Bortom förlåtelse

By Daniel Söderqvist

När TV-reportern John Carlsson tar ett vikariat på gratistidningen Norrköping Bulletin intresserar han sig för ett mordfall som på något sätt har kopplingar till det blodiga inbördeskriget i Bosnien för 25 år sedan. För att lösa gåtan tar John hjälp av sin gamla chef Torsten Torstensson, som arbetat som korrespondent under kriget. Längs vägen blir det svårt för de gamla vännerna att komma överens, är det verkligen moraliskt rätt att mörda mördarna? Och vad har en mördad bilmekaniker i Norrköping med kriget i Bosnien att göra?Den spännande serien om TV-reportern John Carlsson och hans undersökningar och äventyr.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Sep 22, 2021
• ISBN: 9788726972481

Book preview

Ett

JOHN VAKNADE innan mobiltelefonens artificiella, uppfordrande och alltigenom hånfulla signal ljöd. Det hade han gjort sedan Jenny för sex månader sedan berättat för honom att hon var gravid och att de skulle ha ett barn tillsammans.

Han gled ut från täcket och satte sig på sängkanten. Han vände sig om och tittade på Jenny. Hon vände över på sida och drog täcket om sig, men hon vaknade inte. John reste sig och tog med sig sin mobiltelefon och sina kläder som låg slängda över en stol och gick ut ur sovrummet. Han stängde försiktigt dörren efter sig. Jenny skulle behöva sova ett par timmar till. Hon jobbade natt på ett gruppboende och behövde sin sömn.

Han gick ut i köket och öppnade kylskåpet och tog fram en tetra blåbärsdryck. Innan Jenny flyttade in hade han druckit direkt ur förpackningen, men nu tog han fram ett glas och fyllde det med drycken. Han drack glaset stående vid diskbänken och gick sedan för att tappa upp ett bad.

Han kom ut på gatan någon timma efter att solen gått upp. Det var i mitten på april och mornarna var fortfarande kylslagna, men snön var i alla fall borta, även om det inte fanns någon garanti för att den inte kom tillbaka. April var en nyckfull månad.

Han gick över Spiralenparkeringen och sedan mellan Spiralen och Linden och ut på Drottninggatan, en av centrala Norrköpings två huvudgator. Den andra var Kungsgatan och låg på andra sidan Strömmen.

Han tänkte på hur snabbt livet kunde förändras. Hur det ena dagen såg ut på ett sätt och nästa på ett helt annat. För ett år sedan hade han gått arbetslös efter att den lokala TV-stationen Lokalkanalen gått i konkurs och slagit igen. Några månader senare hade han börjat jobba på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn och där hade han träffat Jenny. Sedan hade hans mamma Margareta blivit sjuk och hastigt gått bort och samtidigt hade han blivit indragen i Säpos försök att hitta sovande självmordsbombare bland de ensamkommande. I det allmänna kaoset hade det inte funnits plats för Jenny, i alla fall hade Jenny upplevt det som så och John hade ingen anledning att misstro henne. Hon hade försvunnit ur hans liv tills en dag i början på oktober när hon ringt honom och så hade de blivit ett par på riktigt.

Och nu ska vi ha barn, tänkte han.

Intellektuellt förstod han att han känslomässigt ännu inte förstått att han skulle bli far, att det fortfarande var en abstraktion, ett tankeexperiment, som när människor tänker att de ska vinna en massa miljoner på Lotto och sedan tänker på vad de ska göra med alla pengar efteråt trots att de vet att det bara rör sig om drömmar. Ändå fanns det bevisligen de som vann.

Han tänkte att de borde skaffa en större lägenhet, att tvårummaren de bodde i nu skulle bli för liten. Inte omedelbart, men på sikt. Och sedan tänkte han att det inte skulle bli helt enkelt. Norrköping blev mer och mer attraktivt och trots att stan växte och nya hus byggdes blev det likafullt svårare och svårare att hitta hyreslägenheter som inte var allt för dyra, men ändå låg centralt, för centralt ville han absolut bo. De kunde kanske köpa sig en bostadsrätt, men då behövdes fasta jobb för att få banklån och något fast jobb hade varken John eller Jenny.

När han passerade Emirs tobak på Drottninggatan såg han att Emir redan var på plats och höll på att öppna. Han knackade på rutan och Emir låste upp dörren och släppte in honom.

Egentligen får jag inte sälja något innan klockan nio när vi öppnar, sa han.

Vadå inte får? För vem då?

Ägaren. Ägaren har bestämt det.

Men det är väl du som är ägaren.

Emir nickade.

