Kalkbrottet

By Staffan Bergfeldt

En pensionerad lärarinna ska ta sig ett kvällsdopp i det vattenfyllda kalkbrottet i Grönhögen när hon faller offer för en mördare. Av en händelse är det pensionärerna Bengt Roslund och Helge Hansson som har oturen att hitta den mördade kvinnan. Hela ortsbefolkningen försöker som vanligt bistå polisen med att finna mördaren."Kalkbrottet" är Staffan Bergfeldts fjärde roman och en fristående fortsättning på "Aktörerna", "Mord men inte på Alvar" och "Prästkragar". "Kalkbrottet" är en humoristisk deckare som utspelar sig på södra Öland i den lilla idylliska orten Grönhögen.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 3, 2021
• ISBN: 9788726874822

Book preview

sommargäster.

Kapitel 1

Tisdagen den 31 juli 2018

Vära dagar äro räknade

Den för landet extrema värmen hade varat i över en månad. Solen sken från en alltid klarblå himmel och några tecken på ett förestående och efterlängtat regn kunde inte skönjas. Ett litet moln hade visserligen iakttagits några dagar tidigare men det hade snabbt lösts upp av den starka solen.

För semesterfirarna fanns det inget att klaga på. Värre var det för bönderna. Det rådde missväxt på Öland och för kreaturen fanns inte längre något bete. Mobila nödslaktstationer hade upprättats och hur det skulle bli till vintern vågade ingen ens tänka på. Grundvattennivån var ett annat stort problem och allmänt bevattningsförbud rådde sedan länge för hela Öland.

Den lilla byn Grönhögen på den sydvästra sidan av ön upplevde en invasion av soldyrkare den aldrig tidigare varit med om. Utanför den gulmålade glassbutiken stod bilar parkerade i långa rader utmed bägge sidorna av Hamnvägen, den som ledde ner till Kalmarsund.

-Det börjar nästan bli jobbigt det här, sa den pensionerade optikern Bengt Roslund när han reste sig ur den bekväma vilstolen som stod placerad på solsidan av tomten. Att befinna sig i skuggan var inget som denne oldtimer ägnade sig åt, aldrig i något sammanhang, inte ens när det som nu säkert var över 40 grader varmt i solen. Om det fanns flera led att välja på valde han alltid det främsta, inte för att visa sig på styva linan, utan för att han ville vara med och bidra där och när det hände saker.

Att ge ett handtag till någon behövande var för honom en självklarhet. Ett visst mått av nyfikenhet bidrog väl också till hans sätt att vara. Roslund var helt enkelt en man som ville vara med, när och där det hände saker.

Bengt Roslund och hans hustru Greta hade varit fastboende i Grönhögen i snart 20 år och hade dessförinnan pendlat till orten från Stockholm nästan varje veckoslut under mer än tio års tid. Att de kom att köpa hus i Grönhögen var som så mycket annat här i livet en ren slump men det var definitivt inget som de ångrade.

-Mitt bästa beslut i livet, sa Bengt Roslund när någon frågade hur det kunde komma sig att denne genuine stockholmare kunde trivas med att bo i den lilla byn i utkanten av nästan ingenting.

-Det klagas alldeles för mycket i det här landet! Gå in och ta en dusch, eller hellre, gå ner till bryggan och bada i havet. Det var 26 grader i vattnet i morse när jag var där. Varmare än så har vi väl aldrig upplevt, sa hustrun Greta som trots den olidliga värmen stod och bakade bullar i köket där hon i alla fall hade ordnat med ett ordentligt korsdrag. Tisdagar var bakdagar, oavsett vilket väder som rådde. Det ska dock tilläggas att Greta Roslund inte bakade varje tisdag. Maken, Bengt stod för bakandet varannan tisdag men till skillnad från hustrun bakade han bara matbröd. Därför fanns det nästan alltid gott om bröd i det Roslundska hemmet.

-Jag klagar inte men det är faktiskt 32 grader i skuggan. Hur länge kan det här pågå? Nu är det snart två månader sen det regnade senast, suckade optikern. Det här kan inte vara bra, varken för djur eller växter. Dom stackars kossorna blir väl snart helt utan mat. Hur det ser ut på golfbanan ska vi bara inte tala om. Där är det hårt som betong på det som en gång var grönt och mjukt gräs. Någon användning för min robotgräsklippare här hemma har jag inte heller. På tomten växer det ju bara tistlar nuförtiden.

-Golfbanan är det nog det minsta problemet och gräsmattan kan vi också stå ut med. Djuren är det däremot verkligen synd om. Gå nu ner till bryggan så ska du få kaffe och nybakade bullar när du kommer hem.

- Det är så mycket folk där nere att man får stå i kö för att få klättra ner på badstegen men jag har å andra sidan ingen brådska, sa Bengt Roslund, samtidigt som han tog på sig sin vita frottébadrock.

