längst bort i lokalen uppfattade Lina en svag strimma av ljus. Det tog sig in via lagrets enda fönster. Hasandet hördes i närheten. Hennes kropp åstadkom en darrning. En flämtning uppstod alldeles intill henne.

- Hallå.

Hon spanade in i mörkret bland lagerhyllorna och blev varse en kontur framför henne. Det var inte Hilmer. Det kände hon sig säker på. Han brukade vara klädd i en vit t-shirt och jeans när han jobbade. Personen bar mörka kläder. Ett kavajuppslag framträdde nära hennes ansikte.

Slaget mot hennes huvud skedde snabbt och hårt. Det åsamkande henne en omfattande blödning i hjärnan och en omedelbar död.

2

Djuröbron gav intrycket av att sväva fritt i den råa dimman som omslöt brofästena. Snöglopp virvlade förrädiskt på vägbanan och ett lågtryck hade lagt den disiga januarimorgonen i ett blyertsgrått töcken. Cecilia Tornudd körde koncentrerat i snömodden samtidigt som hon spanade intensivt efter skylten mot Djurönäsets konferensanläggning. De kilometerlånga bilköerna i morgonrusningen genom Stockholm innebar en potentiell risk för henne att komma för sent till Star Medicals vinterkonferens. Orsaken till bilköerna berodde på snö och isiga vägbanor med efterföljande trafiksvårigheter.

Cecilia torkade sig i pannan. Trafiken hade gått långsamt genom Stockholm. En fjäderlätt stress påminde henne om att hon hade en tid att passa. Hon ville absolut inte missa inledningen av vinterkonferensen.

Skylten mot konferensanläggningen borde dyka upp när som helst. Hon andades ut. Femtio meter framför henne såg hon den efterlängtade skylten delvis översnöad. En pil pekade mot höger. Hon erinrade sig att hon hade besökt Djurönäsets konferensanläggning vid ett tidigare tillfälle. Den gången checkade hon in på en sommarkonferens under ett pågående högtryck. Personalen badade i havet efter konferensdagens slut.

Hon gjorde en snabb högersväng mot konferensanläggningen och ställde samtidigt in sig på att hitta en ledig parkeringsplats.

I samma stund klev en mansperson överraskande ut på vägen. Bilens sensorer tjöt. Cecilia tryckte hårt på bromsen och fick stopp på fordonet. Adrenalinet pumpade inom henne likt en ohejdad skogsbrand. Det flimrade till för ögonen. Vid motorhuven stod Star Medicals vd med ett fruset intryck i ett blekt stenansikte.

Fumligt öppnade hon bildörren medan hon parerade en begynnande ångest i magtrakten. Hon var nära att köra på honom.

- Didrik, hur gick det.

Skamkänslan sänkte sig likt ett ankare inom henne. Hon hade haft alldeles för bråttom. Hon såg inte Didrik när hon svängde in mot Djurönäsets konferensanläggning.

- Det var inte meningen att köra så ofokuserat.

En dålig förklaring tänkte hon. Dessvärre den enda hon kom på.

- Det gick bra. Jag lever.

Didrik drog en aning på munnen för att åstadkomma något Cecilia antog var ett försök till ett leende.

- Jag måste erkänna att jag faktiskt hade tankarna på annat håll och jag såg mig inte för. Den här vinterkonferensen är min sista efter fyrtio år i läkemedelsbranschen. Sedan går jag i pension. Jag tänkte på annat. Felet var delvis mitt eget, sade Didrik.

Cecilia andades ut. Didrik var faktiskt oskadd. Det var det viktigaste för stunden. Hon kände till hans kommande pensionering. Ryktet om den hade gått i vågor internt på företaget under den senaste månaden. Didriks sekreterare Lina hade ordnat med en insamling bland personalen till en avskedspresent. Imorgon skedde den stora avtackningen. Hon hade hört att Star Medicals europachef landade på Arlanda tidigt imorgon bitti för att därifrån ta en taxi till Djurönäsets konferensanläggning och hålla i avtackningen av Didrik.

- Jag kan förstå att du tänker på annat just nu. Ibland undrar jag över hur det känns att gå i pension. Jag menar att sluta jobba efter alla år inom läkemedelsindustrin.

