Rånarbröderna

By Kjell Herbertsson

I vissa liv är eländet med redan från första början. Detta gäller inte minst för syskonen Fredriksson, bestående av två systrar och två bröder, som redan i späd ålder i sin sjaviga bostad i Majornas fattigkvarter tvingas klara sig på egen hand och vars magar alltid är tomma. Pengarna räcker knappt till att skaffa förnödenheter för dagen. Jerry och Jonny Fredriksson har hittat en tillfällig lösning på sina problem: tillsammans med två tungt kriminella kåkfarare har de inlett en rånarturné bland svenska glesorter. Bytet från förra rundan börjar sina och de lägger upp riktlinjerna för ett stort tillslag i Sunne. Men rånet går inte som de planerat och snart har de Rikspolisen i hasorna ... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Apr 29, 2021
• ISBN: 9788726442410

Book preview

Insatsgruppchefe

Bröderna Fredriksson

För vissa människor kan livet vara ett elände redan från början. Så var det för bröderna Fredriksson som föddes i en resandefamilj i Göteborg. I tidig ålder blev barnen Fredriksson, två pojkar och två flickor, omhändertagna av barnavårdsnämnden och placerade på barnhem och i andra familjer, eftersom mamma Fredriksson inte klarade av att ta hand om dem. Trots detta försökte hon på alla sätt att blanda sig i deras uppfostran. Resultatet blev inte särskilt lyckat.

Pappa Fredriksson, som gick bort alldeles för tidigt, hade inte tid för sin familj. Den enda gången han visade något egentligt intresse var vid dopen av sönerna då han tvingade på dem tillnamn från filmvärlden. Något som de fick lida för under hela sin uppväxttid.

Den här historien utspelar sig i början av 2000-talet och börjar i en sparsamt möblerad lägenhet i Majorna i Göteborg, där de två bröderna Fredriksson satt och funderade över hur de på lättast sätt skulle få ihop pengar till sitt uppehälle. Kassan började sina, bytet från tidigare rån var nästan slut. Fägenheten, två rum och kök, hyrdes av Jerry Gary Cooper Fredriksson, som nu hunnit bli 31 år, en kraftigt byggd man som var över 190 cm lång.

Jerry halvlåg i en nersliten brunfärgad soffa med en öl i höger hand. Benen hade han lagt upp på ett repigt soffbord belamrat med tomma ölburkar och porrtidningar. Han smuttade sakta på ölen och tittade på sin lillebror Jonny Tom Mix Fredriksson, en missbrukare av tunga droger, lång och mager och med ett slitet yttre. Jonny satt på golvet mitt framför en 42-tummare och tittade på en gammal cowboyfilm.

– Du Jonny, sa Jerry, vi måste göra nåt. Jag hörde av en av karlstarövarna på kåken att det finns pengar att hämta i en bank i Sunne. I Värmland, du vet. Pengar från hotellen. Norrmännen lägger tydligen en massa pengar under helgerna. Banken är enkel att ta, snutarna inget problem, dom håller mest till inne på kontoret i Sunne eller far runt i norra Värmland. Vilka ska vi bjuda in? Vad sägs om Peter Karlsson, han kom ut från Kumla häromdan. Peter är säker. Men vi behöver en chaufför. Vem?

Jonny, tänkte efter och sträckte på sig, glad och stolt över att storebror hade frågat honom till råds. Han var drygt 27 år och såg upp till sin bror som till en far. Jonny var känd för sin egendomliga struttande gång, vilken berodde på en knivskada i kombination med hans allt grövre missbruk. Länge studerade han en stor fläck på tapeten över köksdörren, sedan petade sig i näsan och sa:

– Jag vet en! Rosen Rosenqvist, han har varit med oss förut. Sist jag träffade honom bodde han i Borås tillsammans med den där lille Göransson. Då åkte han omkring i en BMW. Stor, snabb bil som han kan köra runt oss i.

– Bra, bra, sa Jerry. Vi kontaktar dom och kollar om dom är intresserade. Du får leta upp Rosen.

Jerry betraktades av polisen som en ledarfigur bland landets rånare. Han var nyss frigiven från Kumlaanstalten efter att ha suttit flera år för grova rån, straff som han avtjänade tillsammans med Peter Karlsson, en lång och mager kåkfarare. Jerry såg Peter som en god vän som han litade på, trots att han hade gjort sig känd som oberäknelig och mycket farlig. Psykopat enligt läkarna.

