Köttätande blomma i den mörka tjärnen

By Kjell Ekborg

"Gatorna är fyllda av ligor som inte skyr några medel. Antingen är du med eller så inte... Det finns inget alternativ.De oinbjudna kommer om natten, och endast månen och stjärnorna är deras åskådare.Det går snabbt, inga skrik..."En hängd man påträffas död i ett vindsutrymme, hängandes i en pianotråd. Under hans nakna fötter finns två tända marschaller och på det blodiga bröstet är ett ord inristat. Synen får kriminalkommisarie Algot Rimmel att samla sina medarbetare och förbereda dem inför en svår mordutredning. Vem kan ha begått ett så grymt mord?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 9, 2020
• ISBN: 9788726692563

Book preview

blomma.

I

Helsingborg

1

Inga skrik hörs, då man inte sparat på silvertejpen. En doft av bränt kött sprider sig snabbt.

En kvinna gallskriker!

När kriminalkommissarie Algot Rimmel ser ut mot Öresund så har snöfallet, som började så sakta vid midnatt, ökat med kraftiga vindbyar. Färjornas mistlurar försöker, denna tidiga vintermorgon, påkalla uppmärksamhet.

Han sitter ensam vid köksbordet, och känner en förtvivlan då han klockan tolv ska gå på begravning på Pålsjö gamla kyrkogård. Lekplatsen nedanför fönstret är tom, som grenarna på äppleträden.

Emma har varit förkyld en dryg vecka, och han hör från sovrummet hur hon snörvlar. Någon aptit har han inte, men starkt kaffe på Zoégas Mollbergs blandning är ett måste.

Algot har många fina minnen av sin vän Karl Otto Oskarsson, och har svårt att förstå att han nu inte mer finns i denna värld. Algot bläddra på måfå i Helsingborgs Dagblad, men kan inte koncentrera sig. Inte ens idrottssidorna, och serierna med Hälge, fångar hans intresse.

Algot gläntar på sovrumsdörren och möter två febriga ögon.

Hur mår du Emma?

Halsen känns skrovlig, och näsan rinner.

Vila nu, så fixar jag något gott till middag.

Du får ge Alice en extra bamsekram från mig, och hälsa barnen.

Vila nu, kram på dig!

Algot startar sin blodröda Suzuki Alto, och svänger av vid Stattena centrum mot Pålsjö. Förra veckan fick han sätta in ett nytt batteri, och blev 1 200 kronor fattigare till Auto Teknik AB på Gevärsgatan 12 på Berga. Dessutom gick bärgningen på 900 kronor

Det är en verkstad där Algot känner sig trygg, och de gör ett bra jobb till ett hyfsat pris. I kundmottagningen sitter Oves fru Yvonne, och det är en kunnig dam både i ekonomi och vad en bil behöver.

Algot kör förbi Romare Stiftelse, och kör in på parkeringen till Pålsjö kyrkogård. Här gick han varje jul tillsammans med mor Astrid för att sätta tulpaner på morföräldrarnas grav. De tog spårvagnen till Sänderöd, men promenerade hem för att spara några slantar. Spårvagnarna som kom till Helsingborg 1903, och då kom också Mollbergs blandning, Algots kaffe.

Pålsjö kapells kyrkklocka i gjutjärn ringer in för ännu en begravning denna dystra marsdag. Dess spröda klang hörs vida över nejderna. Parkeringen utanför Pålsjö kyrkogård håller på att fyllas, och hela skalan av de nyaste bilmodellerna visar upp sin glans.

Det är många som vill hedra kriminalkommissarie Karl Otto Oskarsson, och begravningsföljet vandrar sakta uppför den täta oxelallén. En allé som har 100 år på nacken, men där röta och svampangrepp gör allt för att den inte ska bli äldre.

Pålsjö kapell, i brunrött Hälsingborgstegel,är mer än fullsatt och förutom familjen och övriga anhöriga, så har polisen mött upp mangrant. Få, om ens någon, har följt familjens hälsning om att ha valfri klädsel. Här går det mesta i svart hos såväl damer som herrar.

I kapellets bakgrund står medlemmar ur poliskåren fanvakt. Till höger om kistan den svenska flaggan, och till vänster polisens fana som är florbehängd.

Poliskörens stämmor har en behaglig klang denna sorgsna eftermiddag, där tegelväggarna skriker ut: Varför, varför?

