Bestsellern

By Mårten Edlund

Harry Nemo jobbar som frilansjournalist när han en dag blir anlitad av Mr. Hezekiel Jones som är representant för det hemliga världsomspännande nätverket Konsortiet. Enligt kontraktet ska Nemo få flera miljoner insatta på en schweizisk bank och tillsvidare inte behöva göra någonting för att förtjäna pengarna. Det låter fantastiskt. Men olusten gror och Nemo finner snart sig på väg in i ett alkoholberoende. Att gå omkring med pengar som han inte jobbat för tär på honom. Vad han inte vet är att Konsortiet har en annan plan för honom. Han ska nämligen stå som författare till boken "Biljett till evigheten", som är skriven av en spökskrivare och som med hjälp av Konsortiets stora propaganda-apparat ska bli en internationell bestseller ...Mårten Edlunds roman "Bestsellern" är en thrillerbetonad skildring av ett modernt samhälle präglat av korruption och moraliskt förfall.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jul 15, 2021
• ISBN: 9788726877861

Book preview

www.sagaegmont.com

Sektion L

Då mr Hezekiel Jones sprättade upp kuvertet föll det ur ett papper med rubriken: MEMORANDUM TILL KONSORTIETS SAMTLIGA PR-AVDELNINGAR.

Antingen hade det slunkit med av misstag eller också háde man lagt dit det avsiktligt för att understryka hur nitisk man var på den nystartade sexan.

Med tanke på att Konsortiets ledning ofta befinner sig på resande fot och icke har omedelbar tillgång till samtliga handlingar, uppmanas alla pr-avdelningar att i sina rapporter ständigt ge Konsortiet en fortlöpande sammanfattning av fakta, på det att onödig förhalning av det aktuella ärendets behandling i möjligaste mån måtte undvikas.

Det brister fortfarande mycket på den punkten, muttrade mr Jones för sig själv.

Sedan drog han upp de övriga papperen och läste:

KONFIDENTIELLT

Rapport från pr-avdelning nr 6 till mr Hezekiel Jones,

Villa Pegasus

Veckan den 17/1 – 22/1 stod följande annons införd i ledande dagsoch kvällspress i Europa, Förenta Staterna och Latinamerika:

VI SÖKER

en man i trettio-trettiofemårsåldern. Han skall vara vid god fysisk och psykisk vigör och äga snabb uppfattningsförmåga. Vidare är det nödvändigt att han behärskar minst två av de stora världsspråken samt att han uttrycker sig väl i tal och skrift. Viss journalistisk erfarenhet betraktas som en merit. Ett absolut krav är dessutom att han är ensamstående.

Det arbete vi har att erbjuda är intressant, självständigt och omväxlande. Rätt person kan räkna med livstidskontrakt och enastående goda ekonomiska villkor.

Svar med foto till …

Sedan det synnerligen omfattande materialet, bestående av 5.794 svar, influtit från Konsortiets representanter på berörda platser, utsändes detta för bearbetning av pr-avdelning nr 6. Den tidsödande granskningen, vilken samvetsgrant utfördes i enlighet med Konsortiets hemligstämplade direktiv, resulterade i att valet föll på brittiske medborgaren Harry Sebastian Nemo (Harry S. Nemo). Under hänvisning till Konsortiets sekretessbestämmelser kommer mr Nemos adress och telefonnummer att meddelas sektionschefen i separat skrivelse och under kod.

