Villoväg

By Sievert Sjöberg

Skogsfejder, överjordiska krafter och hemlighetsfulla nykomlingar möter sällsamma karaktärer i skogens skymningsland. "Villoväg" är en östgötsk Twin Peaks och stämningsfull spänningsroman, där mystiska saker sker i de vida och ojämna skogarna runtomkring Linköping. Gordon blir på sin artonårsdag ägare till skogsgodset Högliden i Rimforsa. Skogen blir hans liv och verk efter en oupplöslig osämja med sin wannabe-adel pappa. I stället för kalhyggen och skövling, hans pappas enda intressen med skogen, får Gordon skolning i de viktigaste uppgifterna av den åldrige skogstjänaren Seth, som innan sin död avslöjar en något som kommer förändra Gordons blick på skogen och livet – för alltid.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Sep 20, 2023
• ISBN: 9788727055985

Book preview

Sievert Sjöberg

Villoväg

SAGA Egmont

Villoväg

Omslagsfoto: Midjourney

Copyright ©2022, 2023 Sievert Sjöberg och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727055985

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Prolog

En man hukar i ett skogsbryn. Han svajar lätt. Andhämtningen är tung. Det är som om han har släpat en osynlig börda fram till grusvägen som löper alldeles nedanför. Åsynen av hans uppspärrade ögon och långa, utsläppta hår hade kunnat få den som är det minsta räddhågsen att snabbt lämna omgivningarna. Men ingen bevittnar hans egendomliga uppdykande i skogsbrynet.

Innan han hasar ner för vägbanken, vädrar han i luften. Sikten är i princip obefintlig. Inte ens det kosmiska ljuset förmår markera skiftningar i terrängen. Ändå känner han att den ser ut som den gjorde innan glipan i verkligheten uppstod. Det är den femtonde januari. Midnatt om en halvtimme. Han hoppas att ett verklighetsfrämmande halvår strax ska vara tillända.

På andra sidan den lilla dalsänkan framför mannens fötter ligger det hus som kallas Magget. Villigt låter sig den träkolsvarta kåken uppslukas av natten. Innan tolvslaget ska han vara där.

En ovanlig familj

Varje gång Gordon kör den branta backen upp till Högliden, tänker han på sin far. Det har blivit en ovana. För att vädra ut tankarna, brukar han hissa ner sidorutan och släppa in motorljudet. Det gör varken till eller från. Först när han ser de tre kraftiga tallarna uppe till höger, vid sista kröken, ändrar känslorna karaktär. De där tallarna är fenomenala på att dra till sig kvällssol. Dessutom lyckas de hålla kvar solen längre än träden runt omkring. Han kallar dem bröderna.

Det är drygt ett år kvar, men Gordon har börjat tänka på och i viss mån oroa sig för firandet av trettioårsdagen. Han vill att det ska ske tillsammans med ett par vänner. Men vilka? Egentligen finns det bara en tänkbar. Syrran ska han inte bjuda. Och definitivt inte farsan. Osämjan har blivit ohanterlig. Den har rotat sig, orubblig som Yggdrasil. Magnus, fadern, är en upperclasswannabe som konsekvent undvikit kroppsarbete och som hade kunnat sälja sin själ för en plats i adelskalendern. Gordon känner enbart förakt för hans högborgerliga ideal. Ingen annan i trakten säger schukommaschuttischu. Eller schälvfallet, som kungen.

Högliden har alltid varit navet i Gordons tillvaro. När han föddes ägde farföräldrarna gården. Waldemar och Siri, parhästar och omaka på samma gång. Men innan han fick blåsa ut sitt första födelsedagsljus, hade båda lämnat Sverige för ett liv i England. Magnus och Vendela flyttade in med sin lille son.

Trots att Magnus Nordenfelt var ung och frisk och hade ansvar för hundrafem hektar skog, la han inte fem minuter på att se över beståndet. Den gamle naturdyrkaren Seth Svensson hade förvaltat skogen åt Waldemar och fortsatte med det för Magnus räkning, fortfarande generande underbetald. Men i arvodet ingick några förmåner, som att han fick rätt att bruka trädgårdslanden och att han i den tömda lagården fick inrätta en snickarverkstad.