Runt den vita kistan står de sex kandelabrarna, och stearin-ljusens tårar faller runt kistan, och bildar snart en ointaglig mur.

Algot Rimmel ser en familj längst fram, där livet nu har förändrats. Ingen präst i världen kan ge dessa människor tröst, och Algot inser människans litenhet och vill gråta.

Det är en bister, snöig marsdag, men från krematoriedammen hörs dock glada skratt och skrik.

Tjejerna, i vita konståkningsskridskor, visar upp sina piruetter och killarna spelar ishockey.

Algot Rimmel hade varit säker på att kriminalkommissarien, och tillika vinterbadaren Karl Otto Oskarsson, skulle tillfriskna efter sin stroke.

Så skedde delvis, men en dubbelsidig lunginflammation blev för mycket för hans bastanta kropp som hade utsatts för ett högt arbetstempo under alla år.

Han tackade heller inte nej till god mat och dryck. Motions-slingorna i Pålsjö Skog var heller inte hans favoritplats med sina tre olikfärgade motionsspår.

Karl Otto fick en mindre stroke för två år sen. Han lyssnade inte på sin doktor, utan var i full aktivitet efter 10 dagar. Algot visste såväl att det är lätt att prata, men ack så svårt att lyssna.

Kriminalkommissarie Algot Rimmel 64 år finns bland de sörjande, och förstår att han nu mist sin bäste vän och en handlingskraftig chef.

Han som inte hindrades av något, utan gav sig orädd in i vargflocken. De två har jobbat ihop under snart 30 år både på det gamla polishuset vid konsul Perssons plats, intill ICA OJ, och det nya polishuset på Berga mittemot HD-huset vid Ängelholmsvägen.

Det blev ofta långa kväller, och inte så sällan nätter. Avdel-ningen hade ofta vakanser, men ekonomin tillät inte att ta in vikarier. Så sa man från högre ort, och Algot kan inte tro att polisen ljuger …

Karl Ottos fru Alice känner Algot sen många år, och hon har under alla år skött marktjänsten i villan på Ramlösa. Idag är de tre barnen utflugna, och har sina egna liv.

Två bor i Helsingborg medan den yngsta dottern, som är tandläkare, bor i Kalmar. Vid lämpligt tillfälle ska Emma och Algot bjuda hem Alice, och samtidigt också Emmas syster Agnes och hennes man Sture.

Han som jobbar på tullen vid narkotikaspaningen, och Agnes är förskolelärare.

Alice och barnen såg väldigt tagna ut i kapellet, alla hade hoppats på att Karl Otto skulle klara sig. Hans önskan var att, vid hans bortgång, ge ett bidrag till Läkare utan gränser istället för blommor.

Många hade följt hans önskan, men begravningsrummet var trots detta fyllt av ett hav av blommor … Han hade många vänner i Sverige, och dessa kom ihåg Karl Otto som en kär vän, och en synnerligen handlingskraftig polis.

De blodröda nejlikorna sträckte på sig, när församlingen sjöng Härlig är jorden, härlig är Guds himmel …

Algot Rimmels tankar är långt borta, och han minns dottern Lotta som också finns i Guds himmel. Hon som gjorde varje dag till ett himmelrike, men där döden blåste ut hennes ljus en sommardag …

Lotta var på väg hem från skolan på sin röda Monarkcykel, då hon blev påkörd av en rattfull med 2,34 promille. Vid skolan rådde 30 km, men han körde i 70 km. Han dömdes till fängelse för andra gången, men om Algot Rimmel mött honom hade det inträffat ett mord …

Mamma Ann orkade inte med Lottas död, utan hängde sig i garaget efter två månader. Algot själv gick flera år i terapi, men något hade gått förlorat som aldrig gick att ersätta.

Ofta längtade han efter döden!

Efter jordfästningen tar Algot en promenad på Pålsjö gamla kyrkogård, och här ligger också hans föräldrar begravda. Pålsjö kyrkogård, som öppnade i mars 1913.

Hustrun Ida Kristina, maka till August Malm, var den första att jordfästas och detta skedde i juni samma år. Hur skulle nu August Malm klara sig utan sin hustru? Det framgår inte av den grå gravstenen om de hade några barn.

Algot stannar till vid en grav med en staty av Jungfru Maria. De milda ögon fångar helt in honom, och han upplever en gränslös trygghet och kärlek.

