Kommissarie Marquanteur följer ett spår: fransk kriminalthriller

By Alfred Bekker

av Alfred Bekker



Den organiserade sopmaffian ska omorganiseras. Åtminstone ser det så ut, eftersom flera dödsfall och explosioner talar ett tydligt språk. Men vad har kvinnan vars DNA-spår hittats att göra med dödsfallen och de efterföljande explosionerna? FoPoCri måste gräva djupt i maffians hierarki.

Alfred Bekker är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit många romaner för spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton Reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jessica Bannister. Han har också publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Jack Raymond, Jonas Herlin, Dave Branford, Chris Heller, Henry Rohmer, Conny Walden och Janet Farell.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: Jul 5, 2023
• ISBN: 9783745231380

Book preview

Kommissarie Marquanteur följer ett spår: fransk kriminalthriller

av Alfred Bekker

Den organiserade sopmaffian ska omorganiseras. Åtminstone ser det så ut, eftersom flera dödsfall och explosioner talar ett tydligt språk. Men vad har kvinnan vars DNA-spår hittats att göra med dödsfallen och de efterföljande explosionerna? FoPoCri måste gräva djupt i maffians hierarki.

Alfred Bekker är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit många romaner för spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton Reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jessica Bannister. Han har också publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Jack Raymond, Jonas Herlin, Dave Branford, Chris Heller, Henry Rohmer, Conny Walden och Janet Farell.

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är trycksaker från

Alfred Bekker

© Roman by Author

© för denna utgåva 2023 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Namnlikheter är slumpmässiga och inte avsiktliga.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Få de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förläggarens blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

1

Monsieur Marquanteur, jag skulle vilja tala med er i enrum, sa kriminalkommissarie Marteau, min närmaste chef på kriminalpolisen i Marseille.

Jag går nu, sa min kollega kommissarie François Leroc.

Okej, sa jag.

Jag väntar i korridoren.

Bra.

Vi ses om en minut.

Vi ses snart, Pierre.

Monsieur Marteau väntade tills François Leroc hade lämnat rummet. Vad hemlighetsmakeriet handlade om visste jag inte. François och jag tillbringar mer tid tillsammans än vissa gifta par. Och vi har inte heller många hemligheter för varandra. Monsieur Marteau vet det också, faktiskt. Men hur som helst... I det ögonblicket ville monsieur Marteau att vi skulle vara ensamma.

"Monsieur Marquanteur, det handlar återigen om den så kallade albanen ..."

Ah ja...

Den så kallade albanen var en yrkesmördare som någon hade skickat efter mig av någon anledning och som hade försökt döda mig ända sedan dess. Hittills utan framgång. Annars skulle jag inte kunna rapportera om det nu och ni skulle kunna läsa min dödsruna.

Frågan var inte bara vem som dolde sig bakom detta alias.

Frågan var också vem som hade anställt albanen.

Hittills hade vi helt enkelt inte gjort några framsteg.

Jag var i tjänst som vanligt. Naturligtvis höll jag utkik efter allt konstigt som hände runt omkring mig. Jag var ändå försiktig och hade redan bytt däck två gånger nyligen. Men varje försiktighet har sina gränser. Man måste leva också, och man kan inte dra sig tillbaka till någon grotta vid världens ände av ren rädsla. Frågan är om jag ändå skulle vara säkrare där.

Jag behöver inte berätta för er vad kalabriska 'Ndrangheta är, Monsieur Marquanteur.

Den mäktigaste maffiaorganisationen i Europa.

Just det. En av de viktigaste sysselsättningarna är illegal avfallshantering.

Ja.

På senare tid har vi dock fått konkurrens från den så kallade Shanghai Connection, som är på väg in på denna marknad.

Det har jag också hört talas om.

"En man som arbetat för 'Ndrangheta har nu hittats i Avignon. Skjuten till döds. Vi antar att det var kinesen. Den här mannens smeknamn var alban , har vi nu fått veta."

Åh...

Visste du att det finns några gamla albanska språköar i Kalabrien sedan de turkiska krigen?

Nej.

Den albanska de talar är naturligtvis fortfarande på en i det närmaste senmedeltida nivå och skiljer sig mycket från den albanska som talas i Albanien och Kosovo.

Hmm.

Men den här döda mördaren kommer från en av de albanska byarna. Därav hans namn.

Tror du att det här kan vara albanen som är ute efter mig?

Monsieur Marteau höjde på axlarna.

Kanske det.

