Historiens största kungar och drottningar

By Allt om Historia

I dag har kungar och drottningar ingen större makt. Deras göranden och låtanden har ofta störst betydelse för skvallerpressens förstasidor. Förr i tiden kunde emellertid den krönte härskarens personlighet, begåvning och ambitioner kasta ut ett land i blodigt krig, leda till enanden av starka riken eller kontakter med nya delar av världen.En kvinna på tronen var otänkbart i medeltidens Europa, men ändå lyckades en dansk kungadotter vinna hela tre riken och samla dem i en union. Tack vare sin styrka och sitt skarpsinne blev Margareta i slutet av 1300-talet den mäktigaste personen i Nordens historia. Ett drygt århundrade efter Margaretas död tog Kristian II över det enade Norden. Kung Kristian, som var brutal och manipulativ, hamnade i en maktkamp med Gustav Vasa. Den unge svenske adelsmannen och upprorsledaren var stöpt i samma form som den danske kungen – stenhård och skrupelfri. De båda dödsfiendernas maktkamp drog ett blodigt spår genom Norden.Lyssna på historierna om arton kungar och drottningar och om deras nederlag, segrar – och älskarinnor.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 6, 2020
• ISBN: 9788726708004

Book preview

älskarinnor.

1. Rebellisk drottning övergav tronen

Drottning Kristina av Sverige var uppfostrad till att regera. Hon red i täten under upp till 12 timmar långa jakter, hämtade Europas stora tänkare till Stockholm och spenderade enorma summor på festbanketter och djurhetsningar – tills hon efter tio år på tronen plötsligt lämnade sitt land och sina chockade undersåtar.

Av Søren Kitaj & Sisse K. Ibsen

De båda italienska adelsmännen lämnar audienssalen i slottet Tre Kronor och följer efter drottning Kristina genom Stockholms stora slott. De är på väg till aftonens bankett. Drottningen går medvetet ganska långsamt och frågar tyst om adelsmannen har något brev till henne. Han förstår att diskretion är av största vikt. Utan att vrida på huvudet bekräftar han därför att han kommer med nyheter: ett brev från sin arbetsgivare, påven i Rom.

De tre sätter sig till bords och talar inte mer om det känsliga och mycket hemliga ämnet: att den 25-åriga svenska regenten nu i mars 1652 på fullt allvar har planer på att lämna tronen och flytta till Rom för att bli katolik. Detta är ett religiöst val som sedan 1617 straffas med döden i Sverige. Trots det har drottning Kristina, som är känd för att gå sin egen väg, berättat för påven om sina funderingar. Det har skett via en präst på portugisiska ambassaden i Stockholm. Hit har nu de båda adelsmännen blivit utsända. I själva verket är de professorer i teologi, försedda med falska namn och nyanlagda skägg, och deras uppdrag är att undanröja de sista tvivlen hos drottningen.

Förbjudet att ha kontakt med påven

Nästa dag träffas de tre igen. Drottningen skickar iväg sin privata vakt så att de hemliga samtalen kan föras alldeles ostört – en läcka skulle kunna vara livsfarlig. Till och med för en så mäktig drottning som Kristina krävs både list och mod för att ha kontakt med representanter för den katolska kyrkan. Den belästa drottningen vill bland annat få svar på om själen verkligen är odödlig, om Bibeln ska läsas bokstavligt eller symboliskt, och om det är skillnad mellan gott och ont beroende på vilka konsekvenser en viss gärning får.

Drottningen grubblar också över om det verkligen är nödvändigt att abdikera. Kanske kunde hon förbli protestant utåt sett, samtidigt som hon blev katolik i hemlighet? Omöjligt, hävdar italienarna. Till sist blir den vetgiriga och religionsskeptiska regenten övertygad. Hon har med avsmak sett hur en alltmer konservativ och ortodox kyrka motarbetar vetenskap och förändring. Men katolicismen är mera tolerant: Här går tro och vetenskap hand i hand, hävdar italienarna som förberett sig väl inför sitt uppdrag. De inser vilken triumf det vore för påven och katolska kyrkan om en drottning skulle förkasta den protestantiska läran.