Mr Harry S. Nemo, frilancejournalist, är 34 år gammal. Längd 182 cm, vikt 77 kg. Han har mycket god hälsa och befinner sig i perfekt fysisk och psykisk trim. Efter en bilolycka som fick ett krossat knä till följd är han emellertid något stel i vänstra benet. Båda hans föräldrar är döda och han har inga nära släktingar. Han har fått god uppfostran och rör sig obehindrat i alla kretsar. Förutom sitt eget modersmål talar han franska och italienska samt gör sig förstådd på spanska och portugisiska. Dessa språkkunskaper har han huvudsakligen inhämtat under sina reportageresor. För cirka tio år sedan var han en utomordentlig racerbilist. Han tillhörde då stall Maserati och hade stora förutsättningar att nå den absoluta världstoppen. Olyckan tycks emellertid ha givit honom något av en chock. Han upphörde plötsligt med tävlingsåkandet och har numera inte ens egen bil. Under de senaste åtta åren har han enbart ägnat sig åt publicistisk verksamhet. Han är skicklig, eftersökt och välbetald i sitt arbete men har inget sparkapital. Han har aldrig varit straffad för brott i något av de länder annonskampanjen omfattar och gör på det stora hela taget intryck av att vara en omutligt hederlig person med en viss förmåga till självständigt tänkande och dessutom i besittning av en god portion personlig charm. För övrigt är han en mycket vänlig natur, tämligen okonventionell till sin läggning och med en intelligens något över medelmåttan. Han tycks inte ha någon deciderad politisk uppfattning. Så vitt vi kunnat finna har han inga direkta fiender, men även hans vänkrets är tämligen begränsad. Det har i själva verket varit omöjligt att leta fram någon enda person som verkligen känner honom. Detta i förening med den obetydliga men dock märkbara knäskadan har varit avgörande då vi i valet mellan i övrigt likvärdiga aspiranter fastnat för just Harry S. Nemo. Trots att vi saknar närmare kännedom om Konsortiets avsikter är det vår bestämda uppfattning att mr Harry S. Nemo är den absolut lämpligaste person som står att uppbringa för Konsortiets syften.

Mr Hezekiel Jones drog en djup och lycklig suck. Det var han som äntligen hade funnit det som alla så länge och oförtrutet hade sökt …

Harry Nemo vaknade.

Han hörde flickornas lugna andhämtning.

Sedan började minnesbilderna rada upp sig.

Då han kom in på Sammy’s Corner var det nästan tomt där.

Han satte sig vid disken, beställde en whisky och vecklade upp kvällstidningen.

Mitt i andra whiskyn hörde han klapprande höga klackar och muntert kvittrande röster.

Men han vände sig inte om.

Två unga flickor, en ljus och en mörk, slog sig ner intill honom, beställde martini och fortsatte att kvittra.

Han tittade i smyg över tidningskanten och fick ett snabbt leende av den mörka.

Han försökte läsa vidare en stund men tappade hela tiden bort sammanhanget.

Han svepte resten av den andra whiskyn och la ifrån sig tidningen.

Var det inte roligt längre? sa den ljusa lent.

Nej, urtråkigt, sa han.

Varför det då? undrade den mörka.

"Verkligheten är mycket underbarare än dikten", svarade han med sin allra sammetsmjukaste röst och den där avklädande blicken som redan hade vunnit så många hjärtan.

De blev mållösa och han sa nonchalant: Får jag en till, Sam.

Sam gav honom en till och han tände en cigarrett och tittade på dem igen.

De stirrade rakt in i väggen och det ryckte lite i mungiporna på dem.

Han sa ingenting. Han lät tiden arbeta för sig.

Sedan började flickorna viska och efter en stund tog den ljusa upp en portmonnä ur handväskan och ett mynt ur portmonnän. De singlade slant.

Sedan satt de tysta igen.

Vem vann? frågade han till sist.

Oavgjort, sa den ljusa.

Ställde den sig på kant? undrade han.

Men det skämtet hade de hört förut.

Nej du, Kate, försök inte, sa den mörka. Vi vann båda två.

Vad ska vi göra åt det då? frågade han.

Gissa, sa Kate.

Är vi hungriga? kastade han fram.

"Om! sa den ljusa. Är du, Rose?"

Visst, sa Rose. Men inte på mat.

Ska vi ha oss en omgång till? föreslog han.

Gärna, sa Rose och Kate.

Sam – en whisky och två martini till, beställde han.

Men inte mer sen, sa Kate.

Nej, sen får det räcka, sa Rose.

Jag har gin hemma, sa han. Och vi kan kan steka ägg också om vi får lust.

"Jag älskar gin och stekta ägg", sa Rose.

Jag också, sa Kate.

De drack ur och gick, åtföljda av Sams medlidsamma min och flin.

De drack gin och åt stekta ägg …

När dörren hade stängts satte sig mr Hezekiel Jones till rätta i stolen, tände en cigarr, sprättade upp kuvertet, tog ut de prydligt maskinskrivna arken och började läsa.

KONFIDENTIELLT

Rapport från pr-avdelning nr 6 till mr Hezekiel Jones,

Villa Pegasus.

