Deras kvävda rop

By Håkan Karlsson

Alva Nora har blivit avskedad från sitt arbete och i ren frustration beger hon sig till London för att fundera över framtiden. Hennes våldsamma och udda böjelser leder in henne i farliga sexlekar och på kort tid gör hon sig skyldig till flera grova brott. Nu gäller det för henne att snabbt ta sig tillbaka till Sverige, innan polisen inser vem hon egentligen är.

Alva Nora är en både nervkittlande och skrämmande thriller, med en okonventionell huvudperson som inte lämnar någon oberörd.

Av författaren till kriminalromanerna om Robert Jennvik.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jul 9, 2020
• ISBN: 9789178294602

Book preview

Deras kvävda rop

av Håkan Karlsson

Copyright © Håkan Karlsson och Word Audio Publishing 2020

Omslag:

ISBN: 978-91-7829-460-2

Utgiven av Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Prolog

Det var länge sedan London hade visat sig från den här sidan. En försommarvärme utan like svepte in över staden. Hela Storbritannien drabbades av någon form av tropisk värme och det i slutet av maj. Engelsmännen var inte vana vid att kunna gå i kortärmat så tidigt. Det normala var att stå utanför en pub någonstans och frysa under en after work-aktivitet. Nu hade blommorna i Hyde Park och kring Buckingham Palace redan slagit ut och gräsmattorna var fyllda av människor som ville njuta av solen och värmen. Meteorologerna hade försökt att förklara vad som hänt men i själva verket hade de inte en susning om det. Deras första tes var att ett högtryck kommit in från Ryssland, men sedan ändrade de sig och sa att det kom från Centraleuropa. Gemene man brydde sig inte nämnvärt. Man intresserade sig inte speciellt mycket för var vädret kom ifrån. Man var bara tacksam över att kunna njuta av värme i maj för en gångs skull, i stället för att vänta till långt in i juli på att solen skulle bryta igenom det oftast så gråa vädret.

Det hade varit en mild vinter, vilket gynnat den inhemska fotbollen. Nu när hela ligan skulle avgöras kunde man stå på läktaren i T-shirt eller till och med bar överkropp, även om det kanske var på gränsen. I centrala London märkte man att det varma vårvädret påverkade handeln. Människorna strömmade ut på gatorna och fyllde Regent, Bond och Oxford Street. Temperaturen ledde många till att börja förnya sin sommargarderob, vilket innebar att människor gjorde av med pengar. Prognosen för kommande veckor visade på samma tryckande värme. Det fanns ingenting som talade för att det skulle bli svalare eller ens komma en liten skvätt regn. Restaurangerna runt Trafalgar Square hade redan satt ut sina utemöbler, och turisterna flockades för att få sitta ute och äta medan de njöt av de ljumma vårvindarna.

Tyvärr hade värmen även ökat kriminaliteten. Det gick en våg av våldtäkter, rån och överfall som gav polisen fullt upp. Londons borgmästare fick vid ett flertal tillfällen gå ut och informera, dementera men framför allt försöka övertyga invånarna om att man fått ordning på allt bus. Men efter varje framträdande hände något nytt, och hela tiden kändes det som att våldet eskalerade. London var allmänt känd som en av de säkrare huvudstäderna i Europa trots att en del incidenter inträffat under åren innan. Englands inblandning i olika aktioner mot terrorism var naturligtvis en av orsakerna, men säkerheten var hög och hela staden övervakades av kameror. Den engelska polisen arbetade proaktivt. De hade en förmåga att ligga steget före och kunna avstyra olika aktiviteter som planerades.

Londons alla marknader gick på högvarv. Det kryllade av människor överallt och torghandlarna hade fullt upp med att hitta produkter och tjänster att sälja. Efterfrågan var enorm och det var en stor utmaning att hålla det höga tempot. Broadway Market hade aldrig sålt så många begagnade cyklar och vinylskivor som den månaden, och runt Spitafields Market hade både Madonna och Uma Thurman synts till i jakten på kläder från trendiga designers. Även köerna utanför London Eye ringlade sig långa. Alla ville passa på att se hela staden hundra meter upp i luften utan att ha en tunn hinna av smog framför sig, och det gällde inte bara turisterna. Det kändes som om även många Londonbor ville ta chansen att se hur deras stad hade utvecklats de senaste åren.