Drottning Kristina har hört tillräckligt. Hon fattar sitt livs största beslut: att konvertera och överge sitt folk. Det beslutet gör henne till sin tids mest hyllade – och föraktade – kvinna.

Liknade en pojke vid födseln

Kristina föddes år 1626 på Stockholms slott. Kungen önskade sig en son och vid första anblicken trodde hovet att lyckan log emot kungahuset.

Jag föddes med segerhuva (med fosterhinnan intakt, reds anm.) och hade allenast ansiktet, armarna och benen fria. Jag var luden över hela kroppen och hade en grov, stark stämma. Allt detta gjorde att mina jordemödrar, som tog emot mig, trodde att jag var en gosse, skrev drottning Kristina om sin födelse. Hennes far hade roligt åt att den lilla dottern lyckats lura dem allihop.

Innan Gustav II Adolf gav sig iväg med sin armé mot trettioåriga krigets fronter i Tyskland utsågs Kristina till sin fars tronarvinge. Kungen dog i slaget vid Lützen – och vid knappt sex års ålder övertog Kristina tronen som Sveriges första regerande drottning. Fram tills drottningen fyllde 18 år var det dock rikskanslern och adelsmannen Axel Oxenstierna som styrde riket. Änkedrottningen, Kristinas mor, bröt ihop av sorg efter Gustav II Adolfs död. Hon vägrade att begrava kungens döda kropp. I stället satt hon intill kistan med det alltmer förmultnande liket i. Till sist förvisade Oxenstierna den mentalt labila modern till Gripsholms slott. Kristina var då nio år.

Kristina chockade sin lärare

Redan som liten skolflicka började Kristina ifrågasätta Gud – i en tid då alla i Sverige var troende. Den lilla drottningen blev först förskräckt när hon hörde berättas om domedagen då jorden skulle gå under, men konstaterade snart att domens dag skulle dröja. Därför konfronterade hon sin lärare: Säg mig en gång sanningen. Är inte allt, vad man berättar oss om religionen, fabler likaväl som yttersta domen? Läraren blev för chockad för att svara och hotade i stället med ett kok stryk, skrev hon senare i sin självbiografi.

Redan i unga år blev Kristina en mästare på att rida, jaga och fäktas men allra mest imponerande var hennes blixtrande intelligens och läraktighet. Hon undervisades av rikets främsta mentorer flera timmar varje dag och hennes kunskapstörst när det gällde religion, historia, statsvetenskap, språk, filosofi och naturvetenskap kände inga gränser. Lärarna kom snart till korta, men rikskansler Oxenstierna var mycket belåten: Hennes Majestät är icke som en kvinnsperson, utan behjärtad och av ett gott förstånd. Även utländska gäster blev imponerade av den lilla drottningen – bland annat konstaterade den franske ambassadören att Kristina talade så utmärkt franska att man skulle kunna tro att hon var född på Louvren i Paris.

I sin jakt på ny kunskap skickade Kristina ut sina tjänare på långa resor. Hela bibliotek fraktades hem till Stockholm från t.ex. Riga och Prag. Många av verken handlade om religion – men inte bara om kristendom. Kristina skaffade sig också böcker om islam och kom även över en handskriven och förbjuden utgåva av ett blasfemiskt verk som hette Les Trois Imposteurs (de tre bedragarna, reds anm.) som ifrågasatte all organiserad religion. En inventering visade senare att Kristina ägde 5.276 böcker – bara i ämnet teologi. Genom sina studier kom hon fram till att Gud finns men människan har själv skapat religionen av politiska skäl. Det var en åsikt som stod i skarp kontrast till tidens gängse uppfattning.

Drottningen ville inte gifta sig

Vid 18 års ålder kröntes Kristina år 1644 till Sveriges drottning. Hennes rike var en av periodens viktigaste stormakter – bara Ryssland och Spanien var större. Hennes första åtgärd som regent var att sluta en fördelaktig fred med Kristian IV:s Danmark-Norge, som bl.a. tvingades avstå öarna Gotland och Ösel. Hon bidrog också till att få slut på trettioåriga kriget, det krig mellan protestanter och katoliker som kostat hennes far livet.

