Julhjärtat 1-4: Erotisk julserie

By Emma Silver

Julhjärtat är en spännande erotisk deckarserie om Noëlle som blir vittne till ett mystiskt rån kring juletid. Det visar sig att en ensam man har lyckats stjäla rubinen "Julhjärtat" som operadivan Sarah Mailer ska bära när hon spelar Nattens drottning i Trollflöjten under den stora julkonserten.Den erotiska deckarserien "Julhjärtat" innehåller följande delar: "Ett hett förflutet", "Polis i tjänst", "Dubbla stakar" och "Operasångerskans tungspel".Julen närmar sig när Noëlle bevittnar ett rån och den stilige polismannen Johan Linder tar kontakt med henne för att få upplysningar om fallet. Det visar sig att en ensam man lyckats stjäla den enorma rubinen \"Julhjärtat\" som operadivan Sarah Mailer ska bära under den stora julkonserten. Samtidigt flyttar ett välkänt ansikte från det förflutna in i lägenheten bredvid. Det blir många heta möten, men Noëlle kan inte sluta fundera på vad som egentligen hände under rånet?

• Language: Svenska
• Publisher: LUST
• Release date: Nov 1, 2022
• ISBN: 9788728180037

Book preview

Emma Silver

Julhjärtat 1-4: Erotisk juleserie

LUST

Julhjärtat 1-4: Erotisk juleserie

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2021 Emma Silver och LUST

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728180037

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

Julhjärtat 1: Ett hett förflutet - erotisk juldeckare

Stormen hade rasat hela natten och Noëlle hade inte somnat förrän långt in på småtimmarna. När hon nu vaknade var det med kisande ögon som hon drog upp persiennerna och tittade ut. Stan var täckt av ett tjockt lager snö och ljuset från gatlyktorna gav det hela ett närmast magiskt sken. Om hon hade sett tomten komma flygande över taktopparna skulle hon inte blivit förvånad.

Men det var inte det som fick henne att reagera, ingen tomte fanns inom synhåll, ingen släde och inga renar i luften. I stället var det något som hände nere på gatan, någonting på andra sidan. Vem det än var, hade han inte valt bästa tillfället att inventera butiken han stod framför, eller vad det nu var han höll på med. Noëlle var nästan säker på att det var en man, även om det var svårt att säga vem som doldes bakom de tjocka, bylsiga vinterkläderna. Det fanns fortfarande snö i luften, vilket gjorde att sikten var minst sagt undermålig, men även om det var lördag och kunderna potentiellt skulle dyka upp om ett par timmar, var det svårt att tänka sig varför en butiksägare skulle ge sig ut i det här vädret så långt i förväg.

Själv hade Noëlle ingen lust att ta sig utanför dörren, inte än på många timmar, inte förrän solen gått upp på riktigt och det klarnat, och varför inte när gatorna var röjda så att hon kunde komma fram utan att riskera att få snö innanför stövelskaften. Hon bestämde sig för att ta det lugnt, sätta på kaffe och ta en lång frukost framför teven, med en filt över benen, håret uppsatt i en slarvig tofs och den fulaste men också skönaste morgonrocken hon hade runt sig, medan hon väntade på inspiration till vad hon skulle hitta på under dagen. Julklappar var, som varje år, ett ständigt gissel.

Noëlle skulle just hoppa ned från fönstersmygen när något fick henne att titta ut mot gatan en gång till, där fler personer dök upp. De rörde sig fram mot butiksägaren som var på väg ut från butiken, men så stannade de upp. Mannen framför dörren till butiken verkade säga något, han viftade med ena handen framför sig, medan folksamlingen mitt emot såg ut att frysa till is. Någon rörde sig framåt, mot mannen. Mannen höjde handen, såg ut skrika, någon tog ett steg närmare med utsträckt hand …

Smällen ekade mellan husen, smällen som lät som ett pistolskott, och måste ha varit just det. Noëlle lutade sig framåt, slog huvudet i fönstret medan alla på gatan kastade sig till marken, alla utom han som skjutit. Mannen med pistolen sprang så snabbt han kunde, han pulsade genom snön medan han vände sig om, men ingen sprang efter honom. De förblev liggande och om Noëlle inte sett mannen skjuta rakt upp i luften skulle hon trott att någon blivit träffad.

Noëlle behövde flera sekunder innan hon förstod vad hon varit med om, vad hon sett, även om hon inte varit på plats. I stället hade hon haft balkongplats till föreställningen, hon hade sett allt, men på långt håll, från femte våningen i det gamla stenhuset där hon hade sin lägenhet. Hon hade haft sinnesnärvaro att se vart mannen tog vägen, åt vilken håll han sprang och bakom vilket hörn han försvann.

Medan hon slog 112 undrade hon hur det möjligtvis kunde hjälpa polisen. Kanske kunde de följa spåren i snön, om de inte hann snöa igen innan poliserna kom fram.

Någon sköt, sa Noëlle så fort någon svarat. Han sköt upp i luften. Ingen är skadad, men jag tror att han tog något i butiken.

Vem sköt? Och vilken butik? Rösten i andra änden lät saklig och sansad, som om den här typen av händelser var vardagsmat. Kanske var det så för polisen, till och med en dag som den här.

Jag vet inte, svarade Noëlle och gav polisen namn och adress, innan rösten talade om att de skulle komma så fort som möjligt. Det var bara svårt att säga hur lång tid det skulle ta, så här i snöovädrets efterdyningar.

Hon gick tillbaka till fönstret och såg att människorna där nere hade rest sig, tre stod och gestikulerade, en fjärde hade något mot örat, troligtvis en mobiltelefon. Då gick det upp för henne vilken butik det hade varit, den där hon trott att butiksägaren förberett öppnandet inför lördags- och julhandeln, en av årets viktigaste dagar för i stort sett all kommers. Självklart var det juvelerarbutiken, Guldburen. Ägaren Charlie Guiness hade blivit en av stans mest beryktade guldsmeder. Hans medverkan i modesammanhang hade gjort honom berömd och med sina smycken hade han hjälpt till att förgylla flera filmstjärnor till årets Guldbjörn.

Noëlle hade inte mer än hunnit ut ur duschen när det en kvart senare ringde på dörren. Hon hade inte haft ro att sätta sig och äta ännu, men hade tryckt igång kaffebryggaren innan hon försvunnit in i badrummet. Iklädd samma varma men stillösa morgonrock som tidigare, tvekade hon innan hon gick för att öppna. Hon såg sig i spegeln, osminkad och med en handduk runt det blöta håret. I samma stund som hon såg polisen utanför dörren, ångrade hon att hon inte tagit tid på sig att byta till morgonrocken i siden. Den hon hade fått av Erik julen innan, det enda hon hade kvar av honom sedan han försvann