Ögonmätaren

By Alfred Bekker

Alfred Bekker

 

Ögonmätaren

En thriller om Hary Kubinke

 

 

 

 

 

 

 

*

 

En mördare är på fri fot i Berlin. Han har för vana att blunda för sina offer efter att ha dödat dem. En Kripo-man hamnar i en svår situation och en annan utvecklas från en fanatiker av rättvisa till en mörk riddare av natten. Men ibland är det bättre att inte veta allt....

 

Alfred Bekker skriver fantasy, science fiction, thrillers, historiska romaner och böcker för barn och unga vuxna. Hans böcker om Älvornas rike, DRAGON EARTH SAGA, GORIAN-trilogin och hans romaner om ATHRANORs halvlingar gjorde honom känd för en stor publik. Han var medförfattare till spänningsserier som Jerry Cotton, Commissioner X och Ren Dhark.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfred Bekker
• Release date: Mar 25, 2021
• ISBN: 9781393874805

Alfred Bekker

Alfred Bekker wurde am 27.9.1964 in Borghorst (heute Steinfurt) geboren und wuchs in den münsterländischen Gemeinden Ladbergen und Lengerich auf. 1984 machte er Abitur, leistete danach Zivildienst auf der Pflegestation eines Altenheims und studierte an der Universität Osnabrück für das Lehramt an Grund- und Hauptschulen. Insgesamt 13 Jahre war er danach im Schuldienst tätig, bevor er sich ausschließlich der Schriftstellerei widmete. Schon als Student veröffentlichte Bekker zahlreiche Romane und Kurzgeschichten. Er war Mitautor zugkräftiger Romanserien wie Kommissar X, Jerry Cotton, Rhen Dhark, Bad Earth und Sternenfaust und schrieb eine Reihe von Kriminalromanen. Angeregt durch seine Tätigkeit als Lehrer wandte er sich schließlich auch dem Kinder- und Jugendbuch zu, wo er Buchserien wie 'Tatort Mittelalter', 'Da Vincis Fälle', 'Elbenkinder' und 'Die wilden Orks' entwickelte. Seine Fantasy-Romane um 'Das Reich der Elben', die 'DrachenErde-Saga' und die 'Gorian'-Trilogie machten ihn einem großen Publikum bekannt. Darüber hinaus schreibt er weiterhin Krimis und gemeinsam mit seiner Frau unter dem Pseudonym Conny Walden historische Romane. Einige Gruselromane für Teenager verfasste er unter dem Namen John Devlin. Für Krimis verwendete er auch das Pseudonym Neal Chadwick. Seine Romane erschienen u.a. bei Blanvalet, BVK, Goldmann, Lyx, Schneiderbuch, Arena, dtv, Ueberreuter und Bastei Lübbe und wurden in zahlreiche Sprachen übersetzt.

Book preview

*

En mördare är på fri fot i Berlin. Han har för vana att blunda för sina offer efter att ha dödat dem. En Kripo-man hamnar i en svår situation och en annan utvecklas från en fanatiker av rättvisa till en mörk riddare av natten. Men ibland är det bättre att inte veta allt....

Alfred Bekker skriver fantasy, science fiction, thrillers, historiska romaner och böcker för barn och unga vuxna. Hans böcker om Älvornas rike, DRAGON EARTH SAGA, GORIAN-trilogin och hans romaner om ATHRANORs halvlingar gjorde honom känd för en stor publik. Han var medförfattare till spänningsserier som Jerry Cotton, Commissioner X och Ren Dhark.

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är varumärken från

Alfred Bekker

© Roman av författaren /COVER STEVE MAYER

© Serieidé Alfred Bekker och Marten Munsonius

© denna utgåva 2019 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen i samarbete med Edition Bärenklau, redigerad av Jörg Martin Munsonius.

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Likheterna mellan namnen är tillfälliga och inte avsedda.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Gå till förlagets blogg här:

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

Håll dig informerad om nya utgåvor och bakgrunder!