Jerry ringde Peter som blev intresserad och tacksam över att bli erbjuden ett jobb. Jerry sa naturligtvis inte vad det gällde över telefonen, men Peter förstod och tände direkt.

– Visst, schysst att du ringde!

De bestämde att de skulle ses dagen därpå och diskutera vidare.

Undrar vad han har för sig, tänkte Jerry. Han verkade uttråkad. Konstigt, han har ju bara varit ute några veckor.

Jerry och Peter träffades på ett kafé på centralstationen i Göteborg. De satt en stund och pratade om vad som hänt sedan de kom ut från kåken. Peter berättade för Jerry om sin nya kvinna i Borås. Han bredde på en hel del och när han kom in på allt för intima detaljer avbröt Jerry och ledde in samtalet på Sunne och det tänkta rånet. De kom snabbt överens om vem som skulle göra vad och diskuterade sedan de andra som skulle vara med. Peter hade vissa invändningar mot Jonny, men lugnades av Jerry och gick med på att Jonny kunde få följa med, men med viss tvekan. När Jerry berättade att de tänkte ha Rosenqvist som chaufför sken Peter upp.

– Skitbra! Den bögen litar jag på. Men först tycker jag att vi tar en tur till Sunne och rekar och kollar ut alternativa flyktvägar.

Jerry höll med och de bestämde att åka nån gång under de närmaste dagarna.

Ett par dagar senare, en tisdag, hämtade Jerry Peter i Borås för vidare färd mot Sunne. De åkte i Jerrys mors gamla bil. Under vägen gick de åter igenom hur de skulle genomföra rånet.

– Vi gör som vanligt, tyckte Jerry. Jag och Jonny går in och du stannar utanför och vaktar och håller samtidigt ett öga på Rosen så att han inte drar i onödan.

Peter höll med men var fortfarande osäker på Jonny för han kände väl till hans missbruk och visste hur labil han var. Jerry lovade att det skulle ordna sig.

– Bara vi håller ihop, sa han.

I Sunne parkerade de bakom biblioteket på en stor, nästan tom parkeringsplats. De gick runt fastigheten till framsidan där banken låg, tittade sig noga omkring och såg att de hade flera alternativa flyktvägar. Det bästa tyckte de var att det gick att parkera bilen på trottoaren precis utanför banken. De kikade in genom bankens stora fönster för att få en bild av hur lokalen såg ut.

– Vi går inte in, sa Peter, dom har flera kameror och jag vill inte bli igenkänd av nån snut.

– Du har så rätt, svarade Jerry, vi flyttar på oss.

Inte långt från banken fanns ett par parksoffor. Där satte de sig och studerade omgivningen. Det var nästan tomt på gatan, endast sporadiskt med kunder som gick ut och in i affärerna. Lite längre bort på gatan låg systembolaget, där några missbrukare hängde en bit från ingången. En man och en kvinna anslöt sig till dem. Mannen, en liten smal, klen typ med sorgset utseende, väckte obehagliga minnen till liv hos Peter.

– Jerry, för helvete! Den där jäveln satt på Kumla när jag var där. Vi misstänkte honom för att vara en golbög. Vi måste dra så att han inte får syn på mig.

– Lugn, svarade Jerry, han kan inte se oss där vi sitter nu.

Missbrukarna, Peters bekant och kvinnan flyttade sig närmare systembolagets entré. Kvinnan gick in medan de andra stannade utanför. Peter och Jerry passade på att sticka, gick rakt igenom biblioteket och ut till parkeringen. Sedan körde de förbi banken några gånger för att pröva sig fram till den bästa flyktvägen.

Samtidigt som Jerry och Peter planerade rånet i Sunne började Jonny leta efter Rosen och hittade honom så småningom i en kvart i Göteborg, en lägenhet där han brukade köpa sitt amfetamin. Rosen var inte svår att övertala, han lämnade sitt mobilnummer och sa:

– Jag väntar på besked, finns i Borås hos Nils Erik.