Vindbyar leker i regntunga klarbärsträd. Mogna bär lyser som högglanspolerade rubiner. Regnvatten droppar ner i nacken på Gordon där han hukar i öppningen till den gamla smedjan. Taket rasade in för längesen. Det som i bästa fall kan utgöra ett skydd mot regnet är en yta jämförbar med en fjärdedels vaktkur. Han njuter av att betrakta sommarregnet, hur det leker med busiga vindilar i trädkronorna. I ett fönster borta i huset skymtar lillasyster Cornelias ansikte. Mamma har lyft upp henne på kökssoffan. Även till synes obetydliga ögonblick kan etsa sig fast i minnet. Långt senare i livet skulle han tänka att det var vid precis det där tillfället banden till Högliden började växa sig så starka att inget annat kan konkurrera.

Den här sommaren är Gordon fem år. Redan har han börjat oroa sig för skolan. Då ska han få gå den branta backen ner till landsvägen och ställa sig och vänta på skolskjutsen. Hela vinterhalvåret kommer det att vara mörkt när han traskar iväg. Men just nu lyckas han mota bort tankarna på skolan. Framför hans ögon blänker tusentals ädelstenar på daggkåpornas blad. Regnet skärmar av hans vrå av världen. Med ryggen mot den hoprasade smedjan känner han en samhörighet med omgivningen, som om Högliden som plats och företeelse har potential att skydda honom. Om han inte gör sig osams med trollen, ska nog allting gå bra.

Cornelia är sju och Gordon elva när deras mamma hastigt avlider. Allt ställs på ände när Vendela inte längre vakar över dem. Skogvaktaren Seth Svensson blir tvungen att lämna sina ordinarie bestyr och axla ett ansvar för barnen eftersom Magnus är illa skickad för den uppgiften. I månader sitter Gordon i skolbänken med hängande huvud och mörka fläckar under ögonen. Det går inte att bryta sig ur sorgen. Den rödbrusige Magnus, vars irisar verkar ha ersatts av enbart bottenlösa pupiller, lägger inte två strån i kors för att ingjuta lite kurage i sonen. Men korta stunder, som allt eftersom blir mer utdragna, kan Seth bidra till att utmana sorgens barriärer. Det börjar i och med att han inviger Gordon i några av möbelsnickeriets egenheter. Pojken ser ut att vara genuint intresserad av allt som har med hantering av trä att göra, till och med vedstapling. Under den där perioden utvecklas ett band mellan dem. Det är på sätt och vis som om de vuxit ur samma rotsystem; Seth är en envis gammelgran och Gordon ett julgransämne.

Ibland tänker Gordon på en kväll när han satt i blårandig flanellpyjamas och iakttog lågornas dans i kakelugnen. Cornelia sov, men själv ville han inte lägga sig. Då och då kastade han en blick ut mot lagårdsbacken som lystes upp av ljuset från snickarverkstan. Den snötäckta planen drog i honom.

Han tog på sig ett par stövlar och en jacka, smög ut och ställde sig i öppningen mot den gamla väg som går rakt igenom tomten. Snön hade tillsammans med ett par risiga jasminbuskar trollat bort grindstolparna. I ljusflödet från verkstan satt en räv och iakttog den gamle. Gordon höll andan. Efter en stund vände sig Seth om, såg på räven och snuddade med ett finger vid kepsens skärm. Räven höjde nosen och spatserade iväg.

Gordon har aldrig kommit sig för att fråga Seth om den vackra rödräven. Det känns som om den gamles relation till naturen är av en så personlig art att han kanske varken kan eller vill avslöja något om den. Men respekten för Seths förhållningssätt till naturen och i synnerhet till den gammelskog som inte låter sig avförtrollas, rotade sig i pojken.

Åren närmast efter Vendelas död blir det allt tydligare att Magnus känner sig obekväm både i sin roll som ensamförälder och med livet i Högliden. Det ansvar som lämpades över på honom i samband med Vendelas hastiga frånfälle, känns ohanterligt. Och det ser inte ut att bli bättre med tiden. Skogen varken vill eller orkar han engagera sig i. Om inte Seth hade funnits, hade den sannolikt fått växa igen.

Först och främst längtar Magnus till England och en förnyad gemenskap med sin far, som han såg alldeles för lite av under sin uppväxt och sett ännu mindre av som vuxen. I andra hand suktar han efter ett mer ståndsmässigt boende. Högliden med sina tre rum och kök motsvarar inte alls den självbild han byggt upp under otaliga dagdrömmerier. Handfallenheten inför praktiska göromål har han aldrig nedlåtit sig till att göra nånting åt. Hans intressen kantrar över åt det lättköpta, lättförtjänta. Den egenheten ska komma att ställa honom i skuggan av det livsbejakande sociala livet, med oanade konsekvenser även för hans närmaste.

