Liten resa för stora beslut

By Helén Bartoft

IBLAND MÅSTE VI RESA BORT FÖR ATT HITTA HEMIsabelle lever drömlivet med maken Alexander och deras tre tonårsbarn. I alla fall brukade hon göra det. Efter en sommarsemester där hon skulle rädda både relationen till sin dotter och hitta tillbaka till kärleken, har allting bara blivit ännu värre. Dessutom har hon fått reda på att hennes man döljer något för henne. Kan hon verkligen älska någon hon inte litar på?När hon på inrådan från sin gravida bästa kompis åker till Gotland för att reda ut sina tankar och lämnar hela familjen hemma, kraschar hon ordentligt och blir sjukskriven. Mitt i livskrisen dyker det upp en snygg man i stugan bredvid och Isabelle får svårt att inte lockas av hans avslappnade stil och gröna ögon. Skilsmässa känns alltmer som det enda vettiga alternativet. Men kanske går det fortfarande att rädda den sömniga relationen?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Apr 6, 2022
• ISBN: 9788728244326

Book preview

Helén Bartoft

Liten resa för stora beslut

SAGA Egmont

Liten resa för stora beslut

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2022 Helén Bartoft och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728244326

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Kapitel 1

Isabelle började darra på läppen och tårarna brände bakom ögonlocken, det här var definitivt den sämsta dagen i hela hennes karriär. Den hade varit dålig redan från start och den bara fortsatte att jäklas med henne. Hade det inte räckt med att hon fick tillkalla polis på förmiddagen när hon hade kommit på en man med att stjäla spritflaskor från baren? Nu senast handlade det om att hotellet var överbokat. På andra sidan incheckningsdisken stod det ett möhippegäng i full nittiotalsmundering, det var som att Spice Girls stod här framför henne och såg förväntansfulla ut. Det fanns en tjej som hade på sig sportkläder, en annan med en minimal svart klänning och hon med babyliknande tofsar i håret stod lite längre bort och pratade med några andra ur gänget. Spice Girls längtade efter att få checka in för att kunna fortsätta den här överraskningsdagen för den blivande bruden men hotellet var överbokat och Isabelle kunde inte få rummen att gå ihop till hela tjejgänget. Hur fasen skulle hon lösa detta?

Svetten började tränga fram i Isabelles panna och Spice Girls-tjejerna började bli mer och mer otåliga. För att vinna lite tid bad hon dem att gå ut på balkongen en trappa upp och få lite gott att dricka medan det sista rummet blev klart för incheckning.

Gänget hade bokat fyra dubbelrum och hotellet hade enbart två dubbelrum kvar. Ett rum skulle hon kunna lösa genom att ta in en extra säng i ett enkelrum så att båda tjejerna kunde sova där, men hur skulle hon lösa det sista rummet? Det var standard att överboka rummen, framför allt den här tiden på året eftersom det alltid kom in flera sista minuten-avbokningar, men inte idag.

Hon kom att tänka på att de hade personalövernattningsrummet. Det dög absolut inte som ett hotellrum men vad skulle hon göra? Nu kunde hon i alla fall erbjuda alla tjejer en sängplats för natten. Hon skyndade in i personalövernattningsrummet för att mötas av ett ändå hyfsat städat rum, tack och lov. Snabbt rusade hon uppför trapporna och till baren för att snappa åt sig två flaskor Bollinger och en bricka med champagneglas, innan hon gick ut på balkongen till tjejerna för att servera dem varsitt glas som plåster på såren.

Isabelle njöt av att komma ut och mötas av solen, även om det bara handlade om några minuter. Hon såg att den blivande bruden höll på att genomföra något uppdrag medan allt filmades och lades ut på sociala medier, sedan skålade tjejerna i champagne. Tjejen med brudslöjan i håret såg så lycklig ut, omgiven av sina vänner som hade ordnat en oförglömlig dag åt henne. Isabelle mindes tillbaka till sin egen möhippa för cirka arton år sedan, den hade varit av betydligt enklare modell. Hon hade blivit grundlurad av sina vänner och kollegor, de hade spelat paintball och haft picknick. Sedan hade några av dem tagit med henne ut på en helkväll på stan där de dansade hela natten.

Isabelle skyndade tillbaka nerför den breda mattklädda trappan. Varenda gång hon hastade i trappan var hon rädd för att snubbla i de lågklackade bekväma skorna, fumlig som hon var. Isabelle gjorde i ordning rumsnycklarna när en av tjejerna kom ner efter henne och bad om att få status på när de kunde få rummen. Äntligen kunde hon leverera fyra rumsnycklar.