Under Kristinas tid på tronen var det fest i Stockholm. Drottningen ägnade fortfarande mycket tid åt att läsa och diskutera politik men hon hann också anordna en mängd hovfester, parader, djurhetsningar, torneringar, baletter, teaterföreställningar och fyrverkerier – det sistnämnda hade aldrig tidigare skådats i Stockholm. Under den unga drottningens ledning sköt utgifterna i höjden. När Kristina besteg tronen utgjorde hovets del tre procent av statskassan. När hon lämnade tronen var utgifterna till slott och festligheter uppe på 20 procent.

Kristina slösade inte bort sin tid på att sova. Tvärtom experimenterade hon med allt mindre sömn och under en period sov hon bara tre timmar per natt för att hinna med allt hon ville göra. Den unga drottningen slösade heller inte tid på män. Hon visste att riket förväntade sig en tronföljare och 16 år gammal hade hon låtit sig övertalas att förlova sig med sin kusin och barndomsvän Karl Gustav.

Men drottningen hade tidigt bestämt sig för att hon aldrig skulle gifta sig. Hon avskydde den kvinnliga underkastelse som hon ansåg att både äktenskapet och sexualakten innebar.

Stockholm blev kulturcentrum

Kristina hade ett behov av att diskutera och kallade till sig kloka män från hela Europa. Stockholm förvandlades till en vetenskapens och kulturens högborg. Flera av tidens främsta biologer, historiker, medicinare, jurister och lingvister slog sig ned i Stockholm. Många av dem var katoliker. Mest berömd var den franske filosofen och matematikern René Descartes som kom till Sverige i oktober 1649. Han och Kristina träffades ofta i slottsbiblioteket klockan 5 på morgonen för att diskutera. För första gången kände Kristina att hon kunde diskutera både sina religiösa tvivel och sin inställning till vetenskapen. Descartes plågades svårt av det kalla klimatet i Stockholm och efter fyra månader drabbades han av lunginflammation och avled.

Troligen bidrog samtalen med de lärda till Kristinas beslut att bli katolik och abdikera, men historikerna är ännu inte eniga om varför Kristina fattade ett sådant drastiskt beslut. De flesta hävdar att den katolska tron var lockande i sig, men att drottningen valde friheten ute i Europa framför att stanna kvar i Sverige där hon kämpade mot allas förväntningar om att hon skulle gifta sig och föda barn. Andra historiker menar att drottningen var så självcentrerad att hon helt enkelt ville fokusera på sina egna idéer hellre än att ägna sig åt plikterna som regent.

Kusinen övertog tronen

Före sin abdikering drog Kristina i trådarna för att skaffa Sverige en lämplig tronföljare. Själv var hon sista ledet i den mäktiga Vasaätten som hade styrt landet sedan 1500-talet, så hennes val föll på kusinen Karl Gustav.

I hemlighet arbetade hon i åratal för maktövergången som inte kom till stånd förrän hon i februari 1654 insisterade på beslutet inför riksrådet. Vid en ceremoni på Uppsala slott den 6 juni överlämnade hon sin spira, kröningskappan, riksäpplet – och till sist kronan. Därefter gav sig drottning Kristina iväg mot Rom med sitt följe.

2. Jakten på kung salomo

Under kung Salomo var det gamla Israel som allra störst. Han lät bygga judarnas första tempel, införde lag och ordning och förde hem enorma rikedomar till landet – åtminstone enligt Bibeln. Arkeologerna har förgäves sökt efter bevis på att han alls har funnits men nu ger ett nytt fynd stöd åt teorin att kungen verkligen är en historisk person.

Av Else Christensen & Niels-Peter Granzow Busch

Det gick inte att ta miste på glädjen i dr Eilat Mazars ansiktsuttryck när den israeliska arkeologen i februari i år kunde avslöja sitt sensationella fynd i närheten av Tempelberget i Jerusalem. Inför den samlade israeliska pressen visade hon resterna av en 70 meter lång och 10 meter hög fästningsmur som enligt arkeologen kunde dateras till kung Salomos tid.