Rånförberedelserna fortsatte. Jerry skaffade fram vapen till sig och Jonny från en bekant i branschen. Han köpte två kulsprutepistoler med ammunition och åkte hem till sin mors lägenhet och gömde vapnen i hennes källarförråd. Tur att hon inte vet vad vi håller på med, för hon skulle ställa till ett litet helvete för oss tänkte han när han slog igen dörren.

När Jerry hade fått tag på allt de behövde, samlade han ihop de blivande rånarna för en genomgång av vad han och Peter hade planerat. De kom överens om att åka upp till Värmland i Rosenqvists bil kommande fredag och förbereda sig för måndag morgon då rånet skulle ske.

Resan gick över Dalsland, där de passade på att förse sig med rån- och flyktfordon. Bilarna gömdes för att sedan hämtas på söndagen före rånet. Planläggningen, rekognosceringen och bilstölderna gick som en dans. Allt verkade bli en lätt affär.

En söndagkväll i början av maj körde de upp till Sunne igen. De placerade ut sina flyktbilar på strategiska platser och la sig och sov i Rosenqvists bil uppe på Fryksdalshöjden någon mil söder om Sunne.

Rånet skulle utföras strax efter klockan nio måndag morgon, just när bankpersonalen tömde bankboxen.

Brottet

På måndagsmorgonen vilade ett hotfullt lugn över Teatertorget i Sunne, ett påtvingat lugn. En bil med fyra maskerade personer hade kört in på torget med skrikande däck och stannat framför bankens ännu inte öppnade kontor.

Tre maskerade män rusade ut ur bilen, två av dem hade släggor i händerna. Det var Jerry och Jonny. De slog in ett av bankfönstren med ett par kraftiga slag. Ett öronbedövande ljud av krossat glas ekade över platsen och glassplitter regnade över personalen inne i lokalen. Skrikande slängde de sedan sina släggor på trottoaren och hoppade in i banken genom det trasiga fönstret med automatvapen i händerna. Den tredje mannen – lång och med ett armégevär i handen – lutade sig lugnt mot taket på bilen, en mörkblå Saab 9000. Det var Peter Karlsson.

Kvar i bilen, med motorn på tomgång, satt Rosenqvist och rökte på en cigarett. Fan vad det tar tid tänkte han och började känna sig lite orolig. Nervöst trampade han ett par gånger på gaspedalen, vickade lite på ratten och drog ett kraftigt halsbloss.

Utefter väggen till fastigheten mitt emot banken stod flera vittnen. De var som paralyserade och gjorde ingenting som kunde störa rånarna, bara glodde. Rosenqvist kunde höra genom den öppna sidorutan hur de mumlade, men upplevde inget direkt hot från dem.

Inne från banklokalen hördes plötsligt två skottsalvor och ut genom det krossade skyltfönstret hoppade Jonny, maskerad med en strumpa som halkat på sned. I ena handen höll han ett automatvapen, i den andra en öppen väska. Vad fan nu, tänkte Karlsson, vad händer?

– Jag tänkte aldrig skjuta, det bara hände, skrek Johnny

– Vad sa du? sa Rosenqvist.

Han fick inget svar. Jonny slängde sig in i bilens baksäte, där han kröp ihop som ett djur. Ett djur beväpnat med ett automatvapen.

– Ta det lugnt, sa Rosenqvist, se dig för, skjut inte mig för helvete! Vad har hänt?

Stammande försökte Jonny förklara, men lyckades inte, utan sjönk apatisk ihop på sätet. Karlsson som sett vad som hänt inne i banken, tog det lugnt. Han vände sig till Rosenqvist och sa:

– Den idioten sköt en kärring inne i banken. Ta det lugnt! Hans brorsa är snart klar och då drar vi.

Peter ansåg sig ha läget helt under kontroll. Håll er undan kärringar och gubbar! hade han skrikit samtidigt som han viftade med sitt vapen. Men han hade känt hur det drog ihop sig i magen när han såg vad Jonny hade ställt till med, hur han hade rusat runt inne i banken och skrämt personalen, hur han hade plockat pengar ur öppna kassalådor, grävt, nästan slitit sedlarna ur facken och sedan tryckt ner dem i en väska som han hade hängt över armen. Hela tiden skrek han hotelser och sköt en salva med sin kulsprutepistol upp i taket för att få en bankkassörska att göra som han ville. Han kan inte var klok, hade Peter tänkt. Fortsättningen var ännu värre och Peter hade bleknat när han såg effekten av skottlossningen. En kula hade rikoschetterat från taket rakt in i och genom kassörskans hals. Kvinnan hade lyckats resa sig och stapplade fram mot Jonny med blodet sprutande ur ett stort hål i halsen. Jonny hade gripits av panik och skjutit en ny salva in i hennes bröst. Kulorna slog upp röda hål i blusen och tvingade ner henne på knä. Sedan rusade han, helt panikslagen, ut ur banken genom det sönderslagna skyltfönstret med väskan fortfarande hängande öppen över armen och sedlar spreds över bankgolvet och trottoaren utanför.

