Tystnad är silver, hämnd är guld: Thriller

By Henry Rohmer

av Henry Rohmer


Längden på den här e-boken motsvarar 140 pocketbokssidor.

Någon har fattat ett beslut och lever bara för en enda tanke: hämnd! Ett gammalt fel måste gottgöras och en förrädisk plan omsätts i grymma handlingar. En serie mord skrämmer New York och utredarna följer blodspåren genom Manhattan...


HENRY ROHMER är pseudonym för författaren Alfred Bekker, som är mest känd för fantasyromaner och ungdomsböcker. Han är också medförfattare till välkända spänningsserier som Jerry Cotton, Cotton Reloaded, John Sinclair, Kommissar X och Ren Dhark. Han har också skrivit historiska romaner som Conny Walden.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfredbooks
• Release date: May 8, 2023
• ISBN: 9783745229653

Book preview

Henry Rohmer

Tystnad är silver, hämnd är guld: Thriller

UUID: 113083b7-377d-477c-8d2d-beb1f3f64657

Dieses eBook wurde mit StreetLib Write (https://writeapp.io) erstellt.

Inhaltsverzeichnis

Tystnad är silver, hämnd är guld: Thriller

Upphovsrätt

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

Tystnad är silver, hämnd är guld: Thriller

av Henry Rohmer

Längden på den här e-boken motsvarar 140 pocketbokssidor.

Någon har fattat ett beslut och lever bara för en enda tanke: hämnd! Ett gammalt fel måste gottgöras och en förrädisk plan omsätts i grymma handlingar. En serie mord skrämmer New York och utredarna följer blodspåren genom Manhattan...

HENRY ROHMER är pseudonym för författaren Alfred Bekker, som är mest känd för fantasyromaner och ungdomsböcker. Han är också medförfattare till välkända spänningsserier som Jerry Cotton, Cotton Reloaded, John Sinclair, Kommissar X och Ren Dhark. Han har också skrivit historiska romaner som Conny Walden.

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books, Alfred Bekker, Alfred Bekker presents, Casssiopeia-XXX-press, Alfredbooks, Uksak Special Edition, Cassiopeiapress Extra Edition, Cassiopeiapress/AlfredBooks och BEKKERpublishing är varumärken från

Alfred Bekker

© Roman by Author

OMSLAG A.PANADERO

Henry Rohmer är en pseudonym för Alfred Bekker.

© detta nummer 2023 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Likheterna i namnen är tillfälliga och inte avsedda.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Följ oss på Facebook:

https://www.facebook.com/alfred.bekker.758/

Följ på Twitter:

https://twitter.com/BekkerAlfred

Läs de senaste nyheterna här:

https://alfred-bekker-autor.business.site/

Till förlagets blogg!

Håll dig informerad om nya publikationer och bakgrunder!

https://cassiopeia.press

Allt om skönlitteratur!

1

Det kan hända att vi måste städa upp i dag på ett hänsynslöst sätt, morrade John Parisi. Men det är inget nytt för dig!

Hans två livvakter bekräftade detta med en kort nick. De höll sina Uzi-maskinpistoler redo.

Trion nådde den mörka teakdörren i slutet av hallen.

En vakt i mörk kostym stod framför den.

Stäng munnen, Buddy! Har du inte sett oss förut? frågade Parisi. Vakten gick åt sidan. Dörren öppnades. John Parisis massiva gestalt kom in i rummet.

Till och med hans välbyggda livvakter såg små ut jämfört med denna gråskäggiga koloss i skräddarsydd kostym.

Parisi kunde bokstavligen känna en bris av is som svepte över honom. Ansiktena på de män som hade tagit plats vid bordet var stela. Uttrycken skulle ha passat till en begravning. Parisi hade varit nummer ett i det här syndikatet tillräckligt länge för att veta att detta var ett livshotande ögonblick.

Stämningen var emot honom.

Parisi lät en av sina livvakter dra tillbaka stolen. Sedan satte han sig ner. Den tjocka havanan i hans munhörna slocknade. Ett dåligt omen... Han förbannade tyst för sig själv.

De två gorillorna ställde sig bakom sin chef.

Den tunga teakdörren slogs igen.

Så, vad händer? grymtade Parisi. Det var inte jag som insisterade på det här mötet...

Tystnad rådde. Man kunde ha hört en nål falla i den sekunden.

Parisi gillade inte denna stämning.

Hans blick gick längs raden av närvarande personer. Alla människor från hans organisation. De hade alla kommit. Det här mötet hade blivit ett slags plenarförsamling. Ingen hade berättat det för honom tidigare. Han började ana vad som skulle hända här.