Det här är första gången vi har hittat byggnadsrester som motsvarar beskrivningen av kung Salomos byggnationer i Jerusalem, förklarade Mazar. Trots ett intensivt sökande har ingen hittills hittat några spår efter den kung som enligt Bibeln lät bygga judarnas första tempel, hämta hem skeppslaster med guld från det gåtfulla Ofir och göra det forntida Israel till en stormakt. Enligt Gamla Testamentet byggde Salomo förutom templet även ett överdådigt palats åt sig själv. Han befäste dessutom Jerusalem med en stadsmur – som dr Eilat Mazar nu säger sig ha funnit en del av. Enligt arkeologen kan krukskärvor som hittats intill muren nämligen dateras till 900-talet f.Kr. då kung Salomo påstås ha regerat.

Förutom resterna av ett porthus och två vakttorn har arkeologen och hennes team dessutom hittat handtag till krukor stämplade med kungliga sigill. På sigillen står det: Till kungen. Den israeliska arkeologen är övertygad om att kungen måste vara Salomo.

Bibeln är enda källan

Men skeptikerna är långtifrån övertygade om att dr Mazar har rätt. Det här är nämligen inte första gången som arkeologiska fynd har tillskrivits kung Salomo – och varje gång har det efteråt uppdagats att fynden antingen är betydligt äldre eller betydligt yngre än 900-talet f.Kr.

Bristen på arkeologiska bevis har därför fått många att avfärda kungen som ett rent påhitt. Den teorin får stöd av att många av de judiska kungar som kommer efter Salomo finns omnämnda i t.ex. assyriska och babyloniska källor. Salomo finns däremot endast omnämnd i Gamla Testamentet och det är, enligt skeptikerna, knappast troligt att den kung som sägs vara Israels störste inte skulle vara omtalad på andra ställen.

Israel blomstrade under salomo

De forskare som står fast vid att kung Salomo var en historisk person hävdar att han regerade på 900-talet f.Kr. Vid den tiden var Israel ett splittrat och outvecklat land, enligt Bibeln.

Krig och oroligheter med egyptierna i söder och filistéerna i väster hade hindrat Salomos far, den mäktige kung David, att utveckla det Israel han grundat. En stor del av jorden låg obrukad, städerna var små och landet hade, tills David enade riket, varit splittrat i Juda (senare kallat Judeen av romarna) i söder och Israel i norr. När han intagit tronen började Salomo genast att bygga upp en administration som skulle garantera den fred och ordning som behövdes för att skapa välstånd i landet.

Kungen utsåg ämbetsmän som skulle ha hand om armén, prästerna och de kungliga byggnaderna. Sedan utsåg han tolv fogdar som fick var sin landsdel att styra över. De skulle dessutom sörja för underhåll till kungen och hovet under vardera en månad per år.

Flottan hämtar guld i ofir

Salomos effektiviseringsplan fungerade. Snart fick han råd att bygga nya städer, bl.a. Megiddo, Hasor och Geser, som han försåg med starka fästningsverk. Snart inledde kungen även handelsutbyte med främmande riken både till lands och till sjöss.

Judarna hade i stort sett ingen erfarenhet av sjöfart, men det hade däremot kung Hiram från grannlandet Fenicien – våra dagars Libanon. Med sina skepp hade fenicierna seglat över hela den kända världen i jakt på nya handelsmöjligheter. Ett samarbete med den feniciske kungen verkade idealiskt och därför lät Salomo bygga upp en flotta i rikets sydligaste hamnstad, Ezion-Geber, vid Röda havet. Genom sina underlydande sände Hiram honom skepp med erfaren besättning. De seglade tillsammans med Salomos män till Ofir och hämtade därifrån 450 talenter guld till kung Salomo, berättas det i Gamla Testamentet.

Med guldet från Ofir blev Israel ett av Medelhavets rikaste kungadömen – de 450 talenterna motsvarade i runda tal 20 ton guld. Fartygen seglade nu regelbundet till det gåtfulla Ofir där kung Salomos gruvor fanns.

Forskarna har aldrig lyckats hitta kung Salomos guldgruvor och de har inte heller funnit några säkra bevis för att feniciernas kung Hiram någonsin har