Hänvisande till gårdagens telefonsamtal ber vi få meddela följande:

Kl 18.07 infann sig mr Harry S. Nemo på sin stambar Sammy’s Corner där han beställde en ren whisky av märket Dark Horse.

Kl 18.21 anlände våra utsända fältarbeterskor, miss Kate Smith och miss Rose Brown, placerade sig intill mr Nemo och beställde varsin dry martini. (Våra fältarbeterskor kom inom kort i samspråk med mr Nemo, vilken efter ytterligare en whisky bjöd damerna på varsin dry martini och samtidigt själv drack ännu en Whisky.)

Kl 19.11 avlägsnade sig sällskapet i samlad trupp från lokalen för att begiva sig till mr Nemos bostad. Sedan trion med stor iver ägnat sig åt att steka ägg och inmundiga gin blev stämningen synnerligen animerad.

Kl 20.22 uppstod emellertid ett smärre tekniskt fel på den av oss installerade avlyssningsapparaturen och endast vid spridda tillfällen kunde spontana yttringar av kättja och lössläppthet registreras.

Kl 20.47: Å, Harry, Harry … ååå …

Kl 21.16: Men Kate då …å …ja …ja …

Kl 21.34: Jaa … Rose …

Kl 21.48: Harry, Harry, Harry … nej, låt bli, Rose … jag … ååå. Kl 21.57: Rose, Rose … å Kate … Kate … Kate … Rose … Kate … Rose … ååå å aj o …

Därefter tycks systemet ha kollapsat fullständigt. Det finns dock ingen anledning förmoda att återstoden av natten förflöt i mindre vänskaplig stämning än den hade börjat.

Vi ber få återkomma med kompletterande rapport så snart förhållandena det medgiver.

I samma ögonblick ringde det på telefon.

Mr Hezekiel Jones lyfte luren.

Hallå …

Så här sent?

Aj, aj då – det var som fan!

"Å förlåt – men det var som fan."

Ja, jag – jag kommer.

Ja visst – ögonblickligen.

Han stoppade ner papperen i kuvertet som han sedan la in i kassafacket bakom en svängbar sektion i bokhyllan. Därefter skyndade han ut ur rummet.

Harry Nemo tittade på dem en gång till och han var ganska nöjd.

Kate och Rose andades fortfarande med jämna, lugna andetag.

Han sjönk långsamt ner i halvdvala och så – så kom den gamla envisa önskedagdrömmen tillbaka. Den ensamma skrivmaskinen började knattra. Geniala mästerverk tog form. Fullskrivna pappersark hoppade ur och la sig i en prydlig trave på bordet, utan möda och utan motstånd. Han låg mellan två unga sköna kvinnor samtidigt som hans skrivmaskin skrev odödliga mästerverk. Utan möda och utan motstånd. Han var berömd. Men det saknade i och för sig betydelse. Verket var allt. Att verket sedan hade sina angenäma biprodukter var givetvis helt i sin ordning. Det var helt enkelt geniets välförtjänta belöning.

Skrivmaskinen tystnade plötsligt. Dagens pensum var avslutat.

Han slöt ögonen på nytt. Och sedan var det telefonen som väckte dem. Alla tre satte sig upp i sängen, leende, glada och lyckliga.

Svara inte, gäspade Kate.

Låt det ringa, bad Rose.

Men han hade redan hoppat ur sängen och var på väg ut i hallen.

Hallå, vem är det?

– – –

Jaså, den där annonsen – Det var väl bara skoj. Det var ju så länge sen …

– – –

Aha – säger ni det?

– – –

Ja, jag förstår – men just nu har jag mycket trevligare saker för mig …

– – –

Å, på det viset – ett ögonblick då …

Han höll handen för luren och ropade inåt våningen: Hur länge stannar ni flickor?

Jag stiger aldrig opp, sa Rose.

Inte jag heller, sa Kate.

Han tog bort handen från luren och sa i bestämd ton: Nej, nu får det vara nog. Jag går inte på en sån här enkel grej helt enkelt.

Ja, ja – visst svarade jag på annonsen. Men det var mest på skämt …

– – –

Nåja, för all del, kom och hämta mig då. Ska vi säga vid tretiden.

– – –

Fint. Och ta Bentleyn den här gången. Jag tycker det verkar så vräkigt med Rolls Royce.

Då mr Hezekiel Jones återvände från sitt uppdrag fann han på sitt skrivbord en ny rapport från pr-avdelning nr 6. Med rynkad panna ögnade han igenom den ödmjukt ursäktande ingressen och fortsatte:

Kl 09.15 ringde vår pr-avdelning upp mr Nemo i ett ärende som torde vara välbekant för Konsortiets ledning. Mr Nemos svar var av positiv karaktär.

Kl 09.47 sattes avlyssningsapparaturen åter i funktion av en av våra tekniska experter maskerad som telearbetare. Enligt denne var den muntra trion då i färd med att under synnerligen ogenerade former intaga frukost bestående av smör, bröd, gin, stekta ägg och kaffe.

Samvaron fortsatte därefter i god stämning fram till kl 14.30 då mr Nemo duschade och klädde sig ackompanjerad av våra fältarbeterskors lika livliga som skamlösa protester.

Kl 15.00 lämnade mr Nemo lägenheten och om intet oförutsett inträffat borde han anlända till Villa Pegasus ungefär samtidigt med denna rapport.

Exakt klockan tre ringde det på dörren.

Glöm inte att stänga efter er när ni går, sa Harry.

Nej då, sa Kate och Rose. Hej, älskling.

Utanför dörren stod en chaufför i silvergrå livré och på gatan stod en silvergrå Bentley.

Mitt huvud är bland molnen, gnolade Harry medan han svävade över trottoaren och sjönk ner på den mjuka stoppningen i baksätet.

Bilen gled som en andeviskning genom gatorna – motstånidslöst.

Den svala flickan log ett svalt leende.

Mr Jones väntar er, mr Nemo, sa hon och tryckte på en knapp.

Dubbeldörrar öppnades ljudlöst. Harry gick in i ett stort rum. En medelålders herre sköt snabbt in ett kuvert under skrivbordsunderlägget, reste sig och kom emot honom. Han var lång och mager och skallig och hade korrekt blå kostym.

Välkommen, mr Nemo. Det gläder oss mycket att se er här. Får det lov att vara en drink?

Tack, gärna.

Vad vill ni ha?

Tja, eftersom jag redan har börjat med gin i dag så är det väl lika bra att fortsätta. En dry martini till exempel.

Det ska bli. Slå er ner och ta en cigarrett så länge.

Mr Jones gick bort till barskåpet och medan han flinkt blandade två drinkar sa han lite dröjande:

Brukar ni bemöda er om att göra ett gott intryck på folk?

Ja visst. Jag borstade tänderna innan jag for hemifrån.

Mr Jones skrattade kraxande och återvände med glasen.

Skämt åsido, mr Nemo. Jag vill gärna ha ett uppriktigt svar på min fråga.

"Mitt svar var uppriktigt fast kanske en smula raljant. Men jag ska gärna förklara mig närmare om ni vill."

Gör det.

Jag är en fri man, mr Jones. I varje fall så fri som man kan vara i dagens samhälle. Jag har inga överordnade. Jag har ett arbete som jag tycker om och jag tjänar så mycket pengar som jag behöver. Jag har ingen anledning att tänka på det intryck som jag gör på andra. De behöver inte acceptera mig. Och om det går åt skogen så är det bara jag själv som blir lidande. Men jag har åtminstone sluppit förödmjuka mig. Förstår ni vad jag menar, mr Jones?

Jag förstår fullständigt. Och jag hoppas att ni inte ändrar er.

Varför hoppas ni det?

För att er inställning passar våra syften.

Och vilka är era syften?

Vi kommer snart till den saken, mr Nemo. Snygg kostym ni har förresten.

Ja, jag har märkt att det är svårare att pruta med mig när jag har tagit på mig min skräddarsydda.

Vem har talat om att pruta?

Ingen – än så länge.

Det ingår faktiskt inte i vår taktik att pruta. Vi betalar tvärtom våra medarbetare så bra att det inte lönar sig med till exempel …

Till exempel vad då?

Tja – att motarbeta våra intressen kan vi ju säga.

Det låter hotfullt. Och jag vet fortfarande ingenting om varför ni har kallat på mig.

Han märkte att han pratade för mycket. Det var ginens fel – eller förtjänst. Men han var fortfarande artikulerad.

Men min bäste mr Nemo, ni har ju svarat på vår annons …

Det var över ett halvår sen så det hade jag nästan glömt.

"Men vi har inte glömt, mr