USA:s presidenter

By Allt om Historia

Den 3 november 2020 väljer amerikanerna landets 46:e president, världens mäktigaste ledare. Valsystemet är svårt att genomskåda - ibland har förloraren faktiskt fått flest röster, men inte flest elektorer. Det kan tyckas odemokratiskt, men systemet har utvecklats för att landets minst befolkade delstater också ska ha inflytande, och är lika gammalt som landets författning. I över 150 år har valet stått mellan kandidater från USA:s båda partier, demokraterna och republikanerna. Donald Trump är nog historiens mest kontroversielle president, men inte unik i amerikansk politik, som alltid har lockat färgstarka och ibland direkt galna personer, och en del av hans föregångare har kollats korrupta, lögnaktiga och maktfullkomliga.Här möter du ett urval av USA:s ledare genom åren.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 28, 2020
• ISBN: 9788726708028

Book preview

äldre.

1. George Washington: mannen som vägrade bli kung

Han ger namn åt USA:s huvudstad och anses vara amerikanernas största hjälte. Men George Washington var varken någon stor politiker eller något geni på slagfältet. Han hoppade av skolan i unga år och blev rik på slavarnas arbete. Hans största bedrift var att inte låta sig frestas av maktens sötma.

Av Esben Mønster-Kjær

Spioner från Nordamerikas ursprungsbefolkning tar sig fram helt ljudlöst. Bakom dem följer en milis som ständigt snubblar över rötterna på den svårframkomliga skogsstigen. Det är George Washingtons första lilla armé. År 1754 är han bara 23 år men verkar äldre eftersom han utstrålar ett orubbligt lugn.

Trupperna bakom den unga officeren ser allt annat än militäriska ut. De 40 kolonisatörerna känner inte till Ohios skogar och ingen av dem har heller stridit förr. Alla är nervösa.

I en dunge framför dem har 35 franska soldater slagit läger. Det är Washingtons plikt att tvinga bort dem eftersom Frankrike i likhet med de brittiska kolonierna gör anspråk på Ohio, som är vägen till kontinentens hjärta. Han tänker visa sin styrka genom att utplåna konkurrenterna. Då de lokala ger signal sprider Washington ut sina miliser på en oregelbunden linje i slyet.

Vi kom dem nära inpå livet, skriver Washington senare i sin dagbok. Så upptäckte de oss, varefter jag gav mitt kompani order att skjuta. Två muskötsalvor bränner av i tät följd och då tio franska soldater stupat kapitulerar resten.

Skotten ekar i hela världen. Snart ligger Storbritannien och Frankrike i öppet krig, resten av Europa dras in och slag utkämpas långt bort i Indien och Karibien. Blodbadet pågår i sju år och efteråt skriver förundrade författare om att allt sattes igång av en kolonialofficer. George Washington har gjort entré på världsscenen.

Dödsfall banade vägen

George Washington kom från en släkt plantageägare som hade levt i Virginia sedan 1690-talet. Han föddes i februari 1732 och i en koloni utan adel var hans släkt så nära blått blod man kunde komma.

Endast elva år gammal förlorade George sin far och en akademisk utbildning var utesluten på grund av familjens dåliga ekonomi. Istället såg hans älskade storebror Lawrence till att han fick en plats som kadett i Storbritanniens flotta. Men innan pojken hann gå till sjöss stoppades karriären av moderns veto. Hennes motivering var att de brittiska officerarna föraktade folk från kolonierna. Istället blev George lantmätare.

Som 20-åring förlorade han också sin bror Lawrence. George hade nu varit med om två smärtsamma förluster. Dödsfallen skulle få avgörande betydelse för resten av Georges liv.

