R.I.P. 3 - Vampyrens kött och blod

By Lasse Bo Andersen

Zombievampyrer har tagit över staden! Rasmus och Philip har lyckats hålla sig undan, men Isabella och Božidar är inlåsta i herrgårdens fängelsehåla. Rasmus och Philip måste skynda sig att rädda sina vänner och lista ut ett sätt att bli av med de odöda men hur ska de ta sig till? Samtidigt upptäcker Isabella och Božidar baronens verkliga hemlighet och snart kommer vännerna tvingas möta ondskan själv ... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 14, 2020
• ISBN: 9788726618877

Book preview

Kapitel 1

Gudomlig gåva

– Hjälp, här kryllar ju av zombie-vampyrer!

Philip var kritvit i ansiktet och stirrade med uppspärrade ögon.

Rasmus var insmord i gyttja. Han skakade i hela kroppen. Svärdet darrade i handen på honom. Båda var vettskrämda. Deras värsta mardröm utspelade sig mitt framför ögonen på dem.

På vägen bakom häcken var det fullt av levande döda.

Rasmus darrade på underläppen.

– Titta, viskade han. – Alla har ihopsydda munnar.

Philip glodde på de vandrande liken.

Rasmus hade rätt. Alla hade munnar som var ihopsydda med ståltråd.

– Då är det nog inte Stefan som vi slagit ihjäl, eller hur? jämrade han sig och såg sig om över axeln.

Det huvudlösa liket bredvid gropen i gräsmattan var nästan helt upplöst.

– Ingen aning, svarade Rasmus. – Kanske … kanske inte.

Han smög bort till häcken och såg efter de levande döda. I det strilande regnet stapplade de ned mot byn. Vid slutet av vägen svängde flocken till vänster och vacklade vidare bort mot stora vägen.

– De går mot herrgården, sa han förvånat. – Alla de uppgrävda sändebuden … de rör sig mot herrgården!

– Mot herrgården? Men då är ju Isabella i fara, utbrast Philip. – Vi måste rädda henne!

– Och Božidar, sa Rasmus. – Men … Vi måste få hjälp …

Han vände sig om mot Philip.

– Vi måste få tag i Leif. Han är den ende som kommer att tro oss.

Isabella hade undersökt vartenda hörn i den gamla fängelsehålan. Men det fanns ingen annan väg ut än genom gallerdörren. Gallerdörren som baronen hade låst efter sig. De var instängda.

Det enda hon lyckats hitta var ett litet källarfönster. Och det satt det också galler för. Genom spjälverket kunde hon se ut över gården och byggarbetsplatsen framför herrgården.

Vädret hade vänt om totalt. Det hade blivit mörkt. Regnet öste ner över sten och grus. En blixt skymtade på himlen och åskan mullrade över dem. Ljudet ekade mellan herrgårdens byggnader. Ljuset från blixten smög sig in genom det lilla fönstret.

Isabella såg på Božidar. De stod bredvid varandra och såg ut genom källarfönstret.

– Jag vet vad du är, sa hon lugnt. – Du är en dhampir.

Božidar såg snabbt på henne. Sedan nickade han.

– Jag kände på mig att du hade räknat ut det, sa han. – Du är klipsk.

– Då är du son till en pappa som är vampyr och en mamma som är människa.

Božidar tittade på svärdet i sin hand.

– Vad vet du om oss … dhampirer?

– En dhampir är en form av passiv vampyr. Dhampirer är särskilt duktiga på att spåra upp och dräpa vampyrer. Därför slutar många av er som vampyrjägare.

Isabella tog en paus innan hon fortsatte:

– Och dhampirer när ofta ett brinnande hat till sina fäder. Det är drivkraften bakom er ihärdiga jakt på vampyrer.

Božidar lutade sig mot stenväggen.

– Jag har bara sett min pappa en gång. Jag var ganska liten. Han kom och besökte mig sent en natt. Jag bodde ensam med min mamma då.