Kommissarie Marquanteur söker Monsieur Caron: Frankrike Thriller

By Alfred Bekker

av Alfred Bekker



Det pågår ett gängkrig i Marseille. Marquanteurs kollega Caron vill träffa en informatör. Informatören blir upptäckt och dödad, Caron blir kidnappad. Eftersom han kan kasta bort sin polisbricka tror kidnapparna att han är en skurk från den andra sidan. Kommissarie Marquanteur och hans kollegor från specialenheten FoPoCri har inte mycket tid på sig att befria honom...


Alfred Bekker är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit många romaner för spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton Reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jessica Bannister. Han har också publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Jack Raymond, Jonas Herlin, Dave Branford, Chris Heller, Henry Rohmer, Conny Walden och Janet Farell.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: Oct 30, 2023
• ISBN: 9783745234626

Book preview

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är trycksaker från

Alfred Bekker

© Roman by Author

TÄCKMANTEL A.PANADERO

© för denna utgåva 2023 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Namnlikheter är slumpmässiga och inte avsiktliga.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Få de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förläggarens blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

1

Salute, Tigre! Vilken överraskning!

Jonah " Tigre" Berthier snurrade runt.

Med höger hand drog han tillbaka den rutiga jackan. Ett hårt ljud som lät som en spärr! hindrade Berthier från att rycka den enorma Magnum Colt från sitt bälte.

Berthier frös till is.

Ett halvt dussin beväpnade män dök upp från olika gömställen. De hade kulsprutepistoler i högsta hugg. Några lurade i hörnen på de omgivande lagerlokalerna, andra kom fram bakom de enorma bropelarna som stödde bron över motorvägen A55.

En fälla!

Denna tanke träffade Berthier som en blixt från klar himmel. Men insikten kom för sent. Han hade snubblat in i det. Och nu kunde det bara bli en desperat kamp på liv och död.

Berthier insåg att han var omringad. Hans blick kretsade kring den avlägsna industritomten i Marseille/ Les Crottes. Den var så förorenad av tungmetaller att det inte skulle finnas någon som ville ha den som gåva under de kommande årtiondena. Lastbilar rostar sönder, lagerlokaler förfaller och har blivit ett hem för råttor.

En plats skapad för ett hemligt möte.

Och för mord.

Berthier svalde.

Ljudet av skottlossning svaldes av bullret från A55. Med hjälp av en upphöjd bro leddes den livligt trafikerade huvudleden delvis över industriområdet.

Fler män kom nu fram ur sina gömställen. Berthier såg mörka solglasögon och eldberedda kulsprutepistoler.

Tigre, du är en idiot, sa en skärande röst som tillhörde en liten kraftig man.

Cassou! väste Berthier mellan tänderna. Jag borde ha gissat.

Cassou klev fram. Parlamentsledamoten hängde ledigt i en rem över axeln och skrynklade ihop sin tuseneurosjacka.

Kallblodigt fumlade han fram ett silverfodral ur innerfickan och satte en tunn cigarillo i mungipan. En av hans män gav honom eld.

Vem kom du hit för att träffa, Tigre? Med folket från La Villette? Kom igen, spotta ut det! Du stjäl vår tid - och det tål jag inte, Tigre. Du borde känna mig så väl.

Berthiers hållning slappnade av lite.

Folk pratade fortfarande. Han levde fortfarande.

Men han var tillräckligt professionell för att veta att det inte fanns något kvar för honom att vinna.

Cassou skruvade upp ansiktet, tog cigarillo ur munnen och blottade tänderna.

Lyssna, vi kan döda dig eller fixa till dig först så att du ber om att få en kula i skallen! fräste han sedan.

Tid att vinna!, tänkte Berthier.

Han kisade mot en rostig Mercedes skåpbil utan däck och dörrar som stod fyra meter ifrån honom.

Jag kom hit för att träffa en polis, sa han.

Cassou skrattade hårt.

En sällsynt dum lögn, kommenterade han. Kanske för att överlämna dig själv till kniven?

En av de beväpnade männen plockade upp radion.

Monsieur Cassou, det kommer en bil, vände han sig till sin chef.

Berthier trodde att han hade valt ett gynnsamt tillfälle. Han drog fram sin Magnum Colt, sköt vilt och rusade mot den kvaddade Mercedesen.

Tre eller fyra av mördarna avfyrade sina MP samtidigt. Tjugo till trettio kulor per sekund susade ut ur de korta piporna. Projektilerna perforerade plåten på Mercedes skåpbil, repade betonggolvet. Gnistor flög.