Jerry Fredriksson hade lugnt fortsatt att packa sin väska full med sedelkassetter från bankboxen, trots att han sett vad som hände. När han var färdig såg han sig omkring, lämnade lokalen genom att kliva ut genom fönstret och satte sig sedan hos sin bror i baksätet. Karlsson klev in i framsätet. Jerry tittade på sin bror.

– Dig har man fan ingen hjälp av! Va i helvete gjorde du? Va?

Jonny bara skakade, kunde inte svara. Jerry gav honom en kraftig örfil och hojtade till Rosenqvist:

– Kör!

När de åkte såg Karlsson hur en liten skinntorr gumma plockade upp en sedelbunt från marken och stoppade ner den i sin kasse. Ta den du, tänkte han, du behöver den säkert. Han hade sett gumman förskräckt stå upptryckt mot väggen intill Bankomaten hela tiden som rånet pågick. Fy fan, vilken ful en, tänkte han, stackars människa.

Rosenqvist körde ut på Storgatan och sedan väster ut och lyckades med nöd och näppe undvika en kollision med en lastbil som kom i backen bakom biblioteket. Han såg hur lastbilschauffören svor åt honom. Utanför polishuset körde han mot rött ljus. Bra ställe det här, här finns det inga poliser ute, tänkte han. Han ökade hastigheten efter rödljusen och körde söderut vid OKQ8.

Jerry klappade honom på axeln.

– Tat lugnt. Ingen jagar oss, sa han. Det är bra om ingen lägger märke till oss när vi svänger in till Volvon.

– Okej, sa Rosenqvist och saktade farten.

I uppförsbacken vid golfbanan hann de upp en bilkö. I bilen framför satt ett par barn i baksätet som pekade på dem och sa något till sin mamma. Karlsson som satt och drack öl vinkade till dem. Mamman blev rädd och svängde in på parkeringsplatsen utanför Sunne Golfklubbs maskinhall.

– Hon såg oss, sa Rosenqvist.

– Skit samma, sa Jerry, vi byter bil strax.

En minut senare svängde Rosenqvist in på en skogsväg väster om infarten till Rottneros Herrgård och stannade bakom ett busksnår. Där stod flyktbil nummer två, en Volvo 850. Snabbt lastade de ur rånbytet och släpade mer än bar Jonny till den nya bilen. Jerry gick tillbaka till Saaben och tömde en flaska tändväska över och inuti fordonet. Sedan försökte han tända med sin cigarett men lyckades inte utan slängde cigaretten på marken och använde cigarettändaren. Elden tog sig sakta.

– Bra, sa han, nu tar det sig och satte sig hos de andra i Volvon.

När de såg att flyktbilen brann ordentligt körde Rosenqvist söderut till Västra Ämtervik. Där svängde han in på vägen mot Arvika. Uppe på Fryksdalshöjden stannade de vid utsiktstornet. Där hade Rosenqvist parkerat sin BMW. Flykten fortsatte sedan över berget västerut och in på väg 61 mot E45:an.

Jonny var fortfarande i chock efter det som hänt i banken. Han grät, skakade i hela kroppen och försökte då och då spy i en papperspåse som han hade fått av Rosenqvist. Jerry skällde på honom:

– Nu är vi pantade!

Peter Karlsson försökte lätta på stämningen genom att vara rolig.

– Lugn, det blir ju bara livstid, sa han.

Men det var ingen som uppskattade skämtet, så han vände sig till Jonny.

– Men Jonny, alltså hur fan kunde du vara så dum så du sköt ner kärringjäveln?!

