Commissaire Marquanteur och de ljusa kämparna från Marseille: Frankrike Brottsthriller

By Alfred Bekker

av Alfred Bekker




Commissaire Marquanteurs grupp har ett nytt fall.

Vem dödar de brottslingar som polisen måste släppa trots anklagelser? I Marseille sprids panik i den undre världen eftersom de nya luckorna uppenbarligen inte fylls av ett rivaliserande gäng. Även FoPoCri söker först förgäves - tills en kollega mördas och nya ledtrådar dyker upp.


Alfred Bekker är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit många romaner till spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton Reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jenny Bannister. Han har också publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Henry Rohmer, Conny Walden och Janet Farell.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: Apr 3, 2023
• ISBN: 9783745228700

Book preview

Commissaire Marquanteur och de ljusa kämparna från Marseille: Frankrike Brottsthriller

av Alfred Bekker

Commissaire Marquanteurs grupp har ett nytt fall.

Vem dödar de brottslingar som polisen måste släppa trots anklagelser? I Marseille sprids panik i den undre världen eftersom de nya luckorna uppenbarligen inte fylls av ett rivaliserande gäng. Även FoPoCri söker först förgäves - tills en kollega mördas och nya ledtrådar dyker upp.

Alfred Bekker är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit många romaner till spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton Reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jenny Bannister. Han har också publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Henry Rohmer, Conny Walden och Janet Farell.

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är varumärken från

Alfred Bekker

© Roman by Author

© detta nummer 2023 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Likheterna i namnen är tillfälliga och inte avsedda.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Facebook:

https://www.facebook.com/alfred.bekker.758/

Följ på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Läs de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förlagets blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

1

Bonjour, sa jag. Mitt namn är kommissarie Pierre Marquanteur, Marseille CID, Special Branch. Och jag har några frågor till dig. Jag befann mig på kriminalvårdsanstalten Les Baumettes.

Mannen som satt mittemot mig var täckt av tatueringar överallt. Han hade varit utkastare i nöjesdistriktet Pointe-Rouge. Han satt här för att han hade sparkat ut någon för hårt. Personen i fråga hade dött. Fångens riktiga namn var Jacques Malinois. Men i Pointe-Rouge hade han alltid varit känd som Queequeg-Jacques. Queequeq - som den tatuerade harpunisten i Moby Dick.

Queequeg-Jacques hade goda öron. Han hörde allt och många människor berättade många saker för honom. Därför var det ibland värt att lyssna på honom om man ville veta något.

Det är alltså du, sade han.

Ja, det är jag.

Jag menar: du är killen som albanerna är ute efter, vad jag har hört.

Det är vad du hör, bekräftade jag.

Albanern var en välkänd yrkesmördare. Ingen kände till hans verkliga identitet. Men jag hade blivit varnad. Någon hade gett albanern order om att döda mig. Någon som ville hämnas på mig. Någon kanske som jag hade tagit med mig till Les Baumettes och som helt enkelt inte kunde förlåta mig för det. Någon med mycket pengar i bakgrunden, naturligtvis, för albanern var inte billig.

Naturligtvis var jag intresserad av vem som hade anställt albanern.

Och Queequeg-Jacques hävdade att han hade något att säga om det.

Jag hörde att det var den här ukrainaren som låg bakom det: Selnikov. Jag tror att namnet betyder något för dig.

Oligark Vlad?

Exakt: Oligark Vlad. Är en otäck strumpa. Du vet, människor som oligark Vlad eller dessa tjetjenska svin driver bort de gamla goda hallickarna som fortfarande hade respekt och inte dödade någon utan anledning. De behöver ingen anledning.

Det är alltid en fråga om perspektiv.

Ja.

Vad får dig att tro att Selnikov ligger bakom det?

"Jag hörde det. Precis som jag hörde att någon satte en mördare vid namn Albanern på en CID-man vid namn Marquanteur. Jag föreslår att du ser till att få Selnikov ur cirkulation på något sätt. Då blir du också av med problemet med Albanern."

Tack för tipset, sa jag.

Det var inte så enkelt.

Vladimir Selnikovs företag i Marseille var ganska rent på utsidan. Våra åtgärder rullade vanligtvis av som fett på teflon.

Jag gör det här helt osjälviskt, säger Queequeg-Jacques. Tyvärr måste jag fortfarande tillbringa lite tid här i Les Baumettes. Jag vill inte ha några förmåner och jag vet också att jag knappast kan förvänta mig att bli frigiven i förtid för gott uppförande eller liknande.