Waldemar är ett halvt huvud kortare än Siri, men hans naturliga pondus gör att man inte tänker på det. Han är trygg i sig själv, i eller utan sina skor.

I England har han varit verksam i decennier. Efter några år av sonderingar tog det fart 1950, i och med att han gjorde en chansning med att skeppa över byggmaterial till London. Återuppbyggande och restaureringar efter krigets härjningar pågick vid den här tiden runt om i de södra landsdelarna.

Eftersom han från späd ålder varit handlingskraftig och efterhand visat sig ha sinne för affärer, lyckades han med den relativt osäkra satsningen. Verksamheten expanderade. Dessutom tog han England och det engelska till sitt hjärta. Under Magnus uppväxt fick Siri elva månader om året ta ansvar för det mesta hemma i Sverige, inklusive det sågverk Waldemar ägde. Hon tvingades luta sig tungt mot Seth Svensson och mot sågverksförman Lund, som för att markera sin status bar fluga även i brädgården, till och med till rutig skjorta. Stor nytta hade hon också av allt-i-allo-kvinnan Eva som kom till Högliden tre dar i veckan.

Under Magnus uppväxt umgicks han sällan med andra barn. Han utvecklades till en särling, dessutom en av både Siri och Eva överbeskyddad särling. I tonåren borde han ha hjälpt till med ett och annat, men förpliktelser undvek han med säker intuition.

Att fadern i princip avsvurit sig uppfostringsansvar och levde större delen av sitt liv på annat håll, satte djupa spår hos sonen. De oftast upptagna, men samtidigt överbeskyddande kvinnorna varken hann eller kunde sätta sig in i orsakerna till grabbens vilsenhet. Magnus karaktär av valhänt lätting fick fritt spelrum. När han överraskades med diverse bisarra experiment, valde Siri att se det som pojkstreck.

1966 hade Waldemar varit verksam i England i sexton år. Han hade skaffat sig inflytelserika vänner. Köpt hus. Valts in i en anrik herrklubb. När Siri var över och hälsade på, förvånades hon storligen över vad maken hade uppnått i och runt norra London. Där borta var han som en främmande människa för henne, med ett kontaktnät som han aldrig hade kommit i närheten av i Sverige. Waldemars status var en helt annan än den hon förställt sig. Hon förstod snart att det kunde bli omöjligt att få honom att bryta upp och komma hem.

Sommaren sextiosex är Magnus arton. Det har blivit hans tur att följa med till England. När han står framför det vackra trevåningshuset i S:t Albans, med utsikt mot Great Union Canal, tänker han att han kommer att få en hel del att svara upp emot. Känslan skapar oro, men just vid det tillfället överväger stoltheten.

Den sex veckor långa vistelsen i norra London förändrar Magnus. Inga vibbar av den utvädring av förlegade tider som pop- och rockband som Beatles, Rolling Stones och the Who spelar avgörande roller i, når in till hans hjärta. Hans ideal blir istället den halvdekadenta, cricketspelande övre medelklassen. Det finns anledning att spekulera i vad han hade varit beredd att avstå för att få spatsera mellan välansade häckar som lord Nordenfelt. Eller ännu hellre lord Northfield.

När han är tvungen att åka hem till Sverige inför den stundande höstterminen, väller tårar fram i ögonen. Det är uppenbart vad den genuint osentimentale Waldemar tycker om den reaktionen.

- Inga fasoner Magnus. Jag vill inte se några fasoner. Var och en sin egen lyckas smed. Du måste göra vad du kan. Det måste alla göra. Har man odds emot sig, får man kämpa hårdare och se till att saker och ting hamnar där man vill ha dem. Det finns inga genvägar. Inga gratismiddagar. Förstår du vad jag säger?

- Jadå pappa.

Magnus noterar faderns ansiktsuttryck. Enligt det litar han inte alls på att sonen har förstått. Affärsmannen Waldemar Nordenfelt kan vara hård mot de harhjärtade, som han anser bör se till att skärpa sig om de vill komma nånvart i livet. Å andra sidan är han inte den som tar hela handen om nån ger honom lillfingret. Han är en man som står vid sitt ord och kräver mest av sig själv. Det är en av anledningarna till att han en gång, på relativt kort tid, vann engelsmännens förtroende.