- Ärligt talat Cecilia. För min del handlar det om en kort ställtid. Jag tänker inte fuska och utföra konsultuppdrag likt många chefer åtar sig i min ålder. Jag kommer att sluta jobba omgående. Jag känner mig med andra ord helt färdig med jobbet när jag lämnar Star Medical. Jag och min fru kommer att vistas i Spanien under långa perioder. Vi har köpt ett hus på Costa Blanca med havsutsikt. Jag längtar verkligen efter den spanska solen och sangrian. Framtiden innebär för mig att alla dagar konverteras till helgdagar. Livet kommer att vara en ständig fest. För en gångs skull. Jag längtar efter att inte längre behöva bekymra mig mer kring jobbet. Speciellt en dag likt denna.

Didrik borstade av sig snö från rockärmarna. Han tillade med en synlig lättnad i ansiktet.

- Det här är min sista konferens. Utan tvekan.

Det vita stenansiktet var borta. Ansiktsfärgen var tillbaka. Han log med ögonen. Cecilia besvarade hans leende. Didrik var en person med kontroll på läget. Han visste alltid vad han ville uppnå. Om det inte var för den lilla detaljen att Cecilia tyckte sig uppfatta ett stråk av sorg i Didriks energiska tonläge. Hon hade när allt kom omkring svårt att tänka sig honom som pensionär. Hon fantiserade att i själva verket hade Didrik erhållit ett lockande erbjudande från en konkurrerande global läkemedelsjätte med hela världen som spelplan. Det konkurrerande läkemedelsföretaget såg äntligen en möjlighet att sno åt sig Star Medicals höga försäljningstakt genom att köpa över deras framgångsrike vd.

- Hur ska vi klara oss utan dig. Du är Star Medical.

- Ni kommer att klara er alldeles utmärkt. Ingen är oersättlig. Allra minst en vd. En ny efter mig är snart på gång. Bara jag vänjer mig vid att dra ned på takten kommer jag att ha det kanon i huset på Costa Blanca. Längre fram får jag se om jag ändå faller för frestelsen att jobba som konsult och vilka uppdrag som kan vara intressanta för mig.

En gäll signal avbröt honom. En bilkö växte på sig bakom Cecilias bil.

- Jag måste flytta på mig. Vi ses på konferensen.

Hastigt lämnade hon Didrik och tog plats bakom ratten. Hon fortsatte målmedvetet att söka efter en parkering. Det var som att söka efter den berömda nålen i höstacken. Ett hopplöst projekt. Slutligen gav hon upp och parkerade den svarta BMW: n i en vändplan inne på konferensområdet. Hon hoppades innerligt att hon undgick parkeringsböter.

3

På väg mot receptionen dalade Cecilias humör. Hon var från och med nu internerad under fyra nätter på Djurönäsets konferensanläggning. Det var inte något hon såg fram emot. Star Medicals konferenser var alltid en exakt kopia av konferensen innan. Likadant program med likadant upplägg. Hon hade hellre jobbat som vanligt och träffat läkarna för att informera om Gyneston. Företagets globala storsäljare och nyligen lanserad i Sverige. En realitet slog henne. Hon hade ett val. Rannsakade hon sig själv ville hon trots allt fortsätta att arbeta hos Star Medical vilket innebar att hon fick lov att stå ut med konferenserna. En dag i framtiden lämnade även hon företaget på grund av andra möjligheter. Liksom Didrik. I dagsläget befann hon sig inte där.

En programpunkt hade för ovanlighetens skull kastats om i programmet i sista stund. Star Medicals företagsdag med efterföljande partykväll låg på agendan redan ikväll. Partykvällen inföll alltid av tradition på konferensens tredje dag. Ändringen hade att göra med att Didrik avtackades imorgon av europachefen. Efter avtackningen lämnade Didrik Djurönäset. Han hade inte möjlighet att stanna längre. Orsaken berodde på att han reste till USA för att närvara på ett hastigt inplanerat möte med den globala ledningsgruppen. Informationen om Didriks möte skickade kontorschefen ut på internmejlen i morse. Cecilia var förvånad över att Lina inte skickade ut mejlet.

Anledningen till mötet i USA framgick inte. Cecilia utgick ifrån att det handlade om Star Medicals sammanslagning med läkemedelsföretaget Whizer.

Cecilia satte nyckeln i låset till rummet. Det låg på bottenvåningen med utsikt över ett askgrått hav. Knotiga martallar utanför fönstret sträckte sig sökande mot den ljusgrå himlen.

