Burmester och den heta lågan: Thriller

By Alfred Bekker

av Alfred Bekker





Han såg lågorna stiga, såg dem äta upp bit för bit. Mannen stannade upp ett ögonblick och gick ett steg längre. I sin högra hand höll han fortfarande den tomma bensindunken, som han nu slungade iväg med en kraftfull rörelse.

När en pappersfabrik går upp i lågor måste privatdetektiven Aldo Burmester stoppa en mördare .. .


Alfred Bekker är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit ett stort antal romaner för spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton Reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jessica Bannister. Han har också publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Henry Rohmer, Conny Walden och Janet Farell.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: Jun 26, 2023
• ISBN: 9783745231083

Book preview

Burmester och den heta lågan: Thriller

av Alfred Bekker

Han såg lågorna stiga, såg dem äta upp bit för bit. Mannen stannade upp ett ögonblick och gick ett steg längre. I sin högra hand höll han fortfarande den tomma bensindunken, som han nu slungade iväg med en kraftfull rörelse.

När en pappersfabrik går upp i lågor måste privatdetektiven Aldo Burmester stoppa en mördare .. .

Alfred Bekker är en välkänd författare av fantasyromaner, thrillers och ungdomsböcker. Förutom sina stora bokframgångar har han skrivit ett stort antal romaner för spänningsserier som Ren Dhark, Jerry Cotton, Cotton Reloaded, Kommissar X, John Sinclair och Jessica Bannister. Han har också publicerat sig under namnen Neal Chadwick, Henry Rohmer, Conny Walden och Janet Farell.

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är trycksaker från

Alfred Bekker

© Roman by Author

© för denna utgåva 2023 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Namnlikheter är slumpmässiga och inte avsiktliga.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Få de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förläggarens blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur !

1

Hamburg 1991...

Hundar skällde på avstånd genom nattens mörker, medan den maskerade mannen vred upp kragen på sin läderjacka och tittade tillbaka för ett ögonblick. Han såg lågorna stiga, såg dem äta upp bit för bit. Mannen stannade upp ett ögonblick och gick ett steg längre. I sin högra hand höll han fortfarande den tomma bensindunken, som han nu kastade iväg med en kraftfull rörelse.

Han tillät sig en hel sekund att njuta av synen av de girigt slickande lågorna, sedan nådde röster hans öron och det betydde att han var tvungen att skynda sig nu. De var inte mer än några obegripliga ordstumpar. Strålkastarna tändes och den maskerade mannen sprang mot staketet som omgav fabriksområdet. Han var bara en medelmåttig löpare, men det räckte gott och väl i det här fallet. Han skulle klara det.

Lite senare hittade han det hål som han tidigare hade öppnat med hjälp av en lång stålpincett och genom vilket han hade tagit sig in på området. Rösterna bakom honom blev allt starkare. Han svor när änden på en ståltråd slet upp hans jacka. Sedan var han äntligen igenom och sprang de få metrarna till bilen.

Den maskerade mannen slet upp en dörr och hoppade in. Bara en bråkdels sekund senare startade fordonet. Däcken snurrade och sedan jagade han in i mörkret. Den maskerade mannen drog en lättnadens suck. Rösterna och hundarnas skällande tonade gradvis bort. Han tog strumpmasken av huvudet, kastade en kort blick i backspegeln och log.

2

Arthur Jansen kände pulsen slå upp mot halsen när han stannade sin Ferrari lite för tvärt. Han suckade hörbart och drog med handflatan över sitt trötta ansikte. Dagen hade varit tillräckligt jobbig för honom och nu detta!

Håll dig bara lugn!, tänkte han. Du måste fan ta dig igenom det!

Någonstans i bakhuvudet hörde Jansen vagt rösten från sin läkare, som hade ordinerat mindre stress i flera år. Men det var ju lätt för honom att säga!

Jansen tog fram ett tablettrör ur jackfickan och tog två av de runda dragéerna. Utan att tugga i sig tabletterna, som han tvingades svälja utan vatten, hoppades han att de skulle skingra den rasande huvudvärk som hade plågat honom hela dagen. I själva verket ända sedan posten hade kommit och han hade fått det där speciella brevet. Ett brev som hade limmats ihop av tidningsbitar och som innehöll allt annat än vänliga gratulationer till hans kommande sextioårsdag!