Han tillhörde den lilla illustra skara i Grönhögen som alltid gick, cyklade eller åkte bil till badbryggan vid hamnen iförd badrock, oavsett om det var morgon, dag eller afton. Detta var ett mode som egentligen mer var förknippat med sådana mondäna badorter som Falsterbo, Mölle och Torekov. Kunde dom så kunde Grönhögen. Svårare än så var det inte.

-Jaså, du kände också för ett bad, skrockade hans gode vän Helge Hansson som redan hade tagit en simtur och nu stod och lät solens strålar torka sin brunbrända lekamen när Roslund anlände till badbryggan. Någon handduk behövdes inte i den här värmen, än mindre någon badrock. Hansson tillhörde definitivt inte badrocksmaffian.

-Ja, jag blev mer eller mindre kommenderad av Greta men jag behövde å andra sidan inte övertalas särskilt länge, sa Roslund. Vad visar badtermometern på en dag som denna?

-27 grader. Trots att jag har bott här i hela mitt liv så har jag aldrig varit med om något liknande. Jag uppmanade ett par ungdomar att titta riktigt noga på badtermometern eftersom det inte är säkert att dom får uppleva ett så här varmt Kalmarsund i framtiden.

-Säg inte det. Det här är kanske det vi får vänja oss vid i fortsättningen. Det är ganska uppenbart att moder jord inte mår så speciellt bra och att även vi gamla uvar måste bidra så gott vi kan för att bromsa den här negativa utvecklingen.

-Så du menar att vi som har skitat ner också måste försöka att städa upp? Räcker det inte med att ungdomen tar sitt ansvar, sa Hansson, utan att för den skull se särskilt allvarlig ut.

-Tyvärr är det nog så att vi äldre också måste börja bidra. Vi kan ju börja med att äta mindre kött även om jag med mitt begränsade förstånd inte förstår vad det kan ha med saken att skaffa.

-Det enda jag vet om den saken är att köttproduktionen orsakar stora utsläpp av växthusgaser. Hur det kommer sig har jag däremot ingen riktig kläm på. På miljöområdet är det inte så mycket som vi gamlingar begriper. Tur att man inte eldar med ved för det kommer väl snart att förbjudas.

-Du har väl liksom jag en kakelugn?

-Förvisso, men den mysfaktorn törs dom nog ändå inte ta ifrån oss, sa Hansson. Och förresten, och vad det anbelangar, så tror jag inte att du och jag ska bekymra oss så mycket över framtiden eftersom den inte kommer att vara särskilt aktuell för oss så länge till. Våra dagar äro räknade, som det står i skriften.

-Man är inte äldre än vad man gör sig. Dessutom är det ju så för alla, både gamla och unga. Inget vet vad framtiden har att bjuda på. Att ungdomar engagerar sig för miljön är naturligt. Det är ju deras framtid det handlar om. Att äldre människor är miljökämpar är desto mer beundransvärt eftersom dom knappast tänker så mycket på sig själva utan på dom som kommer efter.

Från det ena till det andra så lär det vara väldigt mycket folk som badar uppe i kalkbrottet den här sommaren. Greta var där uppe igår och hon räknade till över hundra bilar som stod parkerade lite hur som helst runt sjön.

-Det är ju vårt dricksvatten som dom badar i. Kommunen borde sätta stopp för ofoget. Folk kan ju göra lite vad som helst när dom badar, sa Hansson.

-Så farligt är det nog inte. Vattnet passerar ju dessutom reningsverket innan det kommer hem till våra hushåll. Vi kan ge oss dit tidigt i morgon bitti så kanske vi kan få bada i fred. Jag känner för att göra ett svanhopp från en av klippavsatserna.

-Det ska du nog passa dig väldigt noga för. Även du måste äntligen försöka inse att du är en gammal man.

-Du hörde vad ja sa nyss. Åldern är bara en siffra, sa Roslund, som just hade fyllt 81 men så sent som året innan hade glidflugit ner för en alpklippa i Tyrolen. Jag hämtar dig klockan sju. Nu ska jag ta ett dopp. Om du väntar på mig så kan du följa med hem så får du kaffe och nybakade bullar.

-Det tackar jag inte nej till, sa Hansson som var ett år yngre än sin kamrat. Så du menar att Greta står och bakar bullar i den här värmen, fortsatte han.

-Det är inga problem för Greta. Värmen verkar inte bekomma henne särskilt mycket och hon har sina rutiner som hon aldrig ruckar på.

-Inte är det mycket som verkar bekomma henne inte. Du ska vara glad och tacksam över att ha Greta.

-Det är jag också, men jag kanske visar det för sällan. Man tar så mycket för givet när man är så priviligierad som jag är, sa Roslund och gick ut på bryggan.