Ögonmätaren

Vid någon tidpunkt kommer var och en av oss att blunda.

För alltid.

Och i vissa fall är det någon annan som tar den från dig.

Men om någon inte dör av naturliga orsaker, utan mördas, kan det vara så att förövaren inte kan stå ut med sitt offers stirrande eller av någon annan anledning vill skona sig själv från det.

Den glaserade blicken hos en död man.

Jag kan förstå det.

Och den som vi till slut kallade >The Eye Closer< verkade känna samma sak.

*

Jag heter Harry Kubinke. Jag är kriminalkommissarie i Berlin. Vår avdelning bekämpar organiserad brottslighet. I vårt arbete är du beroende av dina kollegor. Min partner Rudi Meier, till exempel. Eller Stefan Carnavaro och Oliver Ollie Medina, med vilka vi har löst många svåra fall.

Eller vår chef, Kriminaldirektor Hoch, som var först på kontoret på morgonen och sist på kvällen.

Men även om dessa följeslagare står dig nära som människor i den dagliga kampen mot brottsligheten - så är det så lite du i slutändan vet om dem.

Om vad som utgör hennes verkliga personlighet.

Vi har alla våra hemligheter.

Och ibland kan det till och med vara bättre att inte känna till alla andras hemligheter.

Jag är en fanatiker när det gäller rättvisa, sa kollegan Stefan Carnavaro till mig vid ett tillfälle.

Är inte alla det?, menade jag.

Annars skulle vi inte ha valt det här yrket, tillade Rudi. Man måste vara lite fanatisk, med denna kombination av måttlig lön och stor fara för liv och lem.

Ibland kan det vara bättre att inte veta allt om dina kollegor.

Men du kommer på det.

*

Ett sovrum.

En man i en säng för att dö.

Och en annan som har anlitats för att döda den här mannen.

Mördaren kommer in.

Det är halvljus.

Månskenet lyser genom fönstret. Dess ljus är blekt som ett lik.

Dödens färg.

Mannen i sängen har märkt vad som håller på att hända. Han sträcker sig efter pistolen på nattduksbordet.

Blixtsnabbt.

Och ändå inte tillräckligt snabbt.

Men mördaren ger honom inte heller en chans att använda det vapnet.

Ett skott från ljuddämparpistolen i hans hand sträcker ut offret på sängen - så nu ligger mannen där, redo för en evig sömn som aldrig tar slut.

Mördaren tänder ljuset.

Ett rent skott, tänker han.

För honom är det här jobbet inget speciellt.

En sak som många andra.

Det blir svårt när man är känslomässigt involverad.

Men i det här fallet är han inte det. Mördaren vet ingenting om offret. Och det är bäst att han inte gör det. Hans arbetsgivare har säkert redan en viktig anledning att ta bort honom ur cirkulation.

Den döde mannens ögon är vidöppna.

Ren förskräckelse står skriven över hela hans ansikte.

Namnlös skräck.

En blick som verkar frusen.

Det får inte förbli så, tänker mördaren.

Lite fred, det förtjänar alla. Detta gäller särskilt de döda, eftersom de inte längre kan skada någon.

Så mördaren gör vad han alltid gör när han har gjort sitt jobb.

Han sluter den dödes ögon.

Han ser verkligen fridfull ut nu.

Och om det inte vore för det fruktansvärda skottsåret i hjärthöjd skulle man till och med kunna tro att han var en man som bara sov.

Det stämmer, tänker mördaren.

Innan mördaren lämnar rummet släcker han också ljuset.

Han kan inte hjälpa sig själv.

Han är en jordnära kille och ordning är mycket viktigt för honom.

Men...

Det finns fortfarande en bakgrundshistoria till denna dödliga episod. Och något kommer att hända strax därefter.

Men först och främst...

Men det spelar knappast någon roll i vilken ordning du berättar dessa händelser. Det handlar alltid om samma sak!

*

Lyssna, sade libaneserna.