Ja, sa han. Det är jag som är ägaren, och jag har bestämt att vi öppnar nio, då är vi ändå en timma före dom flesta.

John skakade på huvudet.

Vad snackar du om?

Emir log.

Jag bara jävlas lite med dig kompis. Vad ska du ha?

Nu vet jag inte om jag vill ha något, sa John.

Emir slog ut med armarna.

Tjura inte nu. Ett paket gula dromedarer, som vanligt, eller hur?

John nickade. Han tänkte att han i mångt och mycket var en vanemänniska. Vanorna kunde växla och bli andra, men det var likväl vanor, något som upprepades dag för dag. Det senaste var att köpa ett paket cigarretter i veckan, och det gjorde han hos Emir. Att det blev hos just Emir var en slump och att det låg på vägen till och från arbetet. När han gått in första gången hade han sett en IFK-halsduk och en vimpel på väggen bakom kassan. Han hade frågat varför de hängde där och Emir hade svarat att det berodde på att det var världens bästa fotbollslag och tänkte han ifrågasätta det kunde han strängt taget dra åt helvete.

John hade inte kunnat låta bli att dra på munnen, men han hade inte heller kunnat låta bli att invända och säga att han också hade IFK Norrköping som sitt favoritlag, men att de var världens bästa lag var väl ändå att ta i.

Jag är ganska säker på att exempelvis Barcelona slår oss relativt enkelt både borta och hemma, hade han sagt.

Emir hade slagit ut med armarna.

Är du dum i huvudet kompis eller, hade han sagt.

Senare hade John förstått att anledningen till Emirs attityd varit att han trott att John, precis som han själv var nysvensk, alltså en jargong svartskallar emellan.

John var uppvuxen i medelklassområdet Smedby, med en mor som undervisade på universitetet och en far som jobbade på dåvarande Invandrarverket, men hans biologiske far kom från El Salvador och det var honom som John ärvt sitt utseende ifrån. En kraftig svart hårman, en likaledes kraftig näsa och till det, höga kindben.

Vad säger du då, sa Emir.

Om vadå?

Emir slog ut med händerna igen.

Om vadå? Om IFK kompis. Vad trodde du?

Jag tycker det ser bra ut, men jag tycker fortfarande vi ska byta spelsystem. Med den här uppställningen får vi inte plats med alla dom som borde starta. Fattar du hur många bra mittfältare vi har?

Emir nickade.

Du vill att vi går tillbaka till 4-4-2?

John nickade.

Precis, sa han.

De bollade siffror och namn emellan sig en stund innan de kom fram till något de båda kunde enas om. Sedan sa John att han behövde komma iväg.

Inga problem, kompis, sa Emir. Vi ses när vi ses. John stannade upp.

Vadå, ska du iväg någonstans?

Det vet man aldrig. Syrran flyttar hem snart och då kanske hon behöver ett jobb. Vi får se.

John visste att Emirs syster Emina jobbade som tolk inom EU och att hennes förordnande hade gått ut, men att hon inte skulle kunna få ett annat tolkjobb kunde han inte förstå.

Har det hänt något, sa han.

Emir ryckte på axlarna.

Hon är trött, sa han.

John nickade.

Två

JOHN KOM IN på den lilla redaktionen precis lagom till att veckans redaktionsmöte skulle börja. Han hade sedan årsskiftet fått ett elva månader långt föräldravikariat på endagstidningen Norrköpings Bulletin, en gratistidning som delades ut till alla hushåll inom Norrköpings kommun en gång i veckan.

Tidningen var en del i ett mindre småländskt mediahus där bland annat en likadan tidning i Linköping ingick. Affärsidén var dess spridning, att alla hushåll fick den. Det var det som annonsförsäljarna använde som försäljningsargument, tidningens räckvidd, som det kallades.

John kallade det för ett förtäckt annonsblad. Det var inte ovanligt att det företag som köpte en annons också blev lovade ett positivt reportage på nyhetsplats. Inte nödvändigtvis i samma nummer, men väl vid ett senare tillfälle.

Att tidningen bara kom ut en gång i veckan gjorde att de på redaktionen endast kunde skriva artiklar som höll i mera än en dag. På så sätt gick alla händelsenyheter bort, alla bränder, olyckor och brott. För vem ville läsa om en brand som skedde för flera dagar sedan, eller för den delen om ett brott? Bulletinen hade förvisso en hemsida där de kunde lägga artiklar som var dagsaktuella, men de hade inte tillräckligt med resurser att hålla den uppdaterad ett par gånger om dagen som krävdes för att den skulle dra trafik, och utan trafik var det ingen som ville annonsera så allt blev ett moment