Rakad: Thriller

By Jack Raymond

av Jack Raymond


Den här boken har en storlek som motsvarar 116 pocketbokssidor.


En serie grymma mord på prostituerade förbryllar utredarna. Den mystiska mördaren slår till gång på gång - och staden stelnar av rädsla.

Är det en galen seriemördare som är på fri fot - eller ligger det ett krig mellan hallickar och gangsterbossar bakom?


Jack Raymond (Alfred Bekker) är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit många romaner till spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jessica Bannister. Han har även publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Henry Rohmer, Conny Walden och Janet Farell.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: Mar 30, 2023
• ISBN: 9783745228656

Book preview

Jack Raymond

Rakad: Thriller

UUID: 56b785b2-879e-46c5-b911-572825a08ced

Dieses eBook wurde mit StreetLib Write (https://writeapp.io) erstellt.

Inhaltsverzeichnis

Rakad: Thriller

Upphovsrätt

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

49

50

51

Rakad: Thriller

av Jack Raymond

Den här boken har en storlek som motsvarar 116 pocketbokssidor.

En serie grymma mord på prostituerade förbryllar utredarna. Den mystiska mördaren slår till gång på gång - och staden stelnar av rädsla.

Är det en galen seriemördare som är på fri fot - eller ligger det ett krig mellan hallickar och gangsterbossar bakom?

Jack Raymond (Alfred Bekker) är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit många romaner till spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jessica Bannister. Han har även publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Henry Rohmer, Conny Walden och Janet Farell.

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är varumärken från

Alfred Bekker

© Roman by Author

OMSLAG A.PANADERO

Jack Raymond är en pseudonym för Alfred Bekker.

© detta nummer 2023 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Likheterna i namnen är tillfälliga och inte avsedda.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Facebook:

https://www.facebook.com/alfred.bekker.758/

Följ på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Läs de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förlagets blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

1

New York City, Bronx...

En kall dag.

En dålig dag.

En dag som ingen av dem som upplevde den någonsin skulle glömma.

Det gjorde inte heller de två poliser som var i tjänst den dagen.

Vart exakt måste vi åka, Barney? sa polisen vid ratten och kisade in i natten.

Hans partner ryckte på axlarna.

Du kan inte fråga mig. Jag vet inte hur jag ska göra här.

Bra!

Jag vet inte, Ed! morrade han mellan tänderna. Han hade tagit upp pumpgeväret i sitt knä och kontrollerade nu laddningen. Det är verkligen ett dåligt område här. Och det verkar inte ens finnas nummer på husen ...

Tror du att du kommer att behöva den där jättepistolen? frågade Ed, som fortfarande försökte se något utanför. Gatubelysningen fungerade inte. Det var bara att hoppas att de inte hade gått vilse.

Jag föredrar att vara lite bättre beväpnad på detta område.

Barney skruvade upp ansiktet och gäspade. Egentligen skulle han ha varit ledig, men sedan hade det här dykt upp...

Förbannat!, förbannade han inombords.

Jag önskar att jag var hemma.

Om du säger det...

Varför?

Du klagar ju alltid på din gamla dam!

Vi gjorde slut.

Du menar att hon sprang iväg.

Det är ett sätt att se på saken.

Och du berättar det här för mig först nu?

Och?

Jag skulle kunna vara på väg hem nu och se fram emot att gå till sängs. Istället måste jag riskera min nacke för att försöka fånga en galning...

Och det är bara för att vi precis har varit närmast varandra.

Det är ödet! På fel plats vid fel tidpunkt...

Se upp, Ed! ropade Billy då, och hans partner tog sig in i järnhanden. En gestalt stod på vägen och vinkade först i sista stund. Hon var inte ensam, det fanns andra människor.

Billy öppnade dörren och steg ut, med geväret i höger hand.

Tack gode Gud, polisen! Kom snabbt! ropade kvinnan.

Har du ringt oss? frågade Barney.

En död! Snabbt!

Ringde du oss, jag ville veta!

Ja, det var jag.

Hon har stora elever, tänkte Barney. Förmodligen en drogmissbrukare. Och om hon ens var frisk för tillfället måste ifrågasättas.

Ja, det var jag. Vår vaktmästare är där uppe!

Vad har det här att göra med vaktmästaren!

Gå bara upp på övervåningen! Snabbt!

Ja, ja...

Om du inte gör det snabbt är det för sent!

Ta det lugnt, damen!

Hon pekade på ett flervåningshus till höger. Ljus brann på flera våningar. Snabbt! Det är nog redan för sent!