Möblerna var av snittet sent åttital. Skrivbordet stod placerat vid fönstret. En platt tv hängde på väggen mittemot sängen. En fåtölj med svängda ben stod inklämd i ett hörn. Cecilia suckade tungt. Intetsägande. Ungefär som det brukade se ut på konferenshotell. Om hon bortsåg från utsikten. Hon älskade att blicka ut över ett hav.

Innan Cecilia packade upp lade hon sig på sängen. Den var mjuk och passade henne utmärkt. Hon skulle sova gott när det var dags.

Strax hängde hon kvällens festklänning på en galge vid spegeln. Klänningen var i grön sammet. Knäkort och figursydd. Temat för festkvällen var godis. Idén med klänningen var att den påminde om grön marmelad. Hon var inte helt nöjd med idén. Tyvärr lyckades hennes hjärna inte producera en kreativare lösning på godistemat.

Hon betraktade den sköna sängen med fluffiga kuddar på överkastet. En kort tupplur hade suttit strålande. Tiden fanns inte. Konferensen startade om tio minuter. Hon måste hämta namnskylten på konferensavdelningen och därefter leta reda på konferenslokalen.

4

Mörkret föll hastigt i den sena eftermiddagen och Star Medicals första konferensdag närmade sig slutet. Cecilia kvävde en gäspning. Hon och hennes kollegor hade under de senaste två timmarna varit indelade i olika grupper. Varje grupp hade i uppgift att lämna in ett namnförslag på det blivande företaget. Hon insåg syftet med övningen. Star Medicals anställda engagerade sig på så sätt i den kommande sammanslagningen. Det var ett gigantiskt projekt. Whizer hade ett femtiotal inarbetade storsäljande läkemedel och var världsetta bland läkemedelsföretagen i världen i US dollar räknat. Star Medicals bidrag i sammangåendet bestod av en sprängfylld pipeline av kopior på originalläkemedel vilka gått av patent. Det innebar att kvalificerad läkemedelsbehandling gavs till en lägre kostnad. En klar ekonomisk fördel för patienter världen över. Sammanslagningen mellan läkemedelsföretagen var en win win situation.

Cecilias grupp levererade inte några spännande namnförslag. Den hade problem med att komma på några. Arbetstakten var långsam. Holger Wassén var marknadschef och ingick i Cecilias grupp. Han försvårade processen i gruppen genom att påstå att uppgiften låg på den nya ledningsgruppen. Den borde ta fram ett nytt namn efter att sammanslagningen mellan företagen var avklarad.

Slutligen enades guppdeltagarna om ett gemensamt namnförslag. Cecilia tog på sig att mejla förslaget till Didrik innan deadline samma kväll.

Skeptiskt betraktade hon det nedklottrade förslaget på Djurönäsets konferensblock. Hon kände sig rysligt övertygad om att hennes grupp inte vann de utlovade champagneflaskorna.

Dagens sista konferenspunkt var stående oavsett om det handlade om en sommarkonferens eller en vinterkonferens. Den tillhörde alltid vd. Cecilia var intresserad av att höra vad Didrik ville leverera till personalen i sitt absolut sista tal. Inte enbart på grund av att han var en sprudlande vitamininjektion på scenen utan även med tanke på Star Medicals kommande fusionering med Whizer och lanseringen av Star Medicals senaste läkemedel Gyneston. Försäljningen av Gyneston gick över förväntan i Sverige under en extremt kort tid. Hon antog att den framgångssagan borde Didrik rimligtvis säga några väl valda ord om i talet.

Cecilia sträckte instinktivt på ryggen. Hon satt bredvid kollegorna Micke Birs och Sanna Tampa. Tillsammans bidrog till framgången med Gyneston genom att resa från norr till söder för att informera Sveriges gynekologer om det nya läkemedlet. Insatserna gav resultat. Försäljningskurvan på Gyneston pekade uppåt i snabbare takt än den förväntade försäljningsbudgeten. Även tidpunkten gynnade dem reflekterade Cecilia. Konkurrenterna var hårt drabbade av restnoteringar. Det innebar att marknadsledarens läkemedel Livina inte fanns tillgängligt på apoteken i Sverige. Ett stort problem för kvinnor med klimakteriebesvär beroende på östrogenbrist. Gynekologer och allmänläkare i Sverige rev sina hår med anledning av att Livina inte stod på apotekshyllorna. De var stressade över avsaknaden på läkemedel. Situationen med restnoteringar av läkemedel var svårbemästrad för flera läkemedelsföretag. För Star Medicals vidkommande var restsituationen snarare en fördel. Företaget hade klokt nog lagt upp ett rejält lager i Sverige med Gyneston hos apoteksgrossisten.