Isabelle satte sig på kontorsstolen och andades ut; funderade på hur allt kunde skita sig på en och samma dag. Inte ens lunch hade hon hunnit få i sig. Det var tur att hon åtminstone hade ätit en ordentlig frukost i morse men det hade varit en märklig stämning hemma vid köksbordet. Alexander hade varit grinig, han som annars brukade älska att sitta och avnjuta en lång helgfrukost tillsammans hade lämnat bordet redan efter en kvart. Men när Isabelle tänkte efter var det var inte ett så ovanligt beteende från hennes man nu för tiden. Det var alltmer sällan som man fick se den där trevliga mannen hon hade förälskat sig i. Undrar hur det hade blivit så? Hon skulle försöka prata med honom ikväll när hon kom hem för att se om det var något som hade hänt. Magen kurrade till, kanske skulle hon hinna få i sig ett mellanmål nu innan gästerna började komma ner till receptionen för att ställa frågor kring middagsupplägget.

Längre hann hon inte tänka innan telefonen ringde. Det var en av Spice Girls-tjejerna som sa:

Jag ringer från rum 142, du har gett oss ett enkelrum med en extra säng i, det här är inte ett dubbelrum.

Förlåt, jag kunde inte lösa det på något annat sätt, jag hoppas att det ändå är okej. Jag kommer självklart att dra av på priset, svarade Isabelle med så lugn röst hon bara kunde.

Det är absolut inte okej, dessutom låg det en skitig handduk slängd i badrummet, den var helt brun på ena sidan. Så jävla äckligt! sa tjejen med en gäll röst. Isabelle hörde att hon var upprörd och försökte lugna ner tjejen genom att säga:

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag ser till att någon genast kommer upp och byter era handdukar. Ni kommer självklart att få kompensation för detta. Tjejen verkade lugna ner sig och Isabelle kunde avsluta samtalet. Direkt när hon lagt på luren kom två av tjejerna stormande rakt emot henne och de såg inte glada ut, det måste vara tjejerna som drog nitlotten och fick deras personalövernattningsrum.

Ursäkta men vafan är det för rum ni har gett oss egentligen? frågade Posh-Spice med den svarta lilla klänningen.

Är det något fel på rummet? undrade Isabelle.

Det är helt oacceptabelt. Både rummet och sängen är orimligt små, klagade tjejen.

Och det finns varken gardiner eller AC, la tjejen med sportkläderna till. De hade förstått att det här inte var ett ordinarie hotellrum. Isabelles kinder började hetta och de där tårarna gjorde sig åter påminda, hon visste inte vad hon skulle säga utan fick bara fram:

Förlåt!

Vi kommer att åka hem istället, vi kan inte sova på det här stället. Jag vill inte att bruden ska få veta något så vi kommer tillbaka tidigt imorgon och äter frukost med de andra. Jag förväntar mig en stor kompensation för allt strul som har varit och vi kommer självklart inte att betala något för den där skrubben som du erbjöd oss, sa Posh-Spice och vände på klacken.

Isabelles ben började skaka, munnen blev alldeles torr och hjärtat galopperade i bröstkorgen, hon kände sig värdelös. Det här var mycket värre än alla redovisningar hon hade hatat i skolan. Just nu ville Isabelle bara bryta ihop och hon trodde att Sporty-Spice märkte det för hon sa:

Vi är inte arga på dig, vi ser att du försöker göra allt och lite till för att lösa problemen. Vi är bara otroligt missnöjda med det här hotellet, allt vi har försökt att göra är bara att ordna en perfekt möhippa för vår kompis.

Isabelle hann inte ens svara henne innan en av de andra tjejerna kom nedspringande för trappan, högröd i ansiktet och skrek:

Hur fan är det möjligt att min nyckel även passar i grannens dörr? Jag råkade ta fel på rumsnumret och lyckades öppna fel dörr med min nyckel. Där inne stod en kvinna endast iförd underkläder och såg riktigt förvånad ut när jag klampade in. Nu har vi testat med flera av våra nycklar och det verkar som att det tack och lov bara är min nyckel som även passar i grannens dörr, men vad är det här för jäkla hotell egentligen?