George Washington ärvde plantagen Mount Vernon och blev därmed en stor markägare. Samtidigt blev han familjen Washingtons överhuvud och behövde inte anpassa sig till normerna för hur en ung gentleman från Virginia borde uppföra sig. Enligt oskrivna regler skulle ungdomar hålla sig i bakgrunden medan de erfarna herrarna fattade de viktiga besluten. Men George Washingtons nya status gjorde att han kunde jaga välstånd och ära bäst han ville. Den unga mannen beslutade sig för att bli major i Virginias milis. Han hade i och för sig ingen erfarenhet av det militära men brodern Lawrence hade varit major fram till sin död, och det var ett rimligt argument i 1700-talets Nordamerika. Med hjälp av lite lobbyarbete fick han posten och han hade knappt hunnit beställa sin uniform av skräddaren då franska trupper marscherade in i Ohiodalen.

Washington ville vara brittisk

Striderna mot fransmännen blev avgörande för George Washington: Han mötte den brittiska armén och kände sig i egenskap av kolonisatör ringaktad av dem. Han var övertygad om att han kunde besegra den brittiska armén. Washington hade återvänt från sin första strid mot fransmännen då 1 400 professionella brittiska soldater förberedde en marsch in i Ohios skogar sommaren 1755. De leddes av den nyanlända general Braddock som ville ha med sig Washington som vägvisare.

Det visade sig behövas en del övertalning innan amerikanen lät sig rekryteras. Han hade nämligen upptäckt att han som överstelöjtnant i milisen hade lägre rang än den simplaste löjtnant i armén. Braddock erbjöd rangen som brittisk kapten, men det räckte inte för den ärelystna Washington. Till sist accepterade amatörofficeren att följa med som generalens personliga rådgivare vilket placerade honom utanför den militära hierarkin.

Fransmännen i Ohio visste att Braddocks armé var på väg och att de var för få för att vinna ett slag i öppen terräng. Istället låg 250 franska soldater och 600 från ursprungsbefolkningen i bakhåll. Krigsvrålen ekade plötsligt i den täta skogen omkring britternas styrkor.

Det fruktansvärda ljudet kommer plåga mig till den dag jag dör, berättade en överlevande efteråt. Så hördes muskötskotten som fällde ett stort antal britter. Braddock ville besvara elden men hans mannar hade inget mål att ta sikte på eftersom fienden gömde sig bakom träden.

Brittiska soldater var tränade för strid i slagformation men visste inte vad de skulle sätta mot fiendens taktik i skogen. Officerarna försökte pressa sina trupper framåt men fälldes av välriktade skott och snart inleddes flykten tillbaka.

De engelska soldaternas fega beteende dömde dem som var redo att göra sin plikt till en säker död, skrev Washington i sin rapport efter striden.

Braddock fälldes av en kula i bröstet och då resten av generalens stab redan hade sårats tvingades Washington leda reträtten.

Amerikanen satt på en häst som hade en imponerande höjd på 1,83 m och var därmed ett givet mål för fiendens skyttar. Fyra muskötkulor gick igenom hans jacka och två av hans hästar stupade under honom, utan att han själv träffades.

Inget annat än högre makters beskyddande hand skonade honom från det öde som drabbade allt runtomkring honom, skrev ett vittne senare. Washington följdes av enorm tur genom hela sin karriär och även om han nästan alltid gick främst i trupperna skadades han aldrig.

Washington räddade en tredjedel av Braddocks armé från dödsfällan och som enda officer stärktes hans anseende.

Kolonisatörerna ville representeras

Kriget fortsatte år efter år men Washington spelade bara en liten roll. Han vägrade fortfarande att lyda under brittiska officerare av lägre rang medan arméns generaler inte ville låta en otränad och oerfaren ung man få en hög position, oavsett hur modig han var.

År 1763 ebbade striderna till slut ut och Frankrike tvingades ge upp sina kolonier i Nordamerika. Washington återvände till sitt liv som plantageägare och han hade stora planer som krävde pengar. Därför gifte han sig med den rika änkan Martha Dandridge som redan hade två barn från sitt tidigare äktenskap. Med hennes förmögenhet kunde Washington köpa jord och slavar och på några få år blev han den största markägaren i kolonin Virginia. Washington hade sedan länge gett upp sin dröm om en karriär i kungens armé. Men han ansåg sig fortfarande vara en brittisk gentleman och det irriterade honom att han inte behandlades lika väl som ämbetsmännen från London. Därför reste Washington år 1774 till Philadelphia där utsända från alla 13 kolonier i Nordamerika skulle avtala om en gemensam politik gentemot moderlandet. Många av Nordamerikas skarpaste hjärnor och största talare var på plats och i denna folksamling var Washington med sin korta utbildning en bifigur.