En kupp!

Det har varit problem på sistone, sa en av de närvarande. Han hade ett halvskalligt huvud och höga kindben.

Än sen?, väste Parisi och fixerade sin motpart med en iskall blick.

Många här känner att ni inte längre kan hålla ett grepp om saker och ting!

Jaha, verkligen, svarade Parisi kaustiskt. Vet du vad jag tycker, Loomis? Jag tror att du överskattar dig själv!

Faktum är att ukrainarna ger oss en jävligt svår tid, kom det nu från en annan sida. Vi behöver en förändring i toppen.

Ett mumlande av godkännande uppstod.

Det gjorde ett rytmiskt skrik när den store Parisis livvakter laddade sina Uzi-maskinpistoler.

Och genast blev det tyst i rummet igen.

Dödligt tyst.

Jag har en känsla av att en del av er inte riktigt har tänkt igenom era åsikter ännu, sade Parisi. Han tog sin Havanna och kastade den åt sidan. Han förvrängde ansiktet i avsky. Det verkar verkligen som om jag har varit lite för mild mot några av er. Men misstag är till för att rättas till ...

Du sa det, Parisi, sade Loomis nu. Hans röst klirrade som is.

John Parisis ögon vidgades av förskräckelse när de två Uzis-lådorna plötsligt riktades mot honom.

Hans eget folk! Parisi var stel av chock.

Nej..., viskade han.

Rädslassvett bildades på kolossens panna.

Upp med dig, Parisi! sa Loomis.

Vad tänker du göra?

Loomis log.

Det är inte vårt sätt att mörda en av våra egna. Åtminstone inte om vi inte måste... Även om en eller två av er i det här rummet faktiskt kan ha mycket goda skäl att bryta vartenda ben i kroppen med era egna händer... Loomis ryckte på axlarna. Vi är trots allt inte brutaler...

Men...

Det finns någon som verkar särskilt angelägen om att skicka dig över Jordanfloden personligen!

John Parisi började stamma. Lyssna, jag...

Glöm det, Parisi. Ingen överenskommelse är möjlig. Inte längre.

Vad menar du? Parisi kippade fortfarande efter andan.

Hans egna livvakter tog tag i honom och förde honom in i mitten.

Det var trevligt att arbeta för dig, Parisi, sa en av dem med ett snett grin. Men allt har ett slut...

2

Hon var en skönhet. Den åtsittande klänningen dolde inte mycket av hennes spännande figur.

Förförelse personifierad, det var hon!

Men det var något fel på hennes ögon.

De var havsgröna. Men de påminde inte om doften av sjögräs - utan om en orms kalla, sammansatta ögon. En iskall blick som innehöll dödlig beslutsamhet.

Den stora automatkarbinen av kaliber .45 i hennes högra hand skimrade gyllene. Ett vapen vars projektiler kunde slita skallen av en man. Alldeles för stort för hennes ömtåliga händer. Med en snabb rörelse sköt hon in magasinet i vapnet. Ett djävulsk leende flög över hennes fulländade mun.

Sedan stoppade hon pistolen i sin handväska.

Det kunde inte dröja länge innan hon äntligen skulle få mannen framför sin pistol vars död hon längtade efter som inget annat.

En sval vind blåste från East River över den industriella ödemarken i nordvästra Queens. En fabriksbyggnad vars rivning var ungefär till hälften klar. Idag var det söndag, så de stora maskinerna med rivningskulorna hade rast.

En plats som är gjord för mord...

Du tar god tid på dig, sa den mörkhåriga, lockiga mannen som stod några meter från den unga kvinnan i riktning mot East River. Han stampade ut sin cigarett. En Uzi-maskinpistol hängde över hans axel.

Oroa dig inte, Kelly, sa hon, allt kommer att ordna sig...

Du tar det här ganska lugnt, Janet.

Borde jag inte det?

Vi dödar ingen här.

Jag vet! Jag vet bättre än någon annan, Kelly!

Hon log.

Deras plan var perfekt.

Hon litade på den. Inget kunde gå fel.

Just då kom den mörka, extra långa Mercedes-limousinen runt hörnet. Parisis bil. Men han var inte längre ansvarig.

Bilen närmade sig, stannade.

En dörr öppnades.

En massiv figur knuffades brutalt ut.

John Parisi vände sig om på golvet med en stön. Han tittade upp.

Hans bleka ansikte förlorade den sista färgresterna.

Janet - du?, mumlade han, förvånad.

Janet hade under tiden tagit fram sin pistol och laddat den. Hon steg närmare och tog tag i pistolen med båda händerna.

Dörren till