Mördargatan: Thriller

By Jack Raymond

Kriminalroman av Jack Raymond



Bokens storlek motsvarar 140 sidor i pocketformat.


En seriemördare går lös och förbryllar utredarna. Är det bara en galning som följer sina mörka drifter? Eller ligger det något mer bakom?


Jack Raymond (Alfred Bekker) är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit åtskilliga romaner för spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jessica Bannister. Han har också publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Henry Rohmer, Conny Walden, Sidney Gardner, Jonas Herlin, Jack Raymond, Adrian Leschek, John Devlin, Brian Carisi, Robert Gruber och Janet Farell.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: Jul 4, 2023
• ISBN: 9783745231298

Book preview

Jack Raymond

Mördargatan: Thriller

UUID: f36f232a-8801-4c29-9444-695c3b04f6bc

Dieses eBook wurde mit StreetLib Write (https://writeapp.io) erstellt.

Inhaltsverzeichnis

Mördargatan: Thriller

Upphovsrätt

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

Mördargatan: Thriller

Kriminalroman av Jack Raymond

Bokens storlek motsvarar 140 sidor i pocketformat.

En seriemördare går lös och förbryllar utredarna. Är det bara en galning som följer sina mörka drifter? Eller ligger det något mer bakom?

Jack Raymond (Alfred Bekker) är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit åtskilliga romaner för spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jessica Bannister. Han har också publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Henry Rohmer, Conny Walden, Sidney Gardner, Jonas Herlin, Jack Raymond, Adrian Leschek, John Devlin, Brian Carisi, Robert Gruber och Janet Farell.

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är trycksaker från

Alfred Bekker

© Roman by Author

TÄCKMANTEL A.PANADERO

Jack Raymond är en pseudonym för Alfred Bekker

© för denna utgåva 2023 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Namnlikheter är slumpmässiga och inte avsiktliga.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Facebook:

https://www.facebook.com/alfred.bekker.758/

Följ oss på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Få de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förläggarens blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

1

Det var natt. Ljudet av motorer hördes från den närliggande motorvägen. Ljus vandrade längs vägbanan genom mörkret. Caleb Dunston vände sig om en kort stund, sträckte sig efter pistolen som han bar under jackan på den mörkgrå tredelade kostymen för tredje gången på tio sekunder. Innan han gick in i apoteket vände han sig om ännu en gång. Hans ansikte såg spänt ut. Svettpärlor stod på hans panna. Pulsen var hög. Inga spår av HONOM!, tänkte han. Det var bra! Dunston hade gett upp hoppet om att DE inte längre skulle förfölja honom vid det här laget. För tillfället fick han nöja sig med att ha ett försprång på sina förföljare som gjorde att han kunde köra in på Danny's Drugstore på Interstate 87, den så kallade New York Thruway mellan Big Apple och Albany, och ta en kaffe där. Det skulle inte ha krävts mycket för att han skulle somna vid ratten.

Han lossade den första knappen i skjortkragen innan han passerade dörren till apoteket. Att ta sig levande till Albany - just då kändes det som ett nästan ouppnåeligt mål.

Dunston lät blicken vandra. Bakom disken stod en lång, bredaxlad man med I'M DANNY tryckt med stora bokstäver på sin T-shirt, förmodligen för att signalera att han var chef för Danny's Drugstore.

Dunston lade märke till en man med hög panna som glänste så mycket att ljuset från neonrören reflekterades i den. Han bar svarta hornbågade glasögon som verkade trycka på hans näsa eftersom han hela tiden pillade med bågarna.

För ett ögonblick undrade Dunston om han var en av DEM. Tjocka glasögon var utmärkta för att dölja hörlurar och mikrofoner, som de som används av övervakningsteam. Glasögonen verkade inte heller särskilt starka. Möjligen fönsterglas, tänkte Dunston.

Frusen stod han där och kunde i sista stund hindra sig själv från att instinktivt sträcka sig under jackan och dra fram pistolen.

Mannen med de tjocka glasögonen verkade intresserad av montern med kartor och stadsplaner. Åtminstone låtsades han vara det.

Han bläddrade i en guidebok om New York City och lade tillbaka den bland de andra.

Sedan tittade han upp och såg på Dunston ett ögonblick.

Ansiktet var V-format och mycket smalt, vilket gjorde att de utstående öronen såg ännu större ut.

Det fanns en tydligt synlig grop på den avsmalnande hakan.

