När fisken sover

By Per Juhlin

"Varna dem när fisken sover"Dessa enigmatiska ord var den numera mördade avlyssningsexpertens sista i livet. Underrättelsetjänsten är i djup sorg, men också förbryllade av de svårtydda ordens innebörd. Är det en ledtråd? En förvarning om ett planerat dåd? Det blir Lars Ärligs uppgift att lista ut den dolda meningens innebörd. Kosta vad det kosta vill. Men det är inte det enda mordet som skakar om Stockholm. Inom kort hittas en svensk polis och en KGB-agent mördade på Norr Mälarstrand. Polisen behöver skrida till verket illa kvickt. Det behöver gå fort innan de livlösa kropparna väcker en mediahysteri över hela landet. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Apr 13, 2023
• ISBN: 9788728544822

Book preview

Per Juhlin

När fisken sover

SAGA Egmont

När fisken sover

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright ©1988, 2023 Per Juhlin och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728544822

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Personerna i den här berättelsen existerar, på något undantag när, i verkligheten. De viktigaste har jag träffat personligen. Jag har tagit mig friheten att ändra de inblandades namn, men inte deras identitet i övrigt.

Händelserna är som tankarna i vargtimmen: Drömmen och verkligheten flyter samman. Kanske är det dröm, kanske hände det verkligen, kanske är verkligheten som en dröm i vargtimmen.

KAPITEL 1

Nikanor Korovjev vaknade i ett hav av blå blommor i ett moget sädesfält. Han kunde nästan känna dofterna. Han låg på rygg i sängen och mindes somrarna i Ukraina på den tiden då landet fortfarande var en välmående kornbod.

Blommorna satt på tapeten.

— Vilket påfund! Blommor på väggen. Skulle kunna rubriceras som kapitalistisk dekadens.

Nikanor fantiserade om illegal import av blommiga tapeter till Moskva. De skulle gå åt lika snabbt som en färsk sändning aluminiumkastruller.

— Tapethuligan! Det skulle passa mig det.

Nikanor skrockade för sig själv. Han rullade över på sidan och betraktade den blonda kvinnan som stod naken vid sängkanten. Hon var verkligen välväxt. Rund och fast byst. Väl markerad midja. Mjukt rundade höfter. Mörkblont och tätt könshår. Det var något annat än Natasja hemma i Moskva. Mörk, fet och gropig i köttet. Hon hade egentligen bara en fördel: att hon var enda dottern till en KGB-general. För sitt inre såg han henne vältra sin feta kroppshydda i den knarrande dubbelsängen i Tervynskijprospekt.

Nikanor var nöjd med sig själv. Hans mun var visserligen torr som en kommendering till Mongoliet och hans huvud dunkade som artilleriet under det stora fosterländska kriget. Men han lät sig inte bekymras av sådana bagateller. Snart skulle han påbörja sitt livs viktigaste uppdrag. Han var övertygad om att han snart skulle äras och befordras.

För den oinvigde var Nikanor Korovjev kulturattaché vid den sovjetiska ambassaden i Stockholm. För den som visste bättre var han överste i KGB och chef för de hemliga operationerna i Sverige. Han tänkte inte vara överste länge till. Den plan han hade på gång skulle ge honom hans första helt förgyllda gradbeteckning.

Nikanor var en tveklös uppkomling. En dedicerad social klättrare. Han kom från en mindre stålstad i Donetskbäckenet där han vuxit upp i en genomfattig stålarbetarfamilj. Barndomen var en enda lång knapphet och en ständig jakt på riktig mat. I den miljön fick Nikanor lära sig livets realiteter. Hans första sexuella erövring skedde med hjälp av en halv rökt fläskbog som han stulit i grannens kök. Han kom tidigt att förakta sin far och dennes uppoffrande socialistiska patriotism som bara ledde till frivilligt arbete på stålverket utan att det kom något bröd på bordet.