Det var liv och rörelse överallt. Brexit innebar att det hade byggts ännu fler höga skyskrapor runt finansdistriktet. Man förberedde sig på ett hårdare utträde ur EU än vad man från början räknat med. Alla visste att det skulle skapa nya förutsättningar, men man kunde inte förutsäga om de skulle bli negativa eller positiva. City of London, som huserade fler än 320 000 arbetsplatser på en yta av 2,9 kvadratkilometer, var under press. Det handlade om ett proaktivt arbete för att förbereda sig för det som komma skulle.

Publiken strömmade till teaterdistriktet West End och man räknade med att sälja mer än 17 miljoner biljetter under året. Ryktet om att Andrew Lloyd Webbers Cats skulle göra comeback efter ett uppehåll på nästan 15 år hade gjort West End glödhett igen. Det var svårt att hitta ett hotellrum i de centralare delarna av staden. I stället fick man leta sig ut mot Bayswater, där man med lite tur kunde hitta ett klassiskt engelskt hotell med heltäckningsmatta till och med på toaletten.

Så tack vare vädret hade hela London levt upp. Man fick gå långt tillbaka i tiden för att hitta en liknande vår som bjudit på den här sortens värme.

Kapitel 1

London – nutid

Det stack till i näsan. En frän lukt trängde sig in i den och gjorde att hennes kräkreflex slog till. Alva orkade inte öppna ögonen men svalde instinktivt och hindrade sig själv från att kasta upp. Hon hade ingen aning om var hon befann sig, men förstod att hon inte alls var där hon borde vara. Hon försökte öppna ögonen men de kändes tunga och nästan omöjliga att få upp. Hon prövade att röra sig men kände att hon var inklämd mellan någonting. Det var som om hon låg inkilad mellan något som var både tungt och orörligt. Alva svalde återigen. Hon hade inte kraft nog att kräkas där hon låg på rygg, med en kropp som inte alls ville vara en del av henne.

Hon försökte minnas vad som hänt men det var helt blankt. Det fanns ingenting som kunde ge henne en enda liten ledtråd om var hon befann sig eller vad som hänt. Hon låg helt stilla, lät ögonlocken slappna av och prövade att lyfta armarna. Efter ett tag lyckades hon, men bara några centimeter innan de ramlade tillbaka igen och landade längs hennes kropp. Sakta men säkert kände Alva att hon blev lite klarare i huvudet, men hon hade fortfarande ingen aning om var hon var. Taket var vitt – eller kanske hade det varit vitt en gång i tiden men gått över till en gråvit nyans? Hon hade lyckats öppna ögonen och förstod att hon låg i ett rum med ett skitigt tak.

Alva försökte vrida huvudet men det gjorde för ont. Det var en smärta som kändes som en rejäl bakfylla i kombination med en ordentlig influensa. Det värkte i hennes kropp och hon slöt ögonen för att försöka samla nya krafter. Hon andades in några gånger genom näsan för att fylla hjärnan med syre, men varje inandning gjorde ont. Smärtan var olidlig och hon slutade omedelbart. Hon samlade alla sina krafter och lyckades kravla sig upp i sittande ställning. Illamåendet sköljde över henne och hon blev alldeles kallsvettig. När Alva öppnade ögonen på nytt var allting suddigt. Hon förstod att hon var någonstans där hon aldrig varit förut, och med tanke på den fräna lukten var det inte hennes hotellrum. Det kändes mer som en soptipp.

Hon försökte koncentrera sig och sakta blev bilden framför henne tydligare. Hon såg nu att hon befann sig i en lägenhet. Det gick att urskilja ett litet kök längre bort och i närheten en soffa, ett bord och något som påminde om en tv. Alva lät händerna gnugga liv i ögonen och kände hur gruset i dem sakta försvann. Hon lät blicken utforska rummet men hur hon än försökte fokusera fanns det inget som kunde avslöja vad som hänt, eller hur i hela friden hon hamnat i en säng med kraftiga smärtor som påminde om döden. Och hon var inte ensam! Det fanns fler personer i sängen, inlindade i vita lakan.