Jansen öppnade dörren till Ferrarin och hans blick svepte över fabriksområdet. Strålkastarna hade förvandlat natten till dag på den här platsen. Han såg en polispatrullbil och en brandbil bakom den. En lång, bredaxlad man kom springande mot Jansen. Det var Hannes Plötz, en av nattvakterna. När han kom fram till sin chef började han flämta.

Vad är det, herr Plötz?

Allt är under kontroll, flämtade mannen.

Det lät dock ganska dramatiskt på telefon.

Herr Plötz nickade.

Det kunde ha blivit riktigt dramatiskt, chefen! Men det gick bra igen. Främst för att röran upptäcktes i tid.

Jansen nickade.

Det är ingen fara, herr Plötz ... mumlade han.

Det stod en bil och väntade där borta. Allt gick väldigt snabbt.

Du råkade inte känna igen något annat?

Plötz skakade på huvudet. Nej.

Nummerplåt?

Var inte tänd.

Fan!

Killen klippte ett hål genom staketet med en tång. Han lämnade tången efter sig, men jag tvivlar på att den kommer att hjälpa oss någonstans.

Jansen höjde sina armar.

Det är ju i alla fall något!

Plötz verkade mindre självsäker. Han gjorde en avfärdande gest med handen och sa: Vanliga varor, chefen. Du kan köpa dem i vilken byggvaruhandel som helst.

Ja, tänkte Jansen. Och polisen hade förmodligen inte ens behövt leta efter fingeravtryck. Om den förbannade mordbrännaren hade haft en gnutta vett i skallen så hade han använt handskar.

Förlåt, chefen! sade Hannes Plötz med en ton som om han själv hade anlagt branden. Jansen gick fram till honom och klappade honom på axeln nästan vänskapligt.

Det är inte ditt fel, sa han och gick förbi honom.

Han såg en annan bekant som just hade satt sig i polisbilen för att ringa ett telefonsamtal. Det var en inspektör från polisen i Hamburg-Mitte. En lång, gänglig kille vars ryggrad bildade en välvd linje när han stod bekvämt.

Han hette Bergmann och Jansen hade fortfarande obehagliga minnen av honom när han dök upp på polisstationen med det första hotbrevet. Bergmann var totalt inkompetent, det var i alla fall Jansens åsikt. Några extra patruller runt fabriken och framför hans hyreshus, det var allt som den här inspektören hade satt in.

Jansen stod med benen brett isär framför polisbilens öppna dörr, ur vilken Bergmanns långa, smala ben stack ut.

Jag hoppas att du äntligen hittar de människor som vill göra slut på mig! muttrade han. Hittills har dina undersökningar inte lett särskilt långt.

Bergmann steg ur bilen och tittade ner på Jansen. Inspektörens ansikte förvreds när han svarade: Jag tycker inte om människor som tror att de är ensamma i världen. Mina män förstärker patrullerna utanför ditt hus och din fabrik. Vad mer vill ni ha? Han skakade oförstående på huvudet. Jag tycker inte om människor som, bara för att de har pengar, tror att de överallt skall behandlas som om de vore ensamma i världen.

Arthur Jansen såg mycket arg ut. Hans ögon blixtrade aggressivt och venen på hans hals svällde kraftigt.

Och jag gillar inte människor som får betalt av mina skattemedel och inte gör någonting i gengäld, morrade han tillbaka.

Bergmann verkade för ett ögonblick överväga om han skulle betala tillbaka in natura, men bestämde sig sedan för att inte göra det.

Jag förstår din ilska, men låt den gå ut över någon annan! Du borde fundera på vem i din oh så fina bekantskapskrets som kan ha glömt sitt goda uppförande!

Det blixtrade till i Jansens ögon.

Pah! sa han, men han visste naturligtvis att hans motpart hade rätt. Jansen hade redan funderat hundra gånger på vem som kunde ligga bakom hoten, skrämseltaktiken och attackerna. Någon var ute efter honom.

Jansen lämnade inspektören och gick mot fabriken för att se skadan med egna ögon. Det verkade inte vara så farligt. Men vem kunde garantera att det inte skulle bli riktigt allvarligt nästa gång?

3

Aldo Burmester, den välkände privatdetektiven, lät dörrarna flyga åt sidan när han kom in på sitt kontor på Beenckstraße. Jana Marschmann, hans blonda assistent, hälsade honom med sitt ljusaste leende.

Nå, hur var det på hovet?

Aldo kastade sin jacka i