Isabelle visste inte vad hon skulle svara på påståendet utan bad bara om ursäkt från hotellets sida och att de omedelbart skulle undersöka detta vidare. Utan att tveka gick Isabelle med på att de skulle få en stor kompensation trots att hon visste att hon skulle få problem med chefen så fort hon fick höra om detta. Chefen fick hon ta itu med imorgon, nu var det viktigaste att överleva denna dag. Hur var det möjligt att man hade både polispådrag och överbokningar på samma dag? Det kunde bara hända Isabelle Hermansson, aldrig mer skulle hon tacka ja till att ta ett extra helgpass hur mycket chefen än tjatade på henne.

När tjejerna hade lämnat receptionen gjorde hon i ordning kompensationen, alla åtta tjejer skulle få en hotellvistelse samt en trerättersmiddag i presentkort för att samla på sig några pluspoäng på en gång. Hon orkade inte med att hon skulle förstöra någons stora dag, möhippa fick man förhoppningsvis bara en gång i livet och den skulle vara nästintill lika perfekt som själva bröllopsdagen. Chefen hade ändå sagt att de aldrig fick låta en kund gå missnöjd härifrån eftersom de inte hade råd att få sämre rykte. Framför allt de där unga tjejerna som snabbt spred rykten via alla sina sociala medie-kanaler.

Tjejerna tackade så otroligt mycket för den generösa kompensationen och gick tillbaka till sina rum för att göra sig klara för middagen. Nu äntligen skulle hon väl hinna få ner något i magen som skrek av hunger. Isabelle smet snabbt in i personalrummet för att hämta en chokladkaka från sin väska och hon blev förvånad när hon faktiskt hann äta upp den utan att bli avbruten.

Resten av eftermiddagen var tack och lov betydligt lugnare och pulsen hade hunnit gå ner ordentligt lagom tills att det var dags att åka hemåt. Som hon längtade efter att få krypa ner i soffan med ett glas vin nu, det var hon verkligen värd. Förhoppningsvis skulle hon få sällskap av sin man om han kunde sluta vara så sur. Hon skulle inte orka fråga ut honom ikväll, det var hon alldeles för trött för. Men fortsatte hans tråkiga humör behövde hon ta tag i det snart. Hon undrade om någon av barnen skulle vara hemma, men det var nog önsketänkande att någon av tonåringarna skulle vilja umgås med sina föräldrar en lördagskväll då de ofta brukade ha egna planer.

Kapitel 2

Morgonen därpå vaknade Isabelle av att solen lyste upp sovrummet. När hon sträckte ut armen för att nå mobilen på sängbordet såg hon att klockan redan var halv tio. Åh, det var skönt med en rejäl sovmorgon och det behövdes verkligen efter den kaotiska gårdagen på jobbet. En doft av nybakta scones spred sig i huset och det började vattnas i munnen. En balja te och scones så varma att smöret smälte kunde inte vara en bättre start på dagen. Tack och lov var hennes fjortonåriga son Filip en fena i köket. Hon var väldigt stolt och lycklig över att hon hade en sådan fin familj även om det började knaka lite i fogarna nu på senare tid.

Idag hade hon en helt ledig söndag framför sig utan tider att passa, för det skulle varken vara någon fotbollscup för Filip eller tennismatch för Maja. Ofta var hon enbart en taxichaufför åt barnen men idag skulle hon få en dag helt för sig själv. Isabelle längtade efter sin farmor Maj och hade därför planerat att åka dit och hälsa på. De hade alltid haft ett väldigt speciellt band, Maj var hennes absoluta favorit och det var så mysigt att åka och fika med henne.

Ända sedan farmor flyttade till ålderdomshemmet i Rotsunda hade Isabelle haft dåligt samvete för att hon inte kunde komma och hälsa på lika ofta som hon skulle önska. Hon hade många vänner som bara tyckte att det var som ett obetalt jobb att åka och besöka sina mor- och farföräldrar på hemmet, mer som en skyldighet än något som de själva ville, men Isabelle förstod inte alls hur de tänkte. Det minsta man kunde göra var att åka och ta en fika med sina äldre nära och kära efter allt de gjort för en själv genom livet.

Efter en gudomligt god frukost tillsammans med Filip och Alexander som var precis lika bra som hon fantiserat om gjorde Isabelle sig i ordning för att komma iväg. Hon flätade sitt lockiga hår och tog på lite mascara för att framhäva de gröna ögonen. I spegeln såg hon att fräknarna hade börjat titta fram, det var härligt nu när våren började övergå mot sommar. Innan hon lämnade villan kontrollerade hon noga att sladden till kaffebryggaren verkligen var utdragen. Hon stannade till i Sollentuna centrum för att köpa med två budapestbakelser från Balders bröd innan hon körde vidare mot Rotebro. När hon svängde ner mot vattnet för att hitta en parkering utanför ålderdomshemmet insåg Isabelle att det måste vara hennes turdag för hon knep den allra sista parkeringsplatsen, annars kunde man få snurra omkring länge i området innan man lyckades hitta någon.