Dunston svalde. Han försökte komma ihåg om den här mannen tillhörde HONOM och om han hade sett honom förut. Kanske i andra kläder och kosmetiskt förändrad....

Är något på tok? frågade mannen med glasögon.

Svetten på Dunstons panna kändes nu iskall.

Han halvöppnade munnen och var helt oförmögen att yttra ett enda ljud under den första stunden.

Mår du inte bra? frågade mannen med glasögonen.

Det är okej, sa Dunston, trots att hans hjärta bultade och det kändes som om någon hade spänt ett band runt hans bröst och nu sakta drog åt det.

Dunston fortsatte mot disken. En kvinna i trettioårsåldern satt där framför sitt kaffe. Hon var klädd i en kostym som såg allvarlig ut. Hennes blonda hår var lätt lockigt.

En kaffe, Dunston vände sig till mannen i Danny-tröjan. Och jag hoppas att det är extra starkt.

Så en begravningsväckarklocka för dig, mister?

Ja.

Han flinade.

Men det leendet dog omedelbart när han såg svettpärlorna på Danys panna.

Är det för varmt för dig här?

Nej, nej, det är okej.

Säg, jag känner igen dig. Kör inte du den här vägen ofta?

Jag är ledsen, men jag är inte på humör för småprat just nu, sa Dunston.

Jag frågade bara, mister. Jag tyckte att jag hade sett dig här förut.

Telefonen ringer och mannen med I'M DANNY-t-shirten svarar.

Håll det inte emot Danny, sa kvinnan med de blonda lockarna. Han gör så mot alla.

Dunston log försynt. Om och om igen återvände hans blick till det blonda håret som lockade på hennes smala axlar.

Dunston smuttade på sitt kaffe. Åtminstone är hans så kallade likväckarklocka verkligen vad den ska vara - stark!

Ja, många lastbilschaufförer stannar till här, sitter på bocken alldeles för länge och tror att en kopp av brygden åtminstone ska ta dem till Kingston! Hon blev irriterad. Är det något fel på mitt hår eller varför stirrar du...

Det är okej, frun, det är bara det att någon som står mig mycket nära hade hår precis som ditt. Och för ett ögonblick gick mina tankar lite på villovägar.

Hon rynkade pannan.

Sedan tittade hon på klockan på sin handled och sa: Det är dags för mig. Hon såg plötsligt nervös ut.

Danny pratade fortfarande i telefon.

Hon tog fram sitt kreditkort ur handväskan och tickade det oroligt på disken.

När hon stod stilla kunde Dunston läsa namnet som stod inskrivet där.

Rita Greedy.

Det kommer nog att ta ett tag, sade hon.

Dunston tittade på klockan.

För lång för mig. Han drack ner likväckarklockan med några rejäla klunkar och lade en lapp på disken.

2

En timme senare...

Limousinen rullade fram på den smala, oasfalterade vägen som ledde fram till ett skogsområde. På en halv kilometers avstånd kunde man se det nattliga ljusbandet från Interstate 87.

Bilen stannade vid ett skogsparti. Motorn stängdes av.

Föraren klev ur, rundade motorhuven och öppnade passagerardörren. Månljuset faller på ett kvinnohuvud med blonda lockar.

Detta huvud sjönk slappt framåt.

Limousinföraren tog fram ett par latexhandskar ur sidofickan på sin jacka, som han nu tog på sig. Därefter tog han tag i kvinnans orörliga kropp under armarna och lyfte ner den från passagerarsätet.

Hennes klackar släpade mot marken. Hon tappade en sko.

När han kom fram till skogsbrynet lutade han henne mot ett tjockt, knotigt träd.

Hon stönade plötsligt. Ett oartikulerat ljud passerade hennes läppar. Hennes huvud lyfte en kort stund innan hakan pressades mot hennes nacke igen.

Jag kanske inte tog tillräckligt med knockoutdroppar", tänkte föraren. Så han var tvungen att skynda sig. Han tog fram en fällkniv. Bladet blinkade i månskenet.

Han satte sig på huk bredvid henne, tog hennes högra arm med sin vänstra och gjorde några snabba snitt i armvecket och på handleden. Han gjorde samma sak med den andra armen.

Därefter följde ett lika snabbt snitt genom halspulsådern.

Blodet flödade redan när han öppnade blusen och midjebandet på hennes kjol med kniven. Bukartären var alltid den svåraste att hitta.

När han gick