Alain Boulanger och Parisfantomen: Frankrike Thriller

By Henry Rohmer

av Henry Rohmer




Leo Renard är en oansenlig anställd på en litterär agentur tills han försvinner en dag efter att ha blivit hotad av två främlingar. En av de två angriparna är död en kort tid senare. Privatdetektiven Alain Boulanger får i uppdrag att leta efter Renard. Efter en kort tid visar det sig att det inte är något fel på den här mannen. Plötsligt blir privatdetektiven måltavla för Toni Cassalle , en hämndlysten person från den undre världen som Leo Renard verkar ha en ouppklarad affär med.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: Oct 2, 2023
• ISBN: 9783745234473

Book preview

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är trycksaker från

Alfred Bekker

© Roman by Author

© för denna utgåva 2022 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Namnlikheter är slumpmässiga och inte avsiktliga.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Få de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förläggarens blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

Alain Boulanger och Parisfantomen

av Henry Rohmer

1

Paris 1991 ...

Alain Boulanger unnade sig lyxen att äta frukost i en bistro på boulevarderna den morgonen. Det var en lyx eftersom han faktiskt var en upptagen man. En privatdetektiv med kontor och lägenhet på Rue Saint-Dominique nära Champs de Mars, en stor park.

Men boulevarderna, det var något alldeles speciellt.

Det var Paris.

Så som du föreställde dig det. Så som du kanske hade drömt om det. Paris, kärlekens, filosofernas och savoir vivre-stad.

Alain Boulanger satt framför sin latte och njöt av croissanten till den. Eller snarare de två croissanter som han njöt av tillsammans med den.

Två croissanter precis så där, utan något på.

Det var reduktionen till det väsentliga.

En frukost för existentialister, om man vill förstå den filosofiskt.

Och Alain Boulanger var en person som tenderade att förstå det på det sättet.

Han tittade på människorna.

Den var mer intressant än någon film på bio. En mänsklig komedi, som den store Honoré de Balzac skulle ha uttryckt det.

Alain Boulanger kunde ha suttit där i timmar och tagit in alla intryck. Men det hade han naturligtvis inte tid med.

Även om hans affärer som privatdetektiv gick bra, var han inte på något sätt välbärgad. Det fanns inga miljoner på hans konto. Han var fortfarande tvungen att arbeta.

Och så skulle det förbli under överskådlig framtid.

Men...

Vem kunde veta vad framtiden hade att erbjuda?

En ung kvinna med ett allvarligt ansikte och en knuten frisyr fångade hans uppmärksamhet. Frisyren höll på att lossna lite. Några strån hade stuckit ut och den lätta vinden som strök genom boulevarderna lekte med stråna. Hon såg mycket koncentrerad ut och skrev något i en anteckningsbok.

Ursäkta att jag tilltalar er, Mademoiselle - men vad gör ni? frågade Alain Boulanger.

Hon tittade upp.

Sedan tog hon på sig glasögonen som låg på bordet bredvid hennes latte och utsatte först Alain Boulanger för en grundlig undersökning.

Jag skriver, Monsieur, sade hon.

Skriver du?

Ja, jag skriver. Märker du inte det?

Tja...

Jag skriver en litterär text om mina intryck av detta ögonblick.

Åh, det förklarar en hel del.

Så, vadå?

Det koncentrerade uttrycket i hans ansikte, den absoluta fokuseringen... Alain Boulanger log kort. Jag menar, om det hade varit en inköpslista...

...då hade det inte funnits någon anledning att inte närma sig den med samma koncentration som en litterär text. Tycker du inte det?

Alain Boulanger ryckte på axlarna.

Jag kan ärligt talat inte bedöma det.

Kan inte du det?

Jag låter min assistent skriva inköpslistor och litterära texter skulle vara långt över min förmåga och talang, Mademoiselle.

Säg inte så!

Och?

Det finns en författare i oss alla. Någon som har något att säga. Det är bara det att de flesta människor inte vågar släppa fram det som berör dem.

Frågan är om allt som finns inuti dig måste komma ut.

Nu log hon också. För första gången. Alain Boulanger registrerade detta mycket väl. Hon tog av sig glasögonen igen. Utan glasögonen verkade hennes blick lite suddig. Desorienterad.

Sedan smalnade hennes ögon och blicken avslöjade något som liknade beslutsamhet.

Jag är författare, sa hon, och det är ingen tvekan om saken för mig.

Så...

Jag tycker att du verkar ganska ung...