Eftersom det var en härlig varm försommardag kanske de skulle kunna sitta ute och fika på balkongen. När hon tog de två trapporna upp mot lägenheten spred sig en varm skön känsla i bröstet, äntligen skulle hon få krama om farmor igen. Ute i trappuppgången luktade det sterilt och minnena från tiden då farmor låg på sjukhuset gjorde sig påmind.

Det hade varit en fruktansvärd period i Isabelles liv, hon hade varit otroligt rädd att hon skulle förlora henne. Maj hade sett så ynklig ut i landstingets vita skjorta nerbäddad i sjukhussängen med alla sladdar kopplade till sin späda lilla kropp. Isabelle hade spenderat många timmar på sjukhuset under den perioden och bara hållit farmor i handen och tittat på alla blinkade skärmar som pep till lite då och då. Det var tur att det ändå hade gått så bra efter hennes stroke och att hon hade återhämtat sig väl, men det var då de bestämde att hon skulle flytta till hemmet i Rotebro och den lilla lägenheten i Mörby såldes.

När Maj fick se sitt barnbarn med en påse från favoritbageriet ute på hallmattan sken hon upp. Efter en lång kram sa Maj:

Älskade lilla Isabelle, du anar inte hur lycklig du gör en gammal kvinna genom att åka hit på din lediga dag. Men här ute kan vi inte stå, kom in och hjälp mig att duka fram istället. Isabelle gick efter Maj in i hallen som var fylld av foton på alla hennes barn och barnbarn. Det började bli en hel del nu för tiden. Tänk att hon hade fyra egna barn, tio barnbarn och en hel drös med barnbarnsbarn. Det var tur att hon hade många nära och kära eftersom hon levt utan sin man i många år nu. Farfar hade gått bort i en cykelolycka när Isabelle bara var fem och därför hade hon inget eget minne av honom.

Ute på balkongen dukade de fram tårtfaten och kaffekopparna på det vita gjutna aluminiumbordet. Några möbler i plast skulle Maj aldrig tillåta så länge hon fick bestämma. Hela balkongen drunknade i ett stort hav av blommor, där fanns både amplar, piedestaler och stora krukor som i stort sett täckte hela golvet. Var det någon som hade gröna fingrar var det farmor Maj. Det var konstigt att hon aldrig bytt karriär för hon hade passat perfekt i en blomsterbutik istället för att sitta på ett och samma lönekontor i hela sitt liv. När hon flyttat till lägenheten efter farfars plötsliga död skaffade hon en kolonilott. Hon kunde inte slita sig ifrån att ha trädgårdsarbete att utföra men hon tyckte att ett helt hus bara för henne var för mycket, därför propsade hon på att flytta till den lilla lägenheten i Mörby.

På kolonilotten i Djursholm la Maj ner all sin fritid, där spenderades många sköna dagar på sommarloven när Isabelle var liten. Hon mindes det så väl, all förväntan när man fick packa sin egen väska för att få komma till farmor. Det var inte långt att åka dit från radhuset i Upplands Väsby men det var ett stort äventyr för en liten flicka. Dessutom blev hon bortskämd av farmor, bara det gjorde värt hela resan. På kvällarna åt de jordgubbar med vaniljglass till tonerna av Allsång på skansen. Ibland följde även Pontus, hennes tre år yngre bror, med till farmor. Hon älskade sin lillebror men det var alltid mysigast när hon fick ha henne för sig själv, fast det hade hon aldrig erkänt för Pontus.

Det var alltid tryggt att umgås med farmor, den känslan hade infunnit sig redan som barn och hade funnits kvar ända till idag. Nu var det fint att få bjuda tillbaka lite genom att köpa med sig hennes favoritbakelse och bara umgås. Men även om det var mysigt att bara sitta här och få rå om sin farmor några timmar längtade Isabelle efter att få ta en långpromenad till kvällen och bara sortera sina tankar en stund.

Isabelles telefon började plinga till och hon kände igen ljudet direkt: kallelser till träningar och matcher till både fotbollen och tennisen de kommande veckorna, det var tränarnas rutin att skicka ut allt i ett svep på söndagarna.

Oj, du är visst populär du, det plingar hela tiden i din telefonapparat, konstaterade Maj.