Cecilia konstaterade att Didrik inte ändrade på ett vinnande koncept. Det fanns inte heller någon anledning till det. Star Medicals vinterkonferens var lika med hans sista konferens. Hon tänkte att han tog i en sista gång från tårna för att få taket att lyfta.

Sedvanligt stegade han upp på scenen till Coldplays Viva la Vida på högsta volym alltmedan strålkastare korsade scenen.

Entusiasmen infann sig ögonblickligen hos de samlade i konferenslokalens biosittning. Cecilia stämde upplivad in i det taktfasta klappandet från Star Medicals hundrafemtio anställda. Didrik var en festlig prick och drog med sig andra runtomkring honom. Stämningen var på topp och han hade inte ens påbörjat sitt anförande. Cecilia misstänkte att mötesdeltagarnas förtjusning skulle skjuta i höjden likt raketen på midsommarafton när han visade försäljningsresultatet från det gamla året. Det viskades internt om All time high i korridorerna på Star Medicals kontor. Förmodligen lämnade de alla konferensen på Djurönäset med en kluckande present när de checkade ut den sista konferensdagen.

Musiken tystnade. Strålkastarljuset släcktes. Star Medicals vd betraktade den samlade personalen med ett leende på läpparna. Därefter inledde han sitt tal på engelska eftersom det finska bolaget var närvarande. Cecilia lyssnade intensivt. Försäljningen för Star Medical i Skandinavien låg en bra bit över budget vilket gällde samtliga läkemedel. Didrik nämnde lanseringen av Gyneston. En succé. Cecilia och kollegorna i Gyneston-teamet i Sverige ombads av Didrik att under dundrande applåder resa sig upp. Efter någon minut utförde Didrik en dämpande gest med ena handen. Därefter fortsatte han med sitt anförande.

- Ni kommer ihåg vår gamla vision Go Global. Från och med nu har vi en ny vision. En uppdaterad variant. Bakgrunden är att Asienmarknaden ligger för Star Medicals fötter i och med sammangåendet med Whizer. Shareholders i båda företagen är supernöjda. Den nya interna vision är.

Han utförde en konstpaus. Cecilia höll andan av spänning. Vad skulle han komma med. Han var påhittig så det räckte för ett helt förband.

- Stay more global. Det är det nybildade företagets framtida interna vision.

Busvisslingarna ville aldrig ta slut. Didrik sträckte upp båda armarna i luften i en segergest och förblev ståendes i den positionen i några sekunder.

Hastigt ändrades scenariot. Cecilia uppfattade att Didrik skämtade när han oväntat sjönk ihop. Han påminde om en kraschad drönare på scengolvet. Vad ville han visa med den gesten. Obehagliga känslor spred sig i magen på henne när hon insåg att det var allvar. Didrik reste sig inte utan låg kvar helt orörlig på scenen.

5

Snett framför sig såg Cecilia att Star Medical medicinske chef Johan Billgren sprang mot scenen. Han tog sig upp på scenen och slängde sig ned på knä bredvid Didrik. Cecilia noterade att Johan kontrollerade andning och puls på den medvetslöse Didrik. Hon reste sig ur stolen för att hjälpa till. Flera personer tog sig upp på scenen. Johan inledde hjärtmassage. Sanna assisterade med konstgjord andning.

Stämningen i lokalen var förbytt. Det kulminerade jublet övergick i en allmän förvirring.

- Hämta en hjärtstartare, vrålade Johan. Kan någon larma en ambulans.

- Jag hämtar en hjärtstartare.

Micke sprang i full fart mot konferenslokalens utgång. Johan slängde av sig kavajen. Pärlor av svett bildades i hans panna.

- Är 112 kontaktade.

- Jag har ringt dem. Ambulans är på väg.

Cecilia stod med mobiltelefonen tätt mot örat nedanför scenen. Hon såg svettpärlorna i Johans panna. Han kämpade besatt med hjärtkompressionerna. Hon erbjöd sig att avlösa honom. Han svarade genom att skaka på huvudet.

- Vi tappar honom. Var är Micke med hjärtstartaren. Jag måste göra en defibrillering omgående.

Ångesten lyste i Johans ögon. Samtidigt dök Micke upp på scenen med en kombinerad bärbar defibrillator och EKG-apparat.

