Kommissarie Jörgensen och mördaren från museet: Thriller

By Alfred Bekker

av Alfred Bekker





Kommissarie Jörgensen och mördaren från museet

Strax innan ett fraktfartyg avgår lyckas utredarna efter ett tips beslagta en stor sändning av vapen och ammunition i lådor och containrar. De hade också hoppats kunna gripa kaptenen för att komma åt de personer som ligger bakom vapenförsändelsen. Men han och hans besättning finns inte ombord.

Detektiverna Jörgensen och Müller är i mörker när personer som de tror är misstänkta mördas. Men sedan får de en avgörande ledtråd ...







Alfred Bekker är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit många romaner till spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton Reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jessica Bannister. Han har även publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Henry Rohmer, Conny Walden och Janet Farell.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: May 2, 2023
• ISBN: 9783745229424

Book preview

Alfred Bekker

Kommissarie Jörgensen och mördaren från museet: Thriller

UUID: 9e91ea82-4821-4f52-b002-d4bfc19dc891

Dieses eBook wurde mit StreetLib Write (https://writeapp.io) erstellt.

Inhaltsverzeichnis

Kommissarie Jörgensen och mördaren från museet: Thriller

Upphovsrätt

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

Kommissarie Jörgensen och mördaren från museet: Thriller

av Alfred Bekker

Kommissarie Jörgensen och mördaren från museet

Strax innan ett fraktfartyg avgår lyckas utredarna efter ett tips beslagta en stor sändning av vapen och ammunition i lådor och containrar. De hade också hoppats kunna gripa kaptenen för att komma åt de personer som ligger bakom vapenförsändelsen. Men han och hans besättning finns inte ombord.

Detektiverna Jörgensen och Müller är i mörker när personer som de tror är misstänkta mördas. Men sedan får de en avgörande ledtråd ...

Alfred Bekker är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit många romaner till spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton Reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jessica Bannister. Han har även publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Henry Rohmer, Conny Walden och Janet Farell.

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är varumärken från

Alfred Bekker

© Roman by Author

© detta nummer 2023 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Likheterna i namnen är tillfälliga och inte avsedda.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Facebook:

https://www.facebook.com/alfred.bekker.758/

Följ på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Läs de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förlagets blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

1

Det zoologiska museet i Hamburg är unikt. Det innehåller en mängd olika utställningar och är en riktig fröjd för ögonen. Atmosfären är mycket trevlig. Samlingarna är mycket omfattande och intressanta. Museet är mycket välbesökt och det finns alltid nya saker att se.

Jag stod framför den stora byggnaden och tittade mig omkring. Gatan var full av människor som gick åt alla håll. Det zoologiska museet tornade upp sig framför mig, en stor, imponerande byggnad med många fönster. Jag gick närmare och gick in i den.

Inne i museet var det lugnt och tyst. Väggarna var täckta av färgglada tapeter och ljuskronor hängde i taket. Ben och fossiler var utställda i glasmontrar. Det fanns också akvarier med exotiska fiskar och terrarier med sällsynta djur. I ett av rummen såg jag ett enormt skelett av en blåval, vilket imponerade på mig.

Jag vandrade genom museet och beundrade den varierande samlingen av djur. Det var fascinerande att se hur många olika slags varelser det finns på jorden.

Sedan stötte jag på de taxidermiska noshörningarna.

De tittade på mig som om de skulle stappla iväg och köra över mig.

Döda noshörningar, bevarade för evigt.

Allt detta var för många år sedan.

Jag var fortfarande student.

Och jag hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle möta just dessa noshörningar i mitt yrkesliv - som misstänkta i en mordutredning.

Jag heter Uwe Jörgensen. Jag är kriminalkommissarie och ingår i en specialavdelning i Hamburg, som bär det något omständliga namnet Federal Criminal Investigation Group och som främst ägnar sig åt organiserad brottslighet, terrorism och seriebrottslingar.

Det vill säga de svåra fallen.

Fall som kräver ytterligare resurser och kompetens.

Tillsammans med min kollega Roy Müller gör jag mitt bästa för att lösa brott och slå sönder kriminella nätverk. Man kan inte alltid vinna, säger kriminalkommissarie Bock ofta. Han är chef för vår specialavdelning. Och tyvärr har han rätt med detta uttalande.

*

Access! kom kommandot i headsetet.

Jag sprang ut ur mitt skydd i hörnet av lagret i en hukad position och sprang över piren. Roy följde efter mig. Vi bar Kevlarvästar och taktiska jackor som identifierade oss som poliser.

Det var drygt tjugo meter utan skydd till kajplatsen för PANAMA STAR, ett fraktfartyg som seglade under någon bekvämlighetsflagg. Jag hoppade från kajmuren upp på däck och sprang mot bryggan med mitt tjänstevapen i knytnäven.

En man i mörk läderjacka och ullmössa kom fram bakom en av överbyggnaderna. Han drog upp Uzi-maskinpistolen som han bar på en rem över axeln. Han avfyrade omedelbart. Mynningsblixten ryckte blodrött ut från Uzi:ns korta pipa som en flammande drakstunga.

