Oktoberoffer

By Peter X. Eriksson

En ung man får nog av sitt inrutade liv och ger sig ut i natten på jakt efter äventyr. Men det finns gränder man inte bör gå in i, råd som inte ska följas och dolda platser som ska undvikas. Snart har jakten på äventyr förvandlats till en mardröm.
En halloweenfest får oväntade besökare. Som inte behöver klä ut sig för att passa in.
En far tar med sin dotter på en lång bilresa för att återförena en splittrad familj. När ytterligare en passagerare ansluter visar det sig att allt inte är som det verkar. Allra minst målet med resan.

Oktober är månaden då solen vänder bort sitt ansikte, naturen drar sin sista suck och då vi stänger dörrar & fönster och tänder ljus som skydd mot mörkret. Det är då torra grenar knackar som skelettfingrar på våra fönster mitt i natten, vi ser skepnader i skuggorna och hör okända ljud från källare och vindar. Det är även den tid på året då gränsen mellan de levande och döda är som tunnast. Då det sker de mest otroliga, osannolika och fruktansvärda saker.
Oktober är också den månad då de tre skräckberättelserna i den här samlingen utspelar sig.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 25, 2021
• ISBN: 9789179692186

Peter X. Eriksson

Peter X. Eriksson är författare, frilansskribent och tjänsteförättande slökapten. Han trivs väldigt bra vid sitt skrivbord och har där skrivit manus, sketcher, krönikor, artiklar, noveller, rysare och mycket annat. Han är oerhört lat men har på något mirakulöst sätt ändå orkat ge ut böcker som På Y-fronten intet nytt, Ursäkta, hur dags går jorden under? och Handbok för pojkvänner.

Book preview

Omslag.jpg

.

OKTOBEROFFER

av

Peter X. Eriksson

.

© Peter X. Eriksson 2021

Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige

ISBN: 978-91-79692-18-6

01.jpg

Oktober...

-

…då hösten lägger sin hand på vår axel och viskar saker i vårt öra. Påminner oss med värme i rösten om ljuset vi lämnar bakom oss, och med vemod om mörkret som väntar.

…då solen vänder bort sitt ansikte. När dagen och ljuset passerar som främlingar på genomresa, medan skymningen och natten stannar som tysta väktare.

…då naturen andas ut sin sista suck och doftar av bortgång och förruttnelse. Löven ger oss sitt sista melankoliska leende innan de kastar sig mot marken som älskande med krossade hjärtan.

…då grönskan dör i en kaskad av guld, eld och mull.

…då flyttfåglarna ger oss en sista blick av medlidande innan de lämnar oss bakom sig.

…då saknad och sorg oinbjudna smyger sig in i våra hjärtan. Som beskedet om en gammal vän som plötsligt dött.

…då skratten på gator, lekplatser och uteserveringar tystnar och försvinner.

…då mörkret, diset och tomheten endast ackompanjeras av ljudet av vinden och regnet.

…då vi stänger dörrar och fönster och tänder ljus som skydd mot mörkret.

…då torra nakna grenar knackar som skelettfingrar på våra fönster mitt i natten, oroar vår sömn och smyger sig in i våra drömmar.

…då det kommer okända ljud från källare, vindar och vrår.

…då vi ser skepnader i skuggorna och känner närvaro i tomma rum.

…då Gränsen mellan de Levande och de Andra är som allra tunnast.

…då Dörrar som borde vara låsta står på glänt.

…då vi klär ut oss till monster och andar i tron att det är för upptåg och skrämsel, men egentligen är för att dölja oss undan de som strömmat över Gränsen och genom Dörrarna.

…är de dödas tid. Då vi besöker gravar och minneslundar för att låta de hädangångna påminna oss om hur kort och bräckligt livet är. …och för att ge dem gåvor och offer så att de lämnar oss levande ifred.

…då vi blundar och ber att våra offer ska vara nog…

02.jpg

Baklänges, för tur

Elliot tittade efter visitkorten som flöt iväg i strömmen som små vita barkbåtar. Han singlade iväg dem ett efter ett, som om han delade ut kort på en pokerkväll. För varje kort försett med hans namn och krångliga titel (som han fortfarande inte lyckats förklara så att hans mamma förstod) han gjorde sig av med så kände han sig lättare och gladare.

När visitkortsfodralet var tomt slängde han i sitt passerkort och grävde upp telefonen ur rockfickan. Han tittade på den en kort stund innan han släppte ner den också i strömmen.

Han följde det gröna ljuset med blicken. Det blev allt svagare när det försvann ner i vattnets mörkgröna dunkel, tills det slocknade helt och hållet.

I alla filmer Elliot sett hände det alltid något stort och avgörande när en person beslöt sig för att ändra på sitt liv. De blev förälskade i sin raka motsats, var nära döden, eller kom vilse på en främmande plats. Någonting som skakade om dem.

För honom hade det känts mer som en matförgiftning i ultrarapid. Ett ständigt ökande illamående vars förlopp dragits ut över flera månader.

Det hade börjat med känslan av att han bar på en liten betongklump längst ned i magen. En tung, tryckande känsla som alltid följde honom. Sen hade den sura smaken kommit. Elliot var inte säker om den kom ifrån hans mage, eller om det var från hans själ. Efter den kom de oförklarliga kallsvettningarna. Och han kunde svära på att hans hjärta hoppade över ett slag ibland.

Något låg och ruttnade inom honom, och snart var det allt han kunde tänka på. Nerven och hetsen på kanalen, krogsvängarna med kollegorna, allt det blev till något som skedde långt bort i bakgrunden. Elliots liv började rotera som en satellit runt den där klumpen i magen. Och ikväll hade han spytt ut den.

Elliot hade suttit vid sitt skrivbord och stirrat rakt genom skärmen när Linus viftat med promotionbiljetter till kvällens konsert framför hans ansikte och skrutit med att han bokat kanalens loge i arenan. Elliot hade ryckts tillbaka till nuet och något inom honom hade vaknat till. Musik hade alltid fått hans hjärta att pumpa snabbare. Ett riktigt bra gig var nog precis vad han behövde för att bli av med surklumpen inom sig.

När de väl var på plats kändes det ännu värre.

Livekänslan var som bortblåst. Att se konserten från logen ovanför läktarna var som att se den på tv. Filtrerad, dämpad och fjärran. Bandet såg ut att vara två mil bort. Sångarens röst lät som om den behövde kämpa sig upp ur kvicksand och genom motvind för att nå fram till Elliots öron.

Kollegorna satt i sofforna, drack öl och snackade skit. Nonchalerade konserten som pågick nedanför dem. Elliot hade känt hur irritationen kröp i honom varje gång han hörde deras skratt i