Jo, det kan man tro men det är bara lagledaren i fotboll som har skickat ut nya kallelser till alla träningar och matcher fram till sommaruppehållet, svarade Isabelle.

Jaha, får man sådant i telefonapparaten nu för tiden, så händigt.

Jo, men det är helt hysteriskt ibland. Man har hela sitt liv i sin mobil, skulle den försvinna skulle man varken veta vad man skulle göra eller kunna bli uppdaterad om vad alla andra har för sig, sa Isabelle drömmande. Ibland skulle det bara vara skönt att få en liten paus från allt. Hur många kallelser, mejl och annat ramlade det inte in varje vecka? Hon var familjens egna projektledare som styrde upp att alla hade koll på vart de skulle och när och att träningskläderna var tvättade varje dag. Det var ett heltidsjobb att sköta en familj med tre tonåringar varav två tränade i stort sett varje dag. De där tvättkorgarna var alltid fyllda till bristningsgränsen, det spelade ingen roll hur mycket man än tvättade – man såg aldrig botten för det. Nu var det inte långt kvar till sommarsemestern, bara två månader kvar att stå ut. Som hon längtade efter ett litet äventyr som avbrott i ekorrhjulet.

Kapitel 3

Jobbveckan gick äntligen mot sitt slut när chefen vinkade in Isabelle på kontoret. Isabelle hade kommit undan konfrontationen då Camilla varit bortrest ett par dagar men nu var det dags. Camilla var en chef som satte skräck i personalen. Hon hade en petit kropp, perfekt frisyr, hårt sminkat ansikte och vidriga ögon som kunde stirra på det mest obehagliga sätt när hon var förbannad. Idag var en sådan dag, Isabelle vågade knappt möta hennes blick.

Är du galen, hur fan tänkte du när du gav bort hotellets pengar? utbrast Camilla.

Du har sagt åt oss att vi ska kompensera kunderna om något blir fel.

Men inte så där mycket, det är orimligt, förstår du inte det själv?

Med tanke på hur mycket det de där tjejerna råkade ut för tyckte jag att kompensationen låg på en bra nivå, svarade Isabelle och drog försiktigt i fållen på kavajen.

Jag borde dra av det där från din lön, sa Camilla kort till svar.

Men ingen av händelserna den helgen var mitt fel, jag kunde inte rå för något av det som hände. Du har alltid sagt att de unga tjejerna som har stort inflytande på sociala medier är bland våra viktigaste kunder, försökte Isabelle som inte fick mer än en bister min tillbaka, och hon antog att samtalet var över eftersom Camilla pekade mot dörren.

Isabelle hatade den där ragatan som var raka motsatsen till en bra chef. Aldrig fick man beröm utan det var enbart klagomål som kom ur hennes mun. En bra chef borde vara stöttande, få personalen att trivas på jobbet och hjälpa dem att utvecklas – inte skrämmas till att knappt våga gå dit. Hon hade till slut gått vinnande ur striden den här gången men det hade varit på håret.

Usch, hon borde egentligen söka nytt jobb men det var så jobbigt att ta tag i det. Det fanns säkert massor av lediga jobb på hotell runt om i Stockholm men man visste inte om det egentligen skulle bli bättre någon annanstans. Hon trivdes med allt på det här hotellet förutom chefen, som hon tack och lov bara behövde träffa på några gånger i månaden.

Det var tur att hon i alla fall hade den bästa kollegan på jobbet som hon kunde ventilera allt med. Agnes var den som hade ansvaret över konferenserna medan Isabelle hade koll på receptionen. De var ett bra team och hanterade i stort sett hela hotellet på egen hand under vardagarna. De hade jobbat tillsammans de senaste tre åren och kände väl till varandras styrkor och svagheter. När Isabelle hade berättat om katastrofen förra helgen hade Agnes tappat hakan och varit både medlidsam och stöttande.

Agnes var fantastiskt duktig med tanke på sin unga ålder, men det var väl så med dagens ungdomar, de hade mycket driv och alla ville visa framfötterna och göra karriär. Agnes var en härlig tjej med skinn på näsan som älskade att shoppa, ofta kom hon till jobbet i nya kläder och framför allt skor som var hennes stora passion. Det var lättare för henne som inte hade tre barn att försörja. Isabelle gillade också att unna sig en ny väska eller någonting emellanåt men hon låg verkligen i lä i jämförelse med Agnes.

Nu var det fredagskväll och Isabelle såg fram emot en mysig kväll tillsammans med hela familjen; det var ovanligt med tre tonåringar i huset. När det inte var träning eller match var kompisarna betydligt