Varför hjälper du mig då?

På grund av kollegorna, sade han. Jag gillar inte människor som oligarken Vlad. De har ingen heder, vet du?

Han kunde inte berätta något mer konkret.

Det märkliga är att jag aldrig har haft något med Selnikov att göra.

Kanske inte direkt.

Ja.

Kanske störde du bara hans verksamhet eftersom du arresterade någon som var viktig för honom och som du inte ens visste tillhörde honom.

Jag kanske borde ställa några frågor till Selnikov.

Då visste jag ännu inte att monsieur Selnikov inte längre skulle kunna svara på dem ...

*

Jag lämnade Les Baumettes förvaringscenter. Innan jag hann sätta mig i den officiella bilen som jag var här i exploderade fordonet. En bomb slet sönder den.

Det skulle inte ha krävts mycket ...

Jag undrar om det var den albanska.

Troligen.

En dag senare fick jag veta att Queequeg-Jacques hade blivit strypt i sin cell. Jag skulle ha velat fråga Oligark Vlad om detta också.

Det blev inte så.

*

Männen var klädda i blå overalls och hade verktygslådor i händerna. En av dem var lång, hade kortklippt blont hår och hans ansikte såg kantigt och brutalt ut. Den andra killen var mörkhårig, bredskuldrad och kraftig.

Den blonde hade sänkt sin högra hand i fickan på sin overall. Hans knytnäve greppade det hårda stålet från en automatvapen med en ljuddämpare.

De två männen utbytte en kort blick när de lämnade hissen. Sedan gick de ner i korridoren mot lägenhetsdörren till en takvåning.

En stor kille stod framför dörren. Hans kroppsbyggnadskaraktär sprängde nästan den grå flanellkostymen.

Ansiktet var en konturlös mask som var helt orörlig.

Han höjde armarna och den utbuktning som dök upp under axeln visade att han bar en pistol under sin jacka.

Stanna! sa jätten, och de två männen i overall stannade några steg framför honom.

Vi vill träffa monsieur Selnikov, sade den blonda. Om uppvärmningen.

Jättens ögon blev smala slitsar. Hans ansikte förvrängdes något. Hans drag uttryckte en lätt misstro.

De är tidiga, sade han.

Herr Selnikov väntar på oss.

Var då snäll och håll upp händerna så att jag kan visitera dig. Sätt ner verktygslådorna på golvet mycket långsamt och öppna dem.

Den blonde rynkade pannan.

Vad gör du?

Order från Monsieur Selnikov. Ingen kommer in här som inte har genomsökts grundligt! Så gör inga problem.

Den blonda tog ett djupt andetag medan den knubbiga mannen redan ställde ner sin verktygslåda och började öppna låsen.

Jätten vid dörren iakttog honom noga.

I det ögonblicket hände det.

Den blonda overallbärarens rörelser tycktes explodera, han drog fram automatvapnet, var på jätten framför dörren med ett steg och tryckte ljuddämparen under hakan innan livvakten hann reagera.

Jätten frös till en pelare av salt.

Han var tillräckligt smart för att veta att han inte hade någon chans just nu och att det var bäst att inte göra något nu.

Den kråkiga mannen hade nu också tagit fram sin pistol. Även han gick fram till jätten, tog fram sin pistol under jackan och tog fram sin pistol.

Under en bråkdel av en sekund tänkte jätten på att döda blondinen med ett välriktat handslag. Han kunde göra det, han hade övat på det länge. Men risken var för stor, det fanns två av de andra, den stockbeväpnade skulle skjuta omedelbart, och de skulle inte ens höra skottet inne i takvåningen. Det bildades svettdroppar på jättens panna.

Du visar vägen, beordrade den blonda overallbäraren, och hans röst var som en kobras väsande.

Jätten vände sig långsamt om.

Nästan provocerande långsamt, med tanke på den position han befann sig i. Ljuddämparen var nu tryckt in i hans hals.

Vad du än håller på med är det ett misstag, sa jätten, men hans röst lät skrovlig eftersom han visste att han inte hade en chans. Han hade att göra med proffs och det betydde att de säkerligen inte skulle låta honom leva. Det var så spelet gick till. Jätten hade spelat det själv.

Håll käften! svarade den blonda kallt.

Man kan prata om allt och Monsieur Selnikov ...

Håll käften! Och öppna dörren!

2

Den blonda mannen tryckte jätten framför sig och tryckte fortfarande pistolen