- Personalen kände inte till var den fanns. Det gick tid till att hitta den.

Johan slet åt sig hjärtstartaren. Han fick fram elektroderna.

- Cecilia hjälp mig. Fäst dem på bröstet.

Cecilia hoppades att hennes kunskaper från sjuksköterskeyrket på hjärtintensiven på Södersjukhuset för länge sedan fortfarande gick att plocka fram. Hon hade berättat för Johan om sina år på hjärtintensiven när de satt bredvid varandra på en konferensmiddag förra året.

Hon klev snabbt upp på scenen till den medvetslöse Didrik.

- Vi måste få av honom kavajen och skjortan.

Johan hjälpte henne att befria Didrik från kläderna på överkroppen. Hon fick snabbt elektroderna på plats på bröstkorgen och kände sig imponerad över hur lugnt och metodiskt hon agerade. Kunskaperna från hjärtintensiven satt kvar efter alla år av läkemedelsförsäljning inom läkemedelsindustrin.

- Elektroderna på plats. Du kan deffa honom.

- Jag ger tecken. Jag måste analysera EKG:et, mumlade Johan.

Hans röst var kort och samlad. Svetten rann nedför ansiktet när han studerade EKG- mönstret på monitorns display. Ögonen smalnade till springor. Cecilia fick associationer till en panter på språng.

- Bort från patienten. Jag deffar honom.

Cecilia såg hur Johan tryckte på den blinkande defibrilleringsknappen för att ge Didrik den strömförande impuls han behövde för att få igång sitt avstannade hjärta.

- Helvete. EKG visar ingenting.

Johans röst ekade på scenen med undertoner av ångest. Cecilia upplevde att tillvaron var på väg att ändras till en skräckfilm med fruktansvärt slut.

- Vi måste deffa igen.

Johan stirrade på Didriks livlösa kropp.

- Jag byter av Sanna med hjärtlungräddningen, sade Cecilia.

Hon mötte Johans paralyserade ögon.

- Du kan vänta en kort stund. Jag utför en till defibrillering. Håll er undan från patienten.

Flera defibrilleringar upprepades av Johan. Didrik var fortfarande pulslös och utan egen andning. Hans ansikte var vitt.

- Vi tappar honom.

Den uppgivna rösten från Johan spred en förtryckt stämning. Cecilia önskade att det Johan sagt inte var sant. Därefter hände allt snabbt. Cecilia observerade hur ambulanspersonal störtade in i konferenslokalen och tog över hjärtlungräddningen av Didrik. Han fördes på en bår till en väntande ambulans av fyra ambulanssjuksköterskor. Ambulansen försvann i ilfart med påslagna blåljus till Nya Karolinska sjukhuset i Huddinge.

Den tidigare höga stämningen var spårlöst försvunnen. De anställda stod i mindre klungor och pratade lågmält med varandra. Flera av dem skakade uppgivna på huvudet. Tragiken började sakta gå upp för de församlade och ovissheten kring hur det skulle gå med Didrik slog brutalt klorna i de samtalande smågrupperna.

- Jag är rädd för att det är kört.

Johan torkade bort svett i pannan. Cecilia strök sig nervöst över ansiktet. Hon skakade avvärjande på huvudet.

- Säg inte det. Ambulanspersonalen får igång honom i ambulansen. De har utrustning för sådana här akuta situationer.

Johan gav henne ett tomt ögonkast.

- Jag åker till Huddinge Sjukhus.

Han tog på sig kavajen han slängt på scengolvet och hoppade ned från scenen. Med målmedvetna steg lämnade han konferenslokalen.

Känslan av maktlöshet fyllde Cecilia. Tänk om det inte gick att rädda Didrik. Hon ville gå till sitt rum och vara för sig själv. Istället förblev hon ståendes på scenen ur stånd att röra sig. Plötsligt märkte hon att Holger Wassén närmade sig scenen. Hon såg honom ta ett stadigt tag med ena handen kring en mikrofon på ett stativ. Han harklade sig.

- Ett, två, ett, två. Hör ni mig.

Förstummade blickar från de närvarande i lokalen vändes mot scenen och Holger.

- Situationen är oerhört allvarlig för Didrik. Johans bedömning är att han råkade ut för ett hjärtstopp. Det vet vi alla att det är ett väldigt kritiskt tillstånd. Vi vet ännu inte i detta läge hur det utvecklas. Mina tankar