Först blev hon vettskrämd och satt helt stilla, som om hon frusit till is. Men efter bara några sekunder kunde hon sätta sig upp ytterligare lite grann och försiktigt ta bort tygstycket från byltet på hennes högra sida. Det var fuktigt. Under några sekunder kände hon att hon borde låta bli och i stället försöka ta sig därifrån. Men nyfikenheten tog överhand, och när hon såg vad som låg invirat i lakanet höll hjärtat på att stanna. Det var kroppen av en ung flicka! Hon var helt naken och hade rejäla blåmärken över ryggen. Vad i hela helvetet var det där?

Alva försökte resa sig upp men märkte att hennes vänstra ben satt fast under något. Hon insåg att det fanns ytterligare ett bylte på den andra sidan. Hon ville inte titta efter, men kände sig tvungen till det. Chocken blev lika påtaglig den gången. En till ung flickas nakna kropp. Alva såg genast att hon hade blivit strypt. Det djupa, röda, lite såriga märket runt halsen var tydligt. Alva tittade ut över sängen och insåg att hon satt där med två döda flickor och inte hade en aning om hur hon hamnat där eller vad de hade gjort tillsammans. När hon lyckades kravla sig upp ur sängen ramlade flickan på hennes högra sida ner på golvet med en duns. Alva vände på sig och såg att även den flickan hade blivit strypt. Hon hade blåmärken över hela kroppen och ett djupt sår runt halsen.

Alva satte sig ner i fåtöljen som stod några meter från sängen. Paniken spred sig och tårarna började forsa. De gick inte att hålla tillbaka. Hon lät allt komma på en gång och kände sig så liten och ensam. Där satt hon ihopkrupen, naken och rädd i en grön plyschfåtölj i en lägenhet någonstans i London, och visste inte alls vad hon skulle ta sig till. Flickan som ramlat ner på golvet hade öppna ögon och stirrade skräckslaget på Alva. Hon slutade gråta och tittade tillbaka på henne. Herregud, tänkte hon samtidigt som hon började frysa.

Alva lät blicken leta sig runt i rummet för att se om hennes kläder fanns där någonstans. Hon stannade till när hon såg något hänga över sänggaveln. Det var ett snöre, eller snarare ett rep? Hon tog ett djupt andetag. Var det så att hon själv var inblandad i det här? Var det hon som på något sätt orsakat dessa unga flickors död? Vid mer än ett tillfälle hade hon ju testat strypsex, men det hade alltid varit noga kontrollerat av den partner som varit inblandad. Inte kunde det väl ha gått så långt att hon följt med två skolflickor till en sjaskig lägenhet, för att sedan låta allt gå över styr? Hon visste inte vad hon skulle tro eller vad hon skulle göra.

Alva tittade på sitt armbandsur, det enda hon hade på kroppen, och såg att det var tidig morgon. Klockan hade just passerat halv fem. Hon förstod att hon var tvungen att ta sig därifrån, oavsett vad hon gjort. Kläderna låg på soffan, prydligt staplade i en liten hög med byxorna underst och trosorna överst. Hon klädde på sig och satte på sig skorna. Alva kände efter i jeansfickorna och konstaterade att plånbok, mobil och hotellrummets nyckel låg kvar. Hon var inte där för att någon hade tänkt råna henne. Det fanns en annan anledning.

Hon återvände till sängen. Tittade sig nervöst runt för att försäkra sig om att hon inte lämnat några spår, men kunde inte komma på att hon haft något med sig. Hon var inte tjejen som bar omkring på en handväska. Sådana var bara var otympliga och oftast fruktansvärt dyra, då de blivit en statussymbol som hennes kvinnliga vänner och kollegor försökte bräcka varandra med.

Alva insåg att hon inte kunde lämna de två unga flickorna utan vidare. Hon böjde sig ner och lyfte upp tjejen som låg på golvet. En svag doft av parfym hängde kvar i kroppen och den första tanken som slog Alva var strippklubb. Hon lade ned flickan på sängen och insåg att det var två strippor som hon hade följt med hem. Fortfarande i någon form av chocktillstånd placerade Alva flickorna bredvid varandra och lade ett av lakanen över dem. Det var som om allt bara susat förbi och nu stod hon där med två lik. Hon vek ihop repet och stoppade det i byxfickan.

