Historiens värsta diktatorer

By Allt om Historia

Diktatur är ett av de mörkaste ämnena i mänsklighetens historia och galenskapen känner inga geografiska gränser. Livsfarliga tyranner har ödelagt länder på alla kontinenter med folkmord, förtryck och brutalitet. Diktaturer hör inte heller bara till det förflutna - styrelseskicket finns fortfarande kvar i länder som sluter sig för omvärlden och håller sina egna medborgare inspärrade under en hjärntvättande och ångestskapande terrorregim.I denna bok förekommer dock bara avlidna diktatorer. Du möter antikens sinnessjuka kejsare Nero och Caligula och får en ny bild av Caesar som mannen bakom ett av historiens största massmord samt får läsa om 1900-talets karismatiska folkförare Hitler, Mussolini och Stalin. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 26, 2020
• ISBN: 9788726707984

Book preview

DIKTATORER.

1. Tyrannens fall: mordet på Caesar var en välgärning

Historiens dom över Brutus är hård – alltför hård. När han högg dolken i Julius Caesar ville han befria Rom från en despot som utnämnt sig själv till diktator på livstid och som uppförde sig som om han vore Gud själv.

Av Natasja Broström og Jeppe Nybye

Brutus har svårt att dölja sin irritation när Gaius Cassius Longinus kommer in. Vid upprepade tillfällen har senatorn sökt upp sin kollega och försökt få med honom i en komplott mot Roms enväldige härskare – Julius Caesar.

Cassius representerar en grupp senatorer som är mycket bekymrade. Caesar har utnämnt sig själv till diktator på livstid och allt fler politiska beslut fattas utanför senaten, Roms lagstiftande församling. Statsmakten är i fara.

Det första Cassius frågar är om Brutus har bestämt sig. Det börjar bli ont om tid, understryker han när Brutus tvekar. Den 18 mars kommer Caesar att ge sig ut på ett fälttåg mot partherna i Persien och vara borta i tre år.

Mordet måste alltså ske före avresan – helst innan senaten sammanträder den 15 mars, då Caesar enligt ryktena tänker låta sig krönas till kung och ge republiken dödsstöten.

Senatorerna är beredda att mörda Caesar, bara Brutus tar kommandot. Med en av republikens mest respekterade politiker i spetsen kommer mordet på Caesar inte att bli ett uselt brott utan en ädel gärning.

Cassius poängterar att Brutus förfäder år 509 f.Kr. var med om att fördriva Roms siste enväldige härskare, kung Tarquinius Superbus. Brutus har faktiskt ett historiskt ansvar att rädda republiken.

Känner du inte dig själv, Brutus? utbrister Cassius plötsligt, enligt den grekiske historikern Plutarchos. Av andra politiker kräver folket presenter, föreställningar och gladiatorstrider. Men av dig förväntar de sig att du ska respektera ditt arv och upphäva tyranniet. De är redo och villiga att ställa upp för dig, om det visar sig att du är den som de hoppas på.

Brutus befinner sig redan under svår press. På hans egen stol i senaten har någon t.ex. ristat in orden sover du, Brutus?. Cassius utläggning är den sista lilla påtryckningen som får Brutus att slutligen ge med sig. Caesar måste dö för att republiken ska få leva.

Brutus stod i skuld till Caesar

Trots sitt beslut är Brutus kluven. Utåt sett agerar han självsäkert, men på nätterna vankar han av och an. Under hela Brutus liv har Caesar kommit och gått i familjens hem som en vän.

Drygt 20 år tidigare hade Caesar en kärleksrelation med hans mor, Servilia, och det har gagnat Brutus i högsta grad. Flera gånger har Caesar överöst den 15 år yngre Brutus med pengar och befordringar – bl.a. platsen som guvernör i det cisalpinska Gallien och som administratör i Rom. Under inbördeskriget några år tidigare stod Brutus på Caesars fienders sida. Trots det skonade Caesar hans liv efter nederlaget, och inte nog med det – trots förräderiet stödde han Brutus kandidatur till posten som konsul och skrev in honom i sitt testamente.

Det ryktas att Brutus är frukten av Caesars mångåriga förhållande med Servilia, men för vänskaps skull lyssnar Brutus inte på skvallret. Han vet att han har Caesar att tacka för allting.

Respekten är ömsesidig. Första gången Caesar hörde Brutus tala offentligt, sade han imponerat:

Jag vet inte vad den unge mannen vill, men det han vill, det vill han verkligen. Det gäller även efter dagens möte med Cassius. Trots alla tvivel är Brutus orubblig: Planen ska genomföras.