Om något stod klart för den unge Korovjev så var det att han inte skulle bli stålarbetare i Donetskbäckenet. Det enda av värde han fick därifrån var ett medlemskap i partiet, som han fått tack vare sin far. Men den presenten var i gengäld desto mera värd. Medlemskapet öppnade dörren till den karriär i KGB som han nu vandrade vidare i, med hjälp av list, förslagenhet och en portion tur.

Han hade varit listig nog att inte liera sig med någon åsiktsriktning eller fraktion inom organisationen. Och han hade haft turen att bli presenterad för den feta och färglösa Natasja. Och dessutom hade han varit förslagen nog att överse med hennes högst oinspirerande yttre då hon ju trots allt var dotter till en KGB-general, och han själv bara en kapten med osäkra framtidsutsikter.

Nikanor var som sagt mycket nöjd med sig själv. Han tittade med sina lätt blodsprängda ögon på den nakna kvinnan som just tog fram en väl fuktad handduk och slängde den i ansiktet på honom.

— Upp med dig din feta sovjettorsk! Hennes ansikte var uttryckslöst. De klarblå ögonen såg på Nikanor som om han varit en del av möblemanget. Hon vände om och gick mot köket med den välformade stjärten mjukt vickande.

Nikanor såg henne försvinna in i köket just som han lyckats befria sitt ansikte från den våta handduken. Den lilla Lenutchkan var ett annat av hans lyckokast. Strax efter placeringen i Stockholm hade han funnit uppgifterna om henne i registret över exilbalter med släktingar kvar hemma i Sovjet.

Hon hette Lena och var en före detta sjuksköterskestuderande som blivit lite för begiven på amfetamin och fått sluta studierna för att kunna fnaska ihop till sitt behov av stimulansgivande pulver. Med lite antydningar om gamle farfars eventuella öde hemma i estniska Viljandi så hade hon snart blivit hans lilla tillflykt när han behövde avkoppling och ett andningshål.

Hon var inte gratis, det skulle gudarna veta, men hon var ett trevligt tidsfördriv och våningen var säker. Han hade låtit kontrollera att det inte fanns övervakningsutrustning gömd någonstans. Inte ens hans eget folks grejer. Han ville inte att hans berusade skryterier skulle nå ledningens öron.

Med ett lätt stönande tog sig Nikanor ur sängen och satte kurs mot badrummet. Efter dusch och rakning kände han hur aptiten steg medan han klädde sig. Han visste vad han skulle få att äta. Precis som vanligt, yoghurt, mörkt bröd med olika köttpålägg, te och det bästa av allt: en stor sval vodkabägare.

Med stor aptit stoppade han i sig sin frukost, alltmedan Lena, insvept i en morgonrock, sög på en cigarett och smuttade på ett glas te.

Efter ytterligare en bägare vodka ovanpå frukosten var Nikanor beredd att möta dagen och Rimskij. Han visste att Rimskij skulle vänta utanför, så som Nikanor beordrat.

Väl nere på gatan gick Nikanor med lugna steg fram till sin svarta Saab. När han nått bildörren stannade han och letade till synes igenom sina fickor efter bilnycklarna samtidigt som han såg över gatan bort mot den vita Golfen som Rimskij satt i. Rimskij nickade sakta som tecken att Saaben var kollad och säker.

Nikanor styrde ut i trafiken och föll in i förmiddagens trafikström. Han såg hur den vita Golfen dök upp i backspegeln och förblev där. Han tog sig upp på Essingeleden och styrde söderut. Vid Midsommarkransen svängde han av leden ner under en bro och körde sedan upp på leden igen i nordlig riktning. På avstånd såg han den vita Golfen igen. Ingen annan bil tycktes ha följt efter hans lilla manöver.

Han satte kurs på de västra utfarterna i låg hastighet. Snart var han ute på E18 i riktning mot Västerås. Klockan elva passerade han Bålsta och Rimskij körde om och försvann i fjärran.