Tio minuter senare satte sig vännerna tillrätta på uteplatsen i den pittoreska trädgården och inväntade det utlovade kaffet och det nybakade brödet.

-Här kommer jag med lite gott till badpojkarna, kvittrade Greta Roslund. Var det lika varmt i vattnet i eftermiddag?

-Om du menar som i morse så var det nog ännu lite varmare nu. I vilket fall ska det bli gott med kaffe. Du är en pärla Greta, det ska du veta, sa Bengt Roslund.

-Hoppsan! Var kom den vänligheten ifrån? Du är väl inte den som brukar strö komplimanger omkring dig, i alla fall inte till mig.

-Man är väl inte sämre karl än att man kan ändra sig. Helge och jag har för övrigt bestämt oss för att ta ett dopp i kalkbrottet i morgon bitti. Vi vill inte trängas med andra så vi tar oss dit redan vid sjutiden.

-Det gör ni rätt i men du dyker inte från någon klippavsats, bara så du vet. Du kommer ihåg vad som hände senast du var där och du har definitivt inte blivit yngre sen dess.

-Bara en liten lätt sträckning, egentligen inte så mycket att orda om.

-Så lät det minsann inte då. Riktigt eländigt var det. Nu blir det som jag har sagt. Inget dykande för din del och det ser du till Helge, sa Greta Roslund och såg bestämd ut.

Egentligen var hon väl medveten om att hennes förmaningar var helt verkningslösa. Hade maken bestämt sig för en sak så blev det oftast så. Att lära gamla hundar sitta är förvisso inte den enklaste av konster.

Kapitel 2

Tisdagen den 31 juli

Nakenbad

Janne Jansson var en pensionerad bankman som ägnade en stor del av sin numera alltid lediga tid i sitt sommarhus på Öland. Han hade även andra yrkesmässiga erfarenheter såsom bokhandlare, tobakist, revisor och chef för en golfklubb på Dalarö. Avgångsvederlaget från banken hade hur som helst varit väl tilltaget och tillät honom att unna sig det mesta av livets goda. När Jansson stod i begrepp att köpa något utöver det vanliga brukade han skämtsamt säga att det är bara att göra ett uttag. I övrigt var Jansson en vänlig själ och absolut ingen vän av stora ord eller vräkiga vanor.

Hustrun hade åkt hem till Enskede för att passa barnbarn så nu gällde det för gräsänklingen att på egen hand sköta hushållet. Vid en inventering på förmiddagen hade han kunnat konstatera att kylskåpet var så gott som helt ödelagt frånsett några burkar med Bullens pilsnerkorv. Några timmar senare gick han ut i garaget, öppnade den nyinköpta, fjärrstyrda och uppgraderade carporten och satte sig i sin golfbil. När någon frågade Jansson vad det innebar att garageporten var uppgraderad förklarade han att den gick osedvanligt snabbt att öppna och stänga. Varför det var så bråttom just med den detaljen framstod som något märkligt efter Jansson numera, och för det mesta, hade väldigt gott om tid. Det är väl så det är nu för tiden, att allt ska gå så fort som möjligt även om man är pensionär.

Det var nu hög tid att fylla på förråden genom ett besök på den lokala ICA-affären. Någon inköpslista hade Jansson inte brytt sig om att skriva utan det fick bli lite spontaninköp som det brukade bli. Mjölk, ärtsoppa, krögarpytt och lite godis var ju standard och så kanske det fanns några extraerbjudanden att nappa på. Den här dagen skulle han också hämta sin beställning från Systembolaget i Färjestaden, en platta Melleruds Paradpilsner. Det var smidigt att man kunde beställa starkvaror i affären. Inte för att Jansson var särskilt begiven åt det starka. En öl till maten ville han gärna ha.

Resan till affären tog inte mer än tre minuter. När Jansson kom fram till parkeringen stod en bil parkerad på ett sådant sätt att det nästan var omöjligt att ta sig in i butiken. Som den ordningsman Jansson alltid varit knackade han på bilrutan för att vänligt, men bestämt, be bilisten att flytta på sig. En ovårdad herre i femtioårsåldern vevade ner bilrutan. När Jansson hade framfört sitt önskemål uppgav mannen att klaganden hade att välja mellan två saker, antingen att göra upp med knytnävarna eller att genast försvinna ur mannens åsyn. För säkerhets skull valde Jansson, och det utan betänketid, det senare alternativet och gick skyndsamt in i affären.

Där inne var det mycket folk som det brukade vara vid den här tiden på året. Annat var det på vintern och de fast boende byborna hade anledning att vara tacksamma för att affären inte endast var säsongsöppen. De flesta var också mycket köptrogna mot den lokala butiken. Att åka ända till Mörbylånga för att handla var heller inget som lockade och bra för miljön var det ju inte heller.