Diktatorn dyrkades som en gud

Komplotten får stöd, särskilt från senatens aristokrater som känner att Caesar har tagit ifrån dem deras privilegier och att han drabbats av storhetsvansinne. Caesar påstår t.ex. att han härstammar från en gammal kungaätt och gudinnan Venus. Hans födelsedag ska nu firas som en offentlig festdag, och månaden har döpts om till Julius – Caesars förnamn. Därtill kommer den personkult som med tiden vuxit fram kring honom. Utanför templen står hans staty bland Roms gudar och antyder en övermänsklig status. Ett nytt tempel ska tillägnas Caesar och hans godhet. Aldrig förr har någonting liknande gjorts för en vanlig dödlig.

Bara 60 av senatens totalt 900 medlemmar står på Brutus och Cassius sida, men de är övertygade om att de övriga snabbt kommer att antingen hylla eller ansluta sig till kuppmakarna.

Senatorerna träffas flera gånger för att diskutera planen – men inte alla 60 på en gång, det skulle väcka uppmärksamhet. Några vill mörda Caesar på huvudgatan Via Sacra, andra vill knuffa ned honom från en bro. En föreslår att de ska attackera honom under en gladiatorkamp när de lätt kan smuggla in vapen. Till sist säger Brutus stopp: Caesar ska inte mördas i smyg som en brottsling. Tyrannen ska dödas offentligt i Roms politiska hjärta: senaten. Och ingen får säga nej till att medverka, alla de inblandade senatorerna ska hugga sin dolk i Caesars kropp. Nästa stora fråga är vad de ska ta sig till med Caesars starke allierade, Marcus Antonius. Politikern har ett förflutet som general och kan bli en farlig fiende – särskilt som han verkar ha för avsikt att efterträda Caesar på tronen som Roms diktator. Även här tar Brutus befälet trots flera kritiska röster. Marcus Antonius ska skonas. Endast på så sätt kan de bevisa att det bara är republikens bästa, inte makten, de strävar efter. Innan de skiljs åt beslutar kuppmakarna att de ska begå självmord om komplotten avslöjas.

Rykten berör inte Caesar

Caesar är lyckligt ovetande om Brutus planer. Han arbetar koncentrerat med att förbättra sitt fälttåg mot partherna och göra legionerna redo för strid.

Han har visserligen hört rykten om attentat, men uppgifterna är så vaga att han genast avfärdar dem.

Jag fruktar inte de feta och långhåriga, utan de bleka och magra, säger han. Och när en av Caesars vänner ventilerar sina misstankar mot Brutus lägger Caesar bara en hand på bröstet och säger:

Vad menar ni? Tror ni inte att Brutus kommer att vänta tills denna svaga lekamen är färdig? Caesar känner sig faktiskt så trygg att han avskedat sitt personliga livgarde. Han litar blint på turen – som så ofta förr har hjälpt honom till seger.

Varsel skrämmer hustrun

På kvällen den 14 mars svävar döden ändå över den middagsbjudning på vilken Roms mäktigaste man är gäst. Middagen har nyligen avslutats och männen diskuterar det bästa sättet att dö på. Caesar deltar inte i samtalet – han sitter och tittar ned i golvet – tills han plötsligt avslutar diskussionen genom att säga att svaret är ett plötsligt och oväntat slut. Den önskan kommer han att få uppfylld redan kommande dag.

På natten plågas Caesars hustru, enligt flera romerska historiker, av en fruktansvärd mardröm. I drömmen håller hon sin mördade man i famnen och ser hur grunden till deras hus störtar samman. I vanliga fall är hon inte alls skrockfull, men när även morgonoffret ger henne ogynnsamma tecken, får hon panik.

Hon vädjar till sin man att inte gå till senaten. Trots bönerna stiger Caesar upp i sin bärstol och ger sig iväg, något försenad. Han har flera viktiga saker att ta upp med politikerna innan han reser iväg.

Om han bara hade dröjt en aning längre, hade han kanske blivit stoppad av den slav som efter att Caesar gett sig av sade sig ha livsviktig information till diktatorn.

I senaten är stämningen spänd. De sammansvurna har smugglat in knivar och de har varit på plats tidigt för att gå igenom de sista detaljerna. Men Caesar är försenad och det har gjort många mycket nervösa. När en senator hälsar lite märkligt på Brutus och Cassius, stelnar de båda männen till och börjar viska om att någon kanske har förrått dem.

Någon har fått nys om planen – bland andra en grek i Brutus hushåll, som lämnat huset och tänker försöka varna Caesar. Ute på gatan upptäcker han diktatorn i bärstolen och ger honom ett brev, men Caesar ignorerar meddelandet och låter det ligga oläst. Han är på gott humör, och så övertygad om sin egen osårbarhet att han enligt Plutarchos muntert ropar till en siare som tidigare spått att han kommer att dö på dagen idus i mars – den 15 mars: Idus i mars har grytt.

Ja, Caesar, erkänner spåmannen. Men den är inte slut än.

Mördades i senaten

Strax därpå kommer diktatorn till senaten. När Caesar dyker upp