Det betyder att jag kan vara lugn i framtiden och inte behöver kontrollera varje gång om någon har placerat en sprängladdning under min bil.

Nej, det skulle jag inte rekommendera, Monsieur Marquanteur. Jag stannar kvar på fallet. Men om du har tur har någon lakej från den så kallade China Connection eller Shanghai Connection, beroende på vad du vill, gjort dig en tjänst.

*

Ljudet av en enorm detonation ljöd genom natten. Lågor slog ut från taket på den stora lagerbyggnaden. Delar av murverket bröts loss och kastades bokstavligen ut. Larmsirenerna tjöt men överröstades av ljudet från ytterligare detonationer. Det tog bara några ögonblick för lågorna att sprida sig till nästa lagerlokal. Natten blev nästan dagsljus.

En frän lukt hängde i luften.

Skrik hördes.

En man sprang genom natten som en levande fackla, vrålade av smärta och vred sig i förtvivlan.

Inte långt från ingången till företagets lokaler, på säkert avstånd från det flammande eldhelvetet, stod en ung kvinna. Hennes blonda hår föll över hennes smala axlar. Hon stirrade obarmhärtigt på den brinnande mannen som nu kastade sig till marken. Han rullade runt på asfalten och försökte släcka de brinnande kläderna.

En annan lagerlokal började brinna i samma ögonblick med en kraftig smäll. Glasrutor krossades och skräp flög genom luften. En korrugerad plåtdörr bröts loss från sina fästen. En fontän av lågor sprutade ut. Brinnande vätska kröp som en het lavaström över asfalten mot en parkerad tankbil.

Ett kallt leende syntes i den unga kvinnans fint skurna ansikte.

Ja, det skall brinna, viskade hon för sig själv. Det skall brinna, brinna, brinna ...

Hon upprepade detta enda ord staccato-liknande.

Hon tog ett djupt andetag. Hennes bröst pressades mot det tunna vita tyget i hennes blus. Och hennes läppar formade detta enda ord om och om igen, som i en tvångsmässig upprepning.

Brinner... brinner...

Lågorna slog redan upp i tankbilens förarhytt. Bränsletanken exploderade först. Den fungerade som en initial tändning för nästa detonation, som fick lasten att flyga. Lukten var nästan outhärdlig.

Under tiden hade mannen på marken lyckats släcka sina brinnande kläder. Han reste sig upp och stapplade framåt. I bakgrunden hörs sirenerna från brandkårens utryckningsfordon. Det kommer att ta några minuter innan de är framme här ute i industriområdet.

Då finns det inget att rädda, tänkte den unga kvinnan med ett triumferande uttryck i ansiktet. Ingenting! De kommer fortfarande att ha svårt att förhindra att lågorna sprider sig till andra fastigheter.

Hennes ögon tårades av de fräna gaser som bildades vid förbränningen av de kemikalier som förvarades här. De drev upp mot natthimlen som smutsig brun rök.

Mannen vacklade fram mot henne.

Du, du ... stönade han, sedan skakades han av en hostattack.

Hans ord fick den unga kvinnan att vakna upp ur sin bedövning. En stöt gick genom henne. Hon tog ett steg tillbaka.

Stanna där! ropade mannen.

Han sträckte ut handen i hennes riktning och vacklade fram. Hans ögon var vidöppna och hans ansikte, som upplystes av lågorna, var blodrött. Lågorna hade bränt honom svårt. Det var inte mycket kvar av hans hår och hans kläder var delvis förkolnade.

Stanna ..., kräktes han ännu en gång.

Ett skott avlossades. Det gick rakt mellan mannens skulderblad.

En andra följde omedelbart. Hans kropp ryckte till och föll sedan orörlig till marken.

Den unga kvinnan stirrade med stora ögon först på den döende mannen och sedan in i det flammande helvetet. Någon hade skjutit mannen bakifrån.

Ett nöjt leende syntes på den unga kvinnans ansikte.

2

När vi kom till adressen Avenue Corot i Saint-Barthélemy på gränsen till Marseille var det fortfarande mycket tidigt. Jag hade hämtat min kollega François Leroc vid det välkända hörnet för att köra med honom till vår kontorsbyggnad. På radion hörde vi om branden i industriparken Saint-Barthélemy, som låg i utkanten av Marseille.

Boende i området hade tydligen uppmanats att hålla fönster och dörrar stängda under flera timmar.

Då hade vi fått ett samtal från chefen för kriminalpolisen Marteau med order om att omedelbart bege oss till industriområdet Saint-Barthélemy. Den lokala polisstationen uteslöt inte ett