Dessvärre verkar det som om ingen av de egenskaper som gett Waldemar affärsmässiga och sociala framgångar, har förts över till sonen. Magnus avslutar sin skolgång under mammas, allt-i-allo-Evas och Seths överinseende. Någon utbildning efter den obligatoriska har han inte planerat in och betygen från skolan hade han helst sluppit lägga fram på köksbordet där hemma.

De båda följande åren jobbar han som kontorspojke hos Södra Skogsägarna i Jönköping. Han vantrivs. Under en period ser det ut som om han trots allt har lyckats skaffa en kompis. Men det går i stöpet. Kompisen insisterar vid ett tillfälle på att Magnus ska följa med till Väckelsekyrkan för att uppleva vad positiv gemenskap vill säga. Tungomålstalande, viftande armar, svimningar med vidhängande krampattacker gör den introverte lättingen skräckslagen. Han hastar ut ur kyrkan och upplever vinterkvällens kyliga luft som en befrielse. Påföljande vår, efter månader av gruvlig hemlängtan, säger han upp sig och återvänder till Högliden, utan en enda idé om vad han skulle kunna ägna sig åt. De pengar Waldemar skickar hem till Siri varje månad, får räcka även till sonens uppehälle.

Så introvert är dock inte Magnus, att han inte förmår göra en tjej med barn. En tid har han slagit sina lovar runt studenterna på sjuksköterskeutbildningen. Den ljushyllta och blåögda Vendela Borestig besvarar hans blick en gång. Möjligen längtar hon hem till Valsjöbyn i nordvästra Jämtland och känner sig lite ensam. Under alla förhållanden närmar de sig varann, slutligen så pass att han får följa med till studentlyan.

Även om Vendelas föräldrar knappast kan se sin presumtive svärson som nån drömprins, bland annat eftersom det känns utomordentligt egendomligt att prata med honom i telefon, kan de inte annat än acceptera dotterns belägenhet.

Vendelas mamma har varnat henne för att involvera sig med nån som inte kan ta ekonomiskt ansvar för henne. Men tillfälligheternas spel kan vara svåra att påverka.

Magnus och Vendela får en son. De har då flyttat in i en tvåa på Järnvägsgatan i Rimforsa. Vendela har tvingats avbryta sjuksköterskeutbildningen. Magnus är en sorts diversehandlare med kontoret på fickan. Vurmen för det han uppfattar som genuint engelskt, har utvecklats till en livsfilosofi. Vendela har inte hoppat på samma tåg. Old chap-mentaliteten är ingenting för en Jämtlandstös. När man diskuterar namn till sonen, blir hon inte förvånad när Magnus föreslår Gordon Edward Andrew. Hon försöker lägga in sitt veto beträffande två av dem. De möts på halva vägen; Edward stryks till förmån för Jacob och om de får något mer barn ska det vara hennes tur att bestämma namn. Magnus mumlar nånting om kompromissernas tyranni.

Innan lille Gordon har lärt sig gå, flyttar slutligen farmor Siri till Waldemar i S:t Albany, möjligen för gott. Ingen vet. Inte Siri heller. Hon borde ja anslutit till sin man för längesen, men känner först nu att hon kan släppa ansvaret på hemmaplan. Magnus kommer tillbaka till barndomshemmet med fru och son. Sågverket är sålt. Waldemar vet att Magnus omöjligen hade kunnat ansvara för driften. Han klarar givetvis inte av att sköta skogen runt Högliden heller, men tills vidare har man den pålitlige Seth att luta sig mot. En mindre del av pengarna från försäljningen av sågen ska betalas ut som ett månatligt underhåll till Magnus. Det handlar egentligen bara om existensminimum. Att det skulle bli så snålt tilltaget hade han inte väntat sig. I flera månader efter beskedet surar han. Men saknaden efter farmor känns ändå tyngst. Magnus ligger ofta sömlös på grund av det ansvar som lagts på hans axlar.

På sina i princip oredovisade affärer, hade han kunnat dra in mer pengar, men det sätter latheten stopp för. Istället för att lägga manken till, sitter han i bilen och dagdrömmer och fyller i travkuponger. På Torvingeområdet i Linköping hyr han en lagerlokal på hundrafemtio kvadrat. Dit fraktas då och då delar av konkurspartier, dödsbon och diverse osedda föremål som han köpt på telefon. Meningen var att han skulle anordna auktioner, men då hade han inte räknat med den administrativa insats som måste till. Istället håller han öppet när andan faller på. Både samlingarna och verksamheten får allt eftersom karaktären av loppis. Affärerna går trögt. Om han hade varit mer uppdaterad på värdet hos olika typer av samlarobjekt, hade han kunnat göra ett och annat klipp, men snarare blir han lurad på den sortens föremål. Seth är övertygad om att det haltande företaget huvudsakligen är en flykt från familjeansvaret. Det är som om Magnus inte är lämpad för annat än att drömma sig bort och uppåt i hierarkierna. Han vill äga en större gård, arrendera ut jorden, sälja skog på rot och leva gott på att då och då plita ner sin namnteckning på ett kontrakt.