Det var mitten av september och solen värmde gott genom bilens sidoruta mot Nikanors kind. I skogsridåerna kunde man ana en färgskiftning som tecken på den vikande sommaren. Åkrarna stod skördade och här och där rev traktorer upp damm i sitt höstharvande. Att detta karga lilla land producerade så mycket spannmål att det var ett nationalekonomiskt problem, var något som Nikanor inte kunde förstå. Visserligen var han okunnig när det gällde jordbruk, men nog tyckte han att de enorma slätterna där hemma borde ge mer än dessa små åkerlappar. Att orsaken till denna skillnad kanske låg i det politiska systemet var en tanke som aldrig skulle komma för Nikanor. Han var en praktisk, slug och beräknande man. Men någon filosofisk läggning hade han aldrig haft.

Han lät i stället tankarna gå vidare till hur han skulle inrätta sin tillvaro när han var åter i Moskva, med generalsstjärna på axeln. För en sådan befordran skulle helt säkert följa om hans nya plan gick i lås. Och än hade inga oroande tecken dykt upp, inte ens någon bil i backspegeln.

Efter ytterligare någon mil konstaterade han med belåtenhet att den vita Golfen stod parkerad i en ficka vid vägkanten.

Rimskij skötte sitt jobb som han skulle. Nu var han ute och lättade sin blåsa. I själva verket lyssnade och spanade han efter förföljande flygfarkoster. Helt enligt de uppgjorda rutinerna. Nikanor lättade lite på gasen. Onödigt att locka till sig en polispatrull på grund av fortkörning.

Milen rullade förbi medan Nikanor gick igenom sin planläggning ur olika infallsvinklar. I Örebro svängde han norrut mot Nora och fortsatte sitt funderande. När han passerat Gyttorp mot Grythyttan blev han åter omkörd av den vita Golfen. Rimskij såg inte på honom när han passerade.

Nikanor hade funderat färdigt när han kom till Grythyttan. Han tog en liten sväng för att ta sig en titt på den omtalade herrgården, som sades vara i klass med världens mest kända krogar. Han tog sig en titt på raden av glänsande nya bilar vid parkeringsplatsen utan att stanna. De här dekadenta västerlänningarna kunde onekligen bygga bilar. Men vem vet? Snart skulle han kanske färdas i en svart tjänste-Zil på Moskvas gator. Med egen chaufför.

Sedan Nikanor genomkorsat Grythyttan grundligt i en timmes tid styrde han tillbaka söderut. När han kört en knapp mil dök Rimskij upp vid vägkanten. Nikanor stannade bilen och Rimskij gled in i det främre passagerarsätet. Han nickade som svar på Nikanors frågande blick. På Rimskijs tecken svängde Saaben österut på en mindre väg, där en vägskylt pekade mot Älgviken.

Skogen hade tätnat. Furorna stod raka i miljoner led. Nikanor svängde in till vänster på en knappt synlig skogsväg, som efter några vindlingar och krön slutade vid en timrad stuga. Den låg i en upphöjd sänka mellan två mindre bergknallar. På lite avstånd skymtade en liten skogssjö, svart som en tangoblick trots dagsljuset.

Nikanor satt kvar i bilen en stund och tog in synintrycken. Rök steg upp ur stugans skorsten. En silverfärgad Audi stod parkerad på grusgången, med ordet quattro i svarta bokstäver på bakluckan. Nejden var stilla och öde.

Nikanor tog ett djupt andetag och steg ur bilen. Om det hela var en fälla så var det nu det skulle hända. Han gick sakta upp mot huset. Rimskij hade stannat kvar bakom Saaben, avvaktande. Nikanor klev upp på den lilla förstubron och knackade på dörren som nästan genast öppnades av en medelålders man med distingerat utseende.

Rimskij avvaktade tills Nikanor dök upp i dörren igen och tecknade med vänster hand att allt verkade vara i sin ordning. Rimskij började metodiskt söka igenom terrängen runt huset.