När Jansson kom fram till kassan stod antikvitetshandlaren Lind och packade ner sina inköp i en medhavd tygpåse. I vanlig ordning hade Jansson glömt att ta med en kasse varför han drabbades av det extra utlägg som ett inköp av en plastpåse innebar.

I kassan satt ICA-handlaren själv.

-Jag råder dig att köpa Ölandsbladet.

-Vad står det där som kan vara av intresse?

-Det får du läsa själv.

På anslagstavlan vid entrén såg Jansson att det hade satts upp en protestlista av något slag. Vad det gällde och vilka som hade skrivit på kunde han inte uttyda. Han brydde sig inte om att undersöka saken noggrannare eftersom han antog att missnöjet bara gällde någon nedlagd busslinje.

Han drog en suck av lättnad när han kom ut. Bilen med den hotfulle föraren hade flyttat på sig och stod nu ordentligt parkerad på ett behörigt avstånd från golfbilen. Jansson packade varorna men innan han for hem tittade han i tidningen. Det han där kunde läsa var sensationellt, minst sagt. Nu förstod han varför det fanns en protestlista. Han beslöt sig för att säga till hos makarna Roslund för att dryfta den nu uppkomna situationen. Detta var minsann en nyhet som hette duga!

Jansson stannande sin golfbil utanför den Roslundska grinden. Golfbilar var ett alltmer populärt fortskaffningsmedel i byn och användes ofta till annat än vad de var avsedda för, att enbart köras på golfbanan. Det var ju ett ändå miljövänligt sätt att förflytta sig på och hittills hade inga olyckor inträffat.

-Goddagens i stugan, hälsade Jansson trots att han befann sig utomhus.

-Hej Janne, sa Greta Roslund. Sätt dig, så hämtar jag en kopp. Du vill väl ha kaffe med nybakade bullar?

-Tackar, tackar, sa Jansson. Har ni läst tidningen, undrade han.

-Nej, det finns väl inget av värde att läsa i den, i alla fall inte under den här värmeböljan, svarade Helge Hansson. Nyhetstorkan torde vara lika omfattande som torkan i övrigt

-Säg inte det, sa Jansson. Nästa sommar kommer det att inrättas ett nakenbad vid kalkbrottet om man får tro tidningen. Det ska hållas öppet mellan klockan åtta och elva på förmiddagarna och då kommer vi badbyxnissar inte att få tillträde.

-Vad är det du säger? Vem är det som har bestämt det, undrade Bengt Roslund med en förvånad min.

-Det står att Tummen Pettersson har köpt hela den västra delen av området av kommunen och att han i höst ska iordningsställa badet för en mer ordnad rekreation med parkeringsplatser, omklädningsrum, kiosk och ett café. Enligt tidningen skulle byggnadslovet redan vara klart så det dröjer nog inte så länge förrän arbetet där uppe är i full gång. Folk vallfärdar ju dit redan som det är nu och jag kan inte tänka mig att Tummen gör det här enbart av någon slags välgörenhet. Nej, här finns säkert kulor att tjäna. Vattenverket får kommunen dock behålla så omöjlig på det viset är han inte vår käre storbyggmästare.

-Vad kommer folk att säga? Nakenbad i Grönhögen, undrade Hansson.

-Jag tycket att det låter som en alldeles utmärkt idé, sa Greta Roslund. Naturister är säkert skötsamma människor som vi kommer att få stor glädje av. Alla näringsidkare i byn borde jubla över den här nyheten.

-Jag förstår bara inte hur det ska gå till med kontrollen, sa Bengt Roslund.

-Vilken kontroll, undrade Jansson.

-Kan vem som helst komma dit och propsa på att få bada naken trots att han eller hon bara vill titta på nakna kroppar?

-Det där tror jag inte att du ska bekymra dig så mycket över, sa Greta Roslund. Naturisterna är säkert med i en sammanslutning och det är nog bara medlemmar som får komma dit. Ingenting för dig alltså.

-Nu talar inte jag i egen sak, sa Bengt Roslund som ändå såg en aning generad ut.

-Nu kommer det väl att ta hus i helvete, sa Hansson. Det finns många puritaner i den här byn som kommer att slå bakut när dom får reda på vad som är i görningen.

-Ja, det verkar inte stort bättre, sa Jansson. Det sitter redan en protestlista uppe på affärens anslagstavla och jag kommer just därifrån.

-Var det någon som hade skrivit på, undrade Greta Roslund.

-Tre underskrifter såg jag, men det gick inte att tyda kråkfötterna. Man kanske vill protestera anonymt. Det brukar ju ofta vara så med moralens väktare, att man gärna inte utåt vill skylta med sin trångsynthet.

-Men var ska dom bo, undrade Hansson.

-I tidningen står det att många naturister har husbilar så där kan väl Tummen tjäna