Sjuksköterskeyrket ser för Vendelas del ut att stanna vid en dröm. Men hon är född händig och drar in en del extraslantar som ändringssömmerska. Magnus steg är tunga, axlarna slokar, men aptiten är det inget fel på. Midjan sväller. Det går så långt att avsaknaden av geist i kombination med den allt mer tunnliknande bålen inverkar menligt på sexlivet. Bäst fungerade det när han ligger på rygg, med händerna bakom nacken och låter Vendela stå för nittio procent av kaloriförbränningen.

När Gordon är fyra år får han en syster. Möjligen är det en reaktion på de ständigt aktuella engelska idealen som får Vendela att föreslå namnet Cornelia.

- Eine name zom låter zünnerligen tüsk, tycker Magnus, som får nöja sig med att lägga till Stephanie som andranamn.

Bilden dyker upp med jämna mellanrum; Gordon ser hur hans mamma stapplar ut ur huset. Dubbelvikt av smärta, vit i ansiktet. Jämmer, förvirring och stress. Efter trettiofem minuter styr en ambulans in på lagårdsbacken. Innan dess har Vendela legat i gräset och vridit sig i smärtor. Händelsen är mardrömshemsk.

Skräcken behåller sitt benhårda grepp om honom under det utdragna scenariot och långt tid efteråt. Att Vendela kommer för sent till sjukhuset och avlider i brusten blindtarm, hade ingen kunnat förutse. Livets sköra tråd har blivit uppenbarad.

När Gordon nått tonårsåldern cirklar allt mörkare orosmoln över Högliden. Alla har sitt upphov hos Magnus, i hans personlighet och inställning till försörjningsplikten och i hans hopfantiserade ideal och misströstan om att kunna nå ens halvvägs. Det mörkaste molnet för Gordons del är laddat med välgrundade misstankar om att fadern kommer allt närmare steget att lämna Högliden för ett ställe som bättre svarar upp mot hans föreställning om den han egentligen är. Andra moln är mer diffusa. Ett av dem bär på en svårdefinierad känsla av att Magnus är utsatt från olika håll. En tilltagande rädsla för mörker verkar ingå. Gordon har många gånger noterat att fadern drar sig för att uträtta ärenden utomhus när mörkret sänkt sig över Högliden. Innan han går ut för att hämta ved eller stänga en uthusdörr som blåsten gripit tag i, tvekar han, lystrar, som om han försöker övervinna något hos sig själv. Gordon skulle gärna vilja veta vad det är som oroar pappan, men han frågar inte. Inser väl att han inte skulle få ett ärligt svar.

Även om han längtar bort, skulle det innebära ett stort steg för Magnus att bryta upp från den plats där han vuxit upp. Men då och då nämner han att det måste ske. Förr eller senare. Men åren går utan att något beslut tas. Magnus förändras. Varken Gordon eller Seth vet vad han sysslar med på dagarna eller under alla kvällar när han inte kommer hem förrän sent. I och med att baklyktorna försvinner vid kröken med de tre tallarna, är Cornelia förvissad om att han åkt till jobbet, som vilken annan pappa som helst. Seth vet inte hur han ska kanalisera sina misstankar. Hans tålamod kunde beskrivas i lyriska termer, men även det har sina gränser. Han tycker allt sämre om att flera kvällar i veckan, mellan elva och midnatt, cykla hem till sin bostad i en före detta drängstuga på Långsbo Gård. Han är för gammal för kombinationen sena kvällar och tidiga morgnar. Och han får inte en extra krona i ersättning för att han stannar kväll efter kväll och håller barnen sällskap.

Familjefaderns beteendemönster blir allt egendomligare. När Magnus kommer hem på kvällarna och ställer bilen utanför lagården, sitter han alltid kvar en stund. Seth har hört hur han trummar med fingrarna mot ratten. Det är som om han vill slippa höra sin egen andhämtning, eller som om han måste samla sig för att gå de fyrtio stegen mellan bilen och ytterdörren. Efterhand tänker Seth att det