Jag sköt också, men min kula gick ingenstans. Samtidigt kände jag minst ett halvt dussin slag mot min överkropp. Kulorna absorberades av skyddsvästen och lyckligtvis var ammunitionen i en Uzi av relativt liten kaliber - men ändå motsvarade var och en av dessa träffar ett medelstort knytnävsslag. Jag vacklade tillbaka.

Men samtidigt rycktes Uzi-skytten bakåt. Hans läderjacka hade plötsligt ett stort hål i sig. Grå Kevlar kom ut underifrån, precis som vi hade på oss. Vår kollega Tobias Kronburg, som hade rusat mot fartyget tillsammans med ett dussin andra kriminaltekniker, hade redan avfyrat sitt vapen i samma ögonblick som killen började skjuta mot mig.

Endast Tobias använde en revolver av kaliber 357 Magnum och även om Uzi-skytten också var skyddad av en skottsäker väst, träffade skottet honom med kraften av en ånghammare. Bedövad gled han till marken mot väggen i fartygets överbyggnad medan jag kippade efter luft. Tydligen hade jag inte fått något annat än de träffar som hade landat i min väst.

Roy körde förbi mig.

Släpp vapnet, polis! ropade han.

Uzi-skytten höll fortfarande fast vid handtaget på sitt vapen, även om han för tillfället förmodligen inte ens kunde hämta andan tillräckligt för att tänka klart.

Uzi-skytten tvekade. Sedan släppte han pistolen. Roy tog den ifrån honom och satte handbojor på honom.

Våra kollegor Tobias Kronburg, Ludger Mathies och Mara Lauterbach hade kommit ombord under tiden och svärmade ut i olika riktningar.

Är du okej, Uwe? frågade Roy.

Bortsett från några blåmärken och trasiga kläder tror jag inte att något kommer att finnas kvar! , sa jag.

Jag började röra på mig igen. Under tiden tog två andra kolleger hand om den gripne fången. Mara Lauterbach och Ludger Mathies avancerade till fraktfartygets brygga. Men det fanns ingen där för tillfället.

Roy och jag följde Tobias Kronburg till luckan i huvudlastutrymmet. Tobias öppnade den. En trappa ledde ner. Roy gick först. Jag följde efter.

Samtidigt tog sig kollegorna in i fraktfartyget genom tre andra luckor. Samtidigt närmade sig en hamnpolisbåt och en helikopter gjorde sina rundor över PANAMA STAR .

Den som befann sig ombord på fartyget nu skulle oundvikligen stöta på vårt nät. Vi trängde oss fram mellan staplar av ammunitionslådor. Avtrycken lämnade inget tvivel om innehållet. En informatör hade informerat oss om en stor olaglig vapentransport som var på väg att lämna hamnen i Hamburg med destination något spänningsområde. Det var därför vi befann oss här. Förutom toppmoderna stormgevär och deras ammunition skulle det också finnas luftvärnsmissiler, moderna pansarvärnsprojektiler och pansarbrytande uranammunition ombord. Det var åtminstone vad som stod i leveranslistan för denna olagliga affär som läckte ut till oss. Huruvida det stämde med fakta skulle visa sig så snart vi hade öppnat och kontrollerat lådorna och containrarna ombord. Om leveransen verkligen huvudsakligen bestod av ammunition var detta ett mycket oroande tecken. Det innebar att respektive köpare uppenbarligen redan hade motsvarande vapen.

Men när det gäller den illegala vapenhandeln var det samma sak som med narkotika och andra grenar av den organiserade brottsligheten: vi skulle förmodligen aldrig lyckas stoppa sådan verksamhet helt och hållet. Men det var just därför vi inte kunde släppa våra dagliga ansträngningar för att åtminstone stävja dem.

Plötsligt sprack skotten.

Någonstans bland alla lådor och delar av lasten fanns en beväpnad man som avfyrade ett automatvapen i snabb följd. Ricochets vandrade genom lastutrymmet. Gnistor blinkade hit och dit när de träffade stålbalkar och sedan skickades på en oregelbunden bana. Här och där splittrades träet i lådorna av dessa projektiler.

Jag gick framåt, böjd över huvudet. Min taktiska jacka och tröjan jag bar under hängde ner i strimlor och jag kände nu också effekterna av projektilens nedslag på kevlaren med varje andetag. Det kändes som om någon hade slagit mig på bröstet med knytnävarna som en galning. Men det kunde ha varit värre. Uzi-skytten hade tydligen blivit så överraskad av vår attack att han helt enkelt hade riktat sitt vapen mot den och inte mot mitt huvud.

Återigen flög skott genom luften, men ingen kunde säga varifrån de kom. Skytten sköt helt enkelt mot ståldelarna i taket i lastutrymmet, vilket garanterade maximal fara för hans förföljare.

I vilket fall som helst visste vi inte hur många personer som