Mord eller självmord i skördetid

By Ingela Johansson

Mord eller självmord det är frågan för Länsman när ett andra och definitivt ett mord dyker upp. Frågan är vad har det med det andra att göra? Varför händer mordet så snart efter det andra... Frågorna hopar sig över Länsman. Det är tur att han har Olga som kan ge honom sitt stöd och omdöme. Olga är den som också liksom Länsman kopplar ihop det hela med det som hände för tre år sedan, vådaskottet och självmordet... som aldrig klarades upp helt. Men vad har det med händelserna i skördetiden? Vad är det som döljer sig bakom bondens död?

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Feb 4, 2016
• ISBN: 9789175693200

Ingela Johansson

Jag är en liten kreativ natur som skriver - noveller, böcker och dikter.

Book preview

kardemumman

Kapitel 1

Mord eller självmord i skördetid

Havren vaggade fram och åter på bondens land. Den stod där havregul och grann. Vinden smekte över fältet och rörde vid axen som var klara för skörd. Vad bonden väntade på denna gång, det visste man inte. Drängen och pigan stod klara att kasta sig in i skördearbetet, lien var slipad och banden var klara. Husfrun hade packat väskan med den salta sillen, brödet och ett antal flaskor med svagdrickans begärliga smak. Den som denna dag skulle släcka törsten av både sillen och arbetets svett.

Utanför dörren stod Pärla, ardennern, som skulle dra dem till fältet. En trotjänare i bondens hus. Hon hade inte som pigan och drängen gått från Andersson till Hansson och nu hos Jansson. Klockan klämtade och tiden gick.

De undrade alla vad som stod på när bonden ännu, fast klockan var mycket, nästan nio, inte visat sig. En som tyckte att det fick vara nog var Anna, pigan, som tänkte på vännen hon skulle träffa på kvällen. Om bonden, Lars, inte snart dök upp skulle fältet inte bli klart till kvällen, och med andra ord kunde de inte mötas, de två. Det fick bara inte vara så. Hon som varit inne i staden och köpt en klänning enbart för den här kvällen. Dans på logen och vem vet, han kanske friade ikväll?

Thomas, drängen, hade gått en runda bland stallen och logen för att se vart bonden hade tagit vägen. Efter ett tag kom han springande från lagården…

– Han hänger där inne…, kom det flämtande och med en skrämmande ton.

– Lugna dig lite… Vad är det du säger?, skrek husfrun när orden som Thomas sagt gick upp för henne.

– Han hänger inne i den tomma spiltan…, började Thomas för att förklara men slutade efter en blick från Anna.

– Vi kanske ska skicka efter länsman…, sa hon lite försiktigt. Men hur gör vi med skörden?

– Ja visst ja, den höll jag på att glömma… Hur gör vi med den?, frågade husfrun och tittade med en plågad blick mot Thomas.

– Den måste vi ta idag för vi kan inte vänta med den. Men vi kan höra med Fresco, han ställer nog upp och hjälper oss… Vi kan i alla fall inte vara i lagårn om länsman ska vara där, tillade Thomas.

Efter denna överläggning skickades Thomas för att hämta Fresco, mjölnarsonen i Janssons kvarn, som bodde i Janssonskogen. Husfrun gick ner till den lilla affären, eller boden som den kallades för, eftersom där fanns en telefon. Husfrun ville inte gärna gå till Andersson, som visserligen hade en telefon, men det hade rått en hård stämning under en tid mellan Jansson och Per-Albert, storbonden i byn. Per-Albert ville köpa skogen som låg på andra sidan forsen och som gjorde att han inte kunde komma åt vattnet från sin sida. Men inte skulle väl han gå så långt som att döda för en liten bit skog?

– Hej, det var inte igår. Vad ska frun ha idag?, frågade föreståndaren i den lilla boden.

– Jag vill bara låna telefonen om det går…, kom det lite frågande från husfrun som var ovanligt stillsam.

– Här inne…, sa han bara och visade henne in i rummet bakom disken. Med tanke på hennes ton och uppträdande förstod han att något hade hänt.

Det fanns en till som gjorde det men hon snörpte på munnen och gick raskt ut genom dörren innan föreståndaren kom tillbaka. Att hon inte handlat klart där fick kvarstå för det hade hon inte tid med. För det andra kunde hon åka in till staden för att handla och det var kanske säkrast för henne.

– Länsman, det är Karolina Janson. Min man har hängt sig… enligt Thomas, i den tomma spiltan i lagården.

– Jaha, Karolina, han har det ja. Vi får väl titta