Han finner friden på Pålsjö kyrkogård, och vandrar sakta till den östra delen, där krigsgravarna är belägna. Här vilar 36 brittiska flygare, 9 kanadensare och 2 från Australien. Det finns också en tysk gravplats.

Många är unga, och har knappt fyllt 20 år. På den 21-årige sergeanten D.L.D. Moons grav kan Algot läsa.

För världen var han bara en.

Men för oss var han hela världen. Mamma, pappa och Elaine.

Algot sätter sig på en bänk och låter tankarna flyga fritt för vinden. Säkert kände den unge sergeanten, som var skytt, samma som Algots far Anders gjorde då han kämpade som frivillig sjukvårdare med de amerikanska styrkorna på Omaha Beach D-dagen 1944.

Elaine var kanske den unge sergeanten syster eller fästmö. Säkert hade han och fästmön talat om deras framtid, när kriget var slut. Som många hade de nog en dröm om en bättre värld.

Nu fick hon själv gå vidare på stigar prydda med rosentaggar, och för alltid bära sin sergeant i hjärtat.

De vita korsen gör Algot ledsen, och han kan bara hoppas att dessa unga män en dag möter sina käraste i ett himmelskt ljussken.

2

Fadern Anders tillhör kompani E, 16 infanteri, 1. Infanteri-divisionen – The Big Red One. Operation Overlord har börjat. Landstigningarna påbörjas tisdagen den 6 juni 1944 klockan 06:30. 6 000 fartyg och 12 000 flygplan är beredda!

Han är minst sagt sjösjuk, med två meter höga vågor, och kan känna att han är på väg till sin egen avrättning. Han vet dock att han tog ett rätt beslut.

Anfallet genomförs i två faser – en luftburen attack som landsätter 24 000 brittiska, amerikanska, kanadensiska och fria franska trupper strax efter midnatt, och en amfibisk landstigning med allierat infanteri och pansardivisioner på Frankrikes kust som börjar klockan 06:30.

I landstigningsbåtarna sitter var och en i sin egen glasbubbla, och tankarna studsar tillbaks mot glasväggen. I tystnaden föds ordet, och sanningen.

Natten vakar över de sina, och här finns dock hoppet om att en gång få återse sina kära.

Landstigningarna äger rum längs en ​​80 km lång sträcka av Normandies kust indelad i fem sektorer – Utah, Omaha, Gold, Juno och Sword.

Anders är en av 160 000 soldater som landstiger denna dag den 6 juni 1944. Soldaterna på stranden är trötta och genom-dränkta. De försöker gräva ner sig. Många orkar inte springa utan går eller joggar … Taggtråden och minorna ska besegras …

Döden tynger deras ryggar … Vattnet vid strandkanten har fått dödens färg … Här på stranden finns inga skydd, och Anders ser fler och fler soldater som stupar. Det gäller att så snabbt som möjligt komma ifrån stranden.

Efter en första behandling forslas de sårade bort till uppsam-lingsplatsen som snart är täckt av människor som hoppades … Skriken har förvandlat sanden till glaskistor, och blodet har gett dess röda färg.

Där finns de döda som insekter i bärnsten.

De sårade är bleka och tysta. Deras ögon är fyllda av ångest, och för många finns det inget hopp. Sjukvårdarna kan lindra de sårades smärta med morfin och stoppa blödningarna.

Det gäller då att vara stresstålig och ingjuta ett lugn, så att den sårade känner en trygghet. De ger en första akut hjälp, och stabiliserar de sårade … Detta är ofta skillnaden mellan liv och död …

Här testades nu för första gången Penicillin, som upptäcktes av Alexander Fleming 1928 på St. Marys Hospital i London. Innan fanns bara Sulfa, men Penicillinet kom att rädda många soldaters liv …

Såg Anders rätt?

En kvinna hjälte till som bårbärare, och hon var ensam kvinna bland 150 000 män. Vem var kvinnan?

Överste Hunth hade sanningen, kvinnan var krigs-korrespondenten Martha Gellhorn. Hon som var gift med Ernest Hemingway. Han som kom ett par dagar senare tillsammans med 558 journalister, och de fick först stanna kvar på redden för att studera striderna i kikare från sitt transport-fartyg.

Martha Gellhorn kom