Alva satte sig ner och funderade över hur hon skulle ta sig därifrån. Hon tittade ut genom fönstret som vette mot en större gata. Det var tyst och lugnt utanför, vilket inte var så konstigt med tanke på den tidiga timman. Hon ville bara hem, tillbaka till hotellet. Det var ju inte meningen att hennes weekend i London skulle sluta så. Hon gick fram till sängen, drog bort lakanet från de döda flickornas kroppar och tittade på dem. De såg så fridfulla ut där de låg tätt intill varandra. Det var två väldigt söta tjejer och hon kunde inte låta bli att smeka deras mjuka kinder. Hon insåg att hon var mer inblandad i vad som hänt än hon ville vara. Det var ingen hemlighet att hon attraherades av tjejer och hade en förkärlek till de riktigt unga.

Plötsligt stannade hennes hand upp. Hon hörde röster utanför och kröp snabbt ihop på golvet, där hon låg helt tyst på den tjocka heltäckningsmattan. Hon kände lukten av något unket i kombination med spya. Det var svårt att avgöra om rösterna var precis utanför lägenheten eller längre bort. Trots att mattan gjorde henne illamående bestämde hon sig för att ligga kvar en stund. Rösterna försvann och hon vågade komma upp och sätta sig på sängkanten igen.

Alva tittade på de unga flickorna och lade tillbaka lakanet över deras ansikten. Hon funderade på om det var något annat hon behövde göra innan hon lämnade lägenheten, men kunde inte komma på något.

Hon gick fram till ytterdörren och låste upp den. För att försäkra sig om att repet låg kvar kände hon snabbt med handen över bakfickan. Öppnade sedan dörren försiktigt och tittade ut. Lägenheterna låg i ett större hus med loftgångar, och hon skulle vara tvungen att passera en hel del fönster innan hon kunde ta sig ner till gatan. Hon såg sig omkring och märkte att det hängde en träningsoverallsjacka med huva på en krok i hallen. Hon satte på sig den. Plagget hade samma parfymlukt som Alva känt hos en av de unga flickorna. Hon tog ett djupt andetag och lät doften kittla näsan. Hon kunde inte rå för det, men lukten gjorde henne upphetsad. Alva skakade av sig känslan, drog upp huvan över huvudet och lämnade lägenheten med raska steg, men utan att väcka uppmärksamhet. Hon ville bara därifrån, och helst utan att bli upptäckt.

När hon kom ut på gatan kunde hon för första gången stanna upp. Hon hade fortfarande svårt att komma ihåg någonting om vad som hänt men visste att minnena skulle dyka upp. Det var endast en tidsfråga. Fick hon bara komma hem till hotellet och ta en varm dusch skulle allt kännas bättre.

Alva försökte förstå om det var hon som dödat de två unga flickorna eller om de dödat varandra genom att ha strypsex tillsammans. Hon fortsatte att gå gatan fram men hade svårt för att orientera sig. Hon visste inte alls var hon var och kände inte igen namnen på skyltarna. Gps-appen på mobilen stod bara och tuggade. Hon försökte se om det fanns någon taxi i närheten men gatorna låg öde, så hon började gå åt det håll hon trodde var rätt. Plötsligt såg hon att det stod Waterloo Station på en skylt, och förstod då att hon var kvar i London. Det var faktiskt till och med promenadavstånd till hotellet. Men med tanke på de skavsår hon fått av sina högklackade skor, som inte alls var lämpade för långa promenader, ville hon helst haffa en taxi. Hon vek av ner mot stationen.

Taxibilen var varm och Alva var tvungen att trycka ner fönstret för att få in lite frisk luft. Chauffören sa inte mycket men hon förstod att det inte fanns mycket att säga klockan fem på morgonen. Hon förmodade att han kört hela natten och mest av allt ville hem och sova. Han körde skickligt och snabbt utan att det för den skull blev ryckigt.

Bilen gjorde en tvär sväng och lämnade Bond Street för att efter någon minut köra fram till hotellet. Alva tog upp sin plånbok, plockade fram en tjugopundssedel som hon sträckte fram och fick i en sekund ögonkontakt med chauffören. Hon var alltid noga med att lämna hyfsat med dricks om hon fått en bra resa. Hon steg ur taxin och tittade upp mot ingången. Det var ett av de bättre hotellen i centrala London och hon hade bott där tidigare. Servicen var utmärkt och rummen fina, men framför allt var frukosten fantastisk. Det var