Ändå gjorde godsägaren från Virginia starkt intryck med sin längd, sitt orubbliga lugn och sina enkla, men självsäkra ord. Han talade för alla då han avskrev alla tankar om självständighet:

Jag är helt övertygad om att inget av den karaktären önskas av någon tänkande människa i hela Nordamerika, sa den 42 år gamla Washington, då han intog talarstolen. Regeringen i London blev till slut tvungen att ge amerikanerna samma rättigheter som alla andra britter – bl.a. representation i parlamentet.

Fältherren tog på sig uniform

Utvecklingen i Nordamerika höll på att spåra ur. Krav från den brittiska guvernören möttes av motkrav från kolonisatörerna. Och samtidigt började kungens mest lojala sälja sina egendomar för att flytta till Storbritannien. Några av dem var Washingtons nära vänner, men själv kände han bara en växande ilska.

En del av missnöjet berodde på att hans egen ekonomi höll på att drabbas. Den brittiska guvernören i Nordamerika menade att några av Washingtons markaffärer varit felaktigt utförda och därför skulle annulleras. Han skulle då förlora en areal på 93 km² .

Mitt under denna konflikt skedde det som skulle göra att kolonisatören från Virginia och många andra gick från att vara brittiska gentlemän till att bli amerikanska upprorsmän. I Boston försökte soldater att frånta milisfolket deras vapen och mer än 100 personer omkom i den blodiga uppgörelsen som följde.

Kriget var nu ett faktum och Washington tog på sig sin uniform och anslöt till upproret.

Beväpnade amerikaner tog sig mot Boston där britterna hade barrikaderat sig. Samtidigt träffades de ledande patrioterna för att utse en överbefälhavare. Valet föll snart på Washington, även om andra kandidater hade mer militär erfarenhet. Den spydiga John Adams, som skulle komma att bli Washingtons vice president, lade fram flera argument för valet:

Han hade ett vackert ansikte, en lång figur, en elegant framtoning och graciösa rörelser. Washington hade dessutom självkontroll och förmåga att bevara hemligheter. Men först och främst kom han från Virginia. Hittills hade alla strider ägt rum norröver och upprorsmännen ville ha hjälp från Sydstaterna genom att låta deras kandidat leda de trupper som skulle slå Storbritannien.

Amatörer stod över de professionella

Washington stod inför en nästintill omöjlig uppgift då han tog kommandot utanför Boston. Han skulle forma en armé av civila, ledda av stolta, men oerfarna officerare. Och armén saknade allt: Kanonerna var få, gamla och alla i olika storlekar. Soldaterna hade inga bajonetter vilket hindrade all typ av närkamp och dessutom saknades krut. Washington hade tur då Boston visade sig omöjlig att försvara och britterna gav sig av efter en tio månader lång belägring. Men under sommaren 1776 dök en stor invasionsflotta upp och landsatte trupper utanför New York. Washington samlade 10 000 man på Brooklyn Heights där de skulle stoppa fiendernas framryckning mot den viktiga storstaden. Han uppmuntrade trupperna, hotade med att skjuta kujoner på plats och slängde sig med förvirrande order. Han var helt oförberedd för att leda en så stor styrka i strid. Försvarslinjen på höjderna blev också så lång och gles att tusentals britter kunde ta sig igenom i nattens mörker utan att bli upptäckta.

Nästa morgon angreps amerikanska styrkor bakifrån och fler än 1 000 soldater kapitulerade.

Generellt utmanövrerades våra generaler, kommenterade John Adams giftigt. Washingtons mål var inte längre att försvara New York utan att rädda armén från total utplåning. Den uppgiften löste han strålande. Medan britterna gjorde sig redo för att storma de