Strax före Säffle stannade de på en rastplats. De tog med sig pengarna från rånet och gick upp på en kulle ovanför rastplatsen, där de hade god uppsikt över vägen och kunde se utan att synas. De satte sig i gräset, öppnade alla kassetterna och delade upp pengarna i fyra högar. Det blev ungefär 265 000 kr var. Rosenqvist och Karlsson greps av glädjefnatt när de såg penninghögen och vrålade ut sin glädje. Jerry var mera dämpad och tänkte på läget de hamnat i. De var inblandade i ett mord som lillbrorsan begått och han röt till:

– För helvete, håll käften! Tänk på att nån kan höra oss. Det vore just snyggt om vi skulle torska nu, när vi har hunnit så här långt.

Det hjälpte. De andra såg att Jerry började bli farlig så de tystnade och gick tillbaka ner mot bilen. Rosenqvist gick vid sidan av för att lätta på trycket. På återvägen klev han över en stor sten och råkade trampa i lämningar efter en människa, en stor illaluktande, brun hög. Han skrek och svor och försökte torka av gymnastikskon i gräset, men det gick inte bra. Den vita skon blev bara brunare ju mer han försökte. Då slet han av sig skorna och kastade dem tillsammans med alla förpackningar från bankboxen i en soptunna som stod uppställd på rastplatsen. Muttrande satte han sig barfota i BMW:n och körde vidare.

Jerry satt och tänkte på vad som hänt i banken och började skälla på Jonny igen:

– Hur fan kunde du tappa bort så mycket pengar i banken?

– Det var inte meningen, sa Jonny, men jag blev så rädd när jag fick se allt blodet.

– Ja, ja, men ändå.

Sunne

Några minuter efter att larmet hade gått anlände den första polismannen till banken. Det var en ensam polis, som kom från den närbelägna polisstationen i sin privatbil. Han var en erfaren utredare som direkt informerade ledningscentralen i Karlstad om vad som hänt. Inne i banken låg den skjutna kassörskan kvar på golvet i en stor blodpöl. En läkare som passerat hade konstaterat att hon var död. Polismannen spärrade av mordplatsen och samlade den chockade bankpersonalen i ett rum längre in i lokalen. Där såg han till att de fick vatten och kaffe.

Bankdirektören, Oskar Nilsson, var en kort men välväxt man med glasögon. Han var elegant klädd i randig kostym och vit skjorta men med blodstänk på bröstet och manschetterna efter sitt försök att hjälpa den skjutna kvinnan. Han var lugn men mycket tagen och berättade med sprucken röst att han strax före nio hade han befunnit sig i bakre delen av lokalen. Plötsligt hade en bil kört upp framför banken och två maskerade män hade slagit sig in genom ett fönster mot torget. De var beväpnade med kulsprutepistoler som de hotade alla i banken med och skrek:

– Ligg ner och blunda!

En av dem gick direkt fram till den öppna bankboxen, tvingade ner en ung man som just höll på att tömma den på golvet. Sedan fyllde rånaren lugnt en svart sportbag med bankkassetter. Den andre maskerade mannen gick småstruttande fram till bankens två kassor och började plocka ner alla sedlar som fanns i de öppna kassalådorna. Kassörskorna hade hållit på att fylla kassalådorna med sedlar från en vagn som körts ut från bankvalvet.

När en av kassörskorna, Anna-Greta Erlandsson, försökte stoppa honom sköt han en skur kulor upp i taket. En av kulorna rikoschetterade från taket in i väggen och vidare rakt genom hennes hals. Chockad reste hon sig upp med blodet sprutande ur ett stort hål på halsens sida.

Blödande stapplade hon fram mot rånaren, som greps av panik och sköt en ny salva rakt in i hennes bröst.

Rösten bröt sig för bankdirektören, och han började snyfta när han tänkte på vad som hänt. Polismannen gav honom ett glas vatten och bad honom sätta sig ner hos de andra och sa till honom att det skulle bli ett vittnesförhör senare.

Den unge mannen som tömt bankboxen, Jens Svensson, berättade för polismannen att det varit fyra rånare och de hade åkt i en svart Saab 9000 som körde västerut efter rånet. Rånarna pratade göteborgsdialekt och de var långa, säkert över medellängd. Den som skjutit var mager, rörde sig som en typisk missbrukare, var hypernervös och bar vapnet på ett underligt sätt. Han verkade sakna en tumme.

Jens berättade vidare att