Solen hade sänkt sig bland talltopparna på andra sidan sjön. Man kunde ana hur älvorna sökte sig mot sjöns yta. Skogen stod tyst och mörk. När Rimskij var nöjd med sin utforskning fann han en sänka uppe på bergsknallen bakom stugan där han kunde slå sig ner i torrt tjockt gräs med utsikt över både huset, uppfarten och den lilla sjön. Han väntade vaksamt.

Konturerna suddades gradvis ut. Dimslöjorna täckte strandens buskar och det varma ljusskenet i stugans fönster blev allt starkare. Rimskijs timmar förflöt under väntan. Hans kropp kändes stel och kall in i märgen när han hörde stugdörren öppnas och Nikanor vissla signalen för avfärd. I samma ögonblick som han reste sig upp mera anade än såg han ett kort ljussken i skogen på andra sidan sjön. Han stannade till och väntade. Kanske var det en ljusreflex från stugans fönster. Han fäste blicken lite åt sidan och väntade. Strax såg han det igen. Ett mycket kort och svagt ljus under några sekunder. Han gick ner till stugan och Nikanor som väntade vid bilen.

På vägen ner mot huvudvägen rapporterade han sin upptäckt. Han pekade ut var den vita Golfen stod inkörd på en liten timmerväg och fick instruktioner av Nikanor innan han lämnade Saaben.

Rimskij åkte långsamt huvudvägen norrut. Efter ett par kilometer såg han en liten skogsväg in till höger. Han styrde försiktigt in på grusvägen och lämnade bilen ett hundratal meter in i skogen. Ur bagagerummet tog han ut en stor ficklampa och en stor pistol av märket Stechkin. Han började gå skogsvägen framåt med snabba, lätta och tysta steg. Han snarare småsprang än gick och hade så när missat bilen som stod ett tiotal meter in bland träden.

Rimskij satte sig ner på huk och hämtade andan. Han lyssnade intensivt till skogens ljud. Han hörde inget utöver det normala. Med ljudlösa steg smög han fram till den parkerade bilen. Innanför vindrutan blinkade en liten röd lampa glatt. Ett magnetstyrt larm. Rimskij svor i tankarna. Bilen var en mörk liten BMW med två stora radioantenner på bakflyglarna och en liten kort ovanför bakrutan. Rimskij memorerade bilnumret och började springa tillbaka till sin egen bil. Väl inne i den egna bilen satte han fart söderut. Nikanor skulle inte bli nöjd.

Nikanor väntade i sin bil vid infarten till Gyttorp där Rimskij rapporterade. Nikanor studerade sin vägkarta medan Rimskij berättade. Sedan satt de tysta en lång stund medan Nikanor begrundade informationernas innebörd. Han såg på kartan igen och sa sedan till Rimskij:

— Han ska säkert till Stockholm. Vi får stanna och vänta efter Arboga för att se vilken väg han tar.

KAPITEL 2

Anders Nicklasson var en yuppie. Han var ett barn av storstaden och dess trender. Därför tyckte han att situationen kändes lite ovan, ja nästan komisk. Här låg han i vildmarken i Bergslagen vid en dyster liten skogssjö. Det var något annat än de vattenhål han brukade frekventera vid Kungsträdgården och Norrmalmstorg.

Anders skulle kunna kallas för en urfloppad teknolog. Men en särbegåvad sådan. Efter att ha spurtat igenom tekniskt gymnasium hade han börjat studera vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Tyvärr gick inte utflyttningen från föräldrahemmet och studentkårens festliv särskilt väl ihop med studierna. Men Anders var tekniskt begåvad och kom av en slump att importera en del mindre tekniska komponenter från USA, vilket visade sig vara en ganska god födkrok. Snart importerade och sålde han allehanda elektroniska prylar från hela världen. Bland kännarna blev det känt att specialsaker skulle man köpa eller beställa hos Anders lilla firma.

Anders affärsverksamhet hade tagit ett nytt språng framåt en dag knappt tre år tidigare när en kund en dag kom in och frankt bad att få köpa en avlyssningsanläggning. När Anders bad kunden närmare beskriva vad för sorts utrustning det var som önskades så framkom att kunden var totalt okunnig om hur