Berthier ryckte till. Hans rutiga jacka blev röd. Den enorma Colt Magnum gled ur hans hand. Berthier rullar ihop sig och ligger orörlig.

Kom igen, städa upp! beordrade Cassou och vände sig till sina män.

2

Kommissarie Stéphane Caron styrde in bilen på det övergivna industriområdet. Han parkerade den oansenliga Ford-bilen bakom en halvt förfallen lagerlokal vars stora metalldörrar var täckta av ett lager brun rost.

Stéphane klev ur, kontrollerade passformen på sin SIG Sauer P 226-pistol och såg sig omkring. Ljudet från A55 hördes från den närliggande bron.

Stéphane tittade på klockan på sin handled.

Han skulle vara här exakt klockan 17.23. Inte en minut tidigare eller senare, för då hade mannen som han skulle träffa här ställt in mötet.

Stéphane var i tid.

Och han var medveten om att han nu var iakttagen. Jonah Tigre Berthier väntade förmodligen på honom på säkert avstånd för att se till att Caron kom ensam.

Stéphane hade uppfyllt alla de villkor som Berthier hade ställt upp.

Stéphane gick mot en av de mäktiga pelarna där en graffitimålare konstfullt hade målat Fidel Castros porträtt.

Mötesplatsen fanns där.

Stéphane gick mot brofästet. På A55 brusade rusningstrafiken högre än vågorna på stranden i en stark vind.

Stéphane lät blicken vandra en kort stund över de krockade bilarna.

I ögonvrån såg han en rörelse under en bråkdels sekund. Någon lurade bakom hörnet på en förfallen lagerlokal.

Stéphane hade nästan nått fram till bropelaren med Fidel Castro. Castro höll en Kalashnikov i sin högra hand och en Havanna i sin vänstra.

Instinktivt kände Stéphane att något var fel här.

Han höll ett diskret öga på hörnet vid lagerlokalen.

Kanske finns Tigre Berthier där, tänkte Stéphane.

Berthier ville förmodligen bara vara säker och observera sin samtalspartner först.

Stéphane tog dock det säkra före det osäkra.

Han placerade sig bredvid bropelaren på ett sådant sätt att han inte kunde skjutas ner från lagerhörnet.

Och då såg han de röda fläckarna i närheten av Mercedes skåpbil.

Blod!

Fläckarna på metallen kunde knappast skiljas från rost vid första anblicken. Men de på golvet bildade ett spår. Som om någon hade släpat iväg ett lik!

Stéphanes hand gick till SIG:en i hans bälteshölster. Han drog ut vapnet. Försiktigt tar han ett steg i taget, cirklar runt den massiva bropelaren och ser ...

... ett par fötter!

Sekunder senare såg han en död man ligga på betongen.

Jonah Tigre Berthier.

Positionen var märklig. Mannen låg på rygg med armarna pekande mot huvudet. Hans kläder var genomdränkta av blod i området kring överkroppen. Många kulhål hade praktiskt taget genomborrat honom.

Stéphane tog ett djupt andetag. Någon hade kommit före honom. Någon som på något sätt hade fått nys om detta möte!

Stéphane snurrade runt.

Han såg just två beväpnade män dyka upp bakom en av de andra betongpelarna. De hade sina MP:s redo. Mörka solglasögon skyddar dem mot den låga kvällssolen.

Stéphane reagerade blixtsnabbt. Han pressade sig mot betongen medan den första salvan redan avfyrades i hans riktning. Gnistor flög när projektilerna repade betongen. Små bitar sköts ut ur bropelaren. Kulor fastnade här och där, andra blev förrädiska rikoschetter. I det ögonblicket förbannade Stéphane Caron sig själv för att han kommit hit utan något skydd. Han hade tagit en full risk. Det var trots allt inte varje dag som en viktig person inom den internationella vapenhandeln erbjöd sig att bli informatör åt FoPoCri. Och det var då Stéphane Caron hade lagt alla sina ägg i samma korg.

Hela skeppslaster med toppmoderna krigsvapen, från automatkarbiner till mobila Stinger-luftvärnsrobotar, hade enligt uppgifter från angivare och informatörer gått över hela världen via hamnen i Marseille under de senaste veckorna. På grundval av denna information hade några små sändningar konfiskerats här och där, men det fanns anledning att tro att detta inte var mer än toppen av ett isberg. Det pågick en livlig handel med döden, väl kamouflerad i bakgrunden.

Och Stéphane hade hoppats att äntligen komma ett steg närmare människorna bakom det via Tigre Berthier. Men detta hopp hade nu grusats.

Stéphane väntade tills kulregnet hade dämpats. Han hörde fotsteg. En kort stund såg han en av