Det är vad jag gillar att höra, tänkte Billy sarkastiskt.

Och de hade bara befunnit sig några gator bort när de blev kallade.

Det hade tagit dem mindre än fem minuter att komma hit, trots ljusförhållandena och det faktum att de inte verkade tänka särskilt mycket på husnummer här.

Billy tittade på kvinnan med en granskande blick. I skenet från bilens lampor såg han hennes ansikte. Billy skulle under normala omständigheter ha gissat att hon var fyrtiofem år.

Hennes tänder var dåliga, hennes hy var också dålig.

Billy tog ett djupt andetag.

Hon är nog tio år yngre än hon ser ut! tänkte han. Det skulle inte vara något ovanligt för det här området.... En crackhead med ett crackansikte. Som en zombie . Förutom att det här inte var en film, det var verklighet.

Och en annan tanke kom till honom. En tanke som kändes som en kall, glidande hand som någon lade på hans axel.

Billy svalde.

Om någon ringer polisen här är det inte utan anledning!

Ed låste under tiden polisbilen. Han ville ju inte att halva utrustningen skulle saknas efteråt. Han höll mobiltelefonen i handen och lyssnade uppmärksamt.

Har du fått tag på kaptenen, Ed?

Kapten Delany är på väg. Med förstärkningar.

Ska vi vänta? Om du frågar mig är killen ändå borta sedan länge. Och jag känner verkligen inte för att vara här...

Vi ska fånga honom, sa Ed allvarligt. Till varje pris.

Nu talade kvinnan igen. Den perversa mannen måste fortfarande vara i huset!

Billy höjde på ögonbrynen.

Lyssna! Efter allt som har hänt här, efter alla döda horor och alla perversa människor...

Det är okej, avbröt Billy henne ohövligt.

Är han beväpnad? frågade Ed kvinnan under tiden.

Jag vet inte. Men...

Ed knäppte ihop ögonen och hans ögonbryn beskrev en böjd linje som uttryckte skepsis.

Men vad? frågade han.

Kvinnan viskade bara.

Ren förskräckelse lyste i hennes ögon.

Det måste vara han...

Vad?

Monstret!

Jag älskar sådana vaga uttalanden! Barney gjorde en snedvridning i ansiktet.

Han tände sin ficklampa, som han hade hängande på kavajen. Ljuskäglan fick kvinnans näsa att glöda rödaktigt.

Alkohol!

Men Billy darrade fortfarande.

Om han hade kommit ut ur huset hade vi sett det! sa en av de andra personerna, en man i sextioårsåldern som släpade på sitt vänstra ben.

Har verkligen ingen kommit ut ur huset? frågade Barney.

Inte en man i alla fall, sa någon.

Okej, sa Barney.

Så han måste fortfarande vara där, sa Ed.

Ja, nickade Barney.

Vad väntar vi på?

Barney tryckte ner kepsen i nacken. Han tittade kort på sin partner.

Då går vi, morrade han.

Han kände en kramp i magen.

Hissen var trasig och trapporna ganska smala.

På några av trappstegen hade beläggningen slitits igenom. En obestämbar lukt hängde i luften. Om någon arbetade här som vaktmästare hade han förmodligen inte tagit sina uppgifter på allvar.

Barney tog alltid två eller tre steg i taget, så Ed, som också var ett huvud kortare, hade svårt att hålla jämna steg med sin partner.

Det gick inte en minut innan de hade nått sin destination.

Kvinnan hade också kommit upp.

Hon var helt enkelt för nyfiken för att missa det.

Barney greppade pumpmekanismen hårdare medan Ed knackade på dörren med greppet från sin polisrevolver.

Det här är polisen! Öppna dörren omedelbart!

Ett ljud hördes från lägenheten. Det lät som hög andning eller stönande. Ett nästan djuriskt ljud. En hel sekund gick utan att något hände. De två poliserna tittade på varandra. Barney nickade och Ed sparkade in dörren. Det var en våldsam rörelse, mycket våldsammare än vad som skulle ha krävts för att få det ruttna träet att spricka.

Dörren flög upp och Barney höjde sitt gevär.

Utsikten var klar över en usel enrumslägenhet som inte hade renoverats på länge. På ett ställe började mögel äta sig fram längs taket.

Möblerna var sparsamma. En soffa, ett bord, en stol. Dessutom en garderob och en madrass.

Ett lik låg utsträckt på golvet.

Kvinna.

Och rakad skallig.

Runt halsen finns ett strypmärke.

Som från en trådslinga, vilket man senare skulle upptäcka.

Det finns ingen annan här, konstaterade Billy.