För en författare?

Jag har alltid trott att man måste ha livserfarenhet för att göra det, säger Alain Boulanger.

Och man kan inte få dem i ung ålder?

Alain Boulanger ryckte på axlarna.

Om man är Norman Mailer och har upplevt kriget i Stilla havet kanske man kan skriva något som >De nakna och de döda< när man är 25.

Och en ung kvinna som hittills bara har suttit på kaféer i Paris och förmodligen till och med missat sina föreläsningar på universitetet kan inte göra det, skulle du säga?

Jag vet inte. Jag är säker på att du förstår mer om dessa saker än vad jag gör.

Var det meningen att det skulle vara ironi nu?

Vem vet?

Jag tror att varje känsla är politisk och när den skrivs ner blir den litteratur.

Har du publicerat något ännu?

Jag vill inte underkasta mig mekanismerna på en kommersiell marknad - och det skulle jag behöva göra om jag kontaktade ett förlag.

Jag förstår. Så du skriver bara för dig själv?

Då och då dyker något av mina verk upp i en liten tidning och jag anordnar läsningar.

Du kanske behöver en agent. Jag har hört att många författare nu har agenter som tar hand om de mer vardagliga aspekterna av den litterära verksamheten för sina författare.

Försöker du utge dig för att vara en av dessa agenter, monsieur?

Alain Boulanger skakade på huvudet. Nej, absolut inte. Det är inte mitt område.

Vad är ditt område då?

Jag är privatdetektiv. Det är mitt område.

Jaha, sade hon, men säg nu inte att min far anlitade dig för att kontrollera om jag fortfarande studerar medicin, trots att jag inte har gjort det alls på ett och ett halvt år.

Nej, oroa dig inte, säger Alain Boulanger. Jag är här i rent privat syfte. Jag äter bara frukost här.

Så var är hennes kontor?

På Rue Saint-Dominique.

Har du råd med ett kontor på Rue Saint-Dominique? Då måste din verksamhet vara bländande och du är förmodligen en av de arroganta pampar som det finns så många av i Paris.

Du har råd att bo i Paris också, eller hur!

Sovsal.

Och pappa betalar.

Du måste dra nytta av de möjligheter som det borgerliga samhället erbjuder dig utan att ge efter för trycket från social anpassning.

Ja, det tycker jag också, sade Alain Boulanger.

En ung man sitter nu med henne vid bordet. Han hade på sig en Che Guevara-mössa och en parkas med en röd stjärna broderad på.

Salut, sade han.

Salut, sade hon. Hon packade ihop sina saker, betalade och sade sedan till Alain: Hälsa min far från mig när du träffar honom. Säg till honom att inget kan få mig att avstå från mina dekrypteringar.

Sedan gick hon iväg med den unge mannen.

Säg mig, vad var det för buffert? frågade han henne.

Alain Boulanger fick inte höra svaret.

*

Han kallar sig Renard , sade den mörkhårige mannen i den bruna kashmirjackan medan hans blick svepte över de enkla möblerna i hotellrummet. Leo Renard . Han arbetar på en litterär agentur, bor ensam, har få kontakter.

Den andre mannen i rummet böjde sig över handfatet, skrapade bort det sista rakskummet från sitt kantiga ansikte och sträckte sig efter en handduk. Sedan kammade han tillbaka sitt tunna ljusblonda hår och vände sig mot sin partner.

Något annat?

Du kan åtminstone titta på bilderna jag tog.

Snälla!

Blondinen tittade mycket hastigt på bilderna och nickade sedan.

Det verkar vara han, mumlade han.

Jag är för att vi gör det snart, svarade mannen i den bruna jackan.

Blondinen verkade inte särskilt entusiastisk över det.

Det finns ingen möjlighet att det här kan gå fel, sa han. Jag är för att titta på Renard lite längre.

Det finns inget mer att ta reda på om honom, svarade den andre lugnt. Vi känner till hans dagliga livsrytm, vi vet när han stiger upp, när han går till jobbet, vem han har pratat med i telefon de senaste två veckorna och vilka affärer han regelbundet handlar i.

Den blonde knep ihop ögonen lite när han gick till sin öppna resväska och tog fram en ny skjorta. Efter att ha tagit på sig den och knäppt den hämtade han något annat: en pistol och dess axelhölster. När han hade spänt fast pistolen frågade han: Har du någon plan ännu?

Den andre nickade.

In i minsta detalj, hävdade han.

Okej, mumlade den blonde. "Sätt igång och