Och kriminalkommissarie Oliver Ollie Medina lyssnade.

De satt i en bar utan toppar någonstans i Berlin. Men Ollie hade inga ögon för kvinnornas nakna bröst. Han hade bara ett öra för libaneserna, för han visste att det var hans liv som stod på spel nu. Och livet för de människor han älskade. Han hade vatten upp till halsen. Och libaneserna visste det. Ollie var inte någon som normalt sett var känslig för press. Men i denna desperata situation var han det. Och libaneserna visste det också.

Libanesen var ledare för en stor klan. Han visste hur man leder människor. Hur man styr dem. Hur han skulle få dem att göra vad han ville. Han var en mästare på det. Under andra omständigheter hade han kanske blivit en framgångsrik politiker. Men omständigheterna hade inte avsett det. Han hade alltså blivit något annat. Någon som också hade makt.

Nästan som en politiker.

Nästan...

Saken är ganska enkel, sade libanesaren. En av de barbröstade servitriserna ställde fram hans mocha åt honom. Hennes stora bröst rörde sig samtidigt som hon gjorde det.

Ingen champagne? frågade kvinnan.

Nej, sade libaneserna.

Då måste du slappna av!

Det är tillräckligt löst, sade libaneserna. Jag är den mest avslappnade personen i världen.

Hon skrattade. Hennes bröst gungade när hon gjorde det.

Även utan champagne är jag lös, sa libanesiskan, och hon gjorde honom en tjänst genom att skratta igen, vilket fick brösten att röra sig igen.

Han såg henne gå en stund.

Libanesen tog en klunk.

Ollie visste att den libanesiske mannen av princip inte drack alkohol. Inte för att han var en god muslim, utan för att han hatade när kontrollen försvann. Och i alla situationer. Han var ledaren. Chefen. Alltid och överallt.

Men det fungerade bara så länge du var klar och nykter.

Så titta på det, så här är det, sa libanesaren. Du dödar några människor åt mig då och då. Det är ingen du behöver känna samvetskval över. Det är alla människor som även en polis som är så rättskaffens som du skulle säga: De förtjänar vad de får."

Jaså, verkligen? sa Ollie.

Ja.

Jag vet inte...

Jag förstår att du tvekar.

Verkligen?

Men i slutändan....

Ja?

...du ska göra som jag säger.

Det låter lite kaxigt.

Erfarenhetens trygghet. Inget mer.

Du kan kalla det vad du vill.

Inse bara detta: det handlar egentligen bara om människor som förtjänar att dö.

Visst...

Grisar, då.

Visst.

Libanesen log försiktigt. Bortsett från att du förmodligen i hemlighet tycker att jag också förtjänade det: det faktum att de är jävlar gör det hela lite lättare. Personligen har jag också tvingats döda trevliga människor. Situationen kan kräva det. Men jag gör det alltid själv. Jag skulle aldrig be någon annan att göra det.

Du verkar verkligen omtänksam, sa Ollie.

Ha ett mjukt hjärta.

Visst.

Som jag sa skulle jag aldrig be någon annan att döda en trevlig person. Det är sådant som en ledare gör själv. I princip.

Och du delegerar morden på skitstövlarna.

Det stämmer.

Du tror väl inte att jag kommer att gå med på det här!

Lyssna på mig först, Ollie. Jag kan väl kalla dig det, eller hur?

Det går bra för mig.

Jag är din vän, Ollie.

Tja...

Vad?

Låt oss inte låta oss ryckas med! sa Ollie.

Tror du att jag överdriver?

Lite!

Jag menar väl med dig.

Så här?

Absolut.

Om du säger det...

Så Ollie, du tar ut några jävla svin åt mig då och då. För min del är de borta. Fördel för dig: Du behöver inte oroa dig för dessa personer senare i tjänsten och du kan ta bättre hand om de riktigt svåra fallen.

Det är rörande, hur du bryr dig om att upprätthålla lagen.

"Vi gör faktiskt ett